Viktor Johansson – författare

Ny diktsamling

»Det är som om Viktor Johansson med sin poesi låter allt vad ett liv kan innebära i form av svärta välla fram; död och sjukdomar, bitterhet och otillräcklighet. Men det finns ett hopp. Språket.« Stefan Eklund, Svenska Dagbladet

»Jag lånar gärna Johanssons ord för att försöka sammanfatta hur jag uppfattar Den lena stenen. Här spelar ett förunderligt ljus. Det är väldigt fint.« Ulf Olsson, Expressen

»Det som kännetecknat Viktor Johanssons poesi ända från början är inte det första, omtumlande intrycket av bildrikedom som dikterna väcker, utan att de tål så många omläsningar och vecklar ut sig på nytt hela tiden.« Ola Nordebo, Västerbotten-kuriren

Den lena stenen är något poeten burit på länge. I terapi hävdar han att vemodet alltid varit en brunn att ösa ur. Men så kommer medelåldern och organ efter organ hårdnar och förkalkas. Det blir mörkt på sjukhussalen. Det kan inte fortsätta såhär – någonting måste hända. Snart hörs en bön om att återförtrolla världen.

VIKTOR JOHANSSON [född 1983] är en svensk författare och filmregissör. 2007 mottog han Borås tidnings debutantpris för diktsamlingen Kapslar, och han har även nominerats till Sveriges Radios romanpris och Tidningen Vi:s litteraturpris. Sedan romanen Bonsaikatt [2015] har han regisserat ett antal hybridfilmer. Den lena stenen är Viktor Johanssons återkomst till poesin ett helt tonårsliv efter Kapslar [2007] och Game Over [2010].

»Ett nostalgiskt hopp bär fram Viktor Johanssons nya diktsamling Den lena stenen.« Jan-Olov Nyström, Upsala Nya Tidning

»Johansson vet vad han vill, och är grundad i sin sorgsna ton, ömma blick och (halv)raka syntax.« Katja Palo, Göteborgs-posten

»Men det Viktor Johansson har som är svårt att citera, är ett prosalyriskt flöde av oväntade och ibland ganska skeva bilder, här har jag bara lyft fram de tydligaste. Tillsammans med en talspråklig, drömsk men också detaljspecifik och rörlig stil skapar de en särskild stämning. En atmosfär som påminner om film.« Anna Hallberg, DN

Socialrealistisk saga om konformism & utanförskap

»Denna tragikomiskt diskbänksrealistiska undergångssaga berättas med filmiskt målande precist detaljerad prosa, i koncentrerade gestaltningar och effektivt disponerade scener. Bokens rappa dialog tänder välbehövliga ljusglimtar i en för övrigt nattsvart skildring.« Kristofer Flensmarck, BTJ 

När Malin blir med barn kan hon inte längre bo kvar »på gatuplan«, alltså i sin kära bil där hon har sitt liv och alla samlarfigurer. Inte om soc får bestämma. Man skickar den färske handläggaren Christer för att styra upp situationen. Tänk vilken dödsfälla en bil kan vara för ett barn. Malin ska ha en provlägenhet, annars blir det tyvärr en fråga om omhändertagande. Ring soc! är en uppgörelse med den allt förtärande likriktningen som vi någon gång röstat igenom, eller om den prackats på oss av tjocka möbelkataloger. Det är en önskan om att få leva sitt liv utanför och bortom. En saga om verkligheten, konspirationerna och hemlösheten, om myndigheters stjälpande hand och om kärleken till ett barn.

MARIA GRUDEMO EL HAYEK [född 1980] är en svensk-libanesisk skådespelerska, teaterpedagog och scenkonstkreatör. Hon verkar inom teater, film och radio. Med ett normkritiskt perspektiv har hon utöver skådespeleriet drivit frigrupp, arbetat som projektledare och skrivit manus.

VIKTOR JOHANSSON [född 1983] är en svensk författare och filmregissör. 2007 mottog han Borås tidnings debutantpris för diktsamlingen Kapslar, och han har även nominerats till Sveriges Radios romanpris och Tidningen Vi:s litteraturpris. Sedan romanen Bonsaikatt [2015] har han regisserat ett antal hybridfilmer.

