ArtMonitor Avhandling – förlag

Begravningstextil i form av bårtäcken är en gammal tradition som under de senaste årtiondena fått förnyad aktualitet och Birgitta Nordströms arbete med att väva bårtäcken ligger till grund för hennes konstnärliga forskning. Genom vävningen och erfarenheter i samband med begravningar har tanken på en ny textil fötts, en svepefilt till förlossningsvården, avsedd för barn som föds döda eller som avlider i samband med förlossning. Undersökningen riktar sig inåt mot ett konstnärligt görande och utåt där textilen prövas i sitt sammanhang – att svepa och att täcka är två centrala textila handlingar när en människa dör. Tyget blir en symbol för avskiljande men är samtidigt, i svepningens gest, famnande. På så sätt kan textilen bli till taktilt språk och del i sorgeprocessen. Birgitta Nordström är lektor i konsthantverk med inriktning textil konst vid Högskolan för design och konsthantverk vid Göteborgs universitet.

I avhandlingen Anteckningar om spår utforskar Lars Wallsten vid Högskolan för fotografi, Göteborgs universitet, frågan om fotografi som visuellt bevis. Han är den förste i landet som disputerat inom ämnet fotografisk gestaltning. Fotografiet som ett visuellt bevis har en lång historia. Det är fortfarande en brännande fråga med långtgående konsekvenser. Inte minst inom rättsväsendet. Med avhandlingen Anteckningar om spår vänder sig Lars Wallsten till frågan om fotografi som bevis, men utifrån ett personligt perspektiv. Han använder sig av begrepp som spår, mönster och förtätning. Genom en sökande och spårande metod som går via egna bildprojekt, flera vetenskapsområden samt olika konstnärliga uttrycksformer, skapas ett sätt att integrera form och innehåll. Den egna erfarenheten blir en viktig faktor i undersökningen. Diskussionen om fotografiets bevisförmåga berör fotohistoria, samtida medieforskning samt aktuella politiska frågor om övervakning och säkerhet. Den juridiska tillämpningen av fotografi får en särskild plats. Begreppet kriminalistik återinförs och används på nytt. Det är ett sammanhang där Lars Wallsten redan har en unik position. Han har i tidigare bildkonstnärliga projekt behandlat frågeställningar som är sammanlänkade med kriminalfotografiet.

Former lighting research shows mainly how bright surfaces can give the impression of spaciousness. Ulrika Wänström Lindh shows in her thesis that lighting design is more complex than that. The thesis shows that the light distribution is a very effective tool to change the atmosphere of the room as well as the room\\\'s perceived size and shape. The main contribution of this thesis is to highlight the impact of the distribution of light on a perceived space. It addresses the importance of conceptual awareness and knowledge of informants’ pluralistic pre-understanding. Ulrika Wänström Lindh dissertation challenges traditional lighting research that often is laboratory-based. It combines and develops research methods that can handle complexity in real spaces through patterns and relationships. The dissertation combines qualitative and quantitative methods with artistic research. Additionally, it includes concept development that focuses spatial understanding. By showing how distribution of light affects the spatial experience Ulrika Wänström Lindh emphasises the importance of a lighting design that is not only based on a uniformly distributed light. Particularly discussed is the importance of clear visual spatial boundaries supporting spatial understanding and orientation, which ultimately have an impact on perceptions of safety. In one of the studies the lighting influenced also the interviewees’ sound perception and speech, which was an unexpected result. Keywords: practise-based design research, distribution of light, lighting design, architecture, enclosure, perceived dimensions, atmosphere, light zones, light topography, visual spatial boundaries.

How do you improvise? How can you learn the art of improvisation? By considering these two questions this thesis aspires to make a contribution towards a greater understanding of what the production of improvised music actually involves. The organ has long traditions of being used to play improvised music and is the main focus of this thesis. The study also includes three different recording projects presented on four CDs. These musical manifestations are intended to serve as demonstrations of working methods, references to this thesis but can also be seen as independent works of spontaneous music pieces. Thesis for the degree of Doctor of Philosophy in Musical Performance and Interpretation at the Academy of Music and Drama, Faculty of Fine, Applied and Performing Arts, University of Gothenburg. Including 4 music CDs. Denna avhandling är nummer 6 i ArtMonitor-serien.

