Rebecka Åhlund – författare

Flåsandet var mycket närmare nu. Kanske bara några meter bort. Och jag tyckte att jag hörde kvistar som bröts på marken. Em och jag stirrade på varandra igen. Hennes ögon blänkte i månljuset.- Det kanske är ett djur, viskade hon. En hund eller Jag nickade. Men jag visste att ingen av oss trodde på det.Här har vi samlat några av Sveriges absoluta skräckmästare. I elva noveller får du uppleva kalla kårar, krypande skräck och spänning när den är som allra bäst.Medverkar gör Ingelin Angerborn, Peter Arrhenius, Petrus Dahlin, Moa Eriksson Sandberg, Alex Haridi, Petter Lidbeck, Kerstin Lundberg Hahn, Siri Spont, Gustav Tegby, Johan Theorin och Rebecka Åhlund.

”Drabbande och vackert om att slå ihjäl tiden med vin. /…/ en humoristisk och ärlig skildring av missbrukarens självbedrägeri.”Göteborgs-Posten

”Viktigt, roligt och självutlämnande om konsten att vara nykter.”Lena Kvist, Borås Tidning

”Herregud vilken tur att detta blev bok! /…/ Jag som var så rolig att dricka vin med är 272 sidor kärlek, och en given present till alla som behöver just det. ”Aftonbladet

Rebecka bor i London och lever ett kreativt liv med familj, vänner och en frilanstillvaro som ger henne obegränsade möjligheter att dricka. Kanske på det sätt som hon egentli­gen alltid har velat?

Kvällen innan hon ska fylla fyrtio går hon gatan fram när hon upptäcker en grupp människor hon älskar komma mot henne. Hennes första tanke är: ”Fan, de har kommit för att lägga in mig på rehab.” Men det är en överraskningsfest. Lättad blir Rebecka full igen, som vanligt.

Några veckor senare sitter hon i en källare under en kyrka och säger för första gången: ”Jag heter Rebecka och jag är alkoholist.”

Med smärtsam uppriktighet och drastisk humor berättar Rebecka Åhlund om att vara mamma, partner, yrkesmän­niska, dotter, syster – och alkoholist. Om ångesten, skam­men och skulden. Men också om det livsbejakande i att sluta bedöva sig och våga möta tillvaron som den är.

Det här är en berättelse om en människas kamp för att bli frisk, men också en skoningslös betraktelse av en kultur marinerad i alkohol. Den blir en appell för ärlighet kring hur vi dricker och modet att våga vara en hel människa.

”Språket är exakt och följsamt och betyder minst lika mycket för bokens trovärdighet som själva berättelsen.”Stockholms Fria Tidning

”Det rappa tilltalet, orden som forsar fram. Det gör att det är förvånansvärt lätt att läsa om ett så tungt ämne”Gefle Dagblad

”Det andas fruktansvärd ångest och hade kunnat bli outhärdligt tung, men Rebecka Åhlund balanserar det skickligt med drastisk humor och låter inte alkoholistens förnedringsväg ta för stort utrymme./…/ Hon rannsakar samtiden och ger en skrämmande bild av ett samhälle som alldeles börjar spåra ur, där alkohol blivit vardag och måste spetsas med droger för att det ska märkas när det är fest.” Dagens Nyheter

"smärtsamt och underhållande om livet som nykter alkoholist"Kulturnytt i P4

"Trots ämnet är det väldigt roligt att vara i Rebecka Åhlunds nyktra sällskap. Hon skriver rappt, rakt och självutlämnande om hur hon försöker ersätta vinet med träning, meditation, hundpromenader och te."Smålandsposten

"Åhlund skriver medryckande och bildrikt"

Det första som händer den sommaren är att mamma försvinner, men det tar en stund innan Dina märker det. Någon har nämligen dumpat en väska full med knark utanför ytterdörren, som Dina råkar ta in och gömma i garderoben. Dessutom träffar hon en snygg kille som coachar knattelaget nere på fältet. Det är något med honom, med Dina och Coachen, men hon har inte riktigt börjat med killar än. Eller har hon det?

Dina hänger med sin bästis Bella som bor tvärsöver gården, och deras lilla gäng. De säger till varandra att ingenting händer och att de aldrig har något att göra. Ändå blir det ett sommarlov Dina kommer att minnas för alltid.

