Sara Lidman – författare

När Agda tidigt en sommarmorgon kliver ut på bron skrivs ett nytt kapitel i svensk litteratur. Inte sedan Arvid Falk i Röda rummet blickade ut över Stockholm har en värld trätt fram med sådan skärpa. Byn Ecksträsk i norra Västerbotten är ett universum och ett språk. Handlingen rymmer ett illdåd, en gärningsman och en kollektiv skuld. Till sitt tema är boken lika förankrad i sin unika miljö som den är aktuell och allmängiltig.

Sara Lidmans stora epos Jernbanan handlar om hur Västerbottens inland befolkades, hur jernbanan fick sin sträckning i norr och hur Didrik Mårtenson blev Olförar’n. Det börjar en morgon i juni 1878 då gossekarlen Didrik får syn på en artikel i Skjellet-avisen. Där dryftas frågan om en jernbana i norr. Han blir besatt av tanken på en jernbana genom hans he socken Lillvattnet. Skogsbolagen vill komma åt de orörda skogarna. Lillvattnets folk fruktar världen men Didrik vill högst av allt försona alla med jernbanans idé. Han talar i socken-stämma, på skogsauktioner, i kojor och kök. Sitt sista tal håller han när han skickas som förste tågpassagerare till fängelse i Stockholm.

Jernbanebygget är berättelsens röda tråd. Men det viktigaste i denna krönika är människorna; Anna-Stava – Didriks hustru och stora kärlek, den ljuvliga Hagar – sockenhorans dotter, IsakMårten och hans kärlek Rönnog. Och Strömmen, Spadar-Abdon och hans hästmarr Stina, Nabot, Goliat, Fridolf den gode, Julius och Dorn, Månstrimman. Och Nicke. Det glöder och skälver av passioner, smärta, glädje, humor hos dessa tidlösa gestalter.

Sara Lidmans stora epos Jernbanan handlar om hur Västerbottens inland befolkades, hur jernbanan fick sin sträckning i norr och hur Didrik Mårtenson blev Olförar’n. Det börjar en morgon i juni 1878 då gossekarlen Didrik får syn på en artikel i Skjellet-avisen. Där dryftas frågan om en jernbana i norr. Han blir besatt av tanken på en jernbana genom hans he socken Lillvattnet. Skogsbolagen vill komma åt de orörda skogarna. Lillvattnets folk fruktar världen men Didrik vill högst av allt försona alla med jernbanans idé. Han talar i socken-stämma, på skogsauktioner, i kojor och kök. Sitt sista tal håller han när han skickas som förste tågpassagerare till fängelse i Stockholm.

Jernbanebygget är berättelsens röda tråd. Men det viktigaste i denna krönika är människorna; Anna-Stava – Didriks hustru och stora kärlek, den ljuvliga Hagar – sockenhorans dotter, IsakMårten och hans kärlek Rönnog. Och Strömmen, Spadar-Abdon och hans hästmarr Stina, Nabot, Goliat, Fridolf den gode, Julius och Dorn, Månstrimman. Och Nicke. Det glöder och skälver av passioner, smärta, glädje, humor hos dessa tidlösa gestalter.

BARA SÄLLAN — en gång vart sjunde eller tionde år — är vädret sådant att hjortronen kan mogna på myrarna runt Ön uppe i Västerbottens vildmark. Då täcker bären i milsvida mattor den jord som annars knappt bär gräs åt fåren. I lika utarmad grund spirar Öns människor, men romanen om deras öden har ändå blivit en rik, ibland munter, ibland hjärtskärande bok, där livet pulserar i varje rad och varje ord blir en protest, lågmäld eller lågande, mot människans villkor.

BARA SÄLLAN förmår en roman att som Hjortronlandet genast föra läsaren in i sin värld och låta honom träffa alltigenom levande människor. Franz, Claudette, Marit, Robert, Nordmarks och Skrattars — de är inga litterära symboler utan mångskiftande mänskliga varelser, uppbyggda av ont och gott, av ynkedom och ibland något litet storhet.

Levtrådar är ingenting mindre än en kollektiv kärlekshandling. Göteborgs-Posten, Åsa Arping

Sara Lidman är en av de stora svenska 1900-talsförfattarna och skulle ha fyllt 100 år i år. I Levtrådar samlas 366 texter från brev, dagböcker, tidningsartiklar, debattinlägg, utkast, skisser, förarbeten till romaner, anföranden och kåserier från hela Lidmans liv - ibland med hennes handskrivna strykningar och tillägg, och det mesta tidigare outgivet. Urval, förord och kommentarer har gjorts av Harald Larsen, kulturchef i Skellefteå under den tid då Sara Lidman skrev de sex första romanerna i Jernbaneeposet.

Med nedslag i svensk och internationell 1900-talshistoria utgör Levtrådar ett slags universum av tid - eller ett strövområde - att återkomma till, hämta råd eller tankar ur. Läsaren får en inblick i det myller av händelser där Sara Lidman var på plats, ingrep, tog till orda och lika ofta våndades, tvivlade på sitt uppdrag och sin förmåga. En unik lässkatt!

