Rebecka Vik - Böcker

Tre kvinnoöden beskrivs, vävs samman och visar sig så småningom vara en och samma människa. Sexåriga Leia kidnappas, uppfostras på anstalt och vid könsmognaden dödas hon i ett atlantiskt laboratorium. Experimentet hon ofrivilligt är del av syftar till att avlägsna något ur henne för att "skapa Gud". När detta gjorts kan hon under lång tid inte återinkarnera. Parallellt med detta följer man Viktoria, Leias framtida jag. Utan att veta något om sitt förflutna möter hon sin baneman från Atlantis, vilket utlöser ett trauma. Den tredje berättelsen är systerns saga. I varje människa finns en "saga" nerlagd, som en slags kodad beskrivning för livet man lever. Viktoria blir allvarligt sjuk och söker en utväg. I nattens mörker dyker en tanke upp som ändrar hennes liv. Hon vet plötsligt att hon vill till Hawaii för att möta delfiner. I och med det får hon ett mål. I möte med ön Hawaiis kraft och en vis kvinna vaknar minnet från det förflutna, hon möter sin baneman och lyckas komma till förlåtelse. Då är hon redo för delfinernas befriande och helande verkan! Atlantis till Hawaii ger nytt ljus åt slutfasen av den atlantiska tiden. När tron inriktas på en gud utanför oss själva blir den, nu som då, destruktiv. Då kan vi skada livet självt och förbryta oss mot dess inneboende lagar. Men genom förståelse kan vi komma till förlåtelse, och genom förlåtelsen öppnas hjärtat och livet kan helas och får leva fritt igen. Atlantis till Hawaii bygger på författarens egna erfarenheter. Rebecka Vik är sejdare, en nordisk klarseende med inriktning på naturen och människans samspel med den. Hon delger sina erfarenheter genom sitt författarskap, kurser och föredrag.

Genom att vi åter får upp ögonen och kan öppna våra hjärtan för dessa underbara varelser kan vi inte annat än att måna om vår natur och försöka hjälpa Moder Jord, som så väl behöver det. De vill verkligen samarbeta med oss! Om författaren: Rebecka Vik har en bakgrund som biolog/geovetare och konstnär. Hon ser och kommunicerar med många grupper av väsen, gör inventeringar av energier och varelser, arbetar med jordläkning och håller kurser och föredrag. Rebecka har gått den nordiska geomantiutbildningen samt deltagit i flera kurser för Marko Pogacnik.

Äntligen kan du få ditt lystmäte av berättelser om och bilder på naturväsen, för de finns verkligen, även om de flesta av oss ännu inte kan se dem. Samtidigt ger boken en unik överblick över och kunskap om de fyra elementen, jord, vatten, luft, eld, och deras olika väsen: vad de gör, hur de samarbetar och vad de önskar av oss. Något som kan leda till ett helt nytt och kärleksfullt förhållningssätt till naturen; att vi månar om den, i stället för att manipulera och förstöra den. Om författaren: Rebecka Vik har en bakgrund som biolog/geovetare och konstnär. Hon ser och kommunicerar med många grupper av väsen, gör inventeringar av energier och varelser, arbetar med jordläkning och håller kurser och föredrag. Rebeckas första bok, Mäster Grå - Möte med naturens väsen, kom ut på Solrosens Förlag 2007.br> Utdrag ur boken:br> Inledning Allt vi har omkring oss i den fysiska världen, det vi kan känna, se och ta på, kan delas in i de fyra elementen: jord, vatten, luft och eld. Denna fysiska värld är i sin tur genomsyrad av energi, av liv, eller det som kallas det eteriska. Livets material, den eteriska substansen, behöver skötas, hållas rörlig, styras och formas. De som gör detta arbete är immateriella varelser som kallas elementens väsen. De är jordväsen, vattenväsen, luft- och eldväsen. Var du än befinner dig finns dessa varelser alltid i närheten. Deras uttryck syns i träd och stenar, deras röster hörs i vindsus och vågskvalp de är alldeles inom räckhåll. Man kan se dem som ett otroligt brett och färgsprakande spektrum, och som jag ser det bär varje människa på möjligheten till kontakt i sitt inre. Alla har vi någonstans inom oss trollets tyngd, lite etter från eldens varelser, smekande ljuvhet från vattnet eller fens fjäderlätta ljus. Detta gör att vi även kan sträcka oss utanför oss själva och knyta kontakt med varelserna därute. Kanske