Maten i kylskåpet börjar ta slut, knarkväskan ligger där i garderoben och småstinker, nere på gården står poliser och röker. Dina och Bella får plötsligt börja hänga med de äldre tjejerna. Solen steker och hettan löser upp alla konturer. Dina tänker, känner och gör saker för allra första gången, trots att hon egentligen inte vet hur man gör.

Bitarna är en roman om relationer, hemligheter, gränser och att försöka fatta vem man själv är. Om hur man klarar sig ensam en sommar, när ens mamma är borta och ens farmor är död.

Rebecka Åhlund är författare och journalist, och har skrivit en rad uppmärksammade romaner för barn och vuxna. Med värme, humor och respekt skildrar hon ett gäng tonåringars sommarlov.

”Drabbande och vackert om att slå ihjäl tiden med vin. /…/ en humoristisk och ärlig skildring av missbrukarens självbedrägeri.”Göteborgs-Posten

”Viktigt, roligt och självutlämnande om konsten att vara nykter.”Lena Kvist, Borås Tidning

”Herregud vilken tur att detta blev bok! /…/ Jag som var så rolig att dricka vin med är 272 sidor kärlek, och en given present till alla som behöver just det. ”Aftonbladet

Rebecka bor i London och lever ett kreativt liv med familj, vänner och en frilanstillvaro som ger henne obegränsade möjligheter att dricka. Kanske på det sätt som hon egentli­gen alltid har velat?

Kvällen innan hon ska fylla fyrtio går hon gatan fram när hon upptäcker en grupp människor hon älskar komma mot henne. Hennes första tanke är: ”Fan, de har kommit för att lägga in mig på rehab.” Men det är en överraskningsfest. Lättad blir Rebecka full igen, som vanligt.

Några veckor senare sitter hon i en källare under en kyrka och säger för första gången: ”Jag heter Rebecka och jag är alkoholist.”

Med smärtsam uppriktighet och drastisk humor berättar Rebecka Åhlund om att vara mamma, partner, yrkesmän­niska, dotter, syster – och alkoholist. Om ångesten, skam­men och skulden. Men också om det livsbejakande i att sluta bedöva sig och våga möta tillvaron som den är.

Det här är en berättelse om en människas kamp för att bli frisk, men också en skoningslös betraktelse av en kultur marinerad i alkohol. Den blir en appell för ärlighet kring hur vi dricker och modet att våga vara en hel människa.

”Språket är exakt och följsamt och betyder minst lika mycket för bokens trovärdighet som själva berättelsen.”Stockholms Fria Tidning

”Det rappa tilltalet, orden som forsar fram. Det gör att det är förvånansvärt lätt att läsa om ett så tungt ämne”Gefle Dagblad

”Det andas fruktansvärd ångest och hade kunnat bli outhärdligt tung, men Rebecka Åhlund balanserar det skickligt med drastisk humor och låter inte alkoholistens förnedringsväg ta för stort utrymme./…/ Hon rannsakar samtiden och ger en skrämmande bild av ett samhälle som alldeles börjar spåra ur, där alkohol blivit vardag och måste spetsas med droger för att det ska märkas när det är fest.” Dagens Nyheter

"smärtsamt och underhållande om livet som nykter alkoholist"Kulturnytt i P4

"Trots ämnet är det väldigt roligt att vara i Rebecka Åhlunds nyktra sällskap. Hon skriver rappt, rakt och självutlämnande om hur hon försöker ersätta vinet med träning, meditation, hundpromenader och te."Smålandsposten

”Drabbande och vackert om att slå ihjäl tiden med vin. /…/ en humoristisk och ärlig skildring av missbrukarens självbedrägeri.”Göteborgs-Posten

”Viktigt, roligt och självutlämnande om konsten att vara nykter.”Lena Kvist, Borås Tidning

”Herregud vilken tur att detta blev bok! /…/ Jag som var så rolig att dricka vin med är 272 sidor kärlek, och en given present till alla som behöver just det. ”Aftonbladet

Rebecka bor i London och lever ett kreativt liv med familj, vänner och en frilanstillvaro som ger henne obegränsade möjligheter att dricka. Kanske på det sätt som hon egentli­gen alltid har velat?