"ett ambitiöst projekt som ger en sällsynt inblick i Sara Lidmans unika skapargärning." BTJ, Viktoria Parmell

"Ett rikt material, varav det mesta tidigare är outgivet. Bildmaterialet är sparsmakat men förhöjer läsupplevelsen. (...) Levtrådar ger mig lust att återvända till hennes författarskap." Jönköpings-Posten, Ulla Strängberg

"Tala om guldgruva. (...) Inom bokens pärmar utspelar sig ett helt livs förlopp inom ett års förlopp, och det besannar eftertryckligt att Sara Lidman är samma person hela tiden. Hon är både stursk och ömsint och ständigt i rörelse. (...) hon strösslade spontana, snillrika formuleringar om det mesta i tillvaron, hela tiden, vilket besannas här i boken." Västerbottens-Kuriren, Gunnar Balgård

"Det är sådana levtrådar som Harald Larsen fyller boken med. Utdrag ur dagböcker, brev, artiklar. Han har dykt ner i författarens arkiv som finns hos universitetet i Umeå och det måste ha varit ett grannlaga arbete. Resultatet blev gott, för här får vi en färgrikare bild av författaren." Norrländska Socialdemokraten, Jan Bergsten

"Kanske är Harald Larsen den störste Sara Lidman-kännaren av dem alla. (...) Hans forskning om människan Sara Lidman är grundlig. Resultatet - boken Levtrådar på 519 sidor är mäktigt." Västerbottens Mellanbygd, Robert Tedestedt

"Det känns en aning rörigt först, att kastas mellan tider och sammanhang. Men volymen servar med ett snillrikt registersystem för varje årtionde, för personer och en årtalslista med livshändelser. Notiser i marginalen förklarar den aktuella textens ursprung. Läsaren får välja mellan att sluka, ta en mindre bit per dag, bläddra på måfå eller söka upp specifika personer och skeenden. (...) Sara Lidmans författargärning hör till de lyckosamma som vårdas av ett nätverk av oförtröttliga entusiaster.  Levtrådar är ingenting mindre än en kollektiv kärlekshandling." Göteborgs-Posten, Åsa Arping

"När jag nu läser Levtrådar , en samling texter från Sara Lidmans dagböcker, brev, tal och artiklar samlade av Harald Larsen, inser jag hur mycket jag saknar hennes röst i dag: hennes engagemang, hennes omsorg om allt som var hotat och förtryckt, svarta under apartheid, sömmerskor på Algots, själva orden och deras precisa betydelser. (...) Vad kan den som inte känner till hennes författarskap få ut av de femhundra sidorna "levtrådar"? En bild av en människa som aldrig upphör att fascinera med sitt språk, sin oförvägenhet, sin känslostyrka och sin skarpa blick. Och lust att läsa vidare i hennes böcker, eller läsa om dem." Dagens Nyheter, Ingrid Elam

Sara Lidmans stora epos "Jernbanan" handlar om hur Västerbottens inland befolkades, hur jernbanan fick sin sträckning i norr och hur Didrik Mårtenson blev Olförar’n. Det börjar en morgon i juni 1878 då gossekarlen Didrik får syn på en artikel i Skjellet-avisen. Där dryftas frågan om en jernbana i norr. Han blir besatt av tanken på en jernbana genom hans he socken Lillvattnet. Skogsbolagen vill komma åt de orörda skogarna. Lillvattnets folk fruktar världen men Didrik vill högst av allt försona alla med jernbanans idé. Han talar i socken-stämma, på skogsauktioner, i kojor och kök. Sitt sista tal håller han när han skickas som förste tågpassagerare till fängelse i Stockholm.

Jernbanebygget är berättelsens röda tråd. Men det viktigaste i denna krönika är människorna; Anna-Stava – Didriks hustru och stora kärlek, den ljuvliga Hagar – sockenhorans dotter, IsakMårten och hans kärlek Rönnog. Och Strömmen, Spadar-Abdon och hans hästmarr Stina, Nabot, Goliat, Fridolf den gode, Julius och Dorn, Månstrimman. Och Nicke. Det glöder och skälver av passioner, smärta, glädje, humor hos dessa tidlösa gestalter.

Sara Lidmans klassiksa debut från 1953.

Denna förtätade och välskrivna roman handlar om en by i Västerbotten, där en man bränner en tjärdal. Men den ger honom aldrig den väntade lönen. Ett illdåd — som inte här skall avslöjas — kommer i vägen och tjärdalen blir anledning till stora konflikter i byn. I centrum står Petrus, en man med andra förutsättningar och ideal än de flesta av byborna. Hans försök att driva igenom en högre moral än byns primitiva — och hans svårigheter att själv leva efter den, när han själv strax därpå sätts på prov — är bokens viktigaste tema.

"En bok som förändrade den svenska litteraturen." - Dagens Nyheter 2003

”Man blir fängslad intill sista ordet på sista raden, väckt och skakad efteråt... här kommer ju en ny författare med påtaglig substans, med omisskännligt egen ton och med viktiga ting på hjärtat” Ivar Harrie i Expressen

”En debut av sällsynt glans”'Ven Nyberg i SvD

Sjunde och sista delen i Sara Lidmans klassiska jernbaneepos!

