Genus, risk och kris riktar fokus mot strukturer, normer och värderingar som kännetecknar det svenska samhällets syn på risk- och krishantering. Bokens olika kapitel ger exempel på och lyfter fram vikten av att kritiskt granska hur maktordningar arbetats in i processer av risk- och krishantering i nutida såväl som historisk kontext. Därtill ges förslag på teoretisk och metodologisk utveckling av forskning och praktik avseende genus och dess multipla maktordningar för risker och kriser.Risker och kriser drabbar samhället återkommande, i olika form och med olika konsekvenser. Arbetet med riskanalyser, förebyggande och beredskap och krishantering har traditionellt associerats med män och maskulinitet medan sårbarhet och utsatthet setts i förhållande till kvinnor. Författarna ger exempel på och lyfter fram hur maktordningar arbetas in i processer av risk- och krishantering.Bland de områden som diskuteras utifrån empiriska exempel finns hemberedskap, arbetet med samhällets risker och sårbarhet, hälsorisker samt särskilda krishändelser, som den stora skogsbranden i Västmanland 2014 och den så kallade flyktingkrisen 2015, och hur dessa händelser har hanterats av olika grupper av professionella och av frivilliga. I bokens teoriutvecklande kapitel diskuteras intersektionell riskteori samt relationen mellan maskuliniteter och klimatkrisen. Denna variation ger ett brett användningsområde i såväl teoretiska kurser som i tillämpad utbildning.Boken vänder sig till studenter på universitet och högskolor i samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga ämnen med inslag av frågor som rör risker och krishändelser samt yrkesverksamma inom risk- och krishantering.

Varannan tjock kvinna i Sverige känner sig djupt kränkt efter att ha mött en läkare. Samtidigt börjar allt fler flickor i västvärlden hårdbanta före 14 års ålder. Vilka drivkrafter i samhället är det som håller igång och underblåser föraktet för tjocka människor? Och i ivern att bekämpa och kontrollera tjockhet, finns det någon hänsyn till hur de tjocka mår i processen?

Det finns en rådande ideologi som får oss att ”vilja” bli smala, då vi präglats att tro att tjockhet är ett resultat av personlig svaghet och omoraliskt beteende. Men tänk om det faktiskt är så att samtliga interventioner mot fetmaepidemin som görs i Sverige och i andra länder inte bara är meningslösa utan kontraproduktiva och rent av skadliga för tjocka människor?

”Den sanslösa hanteringen av tjocka människor” är en samhällskritisk bok om attityder och idéer som ligger bakom lanseringen av en fetmaepidemi, som i sin tur lett till en systemisk stigmatisering av tjocka människor.

Varannan tjock kvinna i Sverige känner sig djupt kränkt efter att ha mött en läkare. Samtidigt börjar allt fler flickor i västvärlden hårdbanta före 14 års ålder. Vilka drivkrafter i samhället är det som håller igång och underblåser föraktet för tjocka människor? Och i ivern att bekämpa och kontrollera tjockhet, finns det någon hänsyn till hur de tjocka mår i processen?

Det finns en rådande ideologi som får oss att ”vilja” bli smala, då vi präglats att tro att tjockhet är ett resultat av personlig svaghet och omoraliskt beteende. Men tänk om det faktiskt är så att samtliga interventioner mot fetmaepidemin som görs i Sverige och i andra länder inte bara är meningslösa utan kontraproduktiva och rent av skadliga för tjocka människor?

”Den sanslösa hanteringen av tjocka människor” är en samhällskritisk bok om attityder och idéer som ligger bakom lanseringen av en fetmaepidemi, som i sin tur lett till en systemisk stigmatisering av tjocka människor.

Genus, risk och kris riktar fokus mot strukturer, normer och värderingar som kännetecknar det svenska samhällets syn på risk- och krishantering. Bokens olika kapitel ger exempel på och lyfter fram vikten av att kritiskt granska hur maktordningar arbetats in i processer av risk- och krishantering i nutida såväl som historisk kontext. Därtill ges förslag på teoretisk och metodologisk utveckling av forskning och praktik avseende genus och dess multipla maktordningar för risker och kriser.Risker och kriser drabbar samhället återkommande, i olika form och med olika konsekvenser. Arbetet med riskanalyser, förebyggande och beredskap och krishantering har traditionellt associerats med män och maskulinitet medan sårbarhet och utsatthet setts i förhållande till kvinnor. Författarna ger exempel på och lyfter fram hur maktordningar arbetas in i processer av risk- och krishantering.Bland de områden som diskuteras utifrån empiriska exempel finns hemberedskap, arbetet med samhällets risker och sårbarhet, hälsorisker samt särskilda krishändelser, som den stora skogsbranden i Västmanland 2014 och den så kallade flyktingkrisen 2015, och hur dessa händelser har hanterats av olika grupper av professionella och av frivilliga. I bokens teoriutvecklande kapitel diskuteras intersektionell riskteori samt relationen mellan maskuliniteter och klimatkrisen. Denna variation ger ett brett användningsområde i såväl teoretiska kurser som i tillämpad utbildning.Boken vänder sig till studenter på universitet och högskolor i samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga ämnen med inslag av frågor som rör risker och krishändelser samt yrkesverksamma inom risk- och krishantering.

Varannan tjock kvinna i Sverige känner sig djupt kränkt efter att ha mött en läkare. Samtidigt börjar allt fler flickor i västvärlden hårdbanta före 14 års ålder. Vilka drivkrafter i samhället är det som håller igång och underblåser föraktet för tjocka människor? Och i ivern att bekämpa och kontrollera tjockhet, finns det någon hänsyn till hur de tjocka mår i processen?

Det finns en rådande ideologi som får oss att ”vilja” bli smala, då vi präglats att tro att tjockhet är ett resultat av personlig svaghet och omoraliskt beteende. Men tänk om det faktiskt är så att samtliga interventioner mot fetmaepidemin som görs i Sverige och i andra länder inte bara är meningslösa utan kontraproduktiva och rent av skadliga för tjocka människor?

”Den sanslösa hanteringen av tjocka människor” är en samhällskritisk bok om attityder och idéer som ligger bakom lanseringen av en fetmaepidemi, som i sin tur lett till en systemisk stigmatisering av tjocka människor.

Varannan tjock kvinna i Sverige känner sig djupt kränkt efter att ha mött en läkare. Samtidigt börjar allt fler flickor i västvärlden hårdbanta före 14 års ålder. Vilka drivkrafter i samhället är det som håller igång och underblåser föraktet för tjocka människor? Och i ivern att bekämpa och kontrollera tjockhet, finns det någon hänsyn till hur de tjocka mår i processen?

Det finns en rådande ideologi som får oss att ”vilja” bli smala, då vi präglats att tro att tjockhet är ett resultat av personlig svaghet och omoraliskt beteende. Men tänk om det faktiskt är så att samtliga interventioner mot fetmaepidemin som görs i Sverige och i andra länder inte bara är meningslösa utan kontraproduktiva och rent av skadliga för tjocka människor?

”Den sanslösa hanteringen av tjocka människor” är en samhällskritisk bok om attityder och idéer som ligger bakom lanseringen av en fetmaepidemi, som i sin tur lett till en systemisk stigmatisering av tjocka människor.