Therese Bohman – författare

Emma jobbar på en populär förskola på Södermalm, där maten är ekologisk och kreativiteten står i centrum. Alice är bloggare och influencer, med en perfekt ljussatt tillvaro som ter sig oklanderlig utifrån.

När Alices dotter Stella börjar på förskolan blir de två kvinnornas vägar alltmer sammanflätade. Snart har Emma både familjens förtroende och nyckel till deras hem, samtidigt som hennes relation till Alice pendlar mellan förakt och beundran, besatthet och kanske till och med förälskelse.

Ju närmare Emma kommer, desto mer vill hon ha: inte sakerna, inte pengarna, utan tillträdet. Att få vara den som ser bakom fasaden. Hon har följt Alice länge nog för att veta var sprickorna finns.

Therese Bohmans nya roman Kapitalet är en samtida psykologisk roman om begär, klass och parasociala relationer – och om hur långt en människa kan gå för att få känna sig sedd.

”Kammakargatan är stilistiskt säkrare än det mesta ... Aha, tänker jag: äntligen har Stockholm fått sin egen Patrick Modiano." Kristoffer Leandoer, SvD

"Bohman har i sina romaner alltid haft en romantisk ådra, men sällan har hon bejakat känslan av förtrollning så som hon gör här." Agri Ismaïl, Göteborgs-Posten

"Therese Bohman uppnår en laddning i sitt berättande som överträffar det mesta hon skrivit." Ann Lingebrandt, Expressen

"Aldrig har väl Hjalmar Söderbergs flanörprosa varit så andligt närvarande som i Kammakargatan.” Kristian Ekenberg, Jönköpings-Posten

"Det är en kort och snabbläst roman. Men den innehåller mycket – och en jul firad i ensamhet, med ett champagneglas och en god bok, framstår plötsligt som mycket attraktivt." Mats Almegård, Fokus

"Det är en ren fröjd att läsa Therese Bohman, som i det korta formatet lyckas svinga sin stilfulla prosa högre än någonsin." Lina Österman, Upsala Nya Tidning

Hon har precis lämnat tryggheten i barndomshemmet för att börja ett nytt liv vid Stockholms universitet. Tillvaron är fylld av nervositet, förväntningar – och ensamhet. Hon hyr ett litet rum i Skogås, försöker finna sin plats i den stora staden och känner sig osynlig i föreläsningssalarna.

Det förändras när hon möter Andreas. Han är klädd i svart, han är blasé och självsäker. Han introducerar också ett annat Stockholm, en värld av litterära fanzines, rökiga kaféer och sena nätter i en lägenhet på Kammakargatan. I den lågmälda mystiken mellan stadens folkvimmel och Kammakargatans ödslighet växer en vänskap fram, som på många sätt kommer att definiera hennes liv.

Therese Bohman skrev Kammakargatan som en längre julnovell och lät skicka ut den som litterär adventskalender i en mindre krets. Det är en berättelse som är lite sann, mycket påhittad och som nu, i något reviderad form, publiceras som kortroman i tjugofyra kapitel.

"Har du någonsin gått Kammakargatan uppför backen från Torsgatan och vidare ner mot Drottninggatan?

Har du gått den en lördag i början på november, när det bara ett stenkast därifrån myllrar av människor, ute för att handla och umgås, ta en fika eller lunch på stan, kanske köpa en present till fars dag?

Har du tänkt att det är märkligt vilken skillnad det är, mellan Kammakargatan och Drottninggatan, trots att de befinner sig så nära varandra, och vid en punkt till och med korsas?

Kammakargatan ligger stilla och tyst, nästan öde, även under de timmar på veckan då flest människor är inne i city. Alla befinner sig på Drottninggatan, kryssar mellan dess många butiker, caféer och restauranger.

På Kammakargatan finns nästan ingenting. Dit går man bara om man har ett ärende.

Under några månader hösten 1997 hade jag det."

"Förlagshuset ligger som ett fartyg förtöjt mitt i stan, en stor ljus byggnad som kröns av en takterrass. Fasaden är ett rutnät av trä och granit, i vinden vajar flaggor med ett snirkligt men bestämt R på. R som i Rydéns."

En ung kvinna kommer till förlaget som praktikant men blir kvar under många år och får ett allt större ansvar för författarna och förlagets utgivning. Allt under överinseende av Gunnar, den litteräre chefen som står bakom förlagets finaste utgivning, den som publiceras under namnet Andromeda.