Sara Lidmans stora epos Jernbanan (som rymmer sju delar) handlar om hur Västerbottens inland befolkades, hur jernbanan fick sin sträckning i norr och hur Didrik Mårtenson blev Ol´förarn.Det börjar en morgon i juni 1878 då gossekarlen Didrik får syn på en artikel i Skjellet-avisen. Där dryftas frågan om en järnbana i norr. Han blir besatt av tanken på en jernbana – senare av bygget av norra Stambanan – genom hans hemsocken Lillvattnet.Skogsbolagen vill komma åt de orörda skogarna. Lillvattnets folk fruktar världen som den ter sig genom jernbaneloket – ett vidunder ur Uppenbarelseboken. Rallarna ses som hedningar, och Didrik vill högst av allt försona alla med jernbanans idé. Han talar i socken-stämma, på skogsauktioner, i kojor och kök. I hemlighet är det tankarna på Konungens besök vid invigningen som kommer honom att lova alla han möter ett nytt liv.Sitt sista tal håller han – istället för kungens uteblivna invigningstal – när han skickas som förste tågpassagerare till fängelse i Stockholm.Jernbanebygget är berättelsens röda tråd. Men det viktigaste i denna krönika är människorna; Anna-Stava – Didriks hustru och stora kärlek, den ljuvliga Hagar – sockenhorans dotter, IsakMårten – storsonen, och hans stora kärlek Rönnog. Och Strömmen, Spadar-Abdon och hans hästmarr Stina, Nabot, Goliat, Fridolf den gode, Julius och Dorn, Månstrimman. Och Nicke.Det glöder och skälver av passioner, smärta, glädje, humor hos dessa tidlösa gestalter.Didrik hamnar i fängelse – men det egentliga straffet får han på gamla dar när ”storsonen” IsakMårten gifter sig med Rönnog – Hagars röst – som är den centrala personen i Lifsens rot och Oskuldens minut.

”Bortom all jämförelse” – ”utan motstycke” – ”lämnar all annan svensk prosa långt bakom sig” – ”världslitteraturens vingpenna…” – så stora ord skrevs när böckerna kom ut. Sara Lidman prisades och prisbelönades, för Vredens barn fick hon Nordiska Rådets pris.

Jernbanesviten består av Din tjänare hör, Vredens barn, Nabots sten, Den underbare mannen, Järnkronan, Lifsens rot och Oskuldens minut.

"I Oskuldens minut fortsätter stugans öde. Rönnogs vredesutbrott. Hennes ögonblick av mildhet och frid. Amos och Love, bröderna som viger sitt liv åt kampen mot Skulden. Isak Mårten och Pirkko, flickan som kommer från Rönnogs släkt. Men också Assar och Emma i byn. Eller den våldsamma passionen mellan Julius och Dora. Liv i Ecksträsk, Sverige, Världen. På 1920-talet, Nu och Alltid.Sara Lidman är en av de stora språkkonstnärerna i vårt sekel. I snart femtio år har hon varit en gnistrande och förargelseväckande kvinna i offentligheten. Det var på ett lass med ripor, i mars år 1923, som historien tog sin början." Birgitta Holm

Sjätte delen i Sara Lidmans klassiska jernbaneepos!

Sara Lidmans stora epos Jernbanan (som rymmer sju delar) handlar om hur Västerbottens inland befolkades, hur jernbanan fick sin sträckning i norr och hur Didrik Mårtenson blev Ol´förarn.Det börjar en morgon i juni 1878 då gossekarlen Didrik får syn på en artikel i Skjellet-avisen. Där dryftas frågan om en järnbana i norr. Han blir besatt av tanken på en jernbana – senare av bygget av norra Stambanan – genom hans hemsocken Lillvattnet.Skogsbolagen vill komma åt de orörda skogarna. Lillvattnets folk fruktar världen som den ter sig genom jernbaneloket – ett vidunder ur Uppenbarelseboken. Rallarna ses som hedningar, och Didrik vill högst av allt försona alla med jernbanans idé. Han talar i socken-stämma, på skogsauktioner, i kojor och kök. I hemlighet är det tankarna på Konungens besök vid invigningen som kommer honom att lova alla han möter ett nytt liv.Sitt sista tal håller han – istället för kungens uteblivna invigningstal – när han skickas som förste tågpassagerare till fängelse i Stockholm.Jernbanebygget är berättelsens röda tråd. Men det viktigaste i denna krönika är människorna; Anna-Stava – Didriks hustru och stora kärlek, den ljuvliga Hagar – sockenhorans dotter, IsakMårten – storsonen, och hans stora kärlek Rönnog. Och Strömmen, Spadar-Abdon och hans hästmarr Stina, Nabot, Goliat, Fridolf den gode, Julius och Dorn, Månstrimman. Och Nicke.Det glöder och skälver av passioner, smärta, glädje, humor hos dessa tidlösa gestalter.Didrik hamnar i fängelse – men det egentliga straffet får han på gamla dar när ”storsonen” IsakMårten gifter sig med Rönnog – Hagars röst – som är den centrala personen i Lifsens rot och Oskuldens minut.

I Lifsens rot arbetar Rönnog som mejerska i Norrbotten i början av förra seklet. Med en stormande hårväxt, tunn hy och en röst som kan skälla och sjunga förälskar hon sig ursinnigt och urskiljningslöst. När hon träffar IsakMårten har hon inget val längre. Om hon bara finge ha honom för sig själv. Bara för sig själv! Ett storslaget kvinnoporträtt och en intensiv kärleksroman.

