Sabine Forsblom – författare

Forsblom återkommer efter tio års paus med en fristående fortsättning på den succéartade debutromanen Maskrosguden. Nu får vi stifta bekantskap med Maskrosgudens barn. Med stor frejdighet och sinne för talande detaljer skildras en arbetarklassfamilj på 1970-talet i den östnyländska småstaden Borgå. Här beskrivs skolan, stallet, kusinerna, bästa vännerna, de konstiga finnarna som flyttar in. För det mesta är vardagen tobaksmoln och tristess men ibland hoppar familjen in i Folkarn och kör i väg till avstjälpningsplatsen där kanske det stora fyndet som ska förändra allt ligger och väntar ...Maskrosgudens barn är en berättelse om brytningen mellan barndom och vuxenhet, om längtan efter kärlek, tillhörighet och en egen röst. Romanen beskriver sin värld så fräscht att man inte bara läser den, man lever den.

Pikkukaupungissa asuva Betinka on teini-ikäinen ja kohtaa kaikkea, mitä teini-ikään kuuluu, viinasta onnettomaan rakkauteen ja himoon 70-luvun lopun jyrkkien luokkaerojen yhteiskunnassa. Mehevä romaani on kirjoitettu työväenluokkaisen teinitytön näkökulmasta huumorilla, joka potkii kaikkia auktoriteetteja. Betinka on kielellisesti vahva, ilmaisuvoimainen teos kirjailijalta, joka on saanut hurmioituneen vastaanoton ruotsinkielisen kirjallisuuden kentällä.

Det gör ont att växa upp. Och särskilt ont gör det att växa upp i arbetarkvarteret Tattarmosan, i ett fallfärdigt ruckel till hus, med ojämnt skuren korkmatta och kryddfisk till middag.För henne som kallas Betinkan gör det ändå mest ont att finnas i närheten av Susanna. Susanna tvillingsjälen, som numera mest umgås med rikemansflickorna. Se henne luta huvudet mot Honom – och förbrännas av hemlig kärlek. Då får man i stället titta åt ett annat håll, ta en rejäl klunk ur Minttuchoko-flaskan, spela stenhård tuffing som ingenting biter på. Drömma sig bort till ett bättre liv, bort från skrik och bråk, bort till friheten i Helsingfors.?Sabine Forsblom skriver med inspirerad energi, uppkäftig humor och empati om lojalitet, rivalitet och klass. Det är sent sjuttiotal och på festerna gäller det att ha de högsta platåskorna, den tjockaste mascaran och den mest oberörda minen. Dra in magen, knipa ihop låren och vända ansiktet så potatisnäsan inte syns. Sedan bara vänta på att Han ska upptäcka en – för en kväll åtminstone. Och vara beredd att betala priset.

Maskrosguden är Sabine Forsbloms debutroman från 2004. Boken blev genast en läsar- och kritikersuccé. Den tar oss på en resa från de östnyländska leriga potatisåkrarna till swingpjattarnas Helsingfors och tillbaka igen till trånga, kryllande arbetarbostäder. Parallellt med släktens öden under en stor del av 1900-talet skildras arbetarklassen och dess förbannelse: känslan av att inte duga, av att inte vara fin nog. Krig, fattigdom och föräldrar som överger sina barn präglar en tillvaro som trots det aldrig är helt hopplös. Romanens berättare är en liten flicka som återger sin släkts historia och vars tolkningar av det som sker får händelserna att framstå i en humoristisk och ibland absurd dager. Uppföljaren Maskrosgudens barn är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2016.