Tomas Sjödin – författare

Den goda tystnaden handlar mer om att hitta tonen än att bli tyst, inte om vad man vill slippa höra, men vad man längtar efter att få höra.

Så skriver Tomas Sjödin i den bok som är en direkt uppföljare till hans storsäljare Det händer när du vilar.

Med utgångspunkt i en ensam resa genom Wyoming, USA skildrar han upptäckten av en tystnad som i vår värld är direkt utrotningshotad, och sätter ord på den förändring det innebar att införa en stunds medveten tystnad i annars ganska pratsam vardag. På ytan är allt sig ganska likt, men under ytan är förändringen total. I tystnaden fanns dörrar till världar och vidder. Tystnaden är inte målet, den är början på en väg som leder ut i bönens vidunderliga, rymliga och rika universum.  

I boken möter författaren människor med lång erfarenhet av tystnad, lyssnande och bön. Boken är en vindlade berättelse som tar läsaren genom storm och stiltje, oro och frid, gryningar och nattlig svärta, djupa skogar och det avskilda hörnet i hemmet. Ljudet av tystnad är en djupt  personlig berättelse om konsten att värna det  inre livets helhet i fragmentiserad tid.

Tomas Sjödin är författare, pastor, föreläsare och krönikör. Han har kommit att bli ett populärt och uppskattat namn. Ett tydligt exempel på detta är att han har sommarpratat i Sveriges Radio två gånger och av radiolyssnarna röstats fram som vinterpratare inte mindre än sex gånger.

Trots att jag har läst Bibeln hela mitt liv så blev mötet med The Message på samma gång både drabbande och uppiggande. Ljuset faller från ett nytt håll. Det kanske låter ytligt, men det blev roligt att läsa Bibeln igen. The Message bjuder på allt annat än förenklingar, det är rejält motstånd ibland och samtidigt väcker den hopp och tro. Jag tror att det är en kombination av språket, bilderna och det porlande berättandet som gör det. Man ser det man inte sett förut och man ser det man har sett förut så ofta att man inte lägger märke till det längre. Utifrån 365 citat och verser har jag låtit tanken flöda fritt i en kort reflexion för varje dag. Hopp, eftertanke och vägledning har varit mina ledord. Lite som att dra upp dragkedjan och titta ut genom öppningen till ett tält man slog upp i mörker.

Tomas Sjödin är författare, pastor, föreläsare och krönikör. Han har kommit att bli ett populärt och uppskattat namn. Ett tydligt exempel på detta är att han har sommarpratat i Sveriges Radio två gånger och av radiolyssnarna röstats fram som vinterpratare inte mindre än sex gånger. Han har skrivit ett tiotal böcker.

"Jag har ett måtto för allt jag skriver: Att tala uppriktigt om livet och att alltid försöka tillföra en gnutta hopp. Aldrig det ena utan det andra. Uppriktigheten och hoppet förutsätter varandra och båda är en del av skrivarens ansvar. Att skriva för en så vid och mångskiftande läsekrets är en utmaning som osäkrar varje text, man vet aldrig var den landar, man vet inte hur läsarens liv ser ut när texten blir läst. Just där utmanas jag som mest, där finner jag mitt uppdrag särskilt viktigt: Att mötas i tillvarons mörker, och om det går, sätta ord på det svåra och tillsammans lita på att det ljusnar. Jag tänker ibland att det är hoppet som är min uppdragsgivare och ljuset den jag står ansvarig inför"

Ur förordet

Lita på att det ljusnar är Tomas tredje bok med krönikor och samlar 71 texter om livet och att möta tillvarons mörker med hoppet om att vi omges av goda krafter, tankar, blickar och sammanhang. Boken riktar ljuset på de högst ordinära saker och människor som omger oss och väcker tron på att vi själva kan få bli en plats av ljus och hopp och möjlighet för någon annan.

Tomas Sjödin är författare, pastor, föreläsare och krönikör. Han har kommit att bli ett populärt och uppskattat namn. Ett tydligt exempel på detta är att han har sommarpratat i Sveriges Radio två gånger och av radiolyssnarna röstats fram som vinterpratare inte mindre än sex gånger.

"Tomas är omåttligt populär och vi älskar honom! Hans Vinter- och Sommarprat ligger i topp på lyssnarfrekvens"

Bibi Rödöö, programredaktör för P1 Vinterredaktion

"Tomas Sjödin har en enastående förmåga att på ett finstämt sätt ta med sina läsare på lärorika resor i tid och rum. Hans krönikor väcker alltid tankar och manar till reflektion. Det är dessutom ett rent nöje att samarbeta med en så klok och sympatisk människa som Tomas en av Göteborgs-Postens allra mest populära krönikörer under många år"

Julle Lennartson, redaktör, Göteborg-Posten

Vi lever våra liv på den smala kustremsa som löper mellan minnen och drömmar. Drömmarna har en viktig funktion som något att sträcka sig och växa mot, medan minnena hanterar det liv som blev.  

