Astrid Lindgren Aktiebolag – förlag

Pippi Långstrump vill inte bli stor. Pippi, Tommy och Annika sväljer varsitt krumelurpiller och uttalar de magiska orden: "Fina lilla krumelur, jag vill aldrig bliva stur." Men nu har hon blivit hela sjuttio år, fast hon fortfarande är nio till kropp och själ.Boken om Pippi Långstrump innehåller det bästa och det mesta av Pippis äventyr som tidigare publicerats i de tre böckerna Pippi Långstrump (1945), Pippi Långstrump går ombord (1946) och Pippi Långstrump i Söderhavet (1948). Till 70-årsjubileet av Pippis "födelse" har boken försetts med reviderade och restaurerade färgbilder och texten är reviderad av författaren.

"Den natten då Ronja föddes gick åskan över bergen, ja, det var en åsknatt så att allt oknytt som höll till i Mattisskogen förskrämt kröp undan i sina hålor och gömslen. Bara de grymma vildvittrorna gillade åskväder mer än alla andra väder och flög med tjut och skrik runt rövarborgen på Mattisberget." Ronjas barnaliv börjar storslaget. Så blir det också en kamp för fred och rättvisa, en kamp som hon utkämpar tillsammans med rövarsonen Birk.

Emil i Lönneberga hette en pojke som bodde i Lönneberga. Det var en liten besvärlig en, inte riktigt så snäll som du. Fast han såg snäll ut, det gjorde han visst det. När han inte skrek. Han hade runda blå ögon och ett runt rödblommigt ansikte och ljust, ulligt hår. Alltihop såg snällt ut på något sätt, så man kunde tro att Emil var en riktig liten ängel, men det skulle man bara inte inbilla sig. "Han gör jämt hyss, den pojken", sa Lina som också bodde i Katthult i Lönneberga precis som Emil. "Och gör han inga hyss själv, så händer det ändå så mycket med Emil. Jag har aldrig sett på maken till unge!"

När man är en barnhemspojke med rakt hår som ingen vill ha, då kan man nästan lika gärna vara död, anser Rasmus. Men så får han en lysande idé. Man kan ge sig av från barnhemmet, rymma, gå ut i världen och ta reda på någon som vill ha en. Om de inte har någon annan att välja på, så måste de ju ta en, tror Rasmus. Precis så som Rasmus hade tänkt blir det inte. Han träffar i alla fall Paradis Oskar, som kallar sig Guds rätte gök och går på luffen han också. Och det går rätt bra ändå. Det händer så mycket när man går på luffen…

Historien om Bo Vilhelm Olsson, som blir Mio och hamnar i Landet i fjärran där han får i uppdrag att bekämpa den onda riddar Kato, är en av Astrid Lindgrens mest älskade berättelser. En storslagen, vacker och poetisk saga som väcker tankar om livet och döden, gott och ont, och kärlekens makt. Astrid Lindgren berättade att hon fick idén till boken när hon promenerade genom Tegnérlunden och gick förbi en ensam pojke på en bänk. Det var en mörk höstkväll och han såg så ensam och ledsen ut. Och hon lät honom bo på Upplandsgatan 13 eftersom hon såg honom försvinna in i den porten.

Gå ner till Strandvägskajen i Stockholm en sommarmorgon och se om där ligger en liten vit skärgårdsbåt med namnet Saltkråkan I. Om det gör det, så är det bara att gå ombord. Prick klockan tio kommer hon att klämta till avgång och backa från kajen för nu ska hon ut på sin vanliga färd, den som slutar vid öarna ytterst i havsbandet. Där ligger Saltkråkan, ön som har gett henne sitt namn. Och dit kom en dag i juni förra året en sommargästfamilj. Det var en far och hans fyra barn, Melkerson hette de, stockholmare var de, ingen av dem hade varit på Saltkråkan förut. Därför var de nu mycket förväntansfulla. Blev deras sommar ljuvligare, händelserikare och roligare än den skärgårdssommar som tusentals andra stockholmare upplever varje år? Det är svårt att säga. Familjen Melkerson tyckte nog att den var det.

"Det var en prinsessa som var död. Åtta år bara var hon när hon dog. Och nu skulle hon begravas, denna heta, soliga majsöndag. Märit hette hon, prinsessan. Medan hon ännu levde bodde hon i en liten grå stuga alldeles invid vägkanten. I en liten grå stuga – äsch, då var hon väl ingen prinsessa! Nej, hon var kanske inte det, när allt kommer omkring. Kanske var hon bara en vanlig liten flicka. Ibland kan det vara svårt att se någon skillnad. Det var ingenting märkvärdigt med Märit. Inte ett dugg märkvärdigt med hela hennes åttaåriga levnad. Det enda märkvärdiga, om man nu ska kalla det så, var hennes död."