Literature and Philosophical Play in Early Childhood Education explores the role of philosophy and the humanities as pedagogy in early childhood educational research and practice, arguing that research should attend to questions about education and growth that concern social structures, individual development, and existential aspects of learning. It demonstrates how we can think of pedagogy and educational practices in early childhood as artistic, poetic, and philosophical, and exemplifies a humanities-based approach by giving literature and artful play a place in shaping the ground of practice and research.

The book explores a range of alternative approaches to theory in education and the feasibility of a curriculum of moral values for young children and contains a variety of scenes involving children’s play and involvement with literature and fiction. It portrays how engaging with children’s play can be a philosophical and pedagogical investigation where children’s own philosophising is taken seriously, where children’s thoughts are put on a par with established research and philosophy. Moreover, the book engages with a range of different forms of literature – picture books, novels, auto-fiction, poetry – and develops these as portrayals that serve as a basis for non-theoretical and poetic pedagogical research.

Literature and Philosophical Play in Early Childhood Education will be of great interest to academics, researchers, and post-graduate students in the fields of philosophy and education. It will also appeal to upper-level undergraduates, school psychologists, teachers, and therapists.

Literature and Philosophical Play in Early Childhood Education explores the role of philosophy and the humanities as pedagogy in early childhood educational research and practice, arguing that research should attend to questions about education and growth that concern social structures, individual development, and existential aspects of learning. It demonstrates how we can think of pedagogy and educational practices in early childhood as artistic, poetic, and philosophical, and exemplifies a humanities-based approach by giving literature and artful play a place in shaping the ground of practice and research.

The book explores a range of alternative approaches to theory in education and the feasibility of a curriculum of moral values for young children and contains a variety of scenes involving children’s play and involvement with literature and fiction. It portrays how engaging with children’s play can be a philosophical and pedagogical investigation where children’s own philosophising is taken seriously, where children’s thoughts are put on a par with established research and philosophy. Moreover, the book engages with a range of different forms of literature – picture books, novels, auto-fiction, poetry – and develops these as portrayals that serve as a basis for non-theoretical and poetic pedagogical research.

Literature and Philosophical Play in Early Childhood Education will be of great interest to academics, researchers, and post-graduate students in the fields of philosophy and education. It will also appeal to upper-level undergraduates, school psychologists, teachers, and therapists.

"Wrestlarna, de showande slagskämparna, är alla delar av en dyster, vackert och egensinnigt berättad samtidsroman om det karriärfixerade samhället där personlighet bara är ytterligare en grej på arbetsförmedlingens åtgärdslista." /Rebecka Åhlund, Borås Tidning

Wrestlarna är en generation som dröjer sig kvar i sina pojk- och flickrum, besatta av hemliga projekt och hämningsfulla experiment. De brottas på gränsen mellan spektakel och blodigt allvar. Hårt prövade av dagens prestationssamhälle tvingas de utmana hela den rådande ordningen.

Wrestlarna är en akut samtidsroman om att upptäcka sitt värde på marknaden, sälja ut sig eller förbli missförstått underbarn. Allt i en värld där kreativitet och konstnärlighet mest ses som överskottsenergi. Det bävar upp en avgrund mellan barnens ofantliga potential och de samhällsroller de nu ska skränkas in i.

En pojke springer genom den svenska förorten. Han måste springa sin egen odyssé. Alla kallar honom tennispojken. Hans pappa var busschaufför i Bagdad och stoppade en ung självmordsbombare. Har pojken släpat med sig kriget till Gottsunda? Kommer han leda de andra ungarna åt helvete? Ska han aldrig bli mer än ett sjukt krigsbarn, en förlorad tennisunge? Därhemma sitter mamman med de alltjämt darrande händerna. Några ungar vrålar från fotbollsplanen. Några slår äppelkartar från trädet med ett basebollträ. Det mullrar från köpcentret.

Den mörka sporten kan bli en räddande subkultur för alla som inte är hela och rena, en extremsport för skadade och skakade ungdomar när hela samhällen faller sönder eller glöms bort. Detta är en roman om ett misslyckat underbarn som är uppvärmd och redo att göra sitt livs hjältedåd. En existentiell undersökning av livet. En kamp – mot eller med språket, mot eller med tillvaron och dess beståndsdelar: den egna kroppen, familjen och andra – vänner, fiender, allt i den väv som formar det mänskliga varats helhet.

