Tommy Martinsson – författare

Ett lekfullt utforskande av vilka vi är. Hur förhåller vi oss till varandra? Till djur, artificiell intelligens och kärlek? Det är drivkraften bakom dessa kortnoveller.

Vi tog det lilla felet i handen och gick runt och frågade bland människorna, som satt vid borden på uteserveringen. Men ingen ville kännas vid det.

"Det är inte mitt fel", sa de allihop.

Felet var så uppenbart. Vi kunde inte bara låta det vara.

"Vad ska vi göra?" mumlade jag. (Ur Felet)

Det var Jakobsson som såg honom. Killen i containern. Var han sexton år? Åldern är ju så svår att fastställa. Invandrarverkets  läkare skulle säkert säga att han var äldre. Det var narkotika vi letade efter. Inte smugglade människor. (Ur Den hopvikta lappen)

Disken, den halvmeterbreda brädan som skilde oss åt, gjorde att man fick luta sig lite framåt. Att kyssa henne var alldeles underbart. Hon måste ha tyckt om det också. Men när den första signalen kom att hon tyckte det var nog, då var jag naturligtvis lyhörd. (Ur Kyssförsäljningen )