Victor Sköld – författare

Att älska villkorslöst. Att älska till den gränsen att det gör ont. När kärleken är som jordgubbarna till glassen på sommaren. Hur andetagen som tas fyller lungorna med inte bara syre, utan även med hopp om ett finare liv. En upplevelse att finna sin andra hälft. När ingenting är en kamp, bara en fröjd att uppleva gång efter annan. Detta var min kärlek, till en början. En relation som la lyckan i mina händer, en relation som gav mig möjligheten att få älska på riktigt. Men som allt det vackra i denna värld, tog även denna episod av mitt liv slut. En septemberkväll, den sista kvällen innan sommaren på allvar övergick till höst. Ett knivhugg i ett älskande hjärta som bara ville fortsätta känna kärlekens värmande strålar. Såret läker ännu efter uppbrottet. Som det gör för så många i samma stund. Jag vill tillägna denna bok till alla människor som känner sig ensamma och bortkastade efter att de fått sina hjärtan krossade. Slitna itu och utan hopp finner ni er ensamma utan den som kan ge er äkta tröst. Men ljuset når er i slutändan, även om det innebär att tillåta mörkret ha sin gång. Uppbrottet kommer att stärka dig och skydda ditt hjärta. Låt tiden ha sin gång, även om det är de sista orden som vill höras.

Ett kliv ut i det okända och en strävan efter någonting större. Gabriels liv har präglats av drömmar som aldrig blivit förverkligade, vänskaper som runnit ut i sanden och kärlek som gått förlorad. När en möjlighet dyker upp om ett nytt äventyr i livet, tar han tag i det halmstrå som gungar framför ansiktet. Det får bära eller brista. Resultatet blir nya horisonter som får även en dagdrömmare att hitta glädje, ny vänskap och i slutändan en mystisk individ som har all makt att stjäla hjärtat som kastats rakt ut.

En färg som upptäcks kvickast av det mänskliga ögat, en färg med egenskaper som få kommer nära. Dess olika nyanser väcker olika egenskaper och är en av konstens hjälpredor att förmedla specifika känslor. I denna bok kommer färgen gröns flera egenskaper förmedlas genom texter från det egna livet. Men även genom fantasins alla hörn som under processens gång, precis som nyanserna av färgen, verkat vara utan gräns. Boken är även en hyllning till att finna sig själv efter att ha upplevts leva på den känslomässiga botten. Utdrag ur en pånyttfödelse från ett uppbrott är den slutgiltiga historien som lägger detsamma till handlingarna. Livet blev bättre, det blev finare, men det blev också på ett sätt tomt.

En hyllning till en bäste vän, en historia om att växa ur motgång. Villkorslös passion. Greppbar för enstaka, oförklarlig för andra. Se bortom prestige och ignorans. Se bortom egoism och hat. Att ge upp sig själv till en viss nivå för att få en annans tillvaro att verka bättre än vad som först troddes vara möjligt. Att se hur ansträngning som grundar sig i vilja, gör att leenden sprider sig på ansikten och drömmar formas till skräddarsydda idéer. Hur väl valda meningar skapar en värme hos mottagaren som gör att den som håller handen aldrig vill förloras. Men även hur en kraftig kärleksförklaring kan skölja över den som blir älskad, till att det skapar motsatta sensationer.

Alexander Kimmich är 33 år och känner sig inte hemma i en värld av manliga stereotyper. I ett par månader har han lidit av panikattacker och en ständig känsla av ångest. När läsaren möter honom är han på väg mot ett av sina möten med sin nya psykolog. Väl där öppnas en värld av tankar och idéer kring vem han är och varför. Tankarna och idéerna tar honom på en personlig resa som kommer att ge hopp om förändring. Dock via en källa han inte trodde fanns, nämligen genom sin farfar, västtysken Moritz Kimmich. Fågel Fenix är en historia om hur psykisk ohälsa kan påverka en individ till den gräns att nya horisonter vidgas som kan vara början på att äntligen få må bättre. Alexanders resa sker med historiska vingslag som kuliss.

Där morgondagen tog vid och solens enkla strålar försökte nå in genom träslagen, var skådespeleriet högklassigt. En puss på pannan och en naken kropp som sökte sig till toaletten i en mörk korridor. De dyra mörkläggningsgardinerna i vardagsrummet gjorde sitt för att visa att en kommunikation en gång i tiden fungerat. En undran om ett glas vatten önskades till sin andre hälft tillägnades rummens väggar som förde frågan vidare. Ett dovt Ja kom tillbaka utan frimärke. Kanske fanns det hopp i hopplösheten. Kanske var det i sin ordning att inte kunna fästa persiennerna mot fönstrets övre list. Svaren fanns någonstans mellan toalettens spolande och ett par tvekande fötter med destination mot dåtidens drömlandskap i en annan person. Del två om Gabriel och Ingrid. Denna gång ur Ingrids perspektiv. En relation som byggt upp, stärkt och rivit ner. Prövning och kärlek fortsätter i denna del och ställer bägge individer på prov.

"Märker hur dagen väntar på någonting mer. Fastän senaste årets morgnar, luncher, kvällar och nätter aldrig svikit. Märker att mobilens vibrationer vill säga någonting annat än notis om att en öl finns att hämta i sällskap med mina vänner, att vinflaskan är där för min hand att hälla upp innehållet i ett närliggande glas. Mina läppar har tidigare kysst, suktat och smakat på lovande framtid. På längtan som valt att bli kvar. Men som dagen har även de börjat vänta på någonting mer, som om natten berättat om någon." Där rosor ska växa. En kortroman om att försöka hitta vägen i en snårig terräng, ungdom och evig flod av intryck. Huvudpersonen går under inget namn. Hon är en sammansmältning av de som berört.