Rebecka Åhlund - Böcker

Flåsandet var mycket närmare nu. Kanske bara några meter bort. Och jag tyckte att jag hörde kvistar som bröts på marken. Em och jag stirrade på varandra igen. Hennes ögon blänkte i månljuset.- Det kanske är ett djur, viskade hon. En hund eller Jag nickade. Men jag visste att ingen av oss trodde på det.Här har vi samlat några av Sveriges absoluta skräckmästare. I elva noveller får du uppleva kalla kårar, krypande skräck och spänning när den är som allra bäst.Medverkar gör Ingelin Angerborn, Peter Arrhenius, Petrus Dahlin, Moa Eriksson Sandberg, Alex Haridi, Petter Lidbeck, Kerstin Lundberg Hahn, Siri Spont, Gustav Tegby, Johan Theorin och Rebecka Åhlund.

”Drabbande och vackert om att slå ihjäl tiden med vin. /…/ en humoristisk och ärlig skildring av missbrukarens självbedrägeri.”Göteborgs-Posten

”Viktigt, roligt och självutlämnande om konsten att vara nykter.”Lena Kvist, Borås Tidning

”Herregud vilken tur att detta blev bok! /…/ Jag som var så rolig att dricka vin med är 272 sidor kärlek, och en given present till alla som behöver just det. ”Aftonbladet

Rebecka bor i London och lever ett kreativt liv med familj, vänner och en frilanstillvaro som ger henne obegränsade möjligheter att dricka. Kanske på det sätt som hon egentli­gen alltid har velat?

Kvällen innan hon ska fylla fyrtio går hon gatan fram när hon upptäcker en grupp människor hon älskar komma mot henne. Hennes första tanke är: ”Fan, de har kommit för att lägga in mig på rehab.” Men det är en överraskningsfest. Lättad blir Rebecka full igen, som vanligt.

Några veckor senare sitter hon i en källare under en kyrka och säger för första gången: ”Jag heter Rebecka och jag är alkoholist.”

Med smärtsam uppriktighet och drastisk humor berättar Rebecka Åhlund om att vara mamma, partner, yrkesmän­niska, dotter, syster – och alkoholist. Om ångesten, skam­men och skulden. Men också om det livsbejakande i att sluta bedöva sig och våga möta tillvaron som den är.

Det här är en berättelse om en människas kamp för att bli frisk, men också en skoningslös betraktelse av en kultur marinerad i alkohol. Den blir en appell för ärlighet kring hur vi dricker och modet att våga vara en hel människa.

”Språket är exakt och följsamt och betyder minst lika mycket för bokens trovärdighet som själva berättelsen.”Stockholms Fria Tidning

”Det rappa tilltalet, orden som forsar fram. Det gör att det är förvånansvärt lätt att läsa om ett så tungt ämne”Gefle Dagblad

”Det andas fruktansvärd ångest och hade kunnat bli outhärdligt tung, men Rebecka Åhlund balanserar det skickligt med drastisk humor och låter inte alkoholistens förnedringsväg ta för stort utrymme./…/ Hon rannsakar samtiden och ger en skrämmande bild av ett samhälle som alldeles börjar spåra ur, där alkohol blivit vardag och måste spetsas med droger för att det ska märkas när det är fest.” Dagens Nyheter

"smärtsamt och underhållande om livet som nykter alkoholist"Kulturnytt i P4

"Trots ämnet är det väldigt roligt att vara i Rebecka Åhlunds nyktra sällskap. Hon skriver rappt, rakt och självutlämnande om hur hon försöker ersätta vinet med träning, meditation, hundpromenader och te."Smålandsposten

"Oaktat allt detta skriver hon med en sådan nålskarp närvaro att det är omöjligt, för vemsom helst tror jag, att värja sig mot den här texten[...] Kanske har Åhlund vridit ur sig en svensk sorgklassiker? " Dagens Nyheter

"Åhlund skriver sig igenom sorgen, det är det enda hon kan, och som läsare är man tacksam att hongör det." Journalisten

"Rebecka Åhlund låter smärtan få ta sin rättmätiga plats i romanen. Det laddas inte med mening, finnsinte där som ett utvecklingsprojekt för att göra huvudpersonen starkare. Det ärbefriande att läsa om det motsatta, att sorgen gör en svag och osympatisk."Borås tidning

"I sina bästa stunder förmedlar Åhlund finstämda ögonblick av sorg och saknad." Göteborgs-Posten"Åhlunds nyktra blick är en uppvisning i mod"Svenska DagbladetHon flyttar hem från London och skjuts ut ur alla sammanhang. Hon har slutat vara rolig att dricka vin med, flyttat till ett hus utanför stan och beställt hem sin pappas gamla sjukjournaler. Hon plockar upp skärvor av sorg som städats undan långt tidigare, i ett annat liv, den där sommaren när hennes pappa lämnade allt.

Det blir en tid av maniskt och magiskt tänkande, en vindlande färd mellan nuet och dået, där en roman långsamt växer fram. En roman där mörkret rycker i huvudpersonen, men där hon ändå måste hålla sig kvar. För någon måste vattna tomaterna.

Rebecka Åhlund, född 1976, är författare och journalist. Efter tre kritikerrosade barn- och ungdomsböcker slog hon igenom för en ny publik med rapportboken Jag som var så rolig att dricka vin med. Detta är hennes första roman på Weyler.

Det var en flicka. Hon var kortare än jag, med trassligt, yvigt hår och smutsig klänning. Hon tittade på mig. Det var något uppfordrande i hennes blick som syntes trots att det var så mörkt. Du måste släppa in den som bankar. Du kunde inte hjälpa mig. För mig var det för sent.     

Ellas föräldrar har köpt ett sommarställe. Det ser ut som ett vanligt torp, rött med vita knutar. Men mystiska saker händer, saker byter plats och Ella känner sig iakttagen. Kanske har det med flickan på tavlan att göra, hon som följer henne med blicken vart man än går.

Det här är en modern spökhistoria där stad möter land och dåtid möter nutiden. En rysligt spännande berättelse!