Tone Schunnesson – författare

"Jag skulle lätt läsa fyra hundra sidor till om den här dysfunktionella familjen och får Tone Schunnesson inte Augustpriset i höst ska jag äta upp min fars gamla träbonnar." Sydsvenskan

"Författaren skildrar sina dysfunktionella fuck-ups med en omsorgsfull närhet som gör det omöjligt att inte dras med i karusellen. Det är våldsamt. Det är blodigt. Det är vansinnigt underhållande. Och mitt i detta sinnessjuka ultravåld, mycket ömsint och djupt mänskligt." Dagens Nyheter

”Ultravåld är inte bara en våghalsig och konfliktfylld bok om utstuderat patriarkalt våld – det är en originell och poetisk berättelse, rörande och sugande rolig." Helsingborgs Dagblad

"Den i särklass bästa svenska roman jag läst i år, och jag tvivlar på att någon kommer ha toppat den när december slår över i januari." ETC

"Schunnessons roman är djävulskt berörande ... Handlingen har det driv som gör att man helst vill läsa boken i ett svep." Västerbotten-Kuriren

"Inled dig själv i frestelse och förgör sommarens stunder i brassestolen med lite Ultravåld. Boken är en av årets bästa. Och filmen kommer bli en höjdare också, för det här måste ju bli film." Arbetarbladet

"Ultravåld är en roman som hela tiden står i kontakt med andra medier – det filmiska berättandet, den ljudboksanpassade muntligheten ... Med andra ord har Tone Schunnesson skrivit ett stycke exemplarisk samtidsprosa." Göteborgs-Posten

"Tone Schunnesson sätter fingret på något som känns så sant och oskrivet om mammor i destruktiva relationer" Upsala Nya Tidning

”Läs den på egen risk! Och njut av den innan den blir rörlig bild.” Kulturnyheterna, SVT

"Tone Schunnesson når med Ultravåld en helt ny nivå av sitt författarskap, och har skrivit vad som omöjligt kan vara annat än årets svenska roman." KULT

“Storartat ... Ingen skriver en rutten loser som Tone Schunnesson.” Kulturnytt, Sveriges Radio

"Ultravåld är ett perfekt dramaturgiskt bygge. Storyn är av kalibern att den skulle kunna slå omkull vilken Hollywoodproducent som helst med sin grundkonflikt som luktar Shakespeare (maktkamp, våld, galenskap och ond, bråd död) och sina många, oväntade vändningar." Tidningen Vi

I slutet av 1990-talet växer syskonen Jarl och Eddie upp i ett nedgånget slott i Skåne. Jarl drömmer om glamour, något han desperat saknar bland skitiga bönder och inavlade lantisar. Hans lillasyster Eddie drömmer om att hennes bror ska vilja hänga med henne. När deras pappa, den undanglidande friherren Carl-Fredrik, en dag går ut genom dörren för att inte återvända förlorar deras mamma Monica, som har en egen uppfattning om verkligheten, fotfästet.

Medan Monica låser in sig i sovrummet för att tycka synd om sig själv låter hon sina barn bringa ordning i kaoset. Det går sådär. Jarl blir oberäknelig och självförhärligande samtidigt som han låter sig inspireras av receptbelagda läkemedel och det nya millenniets estetiserande filmvåld. Eddie famlar å sin sida efter närhet i skuggan av sin gränslösa bror och spirituella mamma.

Men när det förflutna börjar spöka och döden gör sitt intåg förändras allt. Pengar ska fördelas, familjeband sättas på prov och plötsligt skulle mord kunna vara en intressant utväg för att bryta invanda mönster.

Tone Schunnessons nya roman Ultravåld handlar om arv, trauma och lojalitet. Om syskonskapets band och föräldrar som går bärsärkagång. Om skillnaden mellan att rädda någon och att förgöra någon. Om skönhet och våld istället för försoning.

Bibbs ska precis fylla trettionio år. Samtidigt finns det andra som fyller tjugosex eller nitton. Trots att Bibbs saknar talang har hon varit känd ett tag, men det enkla livet håller på att glida henne ur händerna. Och hela tiden kommer det oväntade utgifter. Som hyran. Den fasta punkten har varit Baby, och Bibbs kan inte att förlåta sig själv för att hon missade att han ville göra slut. När han lämnar Bibbs ställs hon dessutom inför ett ultimatum: om hon vill ha kvar lägenheten måste hon betala 100 000 kronor, inom en vecka. Det är pengar hon inte har. För tio år sedan hade hon lätt kunnat skaffa fram dem, nu tvingas Bibbs fatta extrema beslut där lögnerna till sist blir det enda med uns av sanning.Tone Schunnessons nya roman efter den uppmärksammade Tripprapporter är en studie i framgång och undergång, beroende och svek, medialitet och osynlighet."Dagarna, dagarna, dagarna är en Jack för 20-talet. En Stockholmsroman i höghastighetsformat." Sveriges Radio"Schunnesson kliver rakt in i smeten och skildrar den med en ömsinthet som är enastående." DN"fångat med både gehör och en magnifikt snabbflytande prosa, och det finns stycken i boken jag skulle vilja klippa ut med guldsax och rama in." Sydsvenskan

"Jag är hel. Jag är en perfekt maskin, Gud har rört vid mig och sett mig i min olycka och sagt åt mig att leva som jag gör för att jag är hans perfekta dotter. Jag rör mig genom livet med min ensamhet och min övergivenhet och jag är stolt och stor, oövervinnlig, inget i livet kan bli fel för jag är perfekt. Jag är så vacker, jag är så vacker. Jag är ensam. Jag är ful, jag är så vidrig."Hon lever hela tiden på gränsen, utnyttjar andra och låter sig utnyttjas. Ständigt på jakt efter att komma undan folk hon är skyldig pengar försöker hon värja sig mot minnenas sentimentalitet genom att inte sluta dricka. Men ibland nyktrar hon till och tänker att det ändå finns någon som kan rädda henne. Kanske någon av dem hon trots allt älskar eller har älskat? Fast går det att bli räddad när man flytt till Bangkok och aldrig vill återvända hem? Går det att bli räddad om man själv inte vet om man vill det?Tone Schunnessons debutroman Tripprapporter är en kompromisslös och poetisk resa in i en ung kvinnas mentala tillstånd.

”När Hannes Westberg 2001 sköts av polis under EU-toppmötet i Göteborg var jag tretton år gammal. Två år senare hade George W Bush startat Irakkriget. Det är två historiska händelser som formade mitt sätt att betrakta världen.

Men trots ett tidigt och stort politiskt engagemang så tappade jag den starka övertygelsen om att en annan värld faktiskt är möjlig någonstans längs vägen. Inte för att en förändring inte kändes angeläget, utan för att världen var mer flytande och krångligare än vad de flesta politiker tycktes vilja kännas vid.

Inför valet 2022 bestämde jag mig för att i samarbete med Aftonbladet ge mig ut i Sverige för att ta upp kampen mot känslan av meningslöshet.

Det var dags för mig att söka svar på frågor som blivit hängande alltför länge. Varför har Sverigedemokraterna en så lyckad YouTube-kanal? Vem är rikast i Sverige? Har Miljöpartiets språkrör dödsångest? Hur uppriktig är oron över gängkriminalitet? Vilken karaokelåt sjunger Tomas Bodström på fest?

Världen är konstig, men också sorglig, ball och uppfordrande. Men den kräver att man bryr sig om den. På riktigt.”

Tone Schunnesson