Med åren växer deras arbetsrelation till något som de båda har svårt att definiera. Kanske handlar det om ömsesidigt förtroende? Eller handlar det i själva verket om något annat?

Therese Bohmans roman utspelas i Stockholm och vecklar ut sig till en berättelse om tradition och modernitet, förhoppningar och besvikelser, idealism och krass verklighet.

"Med enkla medel skildrar Therese Bohman storartat en relation som är svår, kanske omöjlig, att definiera. Njutbar läsning." Borås Tidning

"en bitterljuv berättelse om nostalgi, vänskap och kärlek, om hemlöshet i samtiden och längtan efter en tid som flytt" SvD

"Man kan inte annat än älska en roman som till stor del utspelar sig på Operakällarens bakficka" DN

"en melankolisk roman om kärlek och förlust" Östersunds-Posten

”Det är utsökt skickligt att skriva fram något så stort med så små medel.” SvD

”Bohman skriver med en dov intensitet som genomsyrar allt” Göteborgs-Posten

Kolmården, 1989. På påskaftonsnatten ska Hannas storebror Erik gå på kyrkans midnattsmässa med sin konfirmationsgrupp. Efteråt åker han och några vänner till det mystiska Sanningsberget, där det finns en grotta som enligt sägen användes vid häxprocesserna i Östergötland under 1600-talet. Ryktena säger att den som går ner i grottan kan försvinna in i berget och bli kvar där.

Erik kommer aldrig hem den natten.

Under åren som går utvecklar Hanna och barndomsvännen Marcus en alltmer symbiotisk relation, tills livet för dem åt olika håll. Han gör akademisk karriär, medan hon misslyckas med att komma in på konstskolor, känner sig osäker på sin riktning i tillvaron och tvivlar på sin begåvning. När Hanna till slut blir en framgångsrik konstnär kan hon inte släppa tankarna på vad det har kostat henne. Vilken rättvisa avgjorde att hon fick leva och att Erik försvann? Vad finns det kvar att tro på när det värsta har hänt? Och kan berättelsen om Sanningsberget vara mer än en sägen?

Med Sanningsberget återvänder Therese Bohman till Kolmården, där hon själv växte upp. Det är en uppväxtskildring med inslag av spänning som ställer frågor om konst och sanning, men också om hur man formas till den person man blir.

Kolmården, 1989. På påskaftonsnatten ska Hannas storebror Erik gå på kyrkans midnattsmässa med sin konfirmationsgrupp. Efteråt åker han och några vänner till det mystiska Sanningsberget, där det finns en grotta som enligt sägen användes vid häxprocesserna i Östergötland under 1600-talet. Ryktena säger att den som går ner i grottan kan försvinna in i berget och bli kvar där.

Erik kommer aldrig hem den natten.

Under åren som går utvecklar Hanna och barndomsvännen Marcus en alltmer symbiotisk relation, tills livet för dem åt olika håll. Han gör akademisk karriär, medan hon misslyckas med att komma in på konstskolor, känner sig osäker på sin riktning i tillvaron och tvivlar på sin begåvning. När Hanna till slut blir en framgångsrik konstnär kan hon inte släppa tankarna på vad det har kostat henne. Vilken rättvisa avgjorde att hon fick leva och att Erik försvann? Vad finns det kvar att tro på när det värsta har hänt? Och kan berättelsen om Sanningsberget vara mer än en sägen?

Med Sanningsberget återvänder Therese Bohman till Kolmården, där hon själv växte upp. Det är en uppväxtskildring med inslag av spänning som ställer frågor om konst och sanning, men också om hur man formas till den person man blir.

Hon arbetar på Norrköpings sjukhus och står längst ner i hierarkin, efter läkarna, sjuksköterskorna och undersköterskorna. Hon återfinns i bespisningen. Men hon drömmer om att en dag bli författare, att flytta någon annanstans och leva ett helt annat liv.En dag när det regnar råkar hon i samspråk med läkaren Carl Malmberg och han erbjuder henne skjuts hem. Det blir startpunkten för en passionerad kärlekshistoria mellan en gift man och en älskarinna som drömmer sig bort.Therese Bohman debuterade med den uppmärksammade romanen Den drunknade, som översattes till flera språk. Även hennes nya roman är ett psykologiskt passionsdrama där frågan om makt och sexualitet ställs på sin spets. Men Den andra kvinnan handlar lika mycket om att söka sina drömmar och att utmana rädslorna inom sig själv.