”Bortom all jämförelse” – ”utan motstycke” – ”lämnar all annan svensk prosa långt bakom sig” – ”världslitteraturens vingpenna…” – så stora ord skrevs när böckerna kom ut. Sara Lidman prisades och prisbelönades, för Vredens barn fick hon Nordiska Rådets pris.

Jernbanesviten består av Din tjänare hör, Vredens barn, Nabots sten, Den underbare mannen, Järnkronan, Lifsens rot och Oskuldens minut.

En stor roman om kärlek

Två sorters kärlek står emot varandra i Sara Lidmans roman Bära mistel. Den första är kärleken vars rot är dödsdrift; den andra den moderliga kärleken, den som vill liv. Och den människa som utsätts för dessa dödens och livets frestelser är Björn Ceder, en ung violinist med en gosses själ.

Björn Ceder har mött två vänner, den demoniske Otte och den gode Simon, som i hans liv fört in de bägge slagen av känsla. Så träffar han på Linda Ståhl, en duktig affärskvinna, med en orolig ungdom långt bakom sig och en respektabel rörelse att sköta. Om deras äventyr i yttre och inre mening handlar berättelsen. Under år av turnéer i norrländska byar svetsas de samman i ett förhållande, som djupt och utan återvändo förändrar deras tillvaro, allteftersom det löper efter hela skalan mellan livets kärlek och kärleken till döds.

Den ena drar den andra till sig, som eken kan dra en blixt när åskan går. Liksom i den drömda baletten i romanen stelnar den förförda blixten till en mistelranka, som lever på eken. Misteln är tämjd, men den kan, som i den gamla myten, en dag återta sin roll som dödsbringare. Detta upplever Björn och Linda. På sin oroliga väg möter de ständigt varelser som är skapade för olika slag av kärlek. Där finns sådana som vill värna dem de älskar, likt stoet med det tunga lasset som inte får gå över fölet i utförsbacken. Där finns de som söker undergången med ”ögon som stämmer träff i dödsriket”.

Första delen i Sara Lidmans klassiska jernbaneepos!

Sara Lidmans stora epos Jernbanan (som rymmer sju delar) handlar om hur Västerbottens inland befolkades, hur jernbanan fick sin sträckning i norr och hur Didrik Mårtenson blev Ol´förarn.Det börjar en morgon i juni 1878 då gossekarlen Didrik får syn på en artikel i Skjellet-avisen. Där dryftas frågan om en järnbana i norr. Han blir besatt av tanken på en jernbana – senare av bygget av norra Stambanan – genom hans hemsocken Lillvattnet.Skogsbolagen vill komma åt de orörda skogarna. Lillvattnets folk fruktar världen som den ter sig genom jernbaneloket – ett vidunder ur Uppenbarelseboken. Rallarna ses som hedningar, och Didrik vill högst av allt försona alla med jernbanans idé. Han talar i socken-stämma, på skogsauktioner, i kojor och kök. I hemlighet är det tankarna på Konungens besök vid invigningen som kommer honom att lova alla han möter ett nytt liv.Sitt sista tal håller han – istället för kungens uteblivna invigningstal – när han skickas som förste tågpassagerare till fängelse i Stockholm.Jernbanebygget är berättelsens röda tråd. Men det viktigaste i denna krönika är människorna; Anna-Stava – Didriks hustru och stora kärlek, den ljuvliga Hagar – sockenhorans dotter, IsakMårten – storsonen, och hans stora kärlek Rönnog. Och Strömmen, Spadar-Abdon och hans hästmarr Stina, Nabot, Goliat, Fridolf den gode, Julius och Dorn, Månstrimman. Och Nicke.Det glöder och skälver av passioner, smärta, glädje, humor hos dessa tidlösa gestalter.Didrik hamnar i fängelse – men det egentliga straffet får han på gamla dar när ”storsonen” IsakMårten gifter sig med Rönnog – Hagars röst – som är den centrala personen i Lifsens rot och Oskuldens minut.

”Bortom all jämförelse” – ”utan motstycke” – ”lämnar all annan svensk prosa långt bakom sig” – ”världslitteraturens vingpenna…” – så stora ord skrevs när böckerna kom ut. Sara Lidman prisades och prisbelönades, för Vredens barn fick hon Nordiska Rådets pris.

Jernbanesviten består av Din tjänare hör, Vredens barn, Nabots sten, Den underbare mannen, Järnkronan, Lifsens rot och Oskuldens minut.

Andra delen i Sara Lidmans klassiska jernbaneepos!

Sara Lidmans stora epos Jernbanan (som rymmer sju delar) handlar om hur Västerbottens inland befolkades, hur jernbanan fick sin sträckning i norr och hur Didrik Mårtenson blev Ol´förarn.Det börjar en morgon i juni 1878 då gossekarlen Didrik får syn på en artikel i Skjellet-avisen. Där dryftas frågan om en järnbana i norr. Han blir besatt av tanken på en jernbana – senare av bygget av norra Stambanan – genom hans hemsocken Lillvattnet.Skogsbolagen vill komma åt de orörda skogarna. Lillvattnets folk fruktar världen som den ter sig genom jernbaneloket – ett vidunder ur Uppenbarelseboken. Rallarna ses som hedningar, och Didrik vill högst av allt försona alla med jernbanans idé. Han talar i socken-stämma, på skogsauktioner, i kojor och kök. I hemlighet är det tankarna på Konungens besök vid invigningen som kommer honom att lova alla han möter ett nytt liv.Sitt sista tal håller han – istället för kungens uteblivna invigningstal – när han skickas som förste tågpassagerare till fängelse i Stockholm.Jernbanebygget är berättelsens röda tråd. Men det viktigaste i denna krönika är människorna; Anna-Stava – Didriks hustru och stora kärlek, den ljuvliga Hagar – sockenhorans dotter, IsakMårten – storsonen, och hans stora kärlek Rönnog. Och Strömmen, Spadar-Abdon och hans hästmarr Stina, Nabot, Goliat, Fridolf den gode, Julius och Dorn, Månstrimman. Och Nicke.Det glöder och skälver av passioner, smärta, glädje, humor hos dessa tidlösa gestalter.Didrik hamnar i fängelse – men det egentliga straffet får han på gamla dar när ”storsonen” IsakMårten gifter sig med Rönnog – Hagars röst – som är den centrala personen i Lifsens rot och Oskuldens minut.