Här kan du höra om familjens utflykt, där Jonas trillar i vattnet och Bamsen vaktar fågelägg. De åker också till mormor och morfar, där Lotta vägrar att äta strömming och försöker växa sig större i gödselhögen. Innehåller följande berättelser: Lotta är så barnslig; Vi leker hela dagarna; Lotta är envis som en gammal get; Tant Berg är den snällaste som finns; Vi gör en utflykt; Vi far till mormor och morfar; Lotta säger närapå svärord; Lotta har onixdag.

Pippi Långstrump är den starkaste och snällaste och roligaste och rikaste flickan i hela världen. Hon bor alldeles ensam i Villa Villekulla med sin häst och sin apa Herr Nilsson. En hel kappsäck full med gullpengar har hon också. I huset bredvid bor Tommy och Annika, och sedan Pippi flyttade in har allt blivit mycket roligare! För Pippi bakar pepparkakor direkt på golvet, hon kan lyfta sin häst på rak arm och hon leker kull med poliser när de kommer och vill hämta henne till ett barnhem. Här kan du höra allt om detta och om ännu fler av Pippis roliga påhitt tillsammans med Tommy och Annika.

I Bullerbyn finns det tre gårdar, Norrgården, Mellangården och Sörgården. Där bor sex barn, Lisa och Lasse och Bosse och Britta och Anna och Olle. De leker och leker, och för det mesta är det roligt. Det är härligt att sova på höskullen, att klä ut sig och att gå i skolan - särskilt roligt är det på vägen dit och på vägen hem! Men när Olle får en egen hund då är det både märkvärdigt och roligt.

I maj 2015 är det 70 år sedan andra världskriget tog slut. Under hela kriget skriver Astrid Lindgren dagbok där hon berättar om vardagen i Stockholm, om det som händer i världen och om Sveriges agerande under kriget. Astrid Lindgrens krigsdagböcker är en mycket personlig skildring av hur dramatiska världshändelser påverkar oss alla. Texten är laddad med stor sorg och förfäran. Det här är före Astrid Lindgrens tid som världsberömd författare; den första boken om Pippi Långstrump kommer ut samma år som kriget slutar, 1945.Blandat med Astrid Lindgrens egna anteckningar innehåller dagböckerna mängder av utklippta artiklar ur svenska tidningar som hon kommenterar. I boken återfinns över 70 faksimilbilder av dagboksuppslagen och många hittills opublicerade familjebilder från krigsåren. Författaren Kerstin Ekman, som kände Astrid Lindgren, skriver förord och Astrids dotter, Karin Nyman, skriver efterord.Totalt är det 17 dagböcker som kommer ut i bokform. Astrid Lindgren är ständigt aktuell och en daglig referenspunkt i samhällsdebatten. Hennes böcker är en omistlig del av vårt kulturarv och når oavbrutet nya läsare och får nya betydelser runt om i världen. Vad många inte vet är att hon var en tidig anti-nazist och att hon genom hela sitt liv kämpade mot krig och våld. Hon var en övertygad humanist och en människa som tänkte själv, stod för sina åsikter med såväl civilkurage som humor och kärlek.1 september 1939O! I dag började kriget. Ingen ville tro det.I går eftermiddag satt Elsa Gullander och jag i Vasaparken och barnen sprang och lekte runt omkring oss och vi skällde i all gemytlighet på Hitler och kom överens om att det nog inte skulle bli krig – och idag! Tyskarna har bombarderat flera polska städer tidigt i morse och tränger in i Polen på alla håll. Jag har i det längsta undvikit all hamstring men idag har jag köpt lite cacao, lite té, lite såpa och en del annat.En beklämning som är fruktansvärd ligger över allt och alla. Radion meddelar nyheter med jämna mellanrum hela dan. Många värnpliktiga inkallas. Förbud mot privat bilkörning har utfärdats. Gud hjälpe vår arma av vanvett slagna planet!7 maj 1945Detta är V-dagen! Kriget är slut! Kriget är slut! KRIGET ÄR SLUT!Klockan 14.41 (tror jag) undertecknades kapitulationen i ett litet rött skolhus i Reims /…/ varigenom alla tyska styrkor i hela Europa ger tappt. Norge är alltså också fritt nu. Ett vansinnigt jubel ligger i detta nu över Stockholm. Kungsgatan är täckt av ett flera centimeter tjockt papperslager, alla människor bär sig åt som om dom var tokiga. Vi sjöng ”Ja, vi elsker” på jobbet efter radioutsändningen klockan 3. Sture är inte hemma till middag, men han skickade hem en flaska sherry för att vi skulle kunna fira freden. Just nu spelar dom Stjärnbaneret på radion. Jag har druckit sherry med Linnea och med Lars och är något yr. Det är vår och solen skiner denna signade dag och kriget är slut. Jag skulle inte vilja vara tysk. Tänk, kriget är slut, Hitler är död (nu jublas det och hurras i radion; Stockholm är komplett från vettet).