”Förlagshuset ligger som ett fartyg som ankrat mitt i stan, en stor ljus byggnad som kröns av en takterrass. Fasaden är ett rutnät av trä och granit, i vinden vajar flaggor med ett snirkligt men bestämt R på. R som i Rydéns.”

En ung kvinna kommer till förlaget som praktikant men blir kvar under många år och får ett allt större ansvar för författarna och förlagets utgivning. Allt under överinseende Gunnar, den litteräre chefen som står bakom förlagets finaste utgivning, den som publiceras under namnet Andromeda.

Med åren växer deras arbetsrelation till något som de båda har svårt att definiera. Kanske handlar det om ömsesidigt förtroende? Eller handlar det i själva verket om något annat?

Therese Bohmans nya roman utspelas i Stockholm och vecklar ut sig till en berättelse om tradition och modernitet, förhoppningar och besvikelser, idealism och krass verklighet.

Mitt i den allra hetaste högsommaren åker Marina till Skåne för att hälsa på sin äldre syster Stella. Nu får Marina för första gången besöka Stellas nya hus och träffa hennes sambo, författaren Gabriel. Runt Marina, Gabriel och Stella tar ett lika lågmält som intensivt kammarspel form. I mitten av står de två systrarna, som på en gång är själsfränder och inte förmår nå varandra. Under de kvalmiga sommarveckorna blir Marina alltmer övertygad om att Stella inte är trygg i förhållandet. Det är något som hon vill berätta, men ingenting blir sagt. Men också Marina döljer någonting - den allt starkare attraktionen mellan henne och Gabriel. Den drunknade är en förtätad roman om attraktion, tystnad och svek. Marina och Gabriel spelar ett farligt spel som riskerar att få ödesdigra konsekvenser.

Karolina är professor vid Stockholms universitet, navigerar sig fram i den akademiska världen och lever ensam efter uppbrottet från en lång relation. När hon ska börja handleda en ny doktorand slås hon av hans självförtroende. Han säger sig ha funnit ny information som förändrar historieskrivningen av svensk bildkonst tack vare upptäckten av en kvinnlig konstnär verksam runt förra sekelskiftet. Karolina finner sig snart indragen i ett spel med flera oväntade bottnar, både känslomässigt och professionellt.Aftonland är en idéroman om kärlek, konst och ensamhet. Karolina rör sig i intellektuella kretsar men hela tiden finns där det rent mänskligt närvarande det sexuella, det pulserande, livskonkurrensen, ledan och sveken, konsekvensernas rädsla och lockelse.

Karolina är professor vid Stockholms universitet, navigerar sig fram i den akademiska världen och lever ensam efter uppbrottet från en lång relation. När hon ska börja handleda en ny doktorand slås hon av hans självförtroende. Han säger sig ha funnit ny information som förändrar historieskrivningen av svensk bildkonst tack vare upptäckten av en kvinnlig konstnär verksam runt förra sekelskiftet. Karolina finner sig snart indragen i ett spel med flera oväntade bottnar, både känslomässigt och professionellt.Aftonland är en idéroman om kärlek, konst och ensamhet. Karolina rör sig i intellektuella kretsar men hela tiden finns där det rent mänskligt närvarande det sexuella, det pulserande, livskonkurrensen, ledan och sveken, konsekvensernas rädsla och lockelse.

”Förlagshuset ligger som ett fartyg som ankrat mitt i stan, en stor ljus byggnad som kröns av en takterrass. Fasaden är ett rutnät av trä och granit, i vinden vajar flaggor med ett snirkligt men bestämt R på. R som i Rydéns.”

En ung kvinna kommer till förlaget som praktikant men blir kvar under många år och får ett allt större ansvar för författarna och förlagets utgivning. Allt under överinseende Gunnar, den litteräre chefen som står bakom förlagets finaste utgivning, den som publiceras under namnet Andromeda.

Med åren växer deras arbetsrelation till något som de båda har svårt att definiera. Kanske handlar det om ömsesidigt förtroende? Eller handlar det i själva verket om något annat?

Therese Bohmans nya roman utspelas i Stockholm och vecklar ut sig till en berättelse om tradition och modernitet, förhoppningar och besvikelser, idealism och krass verklighet.

