Rasmus Dahlstedt – författare

Har svenskan blivit ett främmande språk? De skriver i bladet, det pratas på teve. Man läser och lyssnar, vad är det de säger? Det regnar mot fönstret, men där lyser solen. Det talas i gåtor, det pusslas och smusslas. Varje dag en ny dragning i språklotteriet där alla vinner och ingen. Några vitsord, men inget intyg. Ett par goda föresatser på vägen som till helvetet bär.

Dagsversen var länge ett vanligt inslag på tidningens lätta sida. Läsarna kunde ta del av rimmad vers som på ett skojigt sätt kommenterade aktualiteter. Genren för sedan några decennier en tynande tillvaro. Med respekt för traditionen och inspiration från föregångarna Stig Dagerman, Alf Henrikson och Lotta Olsson tar sig Rasmus Dahlstedt med konsekvensneutral, skälmaktig uppriktighet an den nya nyhetstidens poetiska utmaningar. Volymen är illustrerad av Torkel Dahlstedt.

Vad innebär det att höra hemma? Att ha en plats att kalla sin? Jag tror att vi alla i grunden är någonstansare. Den trygga hamnen är förutsättningen för varsomhelstarens nomadiserande. Till hemorten hör en historia, ett språk och en kultur. Vad händer med en människa som får se sitt hem förvandlas till oigenkännlighet? Som förlorar sin hemortsrätt, gemenskap och framtid? Många av diktsamlingens invånare längtar till landet som inte längre är. De har upplevt något annat och bättre och blickar nu med nostalgiskt vemod tillbaka på det som skulle visa sig vara en storhetstid. (Ur författarens förord)

Ingen kommer undan. Finansmogulerna, myndighetscheferna, politikerna, journalisterna, aktivisterna, de skamlösa, de gränslösa, de laglösa – alla får sin beskärda del av spott och spe. Att med elegans gissla makten är en konst som versmakaren Rasmus Dahlstedt behärskar till fullo. Narrens röst skär genom samtidens larm. Illustratören Magnus Möllerstedt har en underbar visuell humor och en känsla för såväl proportioner som för karikatyr. Upphovsmännen roar, provocerar och väcker begrundan. Mötet mellan vers och teckning skapar synergieffekter och uppenbarar associationsrikedomar. ”Vers med tanke på refrängen” förenar satirisk skärpa, språklig finess och bildmässig bravur.