Thord Eriksson – författare

Det här en bok om de som kom hit, de som lämnades kvar och de som ska tvingas ut ur Sverige.

Tidigt sommaren 2021 sprider sig oron bland afghaner som jobbar på Sveriges ambassad i Kabul. Talibanerna är på offensiven och andra länder förbereder sig redan för att hjälpa afghaner att lämna landet. Men inte Sverige. Två av våra städare har uppvisat stämplade hotbrev, skriver den svenska ambassadören till ett semesterdåsigt UD i slutet av juli. Reaktionerna uteblir. Nödvändiga beslut om evakuering fattas först efter att talibanerna gripit makten.

När Thord Eriksson börjar skriva den här boken kretsar hans frågor kring den motvilliga räddningsinsatsen. Frågorna blir fler när Sverige, innan det sista räddningsflyget ens lyft från Kabul, åter började fatta beslut om att utvisa afghaner. Några räddas i ena riktningen medan andra ska skickas tillbaka i den andra. Hur är det möjligt?

»Thord Erikssons rafflande Afghanistanbok är häpnadsväckande nutidshistoria. Efter att ha läst boken känner jag en djup tacksamhet mot Thord Eriksson ... det är en thriller han har skrivit. Vore jag filmproducent så skulle jag stå och banka på hans dörr just nu och kräva att få köpa rättigheterna.« Jenny Nordberg, Sydsvenskan  

»Sverige genomlever en identitetskris. Det stycke samtidshistoria Thord Eriksson här väver av ett stundtals fragmentiserat nyhetsförlopp ger en bild av just denna kollektiva vånda: Av självbilder som krockar, och människor som mosas mellan dem.« Niclas Vent, Aftonbladet

»Stark reportagebok om sveket mot afghanerna.» Lars Linder, DN  

»borde vinna priser.» Johannes Nesser, tidningen Journalisten

»Det här är ett lysande reportage, en svidande kritik av svensk dubbelmoral.» Yukiko Duke, PROpensionären  

»Vad Eriksson avslöjar måste betecknas som en militär och politisk skandal och ett oförsvarligt och osolidariskt beteende. Trots skillnader i tid, innehåll och stil går tankarna vid läsningen till författaren Émile Zolas öppna brev J'accuse 1898 och PO Enquists dokumentärroman Legionärerna 1968.« Pierre Schori, Dagens ETC.

Thord Eriksson, född 1966 och uppvuxen i Köping, är journalist och författare. Hans förra bok Dom som stod kvar (2019), om ensamkommande unga, svensk migrationspolitik och frivilliga krafters betydelse, beskrevs som årets samhällsreportage i Expressen och som en av 2019 års bästa fackböcker i Göteborgs-Posten. Fackförbundet Visions medlemmar gav honom utmärkelsen Årets författare. 

Årets samhällsreportage. /.../ En anklagelse. Engagerande. Upprivande. Sann.

Per Wirtén

Det är en omskakade reportagebok i nuet - och ett stenhårt dokument för framtiden. 

Expressen

Det finns en desperation och en sorgsen vrede i den här prosan.

Dagens Nyheter

Ett sorgligt men välskrivet dokument över händelser i vår tid som framtida generationer kan komma att betrakta med andra ögon.

BTJ

Vintern 2017 lär Thord Eriksson känna en sjuttonårig afghansk kille som fått avslag på sin asylansökan. Två år tidigare hade Aria i likhet med många andra kommit ensam till Sverige. Då var gränserna öppna, men kort därefter klubbades beslutet om en ny asylpolitik igenom i Riksdagen och hans möjligheter att stanna förändrades i ett slag. När Thord tog del av det juridiska materialet var han först övertygad om att ett misstag begåtts. Snart insåg han att Aria var långt ifrån ensam och att många antingen tvingats lämna landet eller valt en osäker och farlig tillvaro som papperslösa. Så väcktes hans engagemang för de ensamkommande unga.

Dom som stod kvar är en bok om dessa unga människor. Men det är också en bok om de vanliga svenskar – gode män, familjehemsföräldrar, lärare, socialarbetare, kuratorer, fotbollstränare – som tar det ansvar som samhället och politiken avbördat sig. Medan migrationspolitiken hårdnat kämpar dessa svenskar med att ordna tak över huvudet och ingjuta hopp hos en grupp unga vars tillvaro framstår som alltmer desperat.

Det som sker i Sverige idag är en skamfläck liknande baltutlämningen och att flyende tyska judar stoppades vid gränsen i slutet av 30-talet. Detta är en bok om dem som vägrar låta den berättelsen om Sverige vinna.

Thord Erikssons personliga reportagebok handlar om hur ensamkommande har behandlats och om det civilsamhälle som tagit sig an dem. Men boken ska främst läsas för att du ska förstå hur dramatiskt Sverige har förändrats, från humanistisk stormakt till ett land där barn skrivs upp i ålder efter ögonkast från en tjänsteman. 

Göteborgs-Posten

En pappa, två äldreboenden och välfärdens framtid.Det här är en bok om hur det är att åldras i Sverige 2014.Rubriker om blöjvägning, vårdskandaler och riskkapitalister har gjort äldrevården till ett större samtalsämne än någonsin - ändå verkar ingen bry sig om att ta reda på hur de gamla har det.Med utgångspunkt i sin pappas tid på ett kommunalt äldreboende i Köping gör Thord Eriksson en personlig granskning av den svenska äldrevården. Han vänder samtidigt upp och ned på mediebilden av det ökända Koppargården och kastar nytt ljus på stora systemfelsom äldrevården blundar för.Det är en berättelse om ett Sverige som alltför sällan skildras - och en framtid som väntar de flesta av oss när vi blir riktigt gamla.För sin granskning av rapporteringen om Caremaskandalen, som publicerades i tidningen Dagens Samhälle, nominerades Thord Eriksson till Årets journalist av Sveriges Tidskrifter.