Under några år i början av 1970-talet brevväxlade Astrid, född 1907, intensivt med Sara, född 1958. Att det i ålder skilde drygt 50 år bekom ingen av dem. Det var två "besläktade själar" som utbytte tankar om livet, kärleken och hur svårt det är att vara människa.”Man läser inte den här boken, bara. Den händer, den är en händelse.”Ylva Eggehorn”Deras brevväxling antyder vilket livräddande värde det kan ha att fårikta sig utåt mot någon som är där men ändå inte...”Maria Küchen, Sydsvenskan”En av de mer lågmälda men ändå minnesvärda rösterna i DN:s monter under den röriga Bokmässan i Göteborg tillhörde Sara Schwardt.”Åsa Beckman, Dagens Nyheter

Det är konstigt med Lotta på Bråkmakargatan, hon kan nästan allting! Denna samling innehåller julberättelsen Visst kan Lotta nästan allting, och den klassiska Visst kan Lotta cykla.

I det stora, röda huset nere vid ån, där bor Madicken. Där bor också mamma och pappa och lillasyster Lisabet och en svart pudel, som heter Sasso, och en kattunge som heter Gosan. Och så Alva. Madicken heter egentligen Margareta, men när hon var liten kallade hon sig själv Madicken, och fastän hon nu är stor och nästan sju år heter hon fortfarande så. Det är bara när hon behöver förmanas som hon kallas Margareta. Ganska ofta kallas hon Margareta. För hon har många befängda infall och tänker sig aldrig för… förrän efteråt.

Junibackens Pims, det är Lisabet, det. I alla fall kallas hon så av farbror Nilsson. Och Lisabet, hon följer sin storasyster i vått och torrt, vilka äventyrligheter Madicken än hittar på. Som när Madicken ska gå och titta på majelden. Då vill hon vara fin så att hela stan häpnar. Framför allt vill hon ha sina nya sandaler. Men det får hon inte för mamma. Fast Madicken är bångstyrig ibland, och när hon kommer till majelden är hon trots allt skrudad i sandalerna. Men konstigt nog, ingen lägger märke till dem. Ingen mer än Mia, Madickens klasskamrat, hon som har så mycket pippor i håret. Så går det som det går också. Illa går det för Madickens sandaler. 'Du är inte klok, Madicken', säger Lisabet.

Jag ska aldrig glömma när herr Liljonkvast hämtade mig första gången. Det knackade på rutan. En mycket liten herre i rutig kostym och hög hatt kom in genom fönstret. ”Mitt namn är herr Liljonkvast”, sa han, ”jag trippar omkring lite varstans på fönsterblecken för att se om det inte finns några barn som vill följa med till Skymningslandet. Kanske du vill det?” Om jag vill!

Emil i Lönneberga, han som bodde på gården Katthult i Lönneberga socken i Småland, har du någonsin hört talas om honom? Jaså, inte! Men i Lönneberga fanns inte en enda människa, det kan jag försäkra dig, som inte kände till Katthultarnas hemska lilla pojke, den där Emil som bara gjorde hyss ideligen. Han brukade få sitta i snickarboden och tänka över sina synder varje gång han hade gjort något hyss, och då passade han alltid på att tälja sig en liten rolig trägubbe, det gjorde han raskt, för han tänkte inte så mycket och han täljde fort och vant.

Lotta tröttnar på sin familj och flyttar till tant Berg, där hon får pannkakor genom fönstret i en korg. Men trots att tant Berg är så snäll, lånar Lotta olovandes hennes cykel som är alldeles, alldeles för stor. Innehåller följande berättelser: Alla är så elaka mot Lotta; Lotta flyttar hemifrån; Vart ska Lotta ta vägen?; Lotta får besök; Då är jag ensam om natten; Visst kan Lotta cykla.

En morgon när Tommy och Annika som vanligt kommer inhoppande i Pippis kök sitter Pippi mitt på köksbordet och ler. Just hon och ingen annan har hittat på ett spritt språngande nytt ord. Ett utmärkt bra ord! Ett av de bästa hon hört! Ordet är spunk!

