Rasmus Landström – författare

Arbetarförfattarna är Sveriges stora bidrag till världslitteraturen. Ända sedan 1930-talet har arbetarlitteraturen varit en levande tradition som skildrat statares, torpares och fabriksarbetares slitsamma tillvaro. Och på 2000-talet har genren fått en formidabel renässans.

I Arbetarlitteraturens återkomst skildrar litteraturkritikern Rasmus Landström för första gången hur proletärdikten lämnade fabriken och potatisåkern och klev in det moderna tjänstesamhället, samtidigt som dess subjekt gick från att vara en man i blåställ till en kvinna i landstingsrock.

Som fond till det samtida uppsvinget presenteras en nydanande historieskrivning från 1910-talet, då de första proletärförfattarna framträdde, via guldåldern på 1930-talet och fram till 1990-talets våg av Dirty Realism .

Arbetarförfattarna är Sveriges stora bidrag till världslitteraturen. Ända sedan 1930-talet har arbetarlitteraturen varit en levande tradition som skildrat statares, torpares och fabriksarbetares slitsamma tillvaro. Och på 2000-talet har genren fått en formidabel renässans.

I Arbetarlitteraturens återkomst skildrar litteraturkritikern Rasmus Landström för första gången hur proletärdikten lämnade fabriken och potatisåkern och klev in det moderna tjänstesamhället, samtidigt som dess subjekt gick från att vara en man i blåställ till en kvinna i landstingsrock.

Som fond till det samtida uppsvinget presenteras en nydanande historieskrivning från 1910-talet, då de första proletärförfattarna framträdde, via guldåldern på 1930-talet och fram till 1990-talets våg av Dirty Realism.

Coronakrisen har blottlagt Sveriges brister. De redan utsatta har blivit mer utsatta, inte minst de med otrygga anställningar. Vad behövs nu?

I en personlig essä rör sig ­journalisten Rasmus Landström mellan vardagens överraskande lockdown-lycka och ilska över den kvartalsreformism som inte vågar drömma om ett jämlikt ­samhälle. I Coronateserna visar han att vänstern har fel i att djärva reformer är förbehållna goda och gångna tider.

En politik som ­ger ­kapitalet skrämselhicka kan vara vägen ut ur både ­samhällets och arbetar­rörelsens kris.

Coronakrisen har blottlagt Sveriges brister. De redan utsatta har blivit mer utsatta, inte minst de med otrygga anställningar. Vad behövs nu?

I en personlig essä rör sig ­journalisten Rasmus Landström mellan vardagens överraskande lockdown-lycka och ilska över den kvartalsreformism som inte vågar drömma om ett jämlikt ­samhälle. I Coronateserna visar han att vänstern har fel i att djärva reformer är förbehållna goda och gångna tider.

En politik som ­ger ­kapitalet skrämselhicka kan vara vägen ut ur både ­samhällets och arbetar­rörelsens kris.