”Bortom all jämförelse” – ”utan motstycke” – ”lämnar all annan svensk prosa långt bakom sig” – ”världslitteraturens vingpenna…” – så stora ord skrevs när böckerna kom ut. Sara Lidman prisades och prisbelönades, för Vredens barn fick hon Nordiska Rådets pris.

Jernbanesviten består av Din tjänare hör, Vredens barn, Nabots sten, Den underbare mannen, Järnkronan, Lifsens rot och Oskuldens minut.

Tredje delen i Sara Lidmans klassiska jernbaneepos!

Sara Lidmans stora epos Jernbanan (som rymmer sju delar) handlar om hur Västerbottens inland befolkades, hur jernbanan fick sin sträckning i norr och hur Didrik Mårtenson blev Ol´förarn.Det börjar en morgon i juni 1878 då gossekarlen Didrik får syn på en artikel i Skjellet-avisen. Där dryftas frågan om en järnbana i norr. Han blir besatt av tanken på en jernbana – senare av bygget av norra Stambanan – genom hans hemsocken Lillvattnet.Skogsbolagen vill komma åt de orörda skogarna. Lillvattnets folk fruktar världen som den ter sig genom jernbaneloket – ett vidunder ur Uppenbarelseboken. Rallarna ses som hedningar, och Didrik vill högst av allt försona alla med jernbanans idé. Han talar i socken-stämma, på skogsauktioner, i kojor och kök. I hemlighet är det tankarna på Konungens besök vid invigningen som kommer honom att lova alla han möter ett nytt liv.Sitt sista tal håller han – istället för kungens uteblivna invigningstal – när han skickas som förste tågpassagerare till fängelse i Stockholm.Jernbanebygget är berättelsens röda tråd. Men det viktigaste i denna krönika är människorna; Anna-Stava – Didriks hustru och stora kärlek, den ljuvliga Hagar – sockenhorans dotter, IsakMårten – storsonen, och hans stora kärlek Rönnog. Och Strömmen, Spadar-Abdon och hans hästmarr Stina, Nabot, Goliat, Fridolf den gode, Julius och Dorn, Månstrimman. Och Nicke.Det glöder och skälver av passioner, smärta, glädje, humor hos dessa tidlösa gestalter.Didrik hamnar i fängelse – men det egentliga straffet får han på gamla dar när ”storsonen” IsakMårten gifter sig med Rönnog – Hagars röst – som är den centrala personen i Lifsens rot och Oskuldens minut.

”Bortom all jämförelse” – ”utan motstycke” – ”lämnar all annan svensk prosa långt bakom sig” – ”världslitteraturens vingpenna…” – så stora ord skrevs när böckerna kom ut. Sara Lidman prisades och prisbelönades, för Vredens barn fick hon Nordiska Rådets pris.

Jernbanesviten består av Din tjänare hör, Vredens barn, Nabots sten, Den underbare mannen, Järnkronan, Lifsens rot och Oskuldens minut.

Fjärde delen i Sara Lidmans klassiska jernbaneepos!

Sara Lidmans stora epos Jernbanan (som rymmer sju delar) handlar om hur Västerbottens inland befolkades, hur jernbanan fick sin sträckning i norr och hur Didrik Mårtenson blev Ol´förarn.Det börjar en morgon i juni 1878 då gossekarlen Didrik får syn på en artikel i Skjellet-avisen. Där dryftas frågan om en järnbana i norr. Han blir besatt av tanken på en jernbana – senare av bygget av norra Stambanan – genom hans hemsocken Lillvattnet.Skogsbolagen vill komma åt de orörda skogarna. Lillvattnets folk fruktar världen som den ter sig genom jernbaneloket – ett vidunder ur Uppenbarelseboken. Rallarna ses som hedningar, och Didrik vill högst av allt försona alla med jernbanans idé. Han talar i socken-stämma, på skogsauktioner, i kojor och kök. I hemlighet är det tankarna på Konungens besök vid invigningen som kommer honom att lova alla han möter ett nytt liv.Sitt sista tal håller han – istället för kungens uteblivna invigningstal – när han skickas som förste tågpassagerare till fängelse i Stockholm.Jernbanebygget är berättelsens röda tråd. Men det viktigaste i denna krönika är människorna; Anna-Stava – Didriks hustru och stora kärlek, den ljuvliga Hagar – sockenhorans dotter, IsakMårten – storsonen, och hans stora kärlek Rönnog. Och Strömmen, Spadar-Abdon och hans hästmarr Stina, Nabot, Goliat, Fridolf den gode, Julius och Dorn, Månstrimman. Och Nicke.Det glöder och skälver av passioner, smärta, glädje, humor hos dessa tidlösa gestalter.Didrik hamnar i fängelse – men det egentliga straffet får han på gamla dar när ”storsonen” IsakMårten gifter sig med Rönnog – Hagars röst – som är den centrala personen i Lifsens rot och Oskuldens minut.

