Dialoger – förlag

Att spela teater i en skola innebär att skådespelarna har att förhålla sig till en publik som inte själv har valt att se den föreställning som ensemblen presenterar, i en miljö som inte är tänkt för teater. Dessutom finns det pedagogiska förväntningar på framträdandet. Består publiken av små barn möter skådespelarna en grupp som kanske aldrig tidigare har varit på teater och där viljan att hjälpa skådespelarna tar sig verbala och fysiska uttryck. Mitt i allt detta har skådespelarna ambitioner och höga krav på konstnärlig kvalitet. Hur balanseras allt detta? Niklas Hald är skådespelare och har arbetat på scener runt om i landet, ofta på turné. Han har även medverkat i film och tv-sammanhang, skrivit dramatik och musik samt ett par egna serier för barnradion.

I denna bok samlar pianisten Love Derwinger korta självbiografiska skisser, existentiella funderingar, aforismer och naiva absurditeter, där en 11-årig pojkes möte med den vänlige pianoprofessorn Gunnar får utgöra ramberättelsen. Den handlar om en ung människas behov av att få skapa ifred, sökandet efter en egen identitet och de rädslor han tvingas konfrontera till följd av insikten att allt det vi tar på allvar ständigt måste återerövras. Boken är en ömsint hyllning till pianisten, humanisten och pianopedagogen Gunnar Hallhagen. Boken inleder en serie som avser att spegla sambandet mellan vetenskap och konst och bygger vidare på det arbete som sedan 1985 pågått inom Dialogseminariet vid Dramaten och som dokumenterats i tidskriften Dialoger.

I väntan på intighetens inträde låter sig J. S. Bach intervjuas av en föredragshållare. Öppenhjärtigt och egensinnigt berättar han om sin syn på tid och konstnärligt skapande, metod och inspiration, vännerna R. M. Rilke, I. Stravinskij och A. Schönberg, G. Perecs brödsmulor och tupparna på Patmos. Boken är en dialog, ett litet teaterstycke för två röster. Med den CD-skiva som följer med boken antar den formen av en radiopjäs. En radiopjäs för hemmabruk. Love Derwinger tillhör kretsen av Sveriges främsta pianister. Detta är hans andra bok. Den första, "Godnatt", kom ut 2010.

Denna bok är en introduktion till det bildningstänkande som utvecklats inom ramen för Dialogseminariet och i forskarskolan Yrkeskunnande och teknologi. I korthet går det ut på att utveckla ett kritiskt reflekterande förhållningssätt som hämtar kunskapsnäring från både vetenskapens precision och den beprövade erfarenheten.Att vara bildad innefattar att se och ta tillvara båda dessa kunskapsformer och att bejaka det praktiska kunnandet vilket inte är ett resultat av teoretiska modeller.

"Till bildningsbegreppet hör förmågan att kunna upprätthålla dubbla perspektiv, att kunna se både möjligheter och gränser och att kunna se såväl likheter som skillnader mellan människans olika konstnärliga och vetenskapliga aktiviteter. Detta är något radikalt annorlunda än att vara "flexibel", ett honnörsord i tiden utan substans och riktning. Att vara bildad är att ha utvecklat sitt omdöme så att man kan leva i och hantera paradoxala fält som är typiska för praktisk verksamhet under utveckling." Bo Göranzon

Bakom essäerna i denna bok ligger en insikt om vikten av att återupprätta förtroendet och respekten för sinnesåskådningen som alltmer undermineras i vår teknifierade värld, där mycket bygger på olika knep att "lura" sinnena. Författaren drar in läsaren i överraskande och provocerande resonemang och samtal om vetenskap och musik, om illusionism och konstfärdighet, om tidens väsen och minnet, samt om datorer, språk och mänskligt tänkande.Pehr Sällström är fysiker.

Detta nummer av Dialoger rymmer följande teman: Den tredje kulturen, Erövra ett språk och Paradoxernas underjord.

Matematiken är känd som den mest stringenta och precisa av alla vetenskaper. Såväl det matematiska fackspråket som formelspråket skapar på grund av sin precision lätt intrycket av att den matematiska verksamheten är uttömmande beskriven med hjälp av dessa språk. I denna bok vill författaren visa att detta långt ifrån är fallet; de kanske mest intressanta och kritiska aspekterna av matematisk verksamhet beskrivs ej av matematiken själv. Ett språk har ett speciellt territorium bestående av objekt, relationer och strukturer som språket kan beskriva och hantera. Därmed definierar också språket ett speciellt slags tystnad på omgivande områden.Lars Mouwitz är professor i yrkeskunnande och teknologi vid Linnéuniversitetet i Växjö.

