Rose Lagercrantz – författare

In this fifth title in the series, Dunne’s father finally comes home from the hospital where he was taken care of after a car accident. The school term has just begun and the class embarks on an excursion to Skansen, the big open-air museum and zoo. “Stick to the group so you won’t get lost! ” the teacher advices. But Dunne gets distracted and gets lost anyway.

While walking around looking for her class, she encounters another class, one that seems very rowdy. She suddenly recognizes someone in the noisy crowd: her best friend Ella Frida, who has just switched schools! The chance encounter makes them both ecstatic. They manage to set off unnoticed and can finally play together again. But it will not end quite as they had expected, and at home Dunne’s dad has a rather unexpected announcement to make: Dunne’s peaceful family is soon going to expand …

The books in the Dunne series have been translated into twenty-seven languages, sold over 1,4 million copies world-wide and received numerous awards. The first book in the series, My Happy Life, was named one of The New York Times Most Notable Books in 2013 and was nominated for the Prix Sorcières 2014 as well as the Deutscher Jugendliteraturpreis 2012. This easy-to-read series deals with emotions in a way that children can understand and relate to and is perfectly complemented by the warm and endearing illustrations.

Rose Lagercrantz has written about forty books since her debut in 1973. Her books have been awarded with the Astrid Lindgren Prize, The August Prize, Heffaklumpen and The Nils Holgersson plaque.

Eva Eriksson is one of the best-loved illustrators in Sweden, whose awards include the Astrid Lindgren prize and the August Prize. Eva Eriksson has illustrated children’s books for over 30 years, and she has also made her own children’s books and animated film.

Vad gör man om ens allra bästa vän bor i en annan stad och de vuxna inte förmår ordna så att man får ses på lovet? Man får ordna något själv! Träffsäkert, spännande och lättläst om bergfast vänskap med massor av suveräna bilder.

Det är sportlov och Dunnes pappa åker till Rom utan att ta henne med sig. Dunne är lite ledsen för det, men hon vill hellre resa till Norrköping där Ella Frida, hennes bästa vän, bor numera. Dit längtar hon mer än någon annanstans.

Tyvärr är det ingen som fattar det. I stället får hon vara hos mormor och morfar i Hjorthagen där hon börjar lovet med en liten ensam skidtur. Knappt har Dunne gett sig iväg förrän hon kommer på en sak: Ella Frida fyller år i början på sportlovet! Då måste hon ju ha en present! Dunne vet genast vad det ska bli. Snabbt skidar hon tillbaka.

"Finns det någon som kan köra mig till Norrköping?" flämtar hon. Olyckligtvis går det inte den dagen, inte på några villkor kan mormor och morfar åka dit med henne. Men när mormor får höra om presenten som Dunne har tänkt ut, låter hon sig bevekas.

"Tror du att du törs åka ensam?" frågar hon. "Vågar du det om jag sätter dig på tåget i Stockholm och Ella Fridas mamma hämtar dig på stationen i Norrköping?"

Dunne sväljer. "Självklart", säger hon. Och Dunne ger sig ut på resa alldeles själv ...

Detta är den sjätte fristående boken om Dunne. Böckerna har fått ett starkt och vidsträckt genomslag internationellt. De är översatta till över tjugo språk och har fått många lovord och utmärkelser.

Rose Lagercrantz och Eva Eriksson, två älskade barnboksveteraner, berättar vidare om Dunne som just slutat ettan i denna fjärde fristående bok. En varm och rolig berättelse där starka känslor får gott om utrymme, ibland med drastiska inslag, men som hela tiden andas hopp om förståelse och försoning. Lättläst för nybörjarläsaren med kort koncentrerad text och roliga mitt i prick-bilder.

Det är Dunnes första sommarlov - och det bästa! I alla fall hittills. Hon är på en ö med Ella Frida, den bästa vännen i världen, medan pappa ligger på sjukhuset och kryar på sig efter en trafikolycka. Han ringer varje dag, men så uteblir samtalen. Dunne blir orolig, men Ella Frida kan konsten att trösta och muntra upp sin vän. Det finns ju så mycket roligt att göra på Härligön: bygga kojor, fiska, spana efter vilda djur - och bada förstås, flera gånger om dagen!