Så inleder Tomas Sjödin den krönika som gett titeln till denna, hans fjärde bok med krönikor. Många av texterna letar sig tillbaka till tider, platser och minnen som alla har det gemensamt att de har något att säga om vår väg in i en oviss framtid. Han skriver om till synes vardagliga ting och iakttagelser som i sin enkelhet och vardaglighet hjälper oss att bevara blicken för det storslagna i tillvaron.

Här finns även texter om skillnaden mellan att vara en letare och en väntare, om råttgrå dagar, favoritfik, väder, vikten av att misslyckas, skönheten i en blyertspenna och att bakåt kan vara en väg framåt.

Krönikorna är skrivna under några korta år som kommit att präglas av både en global pandemi, krig i vårt närområde och ett allt mer spänt säkerhetsläge. Att i sådana tider söka sig mot det förflutna är inte verklighetsflykt utan ett sätt att navigera och bevara hoppet.

Tomas Sjödin är författare, föredragshållare och krönikör. Han har kommit att bli ett populärt och uppskattat namn. Ett tydligt exempel på detta är att han har sommarpratat i Sveriges Radio två gånger och av radiolyssnarna röstats fram som vinterpratare inte mindre än sju gånger, nu senast vid årsskiftet då Tomas vinterprat hade just temat i denna boks titel. Detta är hans fjärde bok i raden av krönikeböcker och de tidigare är Jag lutar åt Gud, Det är mycket man inte måste och Lita på att det ljusnar.

Tomas är omåttligt populär och vi älskar honom! Hans Vinter- och Sommarprat ligger i topp på lyssnarfrekvens. Bibi Rödöö, programredaktör för P1 Vinterredaktion

Tomas Sjödin har en enastående förmåga att på ett finstämt sätt ta med sina läsare på lärorika resor i tid och rum. Hans krönikor väcker alltid tankar och manar till reflektion. Det är dessutom ett rent nöje att samarbeta med en så klok och sympatisk människa som Tomas, en av Göteborgs-Postens allra mest populära krönikörer under många år. Julle Lennartson, redaktör, Göteborg-Posten

Det goda livet är inget man väljer, utan något man upptäcker, menar Tomas Sjödin. I boken Eftervärme funderar han kring vad som gör en människa betydelsefull i sin omgivning, vad som gör att värmen dröjer sig kvar när hon en gång är borta.

Eftervärme är en tankebok och en färdkamrat för den som grunnar på frågor som: Vad betyder det att ta emot livet som ett lån? Hur uppfattar vi det som är vårt "ärende" i livet? Kan man närma sig sin ålderdom som man förbereder en efterlängtad, men kanske också svår, resa? Vad är ett livsverk? Det är aldrig för sent att våga språnget i livet, inte främst för sin egen skull, utan för dem man älskar.

Reservkraft kan ses som en uppföljare till Tomas Sjödins uppmärksammade bok När träden avlövas ser man längre från vårt kök .I den skildrade han livet som förälder till barn med fortskridande hjärnsjukdomar.Då var pojkarna små och mycket var ännu oskrivet, men hur blev det?

I Reservkraft varvas berättelser med dag- och nattboksanteckningar och reflektioner över livets stora och små under, men också över dess skuggsidor. Som en röd tråd genom boken löper frågan: är det meningen att allt skall ha en mening?

Här delar Tomas Sjödin - på sitt personliga och ärliga sätt - med sig av sin egen spaning efter tecken, ofta små och till synes obetydliga, som hjälper honom och oss, så att vi kan orientera oss i en värld som kanske inte blev som vi hade tänkt oss.Detta är en stark och osminkad bok, en personlig brottningskamp.

En höstklar söndagsmorgon sneddar Tomas Sjödin över kanalbron i Haga i Göteborg. Klockorna i Hagakyrkans torn ringer som de gjort i långt mer än hundra år. Trots att Tomas rört sig i detta kvarter i mer än 25 år har han aldrig lagt märke till ringningen som han nu gjorde. Det är någonting i rytmen, den dova, tunga klangen som får honom att fundera: vad är det där som kan sägas vara ”klangen av en människa”, det som sjunger i själen?

Ett brustet halleluja handlar på ett plan om kyrkklockor, på ett annat om sökandet efter en andlighet som inte bara fungerar i miljöer fyllda av psalmsång och bön, om sprickorna i tillvaron och det ljus som letar sig in genom dem. Men också om den välsignade onyttan och om att trivas i sitt eget sällskap.