sover denna möjlighet eller är väl inpackad och undangömd, men vi har den stora glädjen att leva i en tid då förmågorna åter har möjlighet att vakna. Men att se varelser är inte ett mål i sig utan snarare ett medel. Det hjälper oss att bli övertygade om deras existens, vilket även stärker dem. Som jag ser det är målet istället att vi alltmer närmar oss den andliga världen och börjar samarbeta med den. Det kan man göra även utan att se. Bland elementens väsen finns en längtan och människan har en viktig roll i deras utveckling. De väntar på oss och jag hoppas innerligt att denna bok kommer att inspirera många att närma sig dem. En samverkan mellan oss och naturens väsen är speciellt viktig i vår tid. Jorden med sin atmosfär, sina hav, landskap och till och med sitt innandöme håller på att ändras genom människans ingrepp. Vi stöper om efter vårt eget huvud. Naturen utarmas och förstörs framför våra ögon men vad vi i regel inte vet är att vi dessutom brutalt ändrar betingelserna för medvetna och kännande väsen. Och just dessa väsen har nyckeln till en hållbar utveckling! Visste vi om dem och tog vi del av deras kunskap skulle vi agera på helt andra sätt. Den dag människan fått vetskap om elementens väsen lär hennes respekt och kärlek också väckas, både för dem och naturen som de sköter. Och med kunskap, respekt och kärlek kommer vi tillsammans att vända utvecklingen på rätt köl igen och få njuta av att se naturen återhämta sig och få ny kraft. För mig var elementens väsen de första immateriella varelserna jag mötte. Jag brukade i regel inte söka upp dem själv, utan de kom till mig. Oftast såg jag ett litet ljus blinka till några meter ifrån mig och då visste jag att en varelse ville ha kontakt. Från början såg jag otroligt mycket utan att förstå men tecknade och skrev ändå ner vad jag sett. Varelser och skeenden kom till mig och jag överrumplades av dem. Eftersom jag i regel varken läst eller hört om dem dessförinnan var jag fri från förväntningar, kunskap och förutfattade meningar. Den andliga världen bjöd mig på möten och jag tog emot. Med åren växte mängden av anteckningar och med det ökade mitt behov av struktur. Jag sorterade varelserna efter den miljö de tillhörde eller deras utseende: de som visat sig i hus hamnade i en grupp, de som hörde till bäckar i en annan och de rangliga varelser som höll benen i kors i ytterligare en. När jag strukturerade materialet märkte jag bland annat att en sorts varelser alltid var på en viss plats eller i en viss miljö, att andra alltid grävde eller var en bit ner i jorden etcetera. Mina anteckningar hade vuxit till ett forskningsmaterial som började kunna ge mig svar på vilka varelserna är, vad de gör, hur de samverkar och annat. Studier i antroposofi, en praktisk utbildning i geomanti och framförallt det att min förmåga att kommunicera med väsen genom ord utvecklades, ökade förståelsen ytterligare. Efter tio års tid är jag nu redo att dela med mig av alla kära möten och det jag förstått av dem. När jag ger mig in i elementarvärlden släpper jag ofta min fysiska kropp och därmed de fysiska begränsningarna. Jag är en varelse bland andra och består av mitt medvetande och en subtil kropp. Tar man det steget lämnar man de fysiska sinnena och lagarna och har helt andra sinnen och lagbundenheter att anpassa sig till. Markytan är ingen gräns, berget går att fara rakt igenom, men det finns annat som kan verka begränsande. En kraftfull varelse kan blockera en väg, för ett vattenväsen kan ett torrlagt område vara ett oöverstigligt hinder och för en människa kan det svåraste motståndet vara den egna rädslan. När väsen visar sig och jag upplever deras värld brukar mötet vara ganska kort, men intensivt. Det kan ske på bara några minuter. Eftersom jag vill ge mina observationer vidare i så ursprungligt skick som möjligt, har jag inte vävt ihop dem till längre berättelser. Mina anteckningar är ett forskningsmaterial för mig. Nu har jag sammanställt dem och ger dem vidare i så ursprungligt skick som möjligt. Bokens fyra första delar, Jord, Vatten, Luft och Eld, har samma upplägg. Efter en beskrivning av