Men en dag dyker pappa upp, med kryckor och sjuksköterska och allt! Det besöket blir inte som någon hade tänkt sig. Men som tur är finns bästa vännen på plats när det händer sånt som inte får hända här i världen. De tidigare böckerna om Dunne heter Mitt lyckliga liv (2010), Mitt hjärta hoppar och skrattar (2012) och Sist jag var som lyckligast (2014). De har alla hyllats och fått stor uppmärksamhet både i Sverige och utomlands. Mitt lyckliga liv nominerades till Deutscher Jugendliteraturpreis 2012 och var med på New York Times lista Notable Children´s Books of 2013.

Rose Lagercrantz och Eva Eriksson, uppskattade barnboksveteraner med ett vitalt samarbete sen länge, berättar vidare om Dunne i ettan i denna tredje fristående bok. Lättläst för nybörjarläsaren med kort koncentrerad text och roliga mitt i prick-bilder.

Just när sommarlovet står för dörren händer det som bara inte får hända: Dunnes pappa blir allvarligt skadad vid en bilolycka. "Jag måste träffa min pappa! Nu!" tjuter Dunne. När hon får se honom på sjukhuset viskar hon hans namn. Men han bara sover, ända tills Dunne skriker "pappa!" så högt hon kan. Då slår han upp ögonen och ser snabbt på henne - och sluter dem igen. "Pappa kommer att bli bra", lugnar doktorn, "men det tar tid, minst hela sommarlovet." Dunne blir lättad, men mest trött, som man kan bli när man varit riktigt rädd. Hon vill helst tänka på något helt annat, som skolavslutningen och liljekonvaljer. Får man bli lycklig av deras doft när pappa ligger på sjukhus? Och får man ta ett glädjeskutt när bästa kompisen Ella Frida ringer från Norrköping och frågar om man vill följa med till deras sommarö? Ja, man får det! Man får leva och vara glad, och Dunne jublar inombords - för hon är bra på att ta livet som det är, och hon vägrar sluta tro på under! Under kan ske varje dag ... En varm och innerlig berättelse om sorg och glädje, inte minst om Dunnes stora kärlek till pappa. De tidigare böckerna om Dunne heter Mitt lyckliga liv (2010) och Mitt hjärta hoppar och skrattar (2012). Båda har hyllats och fått stor uppmärksamhet både i Sverige och utomlands, framför allt i Tyskland. Mitt lyckliga liv ansågs vara "Årets bästa barnbok" enligt Sölvesborgs-Tidningen. Sagt om My happy life (översättningen av Mitt lyckliga liv):"A quietly compelling book for young readers." Carolyn Phelan, Booklist"This is an uplifting book /.../ a joy to read and to share." wakingbraincells.com

Rose Lagercrantz och Eva Eriksson är några av våra mest uppskattade barnboksveteraner och deras ständigt vitala samarbete sträcker sig långt tillbaka i tiden. Här berättar de i text och bild om Dunne i ettan som försöker ta livet som det är och vägrar sluta tro på under!

Bästa kompisen Ella Frida har flyttat och Dunne låter inte någon sitta på hennes tomma stol, för var ska bästisen då få plats när hon kommer tillbaka? I väntan på det kör Dunne med sin specialitet: att tänka på roliga saker hon varit med om. Men fröken vill hellre att Dunne ska vara med de andra barnen och föser ner henne mittemellan Vickan och Mickan - med förödande resultat. Tur att Dunne har så förstående marsvin. Men framför allt, en sådan vän som Ella Frida, som inte låter sig stoppas av vare sig tid eller rum. Och innan den här dagen är till ända får Dunnes hjärta äntligen ta många glädjeskutt!

"Kärlek är bättre än ingen kärlek" är Rose Lagercrantz och Eva Erikssons sjunde och avslutande bok om Dunne och hennes bästa vän i världen, Ella Frida.

Det är vår och Dunne reser till Rom för att gå på pappas bröllop. Det är tack vare henne det blir av, det är i alla fall vad hon tror själv. Men till hennes bestörtning blir inte Ella Frida bjuden. Pappa har sagt nej. Det ska inte bli någon stor tillställning, säger han, bara en liten familjehistoria. Vad ska Ella Frida säga när hon får veta att hon inte har blivit bjuden på sin bästa väns pappas bröllop? Än vet Ella Frida inget. Hon är i sommarstugan på ön för att städa bort vintern.