Cecilia Wallerstedt har tillsammans med en förskollärare, en fritidspedagog och en grundskollärare planerat, genomfört och analyserat tre lektioner som handlat om begreppet taktart. Hur hör man vad som är tvåtakt och tretakt? Barnen som deltagit i lektionerna har intervjuats efteråt. Att kunna urskilja puls och betoningar och att förstå vad som menas med ’i takt’ har visat sig avgörande för om barnen hör musiken som en viss taktart. Avhandlingen ger en teoretisk grund till att förstå vad det innebär att utveckla och ha ett bra gehör samt hur lärare kan arbeta med att utveckla denna förmåga hos barn. Ett viktigt verktyg visar sig också vara de mönster av variation som lektionen innehåller, t.ex. att visa att tretakt fortfarande är tretakt oavsett om den stampas, klappas eller spelas på instrument. Cecilia Wallerstedt är utbildad gymnasielärare i musik och matematik och har arbetat som lärare på gymnasier i Skövde. Hon har varit doktorand i ett projekt om estetiska ämnen i förskolan som tidigare mynnat ut i boken Konsten att lära barn estetik tillsammans med Ingrid Pramling Samuelsson, Maj Asplund Carlsson, Bengt Olsson och Niklas Pramling.

Avhandlingens material utgörs av inspelade rundabordssamtal med personal och deltagare från fyra svenska musikprojekt som syftar till att öka antalet tjejer i pop och rock: ett projekt inom en ungdomsorganisation, en folkhögskolekurs, ett lokalt musikernätverk samt ett rock/popläger för unga tjejer. I avhandlingen analyseras hur begreppet ”att ta plats” används i samtalen. Även användandet av ord som position, utrymme och område undersöks, det vill säga begrepp som har med rum och rumslighet (på eng. ”space”) att göra. Resultaten diskuteras under fyra olika teman: att ta plats med ljud, att ta plats med kroppen, att ta plats i ett territorium, och slutligen att ta plats i ett ”eget rum”. Cecilia Björck är utbildad musiklärare och har tidigare undervisat i kulturskola, grundskola och på gymnasium. På Högskolan för scen och musik, Göteborgs universitet, har hon sedan 1997 arbetat med undervisning om genus och mångkultur, handledning av examensarbeten samt kulturbistånd till Sydafrika. Hon har också arbetat för AMS med utveckling av introduktionskurser i teknik för kvinnor.

This thesis focuses on a set of digital musical instruments I have designed and developed with ensemble improvisation in mind. The intention is not to create a universal improvisational instrument, but rather to create a set of instruments which each realize one musical idea. My research addresses the meaning of relations between activities in two stages, what I call \"design time\" and \"play time\". In short, Design time is conception, representation and articulation of ideas and knowledge outside of chronological time, whereas play time takes place in real-time and concerns bodily activity, interaction, and embodied knowledge. In this work aesthetics play a crucial role, and here signify what is important for me. At design time my aesthetic preferences guide the designprocess, whereas in play time, a subjective aesthetic tenet is that musical improvisation has strong similarities to gaming and play. One hypothesis states that choices made during the design process at the development stage of a digital musical instrument significantly influence ensemble improvisation and musical results at play time. A digital instrument in this work constitutes a field of possibilities, which in play actualizes the aesthetic decisions of its designer, and cases where the designer and player are one, during play there will be a double influence: directly through the player\'s actions, and indirectly through the nature of the instrument.

Finns det i Campions sånger med kvinnliga berättarjag kvalitéer i avseende på folklighet, humor och queer som kan användas när man framför sångerna för en nutida publik? Poeten/musikteoretikern/kompositören/läkaren Thomas Campion (1567-1620) publicerade 112 lutsånger, tio procent av dem hade kvinnliga berättarjag. Dessa sånger har fascinerat mig under många år. Teaterscenen var under renässansen ett förbjudet område för kvinnor. Kvinnorollerna spelades av pojkar (som sen ibland skulle föreställa kvinnor som klädde ut sig till män!) och att en anständig kvinna skulle sjunga offentligt var uteslutet. Att sjunga var en intim handling som man kunde ägna sig åt hemma. Men om man riktar blickarna bortom anständigheten finner man andra, folkliga kvinnoröster; Den berömda ficktjuven och transvestiten Molly Cutpurse straffades för att, utklädd till man, ha sjungit liderliga sånger på krogen och hon ackompanjerade även sig själv på luta och viol när hon framträdde på teatern The Fortune för en 2000-hövdad publik. Varje tid har sin egen läsning och tolkning av Shakespeare’s dramatik. Tidig musik har ännu en bit kvar till den självständigheten gentemot sina källor. Med en kombination av källkritisk kartläggning av den sociokulturella miljön där sångerna en gång var nya och betoning av olika delar av sångernas innehåll, vill jag presentera sångerna musikaliskt för en nutida publik med avseende på tre ingredienser från sångernas samtid och innehåll. • Folklighet, tillsammans med vevlira • Intimitet tillsammans med modern gitarr och mikrofon • ”Queert läckage” med crossdressing och damkvartett Detta är avhandling nr 31 i ArtMonitor-serien.



