I stora svenska mataffärer kan man köpa biffar från Brasilien och äpplen från Kina. Varor från jordens alla hörn på välfyllda hyllor har blivit en självklarhet oavsett årstid och klockslag. Och även om maten är en stor utgiftspost för hushållen ligger priset på baslivsmedel ändå på en nivå som är hanterlig för de allra flesta. Men så ser det som bekant inte ut överallt i världen. Våren 2008 fick kraftiga prishöjningar på majs, ris och vete medborgarna i ett antal utvecklingsländer att gå ut på gatorna för att protestera mot att redan minimala överlevnadsmarginaler blivit ännu mindre. I Kamerun sköt polisen ihjäl tvåhundra personer under sådana protester. Man kan tycka att det som hände i Kamerun och på andra ställen i tredje världen den våren borde ha fungerat som en väckarklocka för världen. Välkommen till framtiden, skulle man också kunna säga. Jordens nuvarande jordbruksproduktion som till att börja med ju inte precis brukar fördelas rättvist är beroende av en rad omständigheter som alla kommer att förändras under de kommande årtiondena och påverka vår försörjning, tänk till exempel på tillgången på drivmedel, konstgödsel, bekämpningsmedel, vatten och matjord av god kvalitet. Jordarna är på många håll på vår planet i färd med att degraderas genom erosion, försaltning eller alltför intensivt och ensidigt jordbruk. På andra håll, som på den nordkinesiska slätten, är vattenbrist det stora och för varje år allt större problemet. Den globala uppvärmningen förvärrar dessutom ofta de problem som redan finns, genom de värmeböljor, översvämningar eller torkor den ger upphov till. Eller, som i Uganda, genom att helt enkelt göra regnen mer och mer svåra att förutsäga och tidpunkten för sådden till mer och mer av en chansning. Vem skulle vilja kasta tärning om möjligheten att få äta middag den här månaden? Den tyske journalisten Wilfried Bommert ger i En värld utan bröd läsaren en utmärkt översikt över hela livsmedelsproblematiken och dess biologiska, (gen)teknologiska, ekonomiska, politiska och demografiska aspekter. Han belyser också de ojämlika politiska och ekonomiska maktförhållanden som gör att den globala försörjningssituationen ser ut som den gör. Och visar hur den industriella djuruppfödningen och den allt mer omfattande framställningen av biobränslen är i färd med att förvärra vår situation. Jordbruksmark har blivit ett spekulationsobjekt under det 21 århundradet, påpekar han i bokens förord. De välmående i världen har skaffat sig ett säkert grepp om åkrar och födoreserver. De utblottade, som varken har pengar eller jord, stängs ute. De miljoner människor som spenderar mer än hälften av sina inkomster på livsmedel får svälta på grund av fattigdom. Här står inte bara livsmedelsförsörjningen på spel utan hela stater. Men det finns, som han också visar i sin bok, möjligheter att lägga om livsmedelsproduktionen, bland annat genom att undvika energiintensiv och biologiskt riskabel stordrift och knyta an till lokala jordbrukstraditioner. Det finns emellertid inga enkla svar på frågan hur vi ska klara jordens försörjning framöver vad än Monsanto och andra företag inom agrobusiness vill få oss att tro.

I stora svenska mataffärer kan man köpa biffar från Brasilien och äpplen från Kina. Varor från jordens alla hörn på välfyllda hyllor har blivit en självklarhet oavsett årstid och klockslag. Och även om maten är en stor utgiftspost för hushållen ligger priset på baslivsmedel ändå på en nivå som är hanterlig för de allra flesta. Men så ser det som bekant inte ut överallt i världen. Våren 2008 fick kraftiga prishöjningar på majs, ris och vete medborgarna i ett antal utvecklingsländer att gå ut på gatorna för att protestera mot att redan minimala överlevnadsmarginaler blivit ännu mindre. I Kamerun sköt polisen ihjäl tvåhundra personer under sådana protester. Man kan tycka att det som hände i Kamerun och på andra ställen i tredje världen den våren borde ha fungerat som en väckarklocka för världen. Välkommen till framtiden, skulle man också kunna säga. Jordens nuvarande jordbruksproduktion som till att börja med ju inte precis brukar fördelas rättvist är beroende av en rad omständigheter som alla kommer att förändras under de kommande årtiondena och påverka vår försörjning, tänk till exempel på tillgången på drivmedel, konstgödsel, bekämpningsmedel, vatten och matjord av god kvalitet. Jordarna är på många håll på vår planet i färd med att degraderas genom erosion, försaltning eller alltför intensivt och ensidigt jordbruk. På andra håll, som på den nordkinesiska slätten, är vattenbrist det stora och för varje år allt större problemet. Den globala uppvärmningen förvärrar dessutom ofta de problem som redan finns, genom de värmeböljor, översvämningar eller torkor den ger upphov till. Eller, som i Uganda, genom att helt enkelt göra regnen mer och mer svåra att förutsäga och tidpunkten för sådden till mer och mer av en chansning. Vem skulle vilja kasta tärning om möjligheten att få äta middag den här månaden? Den tyske journalisten Wilfried Bommert ger i En värld utan bröd läsaren en utmärkt översikt över hela livsmedelsproblematiken och dess biologiska, (gen)teknologiska, ekonomiska, politiska och demografiska aspekter. Han belyser också de ojämlika politiska och ekonomiska maktförhållanden som gör att den globala försörjningssituationen ser ut som den gör. Och visar hur den industriella djuruppfödningen och den allt mer omfattande framställningen av biobränslen är i färd med att förvärra vår situation. Jordbruksmark har blivit ett spekulationsobjekt under det 21 århundradet, påpekar han i bokens förord. De välmående i världen har skaffat sig ett säkert grepp om åkrar och födoreserver. De utblottade, som varken har pengar eller jord, stängs ute. De miljoner människor som spenderar mer än hälften av sina inkomster på livsmedel får svälta på grund av fattigdom. Här står inte bara livsmedelsförsörjningen på spel utan hela stater. Men det finns, som han också visar i sin bok, möjligheter att lägga om livsmedelsproduktionen, bland annat genom att undvika energiintensiv och biologiskt riskabel stordrift och knyta an till lokala jordbrukstraditioner. Det finns emellertid inga enkla svar på frågan hur vi ska klara jordens försörjning framöver vad än Monsanto och andra företag inom agrobusiness vill få oss att tro.