Så ser det ut i den sjunde boken om deras vänskap. Den ena är på en ö i Norrköpings skärgård. Den andra på bröllop i Rom. Vägen mellan dem blir bara längre och svårare. De möts nästan aldrig.

Berättelserna om Dunne handlar om trohet. Och en besvärlig kärlek. Men kärlek är bättre än ingen kärlek ...

Den här natten kan Dunne inte sova. ”Räkna får!” säger pappa. Men Dunne räknar andra saker i stället: alla gånger hon varit lycklig – och olycklig.

Dunne har längtat efter att börja skolan i hela sitt liv. Men när det äntligen är dags blir hon knäsvag – tänk om hon inte får nån kompis! Att gå i skolan utan att ha kompisar är ju värsta mardrömmen, mycket värre än att inte kunna lära sig det där med att läsa och skriva. Vilken tur att Dunne och Ella Frida hittar varandra på skolgården redan nästa dag. De börjar gunga ihop och det fortsätter de med hela höstterminen. Dunne är lycklig, och när hon och pappa firar jul hos mormor och morfar kan hon inte låta bli att längta efter att skolan ska börja – för då får hon träffa sin bästis igen. Men något har hänt under lovet. Ella Frida klarar inte av att berätta vad, fröken får göra det. Och Dunne förstår inte hur hon någonsin ska kunna bli lycklig igen …

Mitt lyckliga liv utsågs till The New York Times Most Notable Books 2013 och nominerades till Deutsche Jugendliteraturpreis 2012.

Evelina ska fylla åtta år, och på hennes önskelista står det bara en sak: EN BÄSTA VÄN.

Kompisar har hon, men de är inte alltid så snälla. Nu vill hon ha en bästa vän, en som väljer henne först när de spelar brännboll - fast hon aldrig har tagit någon lyra.

När Olga börjar i klassen bestämmer sig Evelina för att de ska bli bästisar. Och det blir de! De bakar muffins och går ut med grannens hund och har hur roligt som helst, tills Olga en dag hellre vill spela brännboll med de andra istället för att baka. Betyder de att de inte längre är bästisar?

Det här är en berättelse om konsten att få en bästa vän. Och att vara en.

"Tre kompisar och en bästis" är en berättelse om att hitta och lita på verklig vänskap. Ingen kan som Rose Lagercrantz skapa en miniroman med kristallklart och lättillgängligt språk, stora känslor och spännande händelser. ”Tre kompisar och en bästis” är en berättelse som är rikt illustrerad i färg av Rebecka Lagercrantz, konstnär och skulptör, och också Roses dotter.

"En djupt gripande skildring av ett barns utsatthet. Det är omöjligt att värja sig." Ingalill Mosander, Aftonbladet

En liten flicka växer upp i Estland med sin älskade vallhund Sammeli. När kriget kommer skickas hon till sin farmor på landet, men ingen står och väntar på stationen när hon kommer fram. Som tur är har hon hunden som vaktar henne.

Flickan ger sig iväg på den långa, långa resan. Till slut kommer hon till Sverige, alldeles ensam.

Ilon Wikland är en våra mest älskade tecknare. 1954 inleddes samarbetet med Astrid Lindgren med boken Mio min Mio. Tillsammans kom de sedan att skapa åtskilliga barnboksklassiker. Ilon Wikland kom som flyktingbarn till Sverige under andra världskriget för 80 år sedan. I Den långa, långa resan berättar hon om sin barndom i Estland, det hemska kriget och om att komma ensam till ett främmande land. Boken utkom första gången för 30 år sedan, men är högaktuell än idag.

Rose Lagercrantz har skrivit otaliga barnböcker och belönats med både Augustpriset, Astrid Lindgrenpriset, Heffaklumpen och Nils Holgersson-plaketten.

Samson är en liten svart hund, en sådan där glad som hälsar på alla andra hundar, också de stora sura. Han är inte rädd av sig. Men en gång blev han det, fast det visste bara grannflickan Adina. Hon hade sett honom komma springande på gatan mitt i stan, vild av skräck!