Socialrealistisk saga om konformism & utanförskap

»Denna tragikomiskt diskbänksrealistiska undergångssaga berättas med filmiskt målande precist detaljerad prosa, i koncentrerade gestaltningar och effektivt disponerade scener. Bokens rappa dialog tänder välbehövliga ljusglimtar i en för övrigt nattsvart skildring.« Kristofer Flensmarck, BTJ 

När Malin blir med barn kan hon inte längre bo kvar »på gatuplan«, alltså i sin kära bil där hon har sitt liv och alla samlarfigurer. Inte om soc får bestämma.Man skickar den färske handläggaren Christer för att styra upp situationen. Tänk vilken dödsfälla en bil kan vara för ett barn. Malin ska ha en provlägenhet, annars blir det tyvärr en fråga om omhändertagande.Ring soc! är en uppgörelse med den allt förtärande likriktningen som vi någon gång röstat igenom, eller om den prackats på oss av tjocka möbelkataloger. Det är en önskan om att få leva sitt liv utanför och bortom. En saga om verkligheten, konspirationerna och hemlösheten, om myndigheters stjälpande hand och om kärleken till ett barn.

MARIA GRUDEMO EL HAYEK [född 1980] är en svensk-libanesisk skådespelerska, teaterpedagog och scenkonstkreatör. Hon verkar inom teater, film och radio. Med ett normkritiskt perspektiv har hon utöver skådespeleriet drivit frigrupp, arbetat som projektledare och skrivit manus.

VIKTOR JOHANSSON [född 1983] är en svensk författare och filmregissör. 2007 mottog han Borås tidnings debutantpris för diktsamlingen Kapslar, och han har även nominerats till Sveriges Radios romanpris och Tidningen Vi:s litteraturpris. Sedan romanen Bonsaikatt [2015] har han regisserat ett antal hybridfilmer.

Ny diktsamling

»Det är som om Viktor Johansson med sin poesi låter allt vad ett liv kan innebära i form av svärta välla fram; död och sjukdomar, bitterhet och otillräcklighet. Men det finns ett hopp. Språket.« Stefan Eklund, Svenska Dagbladet

»Jag lånar gärna Johanssons ord för att försöka sammanfatta hur jag uppfattar Den lena stenen. Här spelar ett förunderligt ljus. Det är väldigt fint.« Ulf Olsson, Expressen

»Det som kännetecknat Viktor Johanssons poesi ända från början är inte det första, omtumlande intrycket av bildrikedom som dikterna väcker, utan att de tål så många omläsningar och vecklar ut sig på nytt hela tiden.« Ola Nordebo, Västerbotten-kuriren

Den lena stenen är något poeten burit på länge. I terapi hävdar han att vemodet alltid varit en brunn att ösa ur. Men så kommer medelåldern och organ efter organ hårdnar och förkalkas. Det blir mörkt på sjukhussalen. Det kan inte fortsätta såhär – någonting måste hända.Snart hörs en bön om att återförtrolla världen.

VIKTOR JOHANSSON [född 1983] är en svensk författare och filmregissör. 2007 mottog han Borås tidnings debutantpris för diktsamlingen Kapslar, och han har även nominerats till Sveriges Radios romanpris och Tidningen Vi:s litteraturpris. Sedan romanen Bonsaikatt [2015] har han regisserat ett antal hybridfilmer. Den lena stenen är Viktor Johanssons återkomst till poesin ett helt tonårsliv efter Kapslar [2007] och Game Over [2010].

»Ett nostalgiskt hopp bär fram Viktor Johanssons nya diktsamling Den lena stenen.« Jan-Olov Nyström, Upsala Nya Tidning

»Johansson vet vad han vill, och är grundad i sin sorgsna ton, ömma blick och (halv)raka syntax.« Katja Palo, Göteborgs-posten

»Men det Viktor Johansson har som är svårt att citera, är ett prosalyriskt flöde av oväntade och ibland ganska skeva bilder, här har jag bara lyft fram de tydligaste. Tillsammans med en talspråklig, drömsk men också detaljspecifik och rörlig stil skapar de en särskild stämning. En atmosfär som påminner om film.« Anna Hallberg, DN