En solig vårdag ger sig Pippi in till stan med Tommy och Annika. Hon har hela förklädesfickan full med gullpengar, och tänker göra affärer! Dagens höjdpunkt blir förstås karamellaffären, där Pippi inhandlar arton kilo karameller och så mycket annat godis att hon behöver en liten kärra att dra allting på.

Skinn Skerping – det gruvliga spöket från farmors farmors farmors tid, som får blodet att isa sig än idag. Astrid Lindgren öser ur sin fantasi och ur sina småländska minnen. Det har blivit en riktig skräckhistoria berättad med humor och finurlighet.

Uppe på ett alldeles vanligt hus vid en alldeles vanlig gata i Stockholm bor en herre som heter Karlsson. Han har en liten, liten stuga som ligger gömd bakom den stora skorstenen, där han bor. Karlsson på taket är god vän med Lillebror, som bor fyra trappor upp. En vacker dag kom Karlsson bara inflygande genom fönstret till Lillebror. Och sedan satte han igång Lillebrors ångmaskin, för Karlsson är världens bästa ångmaskinförare. Karlsson är förresten bäst på allting. Åtminstone är han världens bästa lekkamrat.

Pippi vet minsann hur en födelsedag ska firas! Med gott humör och stor generositet ställer hon till med kalas för sina vänner Tommy och Annika. Pippi fixar en inbjudan på sitt eget sätt och barnen kommer i sina bästa gåbortskläder. Och de har med sig en födelsedagspresent: en stilig speldosa. De stiger in i Villa Villekulla där det dagen till ära är osedvanligt välstädat. Pippi har dukat fint och bullat upp med massor av spännande bakverk. När Pippi får sin present tycker hon att det inte bara är hon som ska ha presenter. Tommy och Annika får också varsitt litet paket. Vilket kalas!

En dag läser Lillebror en hemsk rubrik i tidningen: ”Flygande tunna eller vad?” Tidningen utlovar en belöning på tiotusen kronor till den som kan infånga det där mystiska klotrunda! Och det är förstås ingen annan än Karlsson på taket, en vacker och genomklok och lagom tjock man i sina bästa år. Men Lillebror som ska vaka över Karlsson får det rätt arbetsamt, och inte blir det lättare när Husbocken och farbror Julius blandar sig i den vilda karusellen.

I Katthult där var det kalas en snöig vinterdag. Det blev ett roligt och lite ovanligt kalas, mycket tack vare lärarinnan. Hon var ung och glad och påhittig värre, och hon tyckte att de skulle ha snöbollskrig i väntan på maten. Och snöbollskrig blev det. Ännu mer livat blev det efteråt, då Emil pussade prostinnan. Inte mindre än åtta gånger, för han är inte knusslig, den där Emil!

Lilla Ida vill att Emil ska lära henne göra hyss. Men det går inte, säger Emil, för hyss, di bare blir! En samling som innehåller berättelserna Emils hyss nr 325, När lilla Ida skulle göra hyss och Inget knussel, sa Emil i Lönneberga.

Under sitt arbete med att ordna Astrid Lindgrens arkiv spårade Lena Törnqvist denna okända brevväxling som visade sig bestå av cirka 80 brev mellan en ung flicka, Sara, och Astrid Lindgren. Under trettio år med start i början av 1970-talet brevväxlade Astrid, född 1907, med Sara, född 1958. Att det i ålder skilde drygt 50 år bekom ingen av dem. Det var två "besläktade själar" som utbytte tankar om livet, kärleken och hur svårt det är att vara människa. ”Käraste Astrid! Vi som lovade att inte visa varandras brev för någon! Och nu ska det bli en bok. Jag vågar inte tänka på vad Sara, 13, hade tagit sig till. Vem som helst kommer att kunna läsa. Allt det som var bara mellan oss. Det skulle vara intressant att veta vad du hade tyckt om det. Du får ju ingen chans att vare sig censurera eller redigera. Nu blir det som vi sa på bibelskolan i Orsa: Allt ska fram i ljuset! Sara Schwardt"

Det är konstigt med Lotta på Bråkmakargatan, hon kan nästan allting. Fast ibland blir det lite fel, som när Bamsen råkar hamna i soptunnan. Men när Jonas och Mia-Maria bara gråter för att det inte finns en enda julgran att köpa i hela stan, då är det Lotta som räddar julen!

Kölden har sällan varit svårare och våren aldrig skirare än här, i Astrid Lindgrens berättelse om de fattiga föräldralösa barnen Anna och Mattias kamp för sin existens hos bonden i Myra och mötet med den röda fågeln som visar vägen till körsbärsblom och gröna ängar och en mor som ropar "Kom alla mina barn".