Samsons matte hade ramlat ihop i tunnelbanan och burits bort av ambulansmännen. Hunden hade de inte brytt sig om i brådskan. Han sprang och sprang, ända tills han kom till den stora parken som han och matte brukade gå i. Där kände han igen sig och kröp utmattad in under en buske för att sova. Han var hungrig och törstig. Och ensam. Ingen ropade längre på honom. Han var inget annat än en liten svart hund i natten.

Hundar är speciella varelser. De litar på oss människor; att vi ska sköta om dem och ge dem mat och tak över huvudet. Och i gengäld är de oss trogna in i döden. Men vad händer om en hund skulle komma bort från sin matte eller husse? Det vill barnboksförfattaren Rose Lagercrantz undersöka i den här berättelsen. Ivrig och förundrad följer berättaren sin fyrfota hjälte hack i häl under hans försök att hitta tillbaka till matte ...

Efterhand utvecklas berättelsen till en oemotståndlig miniroman om att tappa bort sig, hålla ut och komma till rätta igen - genom att förlita sig på sin noskänsla. Här finns plats för stora känslor, spännande händelser och skiftande miljöer. Det är hjärtevarmt och inkännande, berättat på ett kristallklart och lättillgängligt språk. Genomillustrerad i färg av konstnären och skulptören Rebecka Lagercrantz, som fångar hundens glada och optimistiska personlighet på kornet. Och tack vare hundens strapatsrika färd genom staden får läsaren en målande stockholmsskildring.

Olga Olsson, åtta, snart nio, är rätt nöjd med livet. Men när hennes mamma måste ligga på sjukhus så måste Olga bo hos sin moster och morbror. De är snälla, men deras dotter Augusta vill inte att Olga ska vara hos dem. Kusinen vill ha sin mamma och pappa ifred.

Augusta är dum mot Olga, ändå måste Olga vara snäll tillbaka. Det har hon lovat sin mamma, annars kan inte hennes moster ha henne kvar. Men när hon blir misstänkt för att ha lurat upp kusinen att gå balansgång på ett livsfarligt broräcke, blir allt så orättvist och hemskt att Olga rymmer till mamma på sjukhuset.

”Åtta, snart nio” är en berättelse om att försöka klara sig själv utan det viktigaste man har och som man aldrig varit utan. Men också om att upptäcka att man har andra människor runt sig, som man kanske inte alls hade tänkt på innan. Den handlar också om det svåra i att vara snäll, och om insikten att man kanske inte måste vara så där genomsnäll för att någon ska tycka om en - till exempel en kusin som visar sig vara en riktig vän.

Ingen kan som Rose Lagercrantz skapa en miniroman med kristallklart och lättillgängligt språk, stora känslor och spännande händelser. ”Åtta, snart nio” är en berättelse som är rikt illustrerad i färg av Rebecka Lagercrantz, konstnär och skulptör, och också Roses dotter.

I den lilla transsylvanska staden finns det två av allt. Två floder, två huvudgator, två begravningsplatser, och två vänner som springer fortare än alla andra. Eli springer för att kunna komma undan vampyrerna som hans bror berättat om, och Luli springer ikapp med Eli. Varje dag ger Eli hela sin matsäck till Luli, för hos henne är det fattigt och det finns ingen som gör smörgåsar åt henne.

Eli och Luli är jämt tillsammans, ända till den dag när Luli och hennes syster måste resa till Amerika. Deras pappa är redan där för att söka efter ett bättre liv åt dem. Luli lovar att skriva men det kommer inget brev. Istället kommer kriget, andra världskriget. Och tiderna blir svårare och farligare, särskilt för alla som är judar. Och det är Eli och hans familj.

En stark berättelse med mycket värme om två barns livsavgörande vänskap i en svår tid.

 Det handlar om Humlan, som ska bli detektiv när hon blir stor. Hon behöver bara läsa ett par sidor i en mysteriebok för att veta vem som är boven. Men när hon ska lösa sitt första fall i verkligheten blir det svårare. Särskilt när den enda misstänkta visar sig vara - hon själv! Och så är det ju det här med utomjordingarna som hon måste förklara precis allting för...

Rose Lagercrantz har skrivit massor med barnböcker, och speciellt känd är hon för bokserierna om Dunne och Metteborg. Det här är hennes första mysteriebok - och en väldigt speciell sådan. Rebecka Lagercrantz har gjort alla bilder.