Veronika Axelsson – författare

Pseudonymen Veronika Axelsson berättar i denna avslöjande självbiografi om sitt förhållande med en person som utövade återkommande psykisk och fysisk terror mot henne och barnen. Det är ofta kvinnor som hamnar i dessa situationer. Boken är gripande och enormt tankeväckande. Förlagets och författarens förhoppning är att den ska komma att betyda ett avgörande för personer som är utsatta för förtryck i sitt förhållande och även för de som söker stöd i förståelsen för hur de själva kunnat agera förtryckande mot någon annan. Boken förväntas också kunna bidra till den debatt som förs angående samhällets hjälpinsatser och personer som arbetar nära utsatta. Vad händer i en person som utsätts för förtryck? Speciellt när den som förtrycker är oerhört skicklig på att få den förtryckta parten att tro att skulden ligger hos den förtryckta. Speciellt när barnen används som maktmedel. Hur värjer man sig mot sådant?

Manne har äntligen lämnat Veronika och barnen. Men det visar sig snabbt att det inte är hela sanningen. Ett brev från Försäkringskassan är uppstarten till det som Veronika aldrig i sin vildaste fantasi hade kunnat tänka ut skulle komma att hända. Ur askan i elden är ett uttryck som skulle kunna sammanfatta uppföljaren till Det händer inte mig - Förhållandet. Månad för månad ökar problemen och barnen far illa. Lidandet har endast börjat och det visar sig snabbt att Manne har planer på att sätta käppar i hjulen på alla möjliga och omöjliga sätt för Veronika. Utredningar, förundersökningar, ändrade planer och felbedömningar från socialtjänsten är bara förnamnet på allt som drabbar Veronika och barnen. En dag står en av döttrarna med kniven i handen. På grund av den gemensamma vårdnaden om barnen kom Veronikas röst att förminskas genom ständiga nekanden till rätt hjälp, trots hennes försök att kämpa för barnens välmående i den utsatta situation de befann sig. Det fick henne att känna sig maktlös, nästan livegen. Hon var som en liten gråsparv som försökte flytta på berg.

FÖRRÄDERIET är Veronikas berättelse om hur samhället, som ska vara vårt skyddsnät, kan svika när vi som mest behöver stöd. Beteendeteorier verkar ha fått fäste i utredningssystemet, teorier som inte har mycket med verkligheten att göra, utan endast är till för att skydda förövaren. Institutionssituationen som läsaren kommer att få ta del av i denna bok, ger en horribel bild. Personal avlöser personal, tiden bara går och kraven som ställs från socialtjänsten verkar grunda sig i förövarens världsbild. Sättet som barnen och Veronika blir behandlade på, skulle knäcka vilken stark person som helst. Dessutom hänger en ständigt närvarande och ökande ovisshet över familjen. Får det gå till så här?? Hur många barn är drabbade? Har vi verkligen ett samhälle som inte bara upprätthåller utan till och med främjar våld? Citat ur boken: ”Jag var tvungen att skriva dessa böcker, för det är inte bara vår historia jag berättar. Näst intill varje våldsutsatt familj jag pratat med, delar våra erfarenheter av bemötandet och behandlingen från samhället.” Veronika Axelsson ”Vi – och vårt rättsväsende – ska kunna ha förtroende för att barns intressen framkommer genom deras företrädare såsom socialtjänst, skolpersonal och sjukvårdspersonal. Veronikas böcker avslöjar att det inte har funnits tillstymmelsen av en chans till att ha ett sådant förtroende. I tredje och avslutande delen om familjen Axelsson får vi ta del av de små och ofattbara detaljer som möjliggör och upprätthåller goda förutsättningar för våld.” Fia Sander, pedagog samt representant för våldsutsatta mammor