Kvällen innan hon ska fylla fyrtio går hon gatan fram när hon upptäcker en grupp människor hon älskar komma mot henne. Hennes första tanke är: ”Fan, de har kommit för att lägga in mig på rehab.” Men det är en överraskningsfest. Lättad blir Rebecka full igen, som vanligt.

Några veckor senare sitter hon i en källare under en kyrka och säger för första gången: ”Jag heter Rebecka och jag är alkoholist.”

Med smärtsam uppriktighet och drastisk humor berättar Rebecka Åhlund om att vara mamma, partner, yrkesmän­niska, dotter, syster – och alkoholist. Om ångesten, skam­men och skulden. Men också om det livsbejakande i att sluta bedöva sig och våga möta tillvaron som den är.

Det här är en berättelse om en människas kamp för att bli frisk, men också en skoningslös betraktelse av en kultur marinerad i alkohol. Den blir en appell för ärlighet kring hur vi dricker och modet att våga vara en hel människa.

”Språket är exakt och följsamt och betyder minst lika mycket för bokens trovärdighet som själva berättelsen.”Stockholms Fria Tidning

”Det rappa tilltalet, orden som forsar fram. Det gör att det är förvånansvärt lätt att läsa om ett så tungt ämne”Gefle Dagblad

”Det andas fruktansvärd ångest och hade kunnat bli outhärdligt tung, men Rebecka Åhlund balanserar det skickligt med drastisk humor och låter inte alkoholistens förnedringsväg ta för stort utrymme./…/ Hon rannsakar samtiden och ger en skrämmande bild av ett samhälle som alldeles börjar spåra ur, där alkohol blivit vardag och måste spetsas med droger för att det ska märkas när det är fest.” Dagens Nyheter

"smärtsamt och underhållande om livet som nykter alkoholist"Kulturnytt i P4

"Trots ämnet är det väldigt roligt att vara i Rebecka Åhlunds nyktra sällskap. Hon skriver rappt, rakt och självutlämnande om hur hon försöker ersätta vinet med träning, meditation, hundpromenader och te."Smålandsposten

"Oaktat allt detta skriver hon med en sådan nålskarp närvaro att det är omöjligt, för vemsom helst tror jag, att värja sig mot den här texten[...] Kanske har Åhlund vridit ur sig en svensk sorgklassiker? " Dagens Nyheter

"Åhlund skriver sig igenom sorgen, det är det enda hon kan, och som läsare är man tacksam att hongör det." Journalisten

"Rebecka Åhlund låter smärtan få ta sin rättmätiga plats i romanen. Det laddas inte med mening, finnsinte där som ett utvecklingsprojekt för att göra huvudpersonen starkare. Det ärbefriande att läsa om det motsatta, att sorgen gör en svag och osympatisk."Borås tidning

"I sina bästa stunder förmedlar Åhlund finstämda ögonblick av sorg och saknad." Göteborgs-Posten"Åhlunds nyktra blick är en uppvisning i mod"Svenska DagbladetHon flyttar hem från London och skjuts ut ur alla sammanhang. Hon har slutat vara rolig att dricka vin med, flyttat till ett hus utanför stan och beställt hem sin pappas gamla sjukjournaler. Hon plockar upp skärvor av sorg som städats undan långt tidigare, i ett annat liv, den där sommaren när hennes pappa lämnade allt.

Det blir en tid av maniskt och magiskt tänkande, en vindlande färd mellan nuet och dået, där en roman långsamt växer fram. En roman där mörkret rycker i huvudpersonen, men där hon ändå måste hålla sig kvar. För någon måste vattna tomaterna.

Rebecka Åhlund, född 1976, är författare och journalist. Efter tre kritikerrosade barn- och ungdomsböcker slog hon igenom för en ny publik med rapportboken Jag som var så rolig att dricka vin med. Detta är hennes första roman på Weyler.