This book combines different literary, philosophical and theoretical discourses and traditions with experimental design in order to develop and articulate the concept of device. In this way and through design, it studies and speculates upon the interrelations of artefacts with human and nonhuman agents. In Devices. On Hospitality, Hostility and Design, Martín Ávila studies and speculates upon the interrelations of artefacts with human and nonhuman agents. The work combines different literary, philosophical and theoretical discourses and traditions with experimental design in order to develop and articulate the concept of device. A device organizes, arranges, frames our environment and thereby defines and limits possibilities of relation. Through a series of design projects, the thesis examines the potential range of an artefact\'s relations. It does so by exploring grammatical associations that affect design conceptualizations, creating tools (prepositiontools) as well as studying and articulating forms of symbiosis that an artefact might develop in and with its environment (¡Pestes!). Keywords: Device, hospitality, hostility, design, languaging, accident, ecology, symbiosis, autopoiesis, umwelt.

Anniqa Lagergren undersöker vad som sker när barn komponerar musik tillsammans i grupp. Aktiviteter kring komposition är iscensatta och analyserade i en kulturskola och en grundskola. Fokus i studien är det lärande som skapas i dessa aktiviteter samt de skilda villkor som de båda skolformerna utgör. Denna doktorsavhandling har genomförts inom ramen för forskarskolan i utbildningsvetenskap vid Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning, Göteborgs universitet. Studien är en doktorsavhandling i estetiska uttrycksformer (musik) med inriktning mot utbildningsvetenskap vid Högskolan för scen och musik, Göteborgs universitet.

På insidan av tystnaden – en undersökning av soniska och prosodiska händelseförlopp. Hur kan jag med improviserad musik påverka samspelet mellan musik, rum och text? Syftet med detta projekt är att med improviserad musik kunna variera och förändra det musikaliska komponerandet i realtid utifrån förutsättningarna i rummet, integrerat med olika textmaterial; att identifiera rummets inverkan på röst- och instrumentklang och undersöka hur man kan utarbeta en unik klangvärld i varje specifikt rum. Den huvudsakliga empirin för projektet kommer att bestå av ett antal fallstudier enligt modellen: en serie laborationer/improvisationer som ger - en serie processer som ger - en serie metoder Fri improviserad musik är den enda musikform som tillåter mig som musiker att kunna ändra riktning när jag vill. Fri improviserad musik är den enda musikform där jag kan ändra riktning totalt och byta spelsätt beroende på rumskaraktär. Rummet blir en medspelare som jag kan gå med eller emot. I mitt projekt prövar jag olika sätt att utforska och åskådliggöra hur den fria improvisationens riktningsändringar kan gestaltas och hur rumsliga förhållanden och förutsättningar påverkar spelsätten. Den form av improviserad musik som jag utforskar är extremt dialoginriktad, där aktion och reaktion inom dialogen i rummet spelar en avgörande roll i processen. Vad jag vill försöka visa är hur ett soniskt språk som helt bygger på deltagarnas lyhördhet kan gestaltas, ett språk utgående från en lyssnande och spelande individ i rummet. Nyckelord: Riktning, spelsätt, rumskaraktär, dialog, process, soniskt språk, lyhördhet, kompositioner, textmaterial, integration av text och musik Om den kritikerrosade trippel CD boxen har följande sagts i pressen: Music Inside the Language \"Box med tre cd av Sten Sandell, delvis tillsammans med Nina de Heney, Sofia Jernberg, Amit Sen, David Stackenäs. Sandell reflekterar över musikens språkliga karaktär, ibland går det över i dikt eller frågor. Allt är integrerat, tätt, musiken har närmast blivit sensationellt bra. Ett mycket ovanligt självreflekterande och ifrågasättande album med sanslöst bra musik.\" http://www.soundofmusic.nu/ \"Jag önskar att fler musiker tog sig på samma förkrossande konstruktiva allvar med lust som Sten Sandell. Då skulle en idag ganska slentrianmässig improscen se helt annorlunda ut. Detta är utan tvekan ett av den svenska musikens och Sandells magnum opus.\" Thomas Millroth http://www.soundofmusic.nu/ 2013-13-13 Music Inside The Language \"Music Inside The Language is clearly Sandell’s most important work. A magnificent personal journey into the inner mechanism of free improvisation, music and art.\" EYAL HAREUVENI, allaboutjazz.com

