Under de senaste två århundradena har Sverige förvandlats från jordbruksbygd till industrialiserat massmediesamhälle. Detta har medfört nya villkor för bruket av svenska språket i tal och skrift. Orden i bokens titel, Tradis och funkis, är ungdomsslang från 1930-talet, och citerade från Erik Wellanders pamflett om tilltalsordet Ni.De lyfter fram spänningen mellan tradition och modernitet eller funktionalism, en motsättning som är viktig för förståelsen av språkutveckling och språkvård under 1800- och 1900-talen. Under de tvåhundra åren har man funderat dels på hur de skrivna och talade språken skulle standardiseras, dels på hur samlevnaden mellan svenska och andra språk skulle hanteras. Det traditionella stod då ofta mot det moderna, och funktionalisterna såg det som sin uppgift att opartiskt utpeka den rätta vägen. Det kunde gälla svenskans stavning, böjning, ordförråd etc., men det kunde också vara frågan om vilken användbarhet det nationella majoritetsspråket skulle ha i förhållande till den internationella engelskan eller minoriteternas språk i Sverige.Denna bok kan ses som en fortsättning på Ära, rikedom och reda (2002). Där berättar Ulf Teleman om svensk språkvård och språkpolitik under 1600- och 1700-talen. Ulf Teleman har varit professor vid Roskilde universitetscenter och Lunds universitet. Han har också varit ordförande i Svenska språknämnden och huvudredaktör för Svenska Akademiens grammatik. Tradis och funkis – svensk språkvård och språkpolitik efter 1800 ges numera ut av Studentlitteratur AB. Denna tredje upplaga innehåller dock inga förändringar av innehållet jämfört med den andra upplagan.

Älskade ord! Vi behöver dem för att begripa något och för att säga något begripligt. Många av dagens ord har använts under två tusen år av generation efter generation, andra har kommit till efterhand. Vad är poängen med alla dessa ord? Vad kan vi göra med dem som inte är möjligt med bilder eller melodislingor? Vissa ordbrukare har dessutom försökt säga det osägbara och därmed åstadkommit ett töcken av tecken. Det får vi heller inte glömma.I Ordaboken får läsaren ta del av våra ords historia och glimtar av vår urgamla och nödvändiga grammatik. Här begrundas också hur orden präglar och präglas av tidsandan och hur de står sig i jämförelsen med bilder och musik som förmedlare av betydelse. Insprängda i texten finns porträtt av äldre viktiga språkforskare och språkbrukare.

Den som kör över Öresundsbron passerar förr eller senare en skylt, som visar var själva gränslinjen mellan länderna går. Nu är vi i Sverige nu är vi i Danmark. Trots det strömmande vattnet under bron är gränsen långtifrån flytande. Men så har det inte alltid varit. Gränsen mellan länderna har inte heller alltid gått i Sundet. Att skåningarna var danska fram till 1658 går att se spår av i bland annat dialekt, arkitektur, hantverk och kyrklig konst. Före nationalstatens framväxt var statsgränsen inte särskilt viktig för människorna. Före år 1900 hittar vi många exempel på kulturmöten, som inte i första hand handlade om dansk och svensk, utan om andra kategoriseringar. Så vad gör gränser med människor? Och vad gör människor med gränser? De utvecklar förstås strategier för att hantera dem, på såväl laglig som olaglig väg. Gränsen kan vara en tillgång i vardagen, ett sätt att finna arbete när det egna landets arbets­tillfällen tryter, den kan vidga ens horisonter genom ett större kulturellt utbud, och den kan vara ett hinder för handel av det mer ljusskygga slaget. Gränsens gradvis förändrade betydelse blir tydlig när man som i denna bok följer möten mellan dansk och svensk, från det att Skåne blev svenskt 1658 och fram till idag.

Under de senaste två århundradena har Sverige förvandlats från jordbruksbygd till industrialiserat massmediesamhälle. Detta har medfört nya villkor för bruket av svenska språket i tal och skrift. Orden i bokens titel, Tradis och funkis, är ungdomsslang från 1930-talet, och citerade från Erik Wellanders pamflett om tilltalsordet Ni.De lyfter fram spänningen mellan tradition och modernitet eller funktionalism, en motsättning som är viktig för förståelsen av språkutveckling och språkvård under 1800- och 1900-talen. Under de tvåhundra åren har man funderat dels på hur de skrivna och talade språken skulle standardiseras, dels på hur samlevnaden mellan svenska och andra språk skulle hanteras. Det traditionella stod då ofta mot det moderna, och funktionalisterna såg det som sin uppgift att opartiskt utpeka den rätta vägen. Det kunde gälla svenskans stavning, böjning, ordförråd etc., men det kunde också vara frågan om vilken användbarhet det nationella majoritetsspråket skulle ha i förhållande till den internationella engelskan eller minoriteternas språk i Sverige.Denna bok kan ses som en fortsättning på Ära, rikedom och reda (2002). Där berättar Ulf Teleman om svensk språkvård och språkpolitik under 1600- och 1700-talen. Ulf Teleman har varit professor vid Roskilde universitetscenter och Lunds universitet. Han har också varit ordförande i Svenska språknämnden och huvudredaktör för Svenska Akademiens grammatik. Tradis och funkis – svensk språkvård och språkpolitik efter 1800 ges numera ut av Studentlitteratur AB. Denna tredje upplaga innehåller dock inga förändringar av innehållet jämfört med den andra upplagan.

Älskade ord! Vi behöver dem för att begripa något och för att säga något begripligt. Många av dagens ord har använts under två tusen år av generation efter generation, andra har kommit till efterhand. Vad är poängen med alla dessa ord? Vad kan vi göra med dem som inte är möjligt med bilder eller melodislingor? Vissa ordbrukare har dessutom försökt säga det osägbara och därmed åstadkommit ett töcken av tecken. Det får vi heller inte glömma.I Ordaboken får läsaren ta del av våra ords historia och glimtar av vår urgamla och nödvändiga grammatik. Här begrundas också hur orden präglar och präglas av tidsandan och hur de står sig i jämförelsen med bilder och musik som förmedlare av betydelse. Insprängda i texten finns porträtt av äldre viktiga språkforskare och språkbrukare.

Den som kör över Öresundsbron passerar förr eller senare en skylt, som visar var själva gränslinjen mellan länderna går. Nu är vi i Sverige nu är vi i Danmark. Trots det strömmande vattnet under bron är gränsen långtifrån flytande. Men så har det inte alltid varit. Gränsen mellan länderna har inte heller alltid gått i Sundet. Att skåningarna var danska fram till 1658 går att se spår av i bland annat dialekt, arkitektur, hantverk och kyrklig konst. Före nationalstatens framväxt var statsgränsen inte särskilt viktig för människorna. Före år 1900 hittar vi många exempel på kulturmöten, som inte i första hand handlade om dansk och svensk, utan om andra kategoriseringar. Så vad gör gränser med människor? Och vad gör människor med gränser? De utvecklar förstås strategier för att hantera dem, på såväl laglig som olaglig väg. Gränsen kan vara en tillgång i vardagen, ett sätt att finna arbete när det egna landets arbets­tillfällen tryter, den kan vidga ens horisonter genom ett större kulturellt utbud, och den kan vara ett hinder för handel av det mer ljusskygga slaget. Gränsens gradvis förändrade betydelse blir tydlig när man som i denna bok följer möten mellan dansk och svensk, från det att Skåne blev svenskt 1658 och fram till idag.