Susanne Jansson – författare

Treårige Adam försvinner från sitt hem på Orust. Polisen drar slutsatsen att han drunknat, men pojkens skuldtyngda pappa Martin anar vad andra inte förstår. Det var inte någon olycka. Någon eller något har lockat pojken ner i havet, har ropat på honom från djupet. Bland kartongerna på vinden hittar han märkliga fakta om tragedier som går långt tillbaka i tiden. De visar sig tjäna inte bara som ledtrådar till vad som hänt hans son, utan också till händelser i Martins egen uppväxt.

En suggestiv och spännande berättelse om sorg och tröst, och om det vackra, viskande, vredgade havet.

I Mossmarken, i den ödsliga trakten mellan Dalsland och Värmland, begravdes en gång i tiden offer till gudarna. Hit kommer den unga biologen Nathalie för att göra fältexperiment till sin doktorsavhandling om våtmarker. Snart står det dock klart att hennes egentliga ärende är mer personligt, och när en vän hittas halvt medvetslös och nedsjunken i mossen korsas hennes väg med den internationellt erkända fotokonstnären Maya Linde som även arbetar som polisfotograf. I takt med att Maya börjar intressera sig för de märkliga saker som sker ute på mossen, samlar Nathalie mod att konfrontera sitt förflutna. De rör sig båda fram genom minnets och markernas djupa lager, mot chockerande upptäckter och länge dolda sanningar. Det mest märkvärdiga med torvmossar som den i Mossmarken är inte att järnålderns folk begravde människooffer till gudarna i dem, utan att kropparna inte förmultnar – hår, kläder och anletsdrag bevaras genom årtusenden. Rykten säger att de döda i Mossmarken därför aldrig kommit till ro. Att de ständigt hungrar efter nya offer, och att människor försvinner spårlöst än idag. Offermossen är en suggestiv berättelse om sankmarker, biologi, barndom, död - och vad som egentligen är verkligt och närvarande.