Vanja Hermele – författare

In som ett lamm, ut som en tigrinna är en roman bestående av minnesbilder, brottstycken, samtal och dramatiserade dialoger, inspirerade av timmar av bandade intervjuer med kultursfärens beslutsfattare. Det är den undanglidande makten i arbetet för jämställdhet som skildras, både på det personliga planet och i samhället.  

Vanja Hermele (f. 1978) är genusvetare och journalist. Hon har undersökt jämställdheten inom kultursektorn i tre uppmärksammade rapporter: Hur svårt kan det vara? Filmbranschen, jämställdheten och demokratin (2004), I väntan på vadå? Teaterförbundets guide till jämställdhet (2007) och Konsten – så funkar det (inte) (2009). Under flera år har hon medverkat i tidskriften Bang, både som chefredaktör och som skribent. In som ett lamm, ut som en tigrinna är hennes debut som skönlitterär författare.

"En uppgörelse med nationalscenens romantiska konstsyn och en inifrånskildring av en dysfunktionell familj."Dagens Nyheter

"Om man är någorlunda intresserad av Dramaten, av teatern, konstnärliga processer eller maktstrukturer generellt, är det oupphörligt intressant. Jag slukar Antiorganisationen i ett nafs, och läser intresserat om hur gamla föreställningar om konstnären lever kvar..."Expressen

"Antiorganisationen är en klar och välskriven skildring av teatern som arbetsplats."Sydsvenskan

"Kanske kan Antiorganisationen bidra till att sätta extra ljus på de strukturella förändringar som krävs för att rätta till problemen."BTJ

”Plötsligt hördes höga röster hördes bakom mig, människor som var upprörda. Det var Dramatens chefer som kom gående i snabb takt i mörkret bakom mig. De hade precis som jag läst uppropet och visste liksom jag vad som just hade hänt: en bomb hade slagit ner, ett sår hade öppnat sig."

Vanja Hermele befann sig redan på Dramaten med sitt forskningsprojekt om jämställdhet och maktstrukturer i teaterns vardag när uppropen metoo, tystnadtagning och så småningom också metoobackstage publicerades, och kastade nytt ljus både på forskningens frågor och teaterns vardag. 

Som enda inifrån-skildring ges läsaren, utifrån ett material bestående av timmar av bandade intervjuer och hundratals deltagande observationer, en unik inblick i den dagliga verksamheten på en av de mest uppmärksammade – men också slutna – kulturorganisationerna i Sverige under en ovanligt turbulent tid; Dramaten under metoo.

Men framförallt är Antiorganisationen en berättelse om det dagliga nötandet av ojämställdhet i en teaters vardag, en vardag som föregick uppropen, till viss del pågick under uppropen och som kommer att finnas kvar långt efter dem – om den inte lyfts fram, analyseras och hanteras på rätt sätt.

"En uppgörelse med nationalscenens romantiska konstsyn och en inifrånskildring av en dysfunktionell familj."Dagens Nyheter

"Om man är någorlunda intresserad av Dramaten, av teatern, konstnärliga processer eller maktstrukturer generellt, är det oupphörligt intressant. Jag slukar Antiorganisationen i ett nafs, och läser intresserat om hur gamla föreställningar om konstnären lever kvar..."Expressen

"Antiorganisationen är en klar och välskriven skildring av teatern som arbetsplats."Sydsvenskan

"Kanske kan Antiorganisationen bidra till att sätta extra ljus på de strukturella förändringar som krävs för att rätta till problemen."BTJ

”Plötsligt hördes höga röster hördes bakom mig, människor som var upprörda. Det var Dramatens chefer som kom gående i snabb takt i mörkret bakom mig. De hade precis som jag läst uppropet och visste liksom jag vad som just hade hänt: en bomb hade slagit ner, ett sår hade öppnat sig."

Vanja Hermele befann sig redan på Dramaten med sitt forskningsprojekt om jämställdhet och maktstrukturer i teaterns vardag när uppropen metoo, tystnadtagning och så småningom också metoobackstage publicerades, och kastade nytt ljus både på forskningens frågor och teaterns vardag. 

Som enda inifrån-skildring ges läsaren, utifrån ett material bestående av timmar av bandade intervjuer och hundratals deltagande observationer, en unik inblick i den dagliga verksamheten på en av de mest uppmärksammade – men också slutna – kulturorganisationerna i Sverige under en ovanligt turbulent tid; Dramaten under metoo.

Men framförallt är Antiorganisationen en berättelse om det dagliga nötandet av ojämställdhet i en teaters vardag, en vardag som föregick uppropen, till viss del pågick under uppropen och som kommer att finnas kvar långt efter dem – om den inte lyfts fram, analyseras och hanteras på rätt sätt.