Årets samhällsreportage. /.../ En anklagelse. Engagerande. Upprivande. Sann.

Per Wirtén

Det är en omskakade reportagebok i nuet - och ett stenhårt dokument för framtiden. 

Expressen

Det finns en desperation och en sorgsen vrede i den här prosan.

Dagens Nyheter

Ett sorgligt men välskrivet dokument över händelser i vår tid som framtida generationer kan komma att betrakta med andra ögon.

BTJ

Vintern 2017 lär Thord Eriksson känna en sjuttonårig afghansk kille som fått avslag på sin asylansökan. Två år tidigare hade Aria i likhet med många andra kommit ensam till Sverige. Då var gränserna öppna, men kort därefter klubbades beslutet om en ny asylpolitik igenom i Riksdagen och hans möjligheter att stanna förändrades i ett slag. När Thord tog del av det juridiska materialet var han först övertygad om att ett misstag begåtts. Snart insåg han att Aria var långt ifrån ensam och att många antingen tvingats lämna landet eller valt en osäker och farlig tillvaro som papperslösa. Så väcktes hans engagemang för de ensamkommande unga.

Dom som stod kvar är en bok om dessa unga människor. Men det är också en bok om de vanliga svenskar – gode män, familjehemsföräldrar, lärare, socialarbetare, kuratorer, fotbollstränare – som tar det ansvar som samhället och politiken avbördat sig. Medan migrationspolitiken hårdnat kämpar dessa svenskar med att ordna tak över huvudet och ingjuta hopp hos en grupp unga vars tillvaro framstår som alltmer desperat.

Det som sker i Sverige idag är en skamfläck liknande baltutlämningen och att flyende tyska judar stoppades vid gränsen i slutet av 30-talet. Detta är en bok om dem som vägrar låta den berättelsen om Sverige vinna.

Thord Erikssons personliga reportagebok handlar om hur ensamkommande har behandlats och om det civilsamhälle som tagit sig an dem. Men boken ska främst läsas för att du ska förstå hur dramatiskt Sverige har förändrats, från humanistisk stormakt till ett land där barn skrivs upp i ålder efter ögonkast från en tjänsteman. 

Göteborgs-Posten

Årets samhällsreportage. /.../ En anklagelse. Engagerande. Upprivande. Sann.

Per Wirtén

Det är en omskakade reportagebok i nuet - och ett stenhårt dokument för framtiden. 

Expressen

Det finns en desperation och en sorgsen vrede i den här prosan.

Dagens Nyheter

Ett sorgligt men välskrivet dokument över händelser i vår tid som framtida generationer kan komma att betrakta med andra ögon.

BTJ

Vintern 2017 lär Thord Eriksson känna en sjuttonårig afghansk kille som fått avslag på sin asylansökan. Två år tidigare hade Aria i likhet med många andra kommit ensam till Sverige. Då var gränserna öppna, men kort därefter klubbades beslutet om en ny asylpolitik igenom i Riksdagen och hans möjligheter att stanna förändrades i ett slag. När Thord tog del av det juridiska materialet var han först övertygad om att ett misstag begåtts. Snart insåg han att Aria var långt ifrån ensam och att många antingen tvingats lämna landet eller valt en osäker och farlig tillvaro som papperslösa. Så väcktes hans engagemang för de ensamkommande unga.

Dom som stod kvar är en bok om dessa unga människor. Men det är också en bok om de vanliga svenskar – gode män, familjehemsföräldrar, lärare, socialarbetare, kuratorer, fotbollstränare – som tar det ansvar som samhället och politiken avbördat sig. Medan migrationspolitiken hårdnat kämpar dessa svenskar med att ordna tak över huvudet och ingjuta hopp hos en grupp unga vars tillvaro framstår som alltmer desperat.

Det som sker i Sverige idag är en skamfläck liknande baltutlämningen och att flyende tyska judar stoppades vid gränsen i slutet av 30-talet. Detta är en bok om dem som vägrar låta den berättelsen om Sverige vinna.

Thord Erikssons personliga reportagebok handlar om hur ensamkommande har behandlats och om det civilsamhälle som tagit sig an dem. Men boken ska främst läsas för att du ska förstå hur dramatiskt Sverige har förändrats, från humanistisk stormakt till ett land där barn skrivs upp i ålder efter ögonkast från en tjänsteman. 

Göteborgs-Posten

Reportagebok om hur den svenska regeringen agerade när talibanerna grep makten i Afghanistan 2021.

Tidigt sommaren 2021 sprider sig oron bland afghanerna som arbetar på Sveriges ambassad i Kabul. Talibanerna är på offensiven och andra länder förbereder sig redan för att kunna hjälpa afghaner att lämna landet. Men inte Sverige. ”Två av våra städare har uppvisat stämplade hotbrev”, skriver den svenska ambassadören till ett semesterdåsigt UD i slutet av juli. Reaktionerna uteblir, och beslut om evakuering fattas först efter att talibanerna gripit makten.

När Thord Eriksson börjar skriva den här boken kretsar hans frågor om den motvilliga räddningsinsatsen. Frågorna blir allt fler när Sverige, innan det sista räddningsflyget ens lyft från Kabul, åter började fatta beslut om att utvisa afghaner. Några räddas i ena riktningen medan andra ska skickas tillbaka i den andra. Hur är det möjligt?