Sigrid Combüchen – författare

Byron (1988) blev Sigrid Combüchens stora genombrottsroman. I romanen skildrar och gestaltar författaren sin och några romanpersoners oerhörda nyfikenhet på den romantiske lorden och poeten som kallades "mad, bad and dangerous to know".

Korta och långa kapitel (1992) handlar om rusets korthet och långa efterverkningar. Om medelålders liv som planeras i fulla kalendertimmar - och om ålderdomens utdragna väntan.

September -99, högtryck över Sydsverige. Den varma, vita stranden i Skanör är nästan folktom, vattnet lugnt, sikten fri. Uppe till höger står Öresundsbron färdig men inte tagen i bruk. En tuttifrutti av fritidsbåtar ligger ännu förtöjda på svaj i den grunda bukten. På himlen kretsar ett skolflygplan.Ett par går i vattnet. Den skickliga simmerskan är Vera, flickvän till badkrukan Göran Sager-Larsson som påminns om att han är femton år äldre när han ser henne crawla mot horisonten.Han gör här sitt tredje besök i Sigrid Combüchens romanvärld. Första gången var han 40-årig huvudperson i Värme (1980), därefter drygt 50-årig betraktare i Korta och långa kapitel (1992). Nu återkommer han som centralfigur i En simtur i sundet. Han har passerat 60 men känner sig mindre vis och tillbakablickande än då han var 40. Han känner sig mitt i livet. Kanske därför att sekelskiftet kräver mitt i livet-känsla. Kanske därför att mitten är den plats där man befinner sig när man tänker på, minns och associerar till allt från körlektioner, mahjongaftnar och poesiuppläsning i New York till dåligt föräldraskap, demonstrationer och röjning av landminor i Bosnien.Böckerna om Göran Sager-Larsson kan kallas samtidsromaner. Eftersom de blivit en serie skriven över tjugo år, har både gestalten och sättet att skriva om honom påverkats av tidens gång - och av "samtidens" gång.

I Parsifal (1998) möts en dröm om en gammal general och den medeltida sagan om Parsifal, Fiskarkungen, gralen och den blödande lansen. Här blir dock Parsifal en kvinna och Fiskarkungen den gamle drömgeneralen.

I Värme (1980) gör läraren Göran entré i Sigrid Combüchens romanvärld. Natten till sin trettioniondefödelsedag försöker han precisera sin och i någon mån sin generations livssituation. Han gör en både granskande och lyrisk beskrivning av sin barndom och tidiga ungdom i Malmö och Sundsvall och gestaltar uppväxtårens känslor och stämningar.

Ida Bäckmann har den svenska litteraturens sämsta rykte. Gustaf Fröding diktade att han köpte sin kärlek för pengar. Ida erbjöd sin och han tackade nej i åtta och ett halvt år.Under ett sista halvår vände det. Han satt inspärrad på Uppsala hospital och hon var den enda som kom ofta, ständigt, och hade med mat och vin, gott humör och idéer om bättre vård. Men när de började tala om giftermål fick hon portförbud av hans släkt och läkare.Efter hans död 1911 mötte hon Selma Lagerlöf, som uppmuntrade henne att skriva en bok om sig och skalden. Den ansågs för närgången och gjorde skandal och satte tvärt punkt för Ida Bäckmanns starka, lovande karriär som världsreporter med revir från den östafrikanska kusten, till oljefälten vid Kaspiska havet, till Yerbaodlingarna i Paraguay. I femtioårsåldern fick hon sadla om till torpare och hönsfarmare i Närke.Litteraturhistorien har alltid mätt människor efter betydelse och i den skalan är Ida Bäckmann liten inför två storheter. Att hon ställde sig på tå bredvid dem har väckt förakt, särskilt då hon saknade musa-kvaliteter som skönhet och gåtfullhet. Därför har historien gjort käringkarikatyr av henne och beskrivit en påflugen, ful, frigid och känslosam gaphals.Biografisk upprättelse är inte att vända på steken. Det räcker med att göra människan till huvudperson i hennes eget liv.