elementets ursprung, dess upprinnelse, följer kapitel som behandlar varelserna, från de minsta till de största. Avsnitt med kursiv rubrik beskriver mina direkta möten med väsen, medan övriga avsnitt snarare är sammanfattningar av den erfarenhet och kunskap jag har om dem. I Överblick, bokens sista del, behandlas sådant som är gemensamt för alla element. Den är uppdelad i många avsnitt med korta och översiktliga texter och kan användas som en uppslagsdel. När jag gjort bilder och beskrivningar av väsen har jag bemödat mig om att de ska vara så exakta och nära verkligheten som möjligt. Samtidigt är mitt sätt att se väsen personligt, precis som det är för alla som är klarseende. Jag har min ingång till varelserna, min synvinkel, medan andra ser dem från ett annat håll. Oavsett vad vi ser är det karaktären som uttrycks i utseendet som är själva kärnan. En immateriell varelse behöver inte ha ben och näsa, men uttrycker genom sitt utseende vem den är och vad den arbetar med. En riktigt bra beskrivning av utseendet i text eller bild är alltså ingen sanning i sig utan snarare en bra bild av sanningen. Den visar inte hur varelsen ser ut utan vem den är. En sådan bild är en nyckel till varelserna, en öppning till dem. Undantaget bekräftar regeln i den fysiska världen, i elementens rike är det snarare så att undantaget är regeln. Påstår jag att det finns fyra olika sätt som väsen bildas på, finns det säkert mångfaldigt fler. Elementens väsen är väldigt rörliga och anpassar sig smidigt till nya förhållanden och platser. Materialet som ligger till grund för den här boken kan tyckas stort, men är ändå bara en droppe i havet i jämförelse med vad som finns att erfara och lära om dem. Pans rike är en början, låt oss fortsätta att utforska hans underbara värld! Något skymtar en bit längre fram. Det syns lite otydligt, men sakta klarnar blicken och fram tonar en rödbrun och smidigt böjd rygg. Huvudet är kalt och två pigga horn sticker ut snett upp åt sidorna. Plötsligt vänder varelsen sig om, ler brett och tittar hitåt med sin intensiva blick. Han står bakom en genomskinlig dörr, men inte länge till. Redan böjer han sig lätt och trycker ner dörrhandtaget. Med ens svänger dörren upp på vidaste gavel och med ett skratt bugar sig varelsen. Genom en graciös handrörelse bjuder han dig att stiga in. Välkommen till Pans rike!

Barn och rim hör ihop, precis som barn och naturväsen! När sommarhettan närmar sig gömmer mossdvärgarna vatten i skogen och vaktar det noga. Ute på ängen dansar Eldmannen så gnistorna yr och växterna vissnar och slokar. De olyckliga blomälvorna ber mossdvärgarna om hjälp, och strax fyller dvärgarna sina hinkar och smyger fram mellan sten och stam, ut på ängen mot eldens man. Den här barnboken kom ut första gången på tyska i München år 1951. Boken hette då Moosmännchen och blev mycket omtyckt. Bokens författare, Hildegard Rolka, har tyvärr inte gått att nå men däremot förläggaren som gav ut boken, Gerda-Elisabeth May. Och hon står med glädje bakom denna reviderade utgåva. Rebecka Vik och hennes syster fick höra sagan om mossdvärgarna som barn av sin tyska mamma. De älskade den och berättade den vidare för sina egna barn. Nu har Rebecka gjort en fri översättning och målat egna bilder, med den tyska boken som förlaga. Rebecka Vik har tidigare gett ut Mäster Grå (2007) och Pans rike (2010) på Solrosens Förlag. Se även hennes hemsida www.trevarldar.se Utdrag ur boken: Ja, där sitter de, tätt i en ring de viskar och talar om allvarliga ting: Känner ni värmen, hettan kommer snart. Det är Eldmannen som närmar sig, han kommer med fart. Han vill bränna vår mark han är fasligt stark. Men vi alla små vi ska skynda oss på. Ta vatten till skogen vara marken trogen! På gungan de vilar, Omm, Tim och Hum tätt samman med Mimmo och Tuddelum. Vad får vi bjuda er, frågar en älva vi ger förslag, så bestäm ni själva. Maskspagetti? Blomkonfetti? Limpa av ros? Gullvivemos? Men vilket ståhej, det blir nix och nej. Inget av detta vill dvärgarna ha. Men daggdroppar, älva, det vore bra! En glittrande droppe till varje gäst mums vilken njutning, ja nu blev det fest!