”Bortom all jämförelse” – ”utan motstycke” – ”lämnar all annan svensk prosa långt bakom sig” – ”världslitteraturens vingpenna…” – så stora ord skrevs när böckerna kom ut. Sara Lidman prisades och prisbelönades, för Vredens barn fick hon Nordiska Rådets pris.

Jernbanesviten består av Din tjänare hör, Vredens barn, Nabots sten, Den underbare mannen, Järnkronan, Lifsens rot och Oskuldens minut.

Femte delen i Sara Lidmans klassiska jernbaneepos!

Sara Lidmans stora epos Jernbanan (som rymmer sju delar) handlar om hur Västerbottens inland befolkades, hur jernbanan fick sin sträckning i norr och hur Didrik Mårtenson blev Ol´förarn.Det börjar en morgon i juni 1878 då gossekarlen Didrik får syn på en artikel i Skjellet-avisen. Där dryftas frågan om en järnbana i norr. Han blir besatt av tanken på en jernbana – senare av bygget av norra Stambanan – genom hans hemsocken Lillvattnet.Skogsbolagen vill komma åt de orörda skogarna. Lillvattnets folk fruktar världen som den ter sig genom jernbaneloket – ett vidunder ur Uppenbarelseboken. Rallarna ses som hedningar, och Didrik vill högst av allt försona alla med jernbanans idé. Han talar i socken-stämma, på skogsauktioner, i kojor och kök. I hemlighet är det tankarna på Konungens besök vid invigningen som kommer honom att lova alla han möter ett nytt liv.Sitt sista tal håller han – istället för kungens uteblivna invigningstal – när han skickas som förste tågpassagerare till fängelse i Stockholm.Jernbanebygget är berättelsens röda tråd. Men det viktigaste i denna krönika är människorna; Anna-Stava – Didriks hustru och stora kärlek, den ljuvliga Hagar – sockenhorans dotter, IsakMårten – storsonen, och hans stora kärlek Rönnog. Och Strömmen, Spadar-Abdon och hans hästmarr Stina, Nabot, Goliat, Fridolf den gode, Julius och Dorn, Månstrimman. Och Nicke.Det glöder och skälver av passioner, smärta, glädje, humor hos dessa tidlösa gestalter.Didrik hamnar i fängelse – men det egentliga straffet får han på gamla dar när ”storsonen” IsakMårten gifter sig med Rönnog – Hagars röst – som är den centrala personen i Lifsens rot och Oskuldens minut.

”Bortom all jämförelse” – ”utan motstycke” – ”lämnar all annan svensk prosa långt bakom sig” – ”världslitteraturens vingpenna…” – så stora ord skrevs när böckerna kom ut. Sara Lidman prisades och prisbelönades, för Vredens barn fick hon Nordiska Rådets pris.

Jernbanesviten består av Din tjänare hör, Vredens barn, Nabots sten, Den underbare mannen, Järnkronan, Lifsens rot och Oskuldens minut.

Samlad utgåva med alla sju delar av Sara Lidmans klassiska jernbaneepos!

Sara Lidmans stora epos Jernbanan (som rymmer sju delar) handlar om hur Västerbottens inland befolkades, hur jernbanan fick sin sträckning i norr och hur Didrik Mårtenson blev Ol´förarn.Det börjar en morgon i juni 1878 då gossekarlen Didrik får syn på en artikel i Skjellet-avisen. Där dryftas frågan om en järnbana i norr. Han blir besatt av tanken på en jernbana – senare av bygget av norra Stambanan – genom hans hemsocken Lillvattnet.Skogsbolagen vill komma åt de orörda skogarna. Lillvattnets folk fruktar världen som den ter sig genom jernbaneloket – ett vidunder ur Uppenbarelseboken. Rallarna ses som hedningar, och Didrik vill högst av allt försona alla med jernbanans idé. Han talar i socken-stämma, på skogsauktioner, i kojor och kök. I hemlighet är det tankarna på Konungens besök vid invigningen som kommer honom att lova alla han möter ett nytt liv.Sitt sista tal håller han – istället för kungens uteblivna invigningstal – när han skickas som förste tågpassagerare till fängelse i Stockholm.Jernbanebygget är berättelsens röda tråd. Men det viktigaste i denna krönika är människorna; Anna-Stava – Didriks hustru och stora kärlek, den ljuvliga Hagar – sockenhorans dotter, IsakMårten – storsonen, och hans stora kärlek Rönnog. Och Strömmen, Spadar-Abdon och hans hästmarr Stina, Nabot, Goliat, Fridolf den gode, Julius och Dorn, Månstrimman. Och Nicke.Det glöder och skälver av passioner, smärta, glädje, humor hos dessa tidlösa gestalter.