Många utvecklingsföretag leder och planerar sin verksamhet med hjälp av processer. Vid förändringar och svåra, oväntade situationer kan man behöva frångå det förutbestämda och pröva sig fram. Då är erfarenhet grunden för ­ledningens omdöme. Finns det metoder för att lyfta fram och nyttja den samlade erfarenheten inom en ledningsgrupp? Går det att utveckla sin egen erfarenhet? I denna bok utforskas spänningsfältet mellan erfarenhet och process utifrån fallstudier inom olika svenska företag. Med hjälp av filosoferna Hans-Georg Gadamer, Denis Diderot och neurologen Gerald Edelman belyses begreppet erfarenhet i perspektivet minne, fantasi och känsla; en metod för reflekterande ledarskap redovisas i två tillämpningar. Jan Sjunnesson är verksam som utbildningschef på ­Saab-företaget Combitech och konsult i verksamhetsförändring.

I alla yrken ingår något som kan kallas praktisk kunskap, handlingar som bara den som övat kan utföra. Den som lär sig ett yrke lär sig också tolka situationer på ett sätt som gör det möjligt att se vilka handlingar som är ändamålsenliga.Hur lär man sig egentligen detta? Inom konstnärliga utbildningar finns en stark tradition av mästare/lärlingskap som syftar till att utveckla denna typ av kunskap.Bokens utgångspunkt är en serie samtal i dialogseminarieform med sex välrenommerade pianister. De är alla tidigare elever till den legendariske pianoprofessorn Gunnar Hallhagen, känd för sitt raffinerade sätt att använda bildspråk och analogier. Hans ständigt återkommande tema var tolkningens skapelseprocess, hur en musiker kan vara kreativ både gentemot notbildens begränsningar och mot de motoriska och mentala vanor som är grunden för att kunna musicera överhuvudtaget.Pianisternas exempel på överföring av konstnärligt omdöme genom ett analogiskt förhållningssätt har motsvarigheter även inom helt andra områden, till exempel avancerad systemutveckling. Genom att undersöka det kunskapsteoretiska område där olika praktiker kan mötas ger Sven Åberg en insiktsfull syn på den praktiska kunskapens villkor.Medverkande pianister: Love Derwinger, Anders Kilström, Ann- Sofi Klingberg, Stefan Nilsson, Roland Pöntinen och Staffan Scheja.Sven Åberg är lutenist och lektor i renässans- och barockluta vid Kungl. Musikhögskolan i Stockholm.

Man tänker sig ibland att etiken är som en pyramid. Pyramidens breda bas består av alla våra moralutsagor om individer och deras egenskaper och handlingar. Toppen består av en överordnad norm i stil med utilitarismens grundprincip eller Kants kategoriska imperativ. En kritisk diskussion av pyramidmodellen för etik är det första ledmotivet i boken Etik och praktisk kunskap. Det andra ledmotivet är att skissera ett alternativ till pyramidmodellen. Mitt förslag är att etiken är som ett isberg. Den formulerade etiken är bara toppen på allt det som ligger under vattenytan all vår praktiska kunskap. Experter spelar en central roll på de flesta av livets områden. Det finns numera mängder av experter också på etikens många delområden. Men vad innebär det egentligen att vara expert på etik? Det är det tredje ledmotivet i boken.Tore Nordenstam forskade och undervisade i filosofi vid universitetet i Khartoum under fem år på 1960-talet och blev sedan professor i filosofi vid universitetet i Bergen, Norge. Han lämnade universitetet 1998 för att ägna mera tid åt att skriva och måla.

Bokens tyngdpunkt är ett flöde av bilder från arbetslivets förvandling mellan 1897 och 2002, sammanställda av Peter Gullers. Martin Fritz textkapitel gör de väsentliga nedslagen i modern svensk industrihistoria. Den industriella omvandlingen är också kunskapens omvandling och förskjutning. Hur ser den industriella kunskapen ut? Finns det ett kunskapsarv att förvalta? Peter Gullers och Maria Hammarén är förankrade i ett perspektiv på yrkeskunnande som vuxit fram ur den forskning som under 1980- och 1990-talet alltmer kommit att betona reflektionens roll för lärande i arbetslivet. Bo Göranzon, drivande kraft inom forskningsområdet, skriver i förordet: »Med det rika materialet av fotografiska bilder och Martin Fritz texter om infrastrukturen industrisamhällets omvandling ger boken unika möjligheter att reflektera över lärandet i dagens arbetsliv och den erfarenhetsgrundade kunskapens roll i all utveckling.«

