Tage Lindbom – författare

Tage Lindbom Mellan himmel och jord Efter det andra världskriget hade demokratin med sina yttre institutionella former i huvudsak segrat som dominerande samhällssystem i västvärlden. Nu proklamerades nästa stora steg i mänsklighetens utveckling, den inre revolutionen. Människan skulle befrias från systemet av normer, bud och auktoritära föreställningar för att kunna uppgå i en fri, öppen och förtroendefull mänsklig gemenskap. Så skriver Tage Lindbom i Mellan himmel och jord och menar att förespråkarna för en antiauktoritär väg mot så kallad frihet och individualism ger en falsk förhoppning om en bättre värld. I sin bok ställer han frågan om relationen mellan generationerna verkligen blivit mer harmonisk och om den vuxna människans mognadsnivå snarare sjunkit, tvärtemot reformatorernas löften. Är det inte så att också relationen mellan könen blivit alltmer frostig? Ja, han menar att även motsättningarna mellan olika etniska grupper har ökat, trots förhoppningarna om motsatsen. Raskravallerna har ökat, inte minskat. Han hävdar hur västerlandet alltmer sjunkit ner i ett antagonistiskt kaos. Tage Lindbom skrev Mellan himmel och jord 1970. Boken är på flera sätt profetisk men formulerar också ett alternativ till den sekulära modernismen. Den föreligger i nytryck och ges ut på förlaget TLR och kan beställas på dess hemsida. Det går också att beställa tre andra böcker av honom på samma hemsida eller genom nätbokhandeln.

Tage Lindbom Otidsenliga betraktelser Boken Otidsenliga betraktelser bygger på ett antal artiklar och föredrag som Tage Lindbom skrev och framförde under 1960-talet. Han granskade ställningstaganden som drevs av den tidens kulturradikala företrädare för politiken, myndigheterna och kulturetablissemanget. Han angrep grundskolereformen för kunskapsrelativism och nivellering. Han försvarade föräldraauktoriteten i en tid när den demokratiska och jämlika relationen mellan generationer började bli en dominerande uppfattning i det offentliga samtalet. Han varnade för en tilltagande likriktning i den politiska och kulturella debatten. Tage Lindboms samhällskritik har i hög utsträckning behållit sin aktualitet in i vår tid. Sextio år senare är krisen i skolan ett faktum. Den antiauktoritära filosofin som präglar en rad samhällsområden tycks inte ha lett till ett mer harmoniskt förhållande mellan generationer och skilda samhällsgrupper. Fortfarande råder en form av kulturradikal hegemoni i Sverige samtidigt som den utmanas allt starkare av folkliga grupper runt om i landet och uttrycks också i form av våld bland unga människor i socialt och kulturellt utsatta områden. Tage Lindboms tankar bör kunna spela en roll i den omprövning av det sena 1900-talets kulturradikalism som vi i dag ser några försiktiga exempel på. Tage Lindbom uttryckte sin oro för samhällsutvecklingen i Sverige redan i böckerna Efter Atlantis (1951) och Sancho Panzas Väderkvarnar (1962). De har också utgivits av förlaget TLR och finns att beställa på www.tagelindbom.se. Hans kritik fortsätter i Otidsenliga betraktelser. Alla tre böckerna kom ut i en tid som fortfarande föreföll idyllisk men han anade konsekvenserna av den tidens politiska drömmar och den genomgripande förvandling av Sverige som då skedde.

Förkunnelsen om människan som tillvarons härskare är falsk. Och den tomhet hon känner när hon fått allt hon önskar sig leder till att hon tappar fotfästet. Denna tanke återfinns i Tage Lindboms bok Sancho Panzas väderkvarnar som gavs ut första gången 1962 och här föreligger i ny utgåva. Han hade då sedan många år varit chef för Arbetarrörelsens Arkiv och en framstående författare och debattör inom socialdemokratin. I denna bok presenterar han istället en kritisk granskning av det moderna samhällets ledande ideologier, socialismen och liberalismen, och skärskådar grunderna för hela det modernistiska projektet. Sancho Panzas väderkvarnar var vid den tiden en unik bok som radikalt ifrågasatte det som de flesta medborgare trodde var vägen till framgång och lycka. Den möttes av ett starkt avståndstagande av kultureliten med ett undantag. Leif Carlsson skrev Under strecket i Svenska Dagbladet: ”Analysen av jämlikhetstanken och ressentimentet är genomförd med en skärpa och med ett stillsamt raseri som stimulerar och imponerar.” I boken pläderar han också för en annan väg än modernismens: ”Först när människan underkastar sig det gudomliga herraväldet kan hon återfå sitt värde och sin värdighet.” Tage Lindboms bok formulerar en helhetens åskådning; en genomtänkt konservativ samhällssyn grundad i en religiös övertygelse.

När Tage Lindbom publicerade Efter Atlantis 1951 var han en del av arbetarrörelsen. Han var chef för Arbetarrörelsens Arkiv och en respekterad författare och debattör inom socialdemokratin. Tage Lindbom trycker i boken på känsliga punkter i arbetarrörelsens självbild. Han konstaterar att lågan i den socialistiska klasskampen börjat falna. De styrande socialdemokraterna vänder sig istället alltmer mot den enskilda individen och dennes krav på ökat välstånd. Han pekar på hur den gamla klassfienden, arbetsgivaren, i högre grad bemöts som en partner. Han ger exempel på hur folkrörelsetanken långsamt undergrävs och hur en toppstyrd maktapparat inom parti och fackföreningsrörelse skapas. Boken ledde till intern kritik men framförallt tegs den snart ihjäl. Socialdemokratin och fackföreningsrörelsen såg efter kriget möjligheter att gå segrande ur en maktkamp mot borgerligheten och arbetsgivarna. Den ambitionen fick inte störas av kritiska reflektioner inifrån de egna leden. Efter Atlantis i nyutgåva kan läsas som en profetisk berättelse om en framtid som vi nutidsmänniskor känner igen med facit i hand. Han såg tidigare än de flesta att socialismens ursprungliga frihetsdrömmar inte skulle komma att förverkligas. På bokens avslutande sidor uttrycker han sin pessimism och avslutar med ord av uppgivenhet: ”Nya generationer kommer att drömma nya drömmar, frihetsdrömmar, Atlantisdrömmar, lika vackra som de vi drömde.”