"Oaktat allt detta skriver hon med en sådan nålskarp närvaro att det är omöjligt, för vemsom helst tror jag, att värja sig mot den här texten[...] Kanske har Åhlund vridit ur sig en svensk sorgklassiker? " Dagens Nyheter

"Åhlund skriver sig igenom sorgen, det är det enda hon kan, och som läsare är man tacksam att hongör det." Journalisten

"Rebecka Åhlund låter smärtan få ta sin rättmätiga plats i romanen. Det laddas inte med mening, finnsinte där som ett utvecklingsprojekt för att göra huvudpersonen starkare. Det ärbefriande att läsa om det motsatta, att sorgen gör en svag och osympatisk."Borås tidning

"I sina bästa stunder förmedlar Åhlund finstämda ögonblick av sorg och saknad." Göteborgs-Posten"Åhlunds nyktra blick är en uppvisning i mod"Svenska DagbladetHon flyttar hem från London och skjuts ut ur alla sammanhang. Hon har slutat vara rolig att dricka vin med, flyttat till ett hus utanför stan och beställt hem sin pappas gamla sjukjournaler. Hon plockar upp skärvor av sorg som städats undan långt tidigare, i ett annat liv, den där sommaren när hennes pappa lämnade allt.

Det blir en tid av maniskt och magiskt tänkande, en vindlande färd mellan nuet och dået, där en roman långsamt växer fram. En roman där mörkret rycker i huvudpersonen, men där hon ändå måste hålla sig kvar. För någon måste vattna tomaterna.

Rebecka Åhlund, född 1976, är författare och journalist. Efter tre kritikerrosade barn- och ungdomsböcker slog hon igenom för en ny publik med rapportboken Jag som var så rolig att dricka vin med. Detta är hennes första roman på Weyler.

Det ser ut som ett vanligt torp, rött med vita knutar. Men Ella känner sig iakttagen. Kanske har det med flickan på tavlan att göra, hon som följer en med blicken vart man än går. Rebecka Åhlund är journalist och kritiker och debuterar med en modern spökhistoria där stad möter land, dåtid möter nutid och frågor om moral och ansvar ställs på sin spets.

Det blir mycket bättre på kollo än vad Ella först tänkt, men allt är inte bara kanotutflykter och brännboll. På nätterna smyger de ut i skogen, trots att det är strängt förbjudet. Det är som om de vet att något kommer att hända - men de har ingen aning om vad.Vad ska Dylan göra med Tjocke-Jimmy och hans polare som bara ger honom problem? Vad känner egentligen Ella för Dylan? Vem är tjejen med rosa hår som ingen träffat förut? Ibland blir skogen vred handlar om kollo, kärlek och kompisar. Och en mörk, magisk skog.Rebecka Åhlund är kritiker och krönikör som älskar att skrämma barn. I en fristående fortsättning på kritikerrosade debuten Flickan på tavlan fortsätter hon att undersöka relationer, skogar och hemska skrönor.

Jag rös till. Men jag kände mig märkvärdigt lugn, inte alls skraj. Alla andra verkade nervösa, men jag var det inte. När jag flyttade mig lite närmare brädet i vår lilla ring, kände jag hur golvet runt duken var varmare. Jag vet inte om jag inbillade mig, men det verkade som om temperaturen i betonggolvet steg flera grader på några sekunder. Kanske var det bara alla värmeljus som Hasan och Isabella tänt och ställt ut runt omkring oss.Ella börjar sjuan, men inget blir riktigt som hon tänkt sig. Hennes bästisar har skaffat nya kompisar, och Ella får bara vara med ibland. Mest håller de till i Isabellas källare, med långa, smutsiga korridorer och ett förråd som luktar bensin. Där har de fest. Dricker folköl, snurrar flaskan och en kväll tar Isabella med sin mormors gamla ouijabräde. Som bara talar sanning när Ella är med. Det som hände i källaren är en fristående fortsättning på Flickan på tavlan och Ibland blir skogen vred.

I antologin Skräck har vi samlat några av Sveriges absoluta skräckmästare. I tio noveller får du uppleva kalla kårar, krypande skräck och spänning när den är som allra bäst. Skriven av Rebecka Åhlund och inläst av Christopher Lehmann.

Det var en flicka. Hon var kortare än jag, med trassligt, yvigt hår och smutsig klänning. Hon tittade på mig. Det var något uppfordrande i hennes blick som syntes trots att det var så mörkt. Du måste släppa in den som bankar. Du kunde inte hjälpa mig. För mig var det för sent.     

Ellas föräldrar har köpt ett sommarställe. Det ser ut som ett vanligt torp, rött med vita knutar. Men mystiska saker händer, saker byter plats och Ella känner sig iakttagen. Kanske har det med flickan på tavlan att göra, hon som följer henne med blicken vart man än går.

Det här är en modern spökhistoria där stad möter land och dåtid möter nutiden. En rysligt spännande berättelse!