Att analysera berättarkonsten är som att översätta fågelsång till mänskligt språk. På vägen till människors språk förlorar sången sin betydelse och om verkligheten bara är det ytskikt vårt öga kan uppfatta, kunde fotografiet ersätta måleriet, skrivkonsten skulle bli enkla rättskrivningsregler och musiken en uppgift för öronspecialister. Med utgångspunkt att verkligheten alltid överträffar realismen tecknar Einar Már Guðmundsson alternativa perspektiv. Världen är inte som den är. Den är vävd av fler trådar än de som enbart låter sig formuleras i faktum och upplysningar. Den består också av sådant som inte syns och inte kan vägas eller mätas allt det som berättarkonsten med fantasi och uppfinningsförmåga kan förmedla. Samtalspartners är bland andra Halldór Laxness, Gabriel García Márquez och Milan Kundera.Einar Már Guðmundsson har hyllats som en förnyare och förmedlare av den stora isländska berättartraditionen. Han tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 1995.

Yrkeskunnande är en kombination av precision och improvisation. Det byggs upp under år av djup involvering i en yrkespraktik. I syfte att bättre förstå den erfarenhetsgrundade kunskapens särart startade ett utvecklingsprojekt med nio systemutvecklare på dåvarande Combitech Software. Med Dialogseminariet som förebild (www,dialoger.se), utvecklades en metod att reflektera genom att läsa litterära och filosofiska texter. Boken demonstrerar föreningen mellan de två kulturerna teknik och humaniora.

Människan utgör kunskapsgrunden i denna bok - den uppfinnande och skapande människan som med sin förmåga att se och vidga sitt seende bryter in i en verklighet och sätter tankar, ting och tradition i rörelse. Med inspiration från upplysningsfilosofiska texter öppnar författaren upp för grundläggande kunskaps­filosofiska frågeställningar: Var går gränsen mellan fakta och fiktion? När vet vi att vi vet och vad innebär det att arbeta i gränslandet mellan det vi vet och det vi anar? Med dessa frågor vill författaren provocera och vitalisera dagens innovationsforskning och visa att hjulet måste uppfinnas två gånger (minst) inget kommer ur intet. Karin Havemose är lärare och forskare på ­avdelningen för industriell organisation och produktion på Ingenjörshögskolan i Jönköping.

Detta är en studie av den ingenjörskunskap som inte nämns i traditionell utbildning, men som yrkets själ vilar på. Författaren har deltagit i utvecklingen av ett program för lärande för de redan erfarna ingenjörerna - Erfarenhetsutveckling - som bygger på Dialogseminaremetoden. I denna bok redovisas de resultat som kan förväntas för deltagare i programmet, något som också erbjuder ett bidrag till ingenjörsutbildningen.Programmet erbjuder en mötesplats mellan teknik och konst, där mötet mellan ingenjörer och Dramatens skådespelare fördjupar kunskapen om ingenjörsyrket: en träningsplats för det analogiska tänkandet.

För ingenjörer inom systemutveckling är det centralt att kunna agera med säkerhet även när arbetet kräver att man skapar nya, oprövade lösningar. Begreppet ­kom­­plexitetsmax har använts för att skapa en kristalliseringspunkt för erfarenheter inom detta område. Nedskrivna ­reflektioner från ingenjörsverk­samhet har i dialog med ­analogier från andra verksamheter och yrken - bland annat konstnärliga - vävt samman ett mönster i vilket början till en praxis för skapande utvecklingsarbete kan skönjas. Med hjälp av egna exempel och en fond av så skilda tänkare som Einar Már Gudmundsson, Ludwik Fleck, Fridtjof Nansen, Hans Larsson och René Descartes skapar Christer Hoberg ett innehåll i begreppet komplexitetsmax.

InnehållBo Göranzon "Redaktionell kommentar" Siri Meyer "Innovatörerna kommer" Johan Svahn "Skapandeprocesser - systemutveckling och litterära analogier" Agneta Pleijel "Om det ungefärliga i ingenjörsarbete Opposition vid Göran Backlunds doktorsavhandling" Gunnar Bergendal "Självlärd" Nils Friberg "Ingenjör K. - en av de grå och talanglösa" Henrik Åhsberg "Michelangelos kupol" Johan Berglund "Banal ondska och formaliserat vetande" Clas Pehrsson "Jag - en autodidakt" Kjell Fagéus "Autodidakt och olika lärstilar" Cristine Sarrimo "Samtal pågår på författarskolan om hantverk, kvalitet och etablering"