Teresa Glad – författare

Nominerad till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2023!"Identifikation och tröst för den som behöver förstå att mansrollen kan – och får – vara mer än en illasittande tröja.”Emma Holm, DN

"Otrolig läsning av Teresa Glad" @annika.lundeberg

Teresa Glad har intervjuat farbröder om deras liv och vad som har format dem. Genom text och bild förmedlas ömsinta berättelser om liv och död, uppväxt, rädsla, kärlek och en mansroll som ibland är lite för trång. En allåldersbok, en vuxenbok för barn, en barnbok för vuxna, en bok om våra liv, om de val vi gör och annat som bara blir.Alla gamla har en gång varit barn. Det kan vara svindlande att tänka på. Och de flesta barn kommer någon gång att bli tanter och farbröder. Här får vi läsa om riktiga farbröders liv, som Jon som höll på att dö när han var elva år, Lasse som ibland är Lisa, Pär som har så mycket gråt inom sig, Srecko som lekte cirkus när han var liten och fortfarande drömmer om cirkus på nätterna och Dick som vill lukta på allt. Det är vackert och sorgligt, komiskt och ibland lite hemskt, så som livet är, för både barn och vuxna.Farbröder nominerades till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2023 och visades som en av "100 outstanding picturebooks” på barnboksmässan i Bologna. Ur Nordiska rådets prisjurys motivering: "Utan att hon dämpar eller lägger till rätta får vi möta död, svår sorg, syskonavundsjuka och grymhet. Även när människor handlar som de inte borde anar vi vad det beror på. Men här finns också både tröst och hopp – den som kämpar och har en stark vilja kan trots svåra förutsättningar förverkliga sina drömmar, den som känner sig annorlunda kan få ett fungerande liv. Det blir tydligt att barn blir vuxna och att alla vuxna har varit små. Alla frågor får inte svar, livet fortsätter att vara gåtfullt."

Jag heter Teresa. Jag är en av de stora. Tycker jag själv, men ingen annan ser det. De ser ett barn. Barn är ett folk och de bor i ett främmande land, sjunger en farbror med len röst på radion. Då myser alla vuxna, men jag blir arg. Jag bor inte i ett främmande land. Jag bor på J-gården i Orminge. Tvärsöver gården bor Torbjörn. Han är min bästis. Han har snälla ögon, blå toppluva och manchesterbyxor som hans mamma har sytt.

Teresa tycker att det är krångligt att vara barn. Det finns så många regler för hur barn ska vara och vad de ska göra, till exempel att gå på aktiviteter fast man inte vill, att vara ute och leka och helst gå barfota för att det är nyttigt. Fast hon känner sig stor är hon rädd för allt, som höga ljud, uppblåsbara bollar och tvättmaskinen. Allra mest rädd är hon för gigantomasti som är en sjukdom när brösten aldrig slutar att växa. Hon har läst om den i mormors läkarbok.

Ärligt, varmt och med en stor dos humor gestaltar Teresa Glad barndomens existentiella sidor; att förhålla sig till en grupp och till sig själv, att göra förbjudna saker, skamkänslor, glädjen i vänskap och den stora fascinationen över människors olikheter.

I den här boken händer konstiga saker. Som att fröken på keramikkursen berättar att hon jobbar på en låst sjukhusavdelning där det finns patienter som är hälften djur, hälften människor. Hon säger att det är hemligt. Barnen får inte berätta för någon. Teresa blir inspirerad och skriver konstiga berättelser, men lärarna förbjuder henne att läsa upp berättelserna, för de andra barnen kan ju bli rädda.

Livet blir lite lättare när Teresa sätter upp en föreställning på sin gård, tillsammans med barnen som bor på samma gård. Då är hon glad och känner livet i sig. För livet är som alltid både lite hemskt och ganska härligt.

Ärligt, varmt och med en stor dos humor gestaltar Teresa Glad barndomens existentiella sidor; att förhålla sig till en grupp och till sig själv, att känna skam och rädsla och hamna i kompistrassel. Konstiga boken är den andra fristående boken om Teresa.