Kolmården, 1989. På påskaftonsnatten ska Hannas storebror Erik gå på kyrkans midnattsmässa med sin konfirmationsgrupp. Efteråt åker han och några vänner till det mystiska Sanningsberget, där det finns en grotta som enligt sägen användes vid häxprocesserna i Östergötland under 1600-talet. Ryktena säger att den som går ner i grottan kan försvinna in i berget och bli kvar där.

Erik kommer aldrig hem den natten.

Under åren som går utvecklar Hanna och barndomsvännen Marcus en alltmer symbiotisk relation, tills livet för dem åt olika håll. Han gör akademisk karriär, medan hon misslyckas med att komma in på konstskolor, känner sig osäker på sin riktning i tillvaron och tvivlar på sin begåvning. När Hanna till slut blir en framgångsrik konstnär kan hon inte släppa tankarna på vad det har kostat henne. Vilken rättvisa avgjorde att hon fick leva och att Erik försvann? Vad finns det kvar att tro på när det värsta har hänt? Och kan berättelsen om Sanningsberget vara mer än en sägen?

Med Sanningsberget återvänder Therese Bohman till Kolmården, där hon själv växte upp. Det är en uppväxtskildring med inslag av spänning som ställer frågor om konst och sanning, men också om hur man formas till den person man blir.

Kolmården, 1989. På påskaftonsnatten ska Hannas storebror Erik gå på kyrkans midnattsmässa med sin konfirmationsgrupp. Efteråt åker han och några vänner till det mystiska Sanningsberget, där det finns en grotta som enligt sägen användes vid häxprocesserna i Östergötland under 1600-talet. Ryktena säger att den som går ner i grottan kan försvinna in i berget och bli kvar där.

Erik kommer aldrig hem den natten.

Under åren som går utvecklar Hanna och barndomsvännen Marcus en alltmer symbiotisk relation, tills livet för dem åt olika håll. Han gör akademisk karriär, medan hon misslyckas med att komma in på konstskolor, känner sig osäker på sin riktning i tillvaron och tvivlar på sin begåvning. När Hanna till slut blir en framgångsrik konstnär kan hon inte släppa tankarna på vad det har kostat henne. Vilken rättvisa avgjorde att hon fick leva och att Erik försvann? Vad finns det kvar att tro på när det värsta har hänt? Och kan berättelsen om Sanningsberget vara mer än en sägen?

Med Sanningsberget återvänder Therese Bohman till Kolmården, där hon själv växte upp. Det är en uppväxtskildring med inslag av spänning som ställer frågor om konst och sanning, men också om hur man formas till den person man blir.

"Har du någonsin gått Kammakargatan uppför backen från Torsgatan och vidare ner mot Drottninggatan?

Har du gått den en lördag i början på november, när det bara ett stenkast därifrån myllrar av människor, ute för att handla och umgås, ta en fika eller lunch på stan, kanske köpa en present till fars dag?

Har du tänkt att det är märkligt vilken skillnad det är, mellan Kammakargatan och Drottninggatan, trots att de befinner sig så nära varandra, och vid en punkt till och med korsas?

Kammakargatan ligger stilla och tyst, nästan öde, även under de timmar på veckan då flest människor är inne i city. Alla befinner sig på Drottninggatan, kryssar mellan dess många butiker, caféer och restauranger.

På Kammakargatan finns nästan ingenting. Dit går man bara om man har ett ärende.

Under några månader hösten 1997 hade jag det."

Hon har precis lämnat tryggheten i barndomshemmet för att börja ett nytt liv vid Stockholms universitet. Tillvaro är fylld av nervositet, förväntningar – och ensamhet. Hon hyr ett litet rum i Skogås, försöker finna sin plats i den stora staden och känner sig osynlig i föreläsningssalarna.

Det förändras när hon möter Andreas. Han är klädd i svart, han är blasé och självsäker. Han introducerar också ett annat Stockholm, en värld av litterära fanzines, rökiga kaféer och sena nätter i en lägenhet på Kammakargatan. I den lågmälda mystiken mellan stadens folkvimmel och Kammakargatans ödslighet växer en vänskap fram, som på många sätt kommer att definiera hennes liv.

Therese Bohman skrev Kammakargatan som en längre julnovell och lät skicka ut den som litterär adventskalender i en mindre krets. Det är en berättelse som är lite sann, mycket påhittad och som nu, i något reviderad form, publiceras som kortroman i tjugofyra kapitel.