Riccard Montén – författare

Denna biografi och microhistoria redovisar berättelsen om ett av Stockholms och Sveriges första kemiskt-tekniska företag som startade 1823. Fokus är framförallt riktat mot företagets grundare Lars Montén och hans företagsbygge, men dess mer än 100-åriga historia redovisas också. 1800-talets politiska, ekonomiska och sociala förändringar utgör kuliss. Lars Montén, bondson från Axberg i Närke, fick i november 1822 burskap som grosshandlare i Stockholm efter utbildning hos bryggare Frisk och grosshandlare Ekerman. Under de tolv åren i lära studerade han samtidigt kemi med viss handledning av Jacob Berzelius. Året därpå startade han grosshandel på Västerlånggatan och kemisk-teknisk tillverkning av såpa i fabrik på Garvargatan. Berzelius hade inhämtat nya kemiska rön från Frankrike som Montén utnyttjade för att industrialisera produktionen. En fransk fabrikör, Karl XIV Johan och Carl Palmstedt vid Chalmerska Slöjdskolan, spelade viktiga roller för stearinljustillverkningens etablering i Sverige. Lars Johan Hiertas Liljeholmens var först, men Montén kom ikapp tack vare kemisk insikt, bröderna Blom och en erfaren ljusstöpare. 1858 summerade tillverkningsvärdet för Monténs såp- och stearinljusfabriker till högre belopp än för någon annan av Stockholms fabriker, inklusive t ex Rörstrand och Bolinders. Montén ingår fr o m 1830-talet i en rad olika filantropiska sällskap, med ledande och mångåriga engagemang för ökad utbildning, såväl av vuxna som fattigas barn. Han kallades som ledamot i Svenska Nykterhetssällskapets direktion när detta bildades. Till Maria församling på Södermalm kom Montén första gången 1816 och bodde där i mer än 50 år. Han ingick i kyrko- och skolråd, bidrog socialt t ex vid koleraepidemier och bildandet av församlingens första folkskola. Han fortsatte med liknande aktiviteter i Bromma församling efter köpet av Alviks säteri. Flytten av Clara Stearinljus Fabrik till Alviks strand bäddade för företagets fortsatta expansion och i det tillhörande jordbruket fick Montén chansen att tillämpa de nya lärorna även på detta område. 1872 avled Lars Montén. Släktingar utvecklade firman med fortsatt framgång under industrialismens blomstringsår med fler produkter och med expansiv marknadsföring i den ökande konkurrensen. Monténska huset på Söder stod klart 1889. 1900-talets inledning blev dramatisk: multinationell konkurrens, glödlampan gjorde elektriciteten till en svår utmanare för ljusen, världskriget 1914 ströp importen av råvaror. Utgiven med tryckbidrag 2016 från Samfundet S:t Erik respektive Stiftelsen Höjerings Bokförlag för Stockholmiana

RESTENÄS vackra landskap har en lång historia. Från 1400-talet till mitten av 1600-talet var Naes dansk-norsk sätesgård, med ägare i släkterna Lauritsen, Bamse, Maaneskiöld och Bildt, varav några även bodde här. När ägandet blev svenskt förlorades skattefriheten, men när Margareta Hvitfeldts fogde Valdalin köpte hemmanet såg Karl XI till att han fick skattefrihet - ett tag - tills reduktionen även drabbade Restenäs. Från 1703 ägdes Restenäs av tre generationer Simmingschiöld. Erich S. styrde över Orust, Tjörns, Inlands Nordre och Fräkne härader. Sonsonen Daniel S. var löjtnant och såg till att den myckna sillen togs om hand även i Restenäs. Fyra familjer från Orust, från släkterna Bruhn, Hindricksson och Rytterberg köpte var sin 1/4-del 1788 och Restenäs delades för första gången. Släkten Hellsten med 1600-tals-anor i socknen, kom till Restenäs på 1850-talet och ägde efter några decennier tre av Restenäs fem gårdar. Men när 1900-talet randades kom istället nya ägare. Bl a en marinmålare och en frikyrkopastor. Hemmansägarna följs under 480 år, men - torparna och staborna är inte bortglömda ...