Aisopos – förlag

Bottil parerade en våg med ena åran. – Det är väl inte Havsfrun som försöker narra oss? – Nej så illa är det inte. Det ser ut som en döing som ligger där. Och jag tror det är en kvinna. Oluffs röst var dov och full av olust. Någon gång hade han sett drunknade sjömän, men aldrig en drunknad kvinna.Den fruktade pesten sveper över Gotland. Oluff och Gartru får oväntat ta över Hamars gård innan de knappt är giftasvuxna, med sin lillebror Jacob. De kämpar på så gott det går. I en storm går ett skepp i kvav utanför Fårö. Något oväntat kommer flytande mot Oluff när han är ute för att försöka bärga lasten. Är det kanske Havsfrun som spelar honom ett spratt? Lorenz av Hamars ätt blir präst på Fårö. Minnet av den förre prästen av samma ätt lever kvar i församlingens sinnen. Kommer Lorenz att klara sig bättre? Gartru får oväntade känslor för en piga som tillfälligt vistas på gården. Förundran och skam blandas, får man känna som hon gör? Så småningom kommer det nya barn till gården med nya bekymmer. Har dotterns svärfar rent mjöl i påsen? Oluff får bära på en hemlighet han helst inte velat ha. Och den yngste sonen visar sig ha fått mycket av den gamle bysen Hamarsmans humör i arv. Bysen, som ständigt lever i deras sinnen och då och då visar sig för demRonnie G. Lundin (f. 1956), fil. kand. i historia och samhällsvetenskap och verksam på Fårö museum, är fåröbo från födseln. Han har kallats ”Fårös största levande kulturpersonlighet”.

FÅRÖ 1417-1457 Johanna och Håkan flyttar som nygifta in på Hoburga gård, gården som deras fäder stred om under deras levnad.Familjen växer och de får snart flera barn. På granngården bor den vackra Märit med sin make. Håkan känner en dragning till henne som är svår att motstå, något som får oanade konsekvenser för hans familj.Svek följs av dråp och mord och i skogens skugga vakar en osalig ande, en gotländsk byse, medan han vaktar på den skatt han en gång stal. Hamarsmans dotter är en fristående fortsättning på boken ”Ivar Hamarsman - den rikaste mannen på Fårö”.

”När herr Johan meddelade krigsutbrottet i kyrkan bara någon vecka efter det svenska anfallet hördes ett klagoskrik från en församlingsmedlem. Det var Bondanshustrun som jämrande föll ihop och fick hjälpas upp av de närmast stående. – Ve oss, ve oss, ve mig stackars kvinna. Min make och hans bror är i Stockholm för att sälja strömming. Jag får aldrig se dem igen. Hur ska det gå för mig? Ve mig, ve mig.”Detta är den tredje delen i Gotlandsspecialisten Ronnie G. Lundins historiska romansvit om Hamarsläktens liv och öde på Fårö. Året är nu 1630 och det går mot ett nytt krig mellan Sverige och Danmark. Fåröborna befinner sig mellan två eldar.”Ronnie Lundin lyckas beskriva de intensiva känslorna och våndan i att göra något som är olagligt och syndigt. Det är just i relationsbeskrivningarna som romanen tar tag i läsaren.” – Radio Gotland om Ronnie Lundins bok Gården vid Fårö strand.Ronnie G. Lundin (f. 1956) har en fil. kand. i historia och samhällsvetenskap och är verksam på Fårö museum. Han är Fåröbo från födseln. Han har kallats ”Fårös största levande kulturpersonlighet”.

Sandra blir plötsligt övergiven av sin pojkvän och beger sig till föräldrarnas sommarstuga på Fårö för att läka hjärtesorgen. Leif och Johnny har ekonomiska problem. Gemensamt hittar de på hur de ska lösa dem genom att stjäla något som ingen kommer att sakna.Arkeologen Marie oroas över de ökande plundringarna av Gotlands silverskatter ur de gotländska jordarna.Ödet gör att alla fyra till sist hamnar på Fårö där en byse, en osalig ande som fått stanna på jorden mellan levande och döda, oroligt ser hur skattplundrarna närmar sig den silverskatt han en gång stal och gömde i jorden. Hur ska han förhindra att den stjäls från honom och Gotland? ”Med förväntan ser vi fram emot fler böcker skrivna av Lundin.” /Gotlands Tidningar ”Det är kanske framförallt kvinnorna i den här boken som riktigt berör mig. Deras slit, ansvaret för att få maten att räcka, barnafödandes glädje och svårigheter. Mycket läsvärd!”/Västmanländskans bokblogg om Hamarsmans dotter

Gerborg Hamars kan se saker ingen annan kan se. Hon blir misstrodd och kallas häxa till sin egen och familjens stora förtvivlan. Under en säljakt driver femton fåröbor iväg på ett isflak och försvinner i fjärran. Efter en vecka är det enbart Gerborg som ännu tror att männen är vid liv.Stämningen på isflaket sjunker varefter dagarna går. Man försöker så gott det går att hålla reda på dagarna och samtidigt hålla hoppet vid liv. Tidigt flådde man sälarna och med deras skinn kunde få lite extra skydd mot kylan. När vinden slog om igen fick man svårt att orientera sig.Detta är en spännande och dramatisk historisk roman om ett släktöde på 1500- och 1600-talens Fårö, med verklig inramning. Det är den fristående uppföljaren till boken Gården vid Fårö strand av samma författare.I centrum för berättelsen står en verklig händelse där femton Fåröbor under en säljakt år 1603 drev iväg på ett isflak mot okänt öde. Tre av dem lyckades ta sig till Gotska Sandön. I två veckor drev de andra tolv omkring på havet medan de livnärde sig på rått sälkött, innan även de mirakulöst kunde rädda sig i land. Stora kutatavlan på omslagsbilden hänger i original i Fårö kyrka och påminner om detta.Ronnie G. Lundin (f. 1956) har en fil. Kand. i historia och samhällsvetenskap och verksam på Fårö museum, är Fåröbo från födseln. Detta är hans åttonde roman, samtliga med utgångspunkt i Fårö.

Den Poetiska Eddan Den Poetiska Eddan, vår kanske främsta källa till den nordiska mytologin, är en samling fornnordiska guda- och hjältekväden bevarade för eftervärlden Genom en pergamenthandskrift återfunnen på Island vid 1600-talets mitt. Innehållet anses i huvudsak ha tillkommit på Island och i västra Norge under perioden 800-1250, men mycket som rör dessa kvädens historia är höljt i dunkel. Alla dateringar av innehållet bör uppfattas som mer eller mindre osäkra och upphovsmännen bakom verkets delar är i samtliga fall okända. Likafullt utgör verket en ovärderlig källa till kunskap varför denna utgåva bör uppfattas som välmotiverad. Föreliggande utgåva bygger på Sämunds Edda (1913) översatt från isländskan av Erik Brate, professor i svenska språket samt docent i forngermanska språk.