Kring sekelskiftet 1900 formas en ny estetik i Sverige. I en tid präglad av industrialisering, urbanisering och täta internationella kontakter bryter unga arkitekter, konstnärer och formgivare med 1800-talets historiserande stilar och börjar söka något för tiden eget. Jugend – även kallad Art nouveau – blir uttrycket för denna längtan med sina böljande linjer och ärliga material. 

Vid gator och torg skapas nya byggnader som utmärker sig genom livfulla tak med tydlig silhuettverkan. Samtidigt vittnar fasaderna om en stark materialkänsla och omsorg om detaljerna. Borgerlighetens tunga salonger ställs mot nya ideal om hemtrevnad och funktion. Även de gröna rummen – särskilt de privata trädgårdarna – formas av en ny estetik som tar sin utgångspunkt i platsens naturliga förutsättningar, dess träd och topografi. 

Denna rikt illustrerade antologi visar hur idéer från Europa och Nordamerika omtolkas och får en särpräglad svensk form i flerbostadshus, skolor, teatrar, badhus, järnvägsstationer, fabriker, villor och trädgårdar. Här framträder en epok som med nyfikenhet och lust utvecklar något nytt, något som för alltid förändrar vår blick på staden, hemmet och livet. 

Boken skildrar Ferdinand Bobergs rika bidrag till arkitektur, design av möbler och konstföremål, etsning och akvarell. Den fördjupar bilden av den ovanliga personen, uppvuxen i Norbergs gruvsamhälle, gift med konstnären Anna Boberg.

Ferdinand Boberg stod i spetsen för det moderna genombrottet inom arkitekturen vid förra sekelskiftet. Han bröt med kopierandet av historiska stilar. Husen skulle vara rationellt uppbyggda med den inre funktionen som utgångspunkt. Behoven styrde rumshöjder, ljuset bestämmer fönstrens former och placeringar. Ett trapphus fick gärna synas i fasaden. Det var en arkitektur för den moderna industrialismen med stora hallar för generatorer och ångmaskiner med höga skorstenar. Men också konsthallar, villor och varuhus. Till funktionen räknade Boberg också dekorativa inslag både invändigt och utvändigt. Ibland lekfulla, som en dekor av glödlampor eller mynt, brevduvor och posthorn. Eller så kunde han hämta motiv från naturen, som tallbarr, eklöv, rosor, möss, salamandrar. Utställningsbyggnaderna som skulle locka publiken för en sommar kunde få polkagrisrandiga minaretlikande torn. Hans fönsterlösa konsthallar hörde till sin tids modernaste byggnader. Och Boberg hjälpte till med att fylla husen med moderna möbler och det senaste inom konsthantverk i keramik, glas och silver. Han rörde sig mitt i jugend- och art nouveau epoken, även om Boberg inte riktigt ville räkna sig dit. När NK stod klart lämnade han arkitektyrket för att skildra svensk och internationell arkitektur i bild, nyfiken på allt, både nytt och gammalt.   

Till Bobergs kända byggnader hör brandstationen i Gävle, gas- och elektricitetsverken vid Värtan i Stockholm, Rosenbad, de forna Centralposthusen i Stockholm och Malmö, LO-borgen, prins Eugens Waldemarsudde, Thielska Galleriet, 1897 och 1909 års utställningar i Stockholm. Baltiska utställningen i Malmö 1914 symboliserade slutet på jugendepoken i och med utbrottet av första världskriget. 

Kring sekelskiftet 1900 formas en ny estetik i Sverige. I en tid präglad av industrialisering, urbanisering och täta internationella kontakter bryter unga arkitekter, konstnärer och formgivare med 1800-talets historiserande stilar och börjar söka något för tiden eget. Jugend – även kallad Art nouveau – blir uttrycket för denna längtan med sina böljande linjer och ärliga material. 

Vid gator och torg skapas nya byggnader som utmärker sig genom livfulla tak med tydlig silhuettverkan. Samtidigt vittnar fasaderna om en stark materialkänsla och omsorg om detaljerna. Borgerlighetens tunga salonger ställs mot nya ideal om hemtrevnad och funktion. Även de gröna rummen – särskilt de privata trädgårdarna – formas av en ny estetik som tar sin utgångspunkt i platsens naturliga förutsättningar, dess träd och topografi. 

Denna rikt illustrerade antologi visar hur idéer från Europa och Nordamerika omtolkas och får en särpräglad svensk form i flerbostadshus, skolor, teatrar, badhus, järnvägsstationer, fabriker, villor och trädgårdar. Här framträder en epok som med nyfikenhet och lust utvecklar något nytt, något som för alltid förändrar vår blick på staden, hemmet och livet. 

Boken skildrar Ferdinand Bobergs rika bidrag till arkitektur, design av möbler och konstföremål, etsning och akvarell. Den fördjupar bilden av den ovanliga personen, uppvuxen i Norbergs gruvsamhälle, gift med konstnären Anna Boberg.

Ferdinand Boberg stod i spetsen för det moderna genombrottet inom arkitekturen vid förra sekelskiftet. Han bröt med kopierandet av historiska stilar. Husen skulle vara rationellt uppbyggda med den inre funktionen som utgångspunkt. Behoven styrde rumshöjder, ljuset bestämmer fönstrens former och placeringar. Ett trapphus fick gärna synas i fasaden. Det var en arkitektur för den moderna industrialismen med stora hallar för generatorer och ångmaskiner med höga skorstenar. Men också konsthallar, villor och varuhus. Till funktionen räknade Boberg också dekorativa inslag både invändigt och utvändigt. Ibland lekfulla, som en dekor av glödlampor eller mynt, brevduvor och posthorn. Eller så kunde han hämta motiv från naturen, som tallbarr, eklöv, rosor, möss, salamandrar. Utställningsbyggnaderna som skulle locka publiken för en sommar kunde få polkagrisrandiga minaretlikande torn. Hans fönsterlösa konsthallar hörde till sin tids modernaste byggnader. Och Boberg hjälpte till med att fylla husen med moderna möbler och det senaste inom konsthantverk i keramik, glas och silver. Han rörde sig mitt i jugend- och art nouveau epoken, även om Boberg inte riktigt ville räkna sig dit. När NK stod klart lämnade han arkitektyrket för att skildra svensk och internationell arkitektur i bild, nyfiken på allt, både nytt och gammalt.   

Till Bobergs kända byggnader hör brandstationen i Gävle, gas- och elektricitetsverken vid Värtan i Stockholm, Rosenbad, de forna Centralposthusen i Stockholm och Malmö, LO-borgen, prins Eugens Waldemarsudde, Thielska Galleriet, 1897 och 1909 års utställningar i Stockholm. Baltiska utställningen i Malmö 1914 symboliserade slutet på jugendepoken i och med utbrottet av första världskriget.