”Bortom all jämförelse” – ”utan motstycke” – ”lämnar all annan svensk prosa långt bakom sig” – ”världslitteraturens vingpenna…” – så stora ord skrevs när böckerna kom ut. Sara Lidman hyllades och prisbelönades, för Vredens barn fick hon Nordiska Rådets pris.

Jernbanesviten består av Din tjänare hör, Vredens barn, Nabots sten, Den underbare mannen, Järnkronan, Lifsens rot och Oskuldens minut.

Gruva bygger på Odd Uhrboms stramt känsliga bildsvit från en gruvarbetares liv och Sara Lidmans intervjumaterial, som hon redigerat med ömsinthet och pregnans.

Sara Lidman har i debatten som följde på boken anklagats för partiskhet. Visst. Hon har burit fram vittnesmålen från dem som känner sig meningslöst förbrukade och vanmäktiga mot bolaget-överheten. Hon har pläderat för dem som utstår buller, gas, isolering, hets men mest saknar känslan av rättvisa och människovärde.

"Jag menar inte att beklaga mig ... Men jag och många många med mig som arbetar plikttroget ... vi känner oss utestängda, avsnästa, utfrusna, tillrättavisade, kontrollerade, vägda och mätta ... kort sagt vi känner det som att tiden går utan att vi får inträde i en meningsfull samvaro där arbetet skulle kunna vara den värdefullaste delen av det hela. Nu ses det som något ofrånkomligt ont. Hela tillvaron skulle kunna vara mer människovänlig. Man skulle kunna gå ut en natt bara för att se på vädret och träffa en kompis i samma ärende och man skulle kunna gå in igen utan att titta på klockan och utan den där knytnäven runt hjärtat... om två timmar skall du till jobbet... om fem år är du döv... om tid känner ingen igen dig ..."

Bokens berättare och kanske dess huvudperson är fadern. Han har kommit till Sydafrika för att skapa en förmögenhet åt sig under den vita parollen: ”Sonen har övertagit ansvaret för vårt liv här nere.” Undan för undan rullas hans kortfristiga liv upp för oss och ställs i bjärt kontrast mot en annan hållning i livet. Den företräds av en grupp afrikaner, de bestulna som mitt i de förödmjukelser en asocial lagstiftning utsätter dem för ändå har kvar förmågan att vredgas och att skratta.

Jag och min son är en roman från 1960-talets Johannesburg. Den var en energisk protest mot det vita förtrycket i Sydafrika, men den har ingenting av pamflettens överdrifter. Sara Lidman har mot bakgrunden av denna stora, sjudande afrikanska stad tecknat en handfull människoöden med skarpa konturer.

Jag och min son publicerades första gången 1961.

Sara Lidman är inte bara en av våra största och mest älskade romanförfattare, utan hon är också en kontroversiell debattör. Hennes artiklar i tidningar och tidskrifter har genom åren varit oräkneliga. En del av dem har samlats i böcker som Varje löv är ett öga -80 och Och trädet svarade -88. Kropp och skäl är en sådan bok. Den innehåller artiklar om Vietnam, George Bush, Tony Blair, pornografi, avfolkningen av Norrland – samhällsfrågor som alltid varit viktiga för Sara Lidman. Som hon själv säger: ”Att de viktigaste ämnena återkommer från tidigare klippböcker beror på verkligheten. Att den inte bättrat sig ett dugg sen sist!”

Men större delen av den här boken innehåller porträtt av människor som varit och är viktiga för Sara Lidman. Författarna Stig Sjödin och Göran Tunström beskrivs kärleksfullt, Selma Lagerlöf och en natt på Mårbackas vind i sällskap med en sykorg i form av en bälta ger upphov till djupsinniga tankar, och i berättelserna om syskonkärleken till proletärförfattaren och västerbottningen Birger Vikström liksom till fotografen Sune Jonsson och Federico García Lorca finns också mycket självbiografiskt stoff från Missenträsk.

Kropp och skäl publicerades första gången 2003.

"Det heter: 'En allmän grundsats är att arbetsgivaren skall njuta frukterna av arbetstagarens arbete. Vad arbetstagaren framställer är arbetsgivarens egendom under förutsättning att arbetet utförts i tjänsten.'

Kan man tänka sig en mera skamlös hets mot folkgrupp än en sådan 'grundsats'? Och vilken livskänsla bör rimligen bejaka dem som är utsatta för den här sortens lagstiftning, dvs. majoriteten av svenska folket?

... jag fattig skyldig arbetare som med skuld född jämväl sedan på mångfaldigt sätt blivit skyldig mina arbetsgivare bekänner av allt mitt hjärta och gallan därtill att jag icke älskat mina arbetsgivare över allting icke fackförbundet och regeringen såsom mig själv."

Sara Lidman (1923–2004) föddes i Missenträsk, Västerbotten och är en av de stora och nydanande språkkonstnärerna i svensk litteratur. Hennes debut 1953 med romanen Tjärdalen introducerade byn Ecksträsk samt hennes på bibel och dialekt grundade poetiska prosa. Marta, Marta utkom för första gången 1970.

Wachira älskar Wambura till den grad att han tror sig ha ansvaret för kärleken själv. Wachira är en boy bland miljoner i Afrika, i Kenya omkring 1960. Han far till stan för att tjäna ihop pengar till brudparet, sex getter, som Wachiras far och bröder enligt en obönhörlig tradition måste ha för att de två unga skall bli lagligt gifta. ”På ett par månader” reser boyen till stan, flickan flyttar till hans mors jordlapp för att föda förlovningsbarnet, odla majs och vänta på den älskades återkomst.