This thesis, Infrafaces, is about interactivity and analyzes what is happening at the exact moment of contact and information exchange when two or more elements connect. The thesis consists of five essays intertwined with interactive works of art where the author was the subject of his own artistic research. It states that in any interaction a new place arises, but this place is paradoxical in the sense that it both separates and unifies and it can be extended ad finitum. This artistic interpretation of the process of interactivity is what is called the infrafaces. Infraface is an artistic interpretation of the process of interactivity. It is what occurs beyond interfacing. In this manner this essay seeks to encourage a different understanding of our environment by means of interaction. Marco Muñoz, also known as Tepez, was born in Mexico City where he completed his education in Visual Communication at the National Academy of Arts. Presently, M M T lives and work as an artist in Gothenburg and Mexico City. Tepez works and experiments mainly with interactive installations and video projections.

Linjer. Musikens rörelser – komposition i förändring är en avhandling som fokuserar på musikens relationer. Hur förhåller sig musik till det som inte är musik? Kim Hedås har arbetat med musikens rörliga, föränderliga förbindelser i en konstnärlig undersökning med musiken kopplad till fem teman: rörelse, identitet, tid, minne och rum. Det egna kompositionsarbetet under doktorandtiden har resulterat i sexton verk som har spelats vid konserter, föreställningar och utställningar. Avhandlingen presenteras i tvådelad form med musik, bilder, filmer och text på en dvd tillsammans med en bok. Kim Hedås har komponerat musik för flera olika sammanhang och hennes musik har spelats av bl a Sveriges Radios Symfoniorkester, Göteborgs Symfoniker, Gageego!, Pärlor för svin, Kroumata, VOX, DalaSinfoniettan och GöteborgsOperan. Hon arbetar även med elektroakustisk musik och samarbetar gärna med andra konstnärer inom teater, konst och arkitektur. Under de senaste åren har Kim Hedås musik framförts på bl a Göteborgs Konserthus, Moderna museet, Kulturhuset, Färgfabriken, Arkitekturbiennalen i Venedig, Kivik Art Centre, Teater Galeasen och Dramaten.

In recent years interest has grown in design’s contribution to innovation. However, up-close studies of the meeting between design practice and traditional companies are sill lacking. This may be one reason why rhetoric arguing the benefit of design is often related to innovation concepts that fail to capture tacit and embodied dimensions of design as an aesthetic practice. This thesis builds on the results of an experimental research-approach in which five designers involved multi-disciplinary groups of non-designers in experiencing design practice hands-on in five \"non-designerly\" companies. In the interventions established product understandings were challenged, initially leading to friction. However, the immersion in design hands-on meant that established meaning-spaces were gradually expanded through processes of entwined conversation and hands-on making. In these processes new product understandings were developed through aesthetic deliberation and material practice, which lead to innovative concepts that could not have been developed before the interventions. This study thus sheds light on how the emergence of innovative concepts can be understood as processes of meaning-making, and how design practice may provide the necessary processes for such innovation work. It also suggests that when design practice is abstracted away, as in the concept of design thinking, relevant dimensions of design’s contribution to innovation may be lost.

Tina Kullenberg has studied on the Arts Education doctoral programme (Music) at the Academy of Music and Drama, at the University of Gothenburg, and her dissertation project was conducted at the Centre for Educational Sciences and Teacher Research, a cross-Faculty research school, also at the University of Gothenburg.