I Skymningslandet

Jag ska aldrig glömma när herr Liljonkvast hämtade mig första gången. Det knackade på rutan. En mycket liten herre i rutig kostym och hög hatt kom in genom fönstret. ”Mitt namn är herr Liljonkvast”, sa han, ”jag trippar omkring lite varstans på fönsterblecken för att se om det inte finns några barn som vill följa med till Skymningslandet. Kanske du vill det?” Om jag vill!