Hans lön är så liten att den knappt räcker till kost åt honom själv. Han bor i en cementcell utan ljus, som kallas tjänarbostad. Han lockas av de torftiga nöjen som bjuds färgade boyar och hans kamp för brudpriset blir ett sisyfosarbete. Sara Lidmans nya roman är också berättelsen om Thiongo, Wachiras bror. Han har läshuvud och följer med i de politiska sammanhangen, försöker väcka och skärpa sin bror, som bara tänker på pengar. Ur detta växer en dramatisk konflikt mellan bröderna, som också kan stå som en symbol för det nya Afrikas våndor vid födseln.

Med fem diamanter är en djupt mänsklig roman om svårigheten att intet ha och att tjäna dem som äger mycket. Den följer en glad beskedlig pojkes väg från ett ögonblick av finaste omtanke till ett fruktansvärt våldsdåd. Titeln publicerades första gången 1964.

... och milda makter som du tjatar! I decennier har du gormat

om tvångsrekryteringen till städerna

om fenoxisyror

om krigsskadestånd till Vietnam

om utsvältning via handelsbojkott

om järnvägens miljövänlighet

om Hollywood som Sveriges överordnade kulturråd

om Norrland och Riks-Sverige…

När ska du förnya dej? och sluta tjata?

Svar:när landets makthavare upphör med tvångsrekrytering till städerna

när fenoxisyror blir förbjudna

när USA betalar krigsskadestånd till Vietnam

när I-länderna upphör med sin utsvältning av U-länderna

när bil-väldet ersätts med järnväg och segelfartyg

när kulturen får en chans gentemot Rambo-väldet

när Norrland erkänns som en likvärdig del av Sverige

då!

Sara Lidman (1923–2004) föddes i Missenträsk, Västerbotten och är en av de stora och nydanande språkkonstnärerna i svensk litteratur. Hennes debut 1953 med romanen Tjärdalen introducerade byn Ecksträsk samt hennes på bibel och dialekt grundade poetiska prosa. Essäsamlingen och trädet svarade utkom för första gången 1988.

Regnspiran är en sällsam fågel. Andra kallar den tornsvala och gläds åt dess djärva flykt. I Västerbottens obygder bär den sitt särskilda namn. Dess ödsliga skri bär hud om de stora skeendena djupt inne i livet. Men om detta vågar man inte tala, man säger bara att den bådar regn.

En sällsam fågel i den lilla byn är också Linda, huvudperson i denna berättelse. I barndomen, ställd mellan hårdhet och godhet, har hon som barn och som ung blivit en egen och självsvåldig varelse, som inte följer de bud som gäller andra. Hennes gärningar griper långt in i livet för de människor som kommer inom hennes räckvidd. l sin blinda självhävdelse blir hon en förödande makt för dem som dras till henne.

Regnspiran har alla de egenskaper som på kort tid gjort Sara Lidmans romaner så lästa, diskuterade och älskade. Komiskt och tragiskt bildar en oupplöslig förening, liksom i livet. Människor och händelser är sedda på en gång i verklighetens kristallklara ljus och i ett mystiskt samband med hemliga krafter i själen. Läsaren träder in i en värld, som får sin färg av det säregna och gäckande i Lindas väsen och i regnspirans skri, men som ändå i grunden är vår egen. Regnspiran publicerades första gången 1958.

Det är så skönt om natten

för då kan vi gå i skola

och folk kan skära riset

och gå till marknadstorget

och cykla på alla vägar

för då bombas det sällan

dom bara flyger över

om natten

Det är bra ibland om dagarna också

för då måste man sitta i gropen

i timmar

och kan inte göra ett dugg

så man läser läxorna då

om dom bombar en annan by

annars skulle man ju aldrig hinna

men bäst är det om natten

nuförtidenSara Lidman (1923–2004) föddes i Missenträsk, Västerbotten och är en av de stora och nydanande språkkonstnärerna i svensk litteratur. Hennes debut 1953 med romanen Tjärdalen introducerade byn Ecksträsk samt hennes på bibel och dialekt grundade poetiska prosa. Samtal i Hanoi utkom för första gången 1966.

"I en roman finns ursinnet, vreden som inte behöver höja rösten. Där finns också i bästa fall en kärlek så djup att den 'inte behöver' glittra på ytan. Romanen stammar sina svar på en livslång utmaning", säger Sara Lidman. "Artikeln däremot är stubbe och stubin. Man skriver den när en massmediabild av ett skeende dämt upp ett sådant raseri inom en att man inte får andrum till romanarbetet förrän man inlämnat en protest."

Sara Lidmans protester i denna artikelsamling gäller främst Vietnam — bevakningen av Vietnam i svenska massmedia och USAs svek mot Vietnam även efter krigsslutet. Vidare skövlingen av skogen, kiosklitteraturen, våldsfilmerna.

Varje löv är ett öga, som utkom första gången 1980, pekar på sambanden mellan dessa olika frågor, öppnar våra ögon för hur korta avstånden är, visar att kalhuggningen får konsekvenser både i Brasilien och Värmland, att Round-up och tvångsrekryteringen till städerna får ödesdigra följder också utanför Vietnam.