Ulf I. Eriksson – författare

”Uttalad eller inte, bildar den islamiska mystiken – i synnerhet den persiska extatiska sufismen, alltifrån 800-talet – en omöjlig motrörelse, uttryckt i en radikal, oförbindling kritik av ”personligheten”, vårt omhuldade, kära ego – nafs. En motsägelse kan anas, som när i detta urval tre starka, vulkaniska naturer anger möjligheterna för ett ”gudsdrucket” liv bortom den omedelbara självbevarelse-existensen. Sufierna tillhör ”jag-föraktets folk” i kraft av en hängiven, nästintill mirakulös Gudstillit. – Spår och tecken från en sådan gudaingiven personlighetsuppgivelse meddelas och förunnas oss i dessa ’Attars mystika levnadsteckningar. Den sufiska mystika motrörelsen representeras i föreliggande volym av framför allt Bayizid Bistami (död 875), al-Hallaj (död 922) och Abu Sa’id (död 1049), som alla biograferats av Shaikh ’Attar (1200-tal, själv en sufi) i Vännernas minne, verket översatt från persiskan av den oförliknelige baron Eric Hermelin och utgivet i fyra band mellan 1931 och 1943.” Ulf I. Eriksson Inledningar och urval av Ulf I. Eriksson (f. 1942), som tidigare presenterat Omar Khayyams Rubaiyat (1993), Mahmud Shabistaris Mystikens rosengård (2011) samt texter av Eric Hermelin i Blif en dåre! (1997) och kristna mystiker i Utblottelse (2007). Egna texter är utgivna som bland annat Fria andar (1990), exempel (1999) och Ett möjligt liv. Angående Vilhelm Ekelunds ovidlådenhetstänkande (2017).

föreliggande essäsamling – egentligen en provkarta över livshållningar – kommer enskilda mer eller mindre skandalösa lycksökare till tals: Nietzsche, Rimbaud, Ekelund, Fogelklou och andra. Alla ställer de också i någon mening sin sak på intet. De är inga dekadenta gourmet-andar och ingår inte i några offentliga, skådespelsartade, självbekräftande kulturcenakel. De syftar ytterst till konstens befrielse – det är konstens förverkligande i vardagslivet; konstverkskonstens förvandling till levnads­konst. Ordet är i deras fall handling: det självförhärjande ordet: det levda ordet.

Med utgångspunkt i Friedrich Nietzsches "Antikrist" försöker Ulf I. Eriksson i detta kulturkritiska utkast till ett annat liv, med mystikers medverkan, vidga perspektivet in mot nutid. I blixtbelysning framträder här människans nygamla villkor ? och förklaras som omänskliga. Hängivet underkastade sekelgamla offerföreställningar överlever vi ? som samhällsdugliga spadskaft och medieslavar ? i stället för att leva det odelade ögonblicket. Hos Mäster Eckhart, D. H. Lawrence, Raoul Vaneigem och andra skönjer författaren det primitivas och "det namnlösa vildas" väg ut, och menar att den yttersta tiden alltid är här och nu. Att paradiset är nu.