Förlag Hede – förlag

Vi ser dem på TV och i tidningarna nästan varje dag – de gråtande, svältande barnen i krigsdrabbade områden. Vi tycker synd om dem, men vad tänker och känner dessa barn egentligen själva? Själv har jag tillbringat mina barndomsår under sådana omständigheter och vill gärna berätta för dem som växt upp i mer eller mindre ordnade förhållande i Sverige hur man kan överleva krig, flyktkaravaner, matbrist och allmänt kaos och hur det påverkar ett barn. Jag hade turen att överleva – jag måste berätta! Marianne Sjöström

Det här är en bok där ordet "ett" är invävt i berättelsen, som visas på högersidorna. På alla vänstersidor finns bilder som visar ett par av ett-orden som finns på respektive motstående sida.

Lennart skulle bli polis, tyckte hans mamma där långt uppe i Norrland. "För då finns det alltid jobb", sa hon. Direkt efter polisskolan började han arbeta som polis i Södertälje. Efter elva år där kom Lenart Nederhed till Säpo, som spanare och utredare, bland annat när spionen Stig Bergling var aktuell. Vad en anställning vid Säpo egentligen handlar om, det är något av det som boken berättar. Samtidigt ger den inblickar i övrigt polisarbete och i Lennart Nederheds livshistoria.

Det här är en bok om dålig psykosocial arbetsmiljö, orsakad av psykopater, mobbning, kränkningar, stress och livsfarlig ledning. Boken vänder sig i första hand till dig som arbetar med eller är intresserad av mänsklig utveckling i arbetslivet. Du kan vara chef, facklig, HR, mentor, jobba på personalenhet eller ha en annan roll i det psykosociala arbetsmiljöarbetet. Kanske behöver du öka kunskaperna om bland annat gott ledarskap, arbetsbetingade konflikter, psykopatiskt beteende, stress och utbrändhet, mobbning samt känna till kraven på den psykosociala arbetsmiljön. Men också om hur du själv praktiskt kan agera i svåra situationer. Innehållet är särskilt aktuellt då det är dags att göra något för att motverka arbetsrelaterad psykisk ohälsa. Härutöver är innehållet aktuellt inte minst i och med Arbetsmiljöverkets föreskrift ”Organisatorisk och Social Arbetsmiljö” som började gälla 2016-03-31. Stig Marklund

”Det har kommit in ett klagomål mot dig”, sade Sture och tog i ett papper som låg på skrivbordet. ”Du har utan orsak slängt ut en student från en föreläsning. Nämnden har faktiskt ett riktigt bra erbjudande till dig. Att du säger upp dig med omedelbar verkan…” Mot nio månaders lön. Jag undertecknade bägge pappren och gick därifrån. Jag noterade att det enda jag kände var lättnad. Nu åker jag någonstans. Bort från Sverige. När jag såg landet och namnet på kartan var det som det skulle ha sagt klick. Armenien.

Skräddarns Hanna stängde den bruna, tunga dörren efter sig, gick nerför de två trappstegen, kände stenens yta mot sina nakna fötter. Solen sken, det var en vacker dag. Hanna kände på de gula bräderna, smekte läkten som dolde springorna. Var det sant, måste hon lämna det här huset, flytta härifrån? Hon lät handen glida över bräder och läkt, Måste det ske? Jo, mamma hade sagt att huset måste säljas för det var egnahemslån på det. Och lån måste betalas. Efter ”När Skräddarn kom till byn” kommer Ann Brånn nu alltså med boken om Skräddarns Hanna. Där dokumenterar hon bl.a. sjukvården från i går, sedd med olika yrkesgruppers ögon. Hon ger tillbakablickar på Skräddarn och berättar hur det gick för hans unga hustru Elin och deras gemensamma dotter Hanna. Vi får också veta ”oäktingen” Holmfrids öde.

Skräddare var han men han kunde också tillverka möblerna i hemmet, och rent av bygga sej ett nytt hus i två våningar. det klarade han också. Hans okuvliga energi visade sig när han tvingades uppföra samma hus två gånger. Inte nog med de 11 barnen, det blev även ett så kallat oäkta barnbarn att ta hand om. Dottern Olga måste fly till Amerika för att kunna försörja sig och pojken. Dramatiken i hennes liv där var stor och det dröjde länge innan hon kunde återförenas med sonen. Skräddaren lyckades som änkeman med 11 barn skaffa en blyg hushållerska. Hon blev hans hustru och fick styvbarn som var äldre än hon själv.Ljuspunkter, som när hemmet fick elektricitet, ingår i denna skildring av livet i 1900-talets början.Författarinnan upplevde själv mycket av det som berättas, hon var en av Skräddarns döttrar..

Bibi Johns vann som 13-åring en sångtävling hemma i Arboga, fyra år senare turnerade hon med Vårat Gäng. Efter några år som vokalist i svenska jazzband, turnéer i hemlandet samt de första skivinspelningarna – bl.a. med Povel Ramel – fick hon huvudrollen i en svensk film med Jan Malmsjö som motspelare. Utomlands medverkade hon i omkring 20 filmer, varav en med Louis Armstrong. Bibi Johns turnerade mycket, i USA och i de flesta världsdelar, bl.a. med Tom Jones. Hon bor och arbetar i Tyskland sedan 70-talet år tillbaka, som sångerska, filmstjärna och inte minst programledare. Hon har lett över 50 tv-shower på svenska, engelska och tyska. År 1983 var hon programledare i Melodifestivalen, då Carola slog igenom. I Tyskland har Bibi Johns blivit erkänd också som konstnär. Några av hennes målningar finns med i boken, som bl.a. därför tryckts på lite finare papper.

Känner samhörighet / med koltrastens toner / gullregnets solljus / vindens växlande sång/ / Känner samhörighet / med okända medvandrare / på upptrampad pilgrimsled / i vilsenhetens värld / * Det var bara ett par verser ur Kjell Olof Bohlins rika diktproduktion. I boken ”Samhörighetens mysterium” skriver han om samhörighet med naturen, med andra människor, i tro och hopp och i universum.

"När jag tänker tillbaka på mina vilda ungdomsår är det främst Engelbrekt jag kommer ihåg. Ännu i denna stund kan jag känna hans blod på mina händer och se hur han livlös sjunker ihop på gräset medan hjärnmassa sprutar fram ur hans sönderslagna skalle. När hans kropp låg vid mina fötter borde jag kanske ha känt lite samvetskval eller åtminstone medlidande, men i sanningens namn kände jag bara lättnad. Jag hade ju räddat vårt land från ett hotande inbördeskrig och min egen klass från utplåning. " Så berättar Måns Bengtsson Natt och Dag om när han mördade Engelbrekt på en ö i Hjälmaren den 4 maj 1436. Det gör han i Kerstin Skogsbergs nyutkomna bok ”Engelbrekts baneman”.

Ju närmare han kommer desto tydligare upplever han att det är en kvinnlig polis som finns bredvid dörren till rummet. ”Du får inte gå in här”, säger hon med bestämd röst. ”Varför då? Jag ska hälsa på min pappa som ligger härinne”, förklarar Simon. ”Så du är hans son och vet ingenting? Vad heter du?” Han uppger sitt namn och berättar att han flera gånger i veckan brukar hälsa på sin pappa. ”Han är inte kvar här”, säger hon. ”Det är ingen som vet var han är. Jag trodde du hade fått den informationen. Det ser ut som att någon har stulit kroppen…”

Hon räckte upp en hand för att få hjälp. Mannen böjde sig ner, men tog inte hennes hand, istället lade han sin näve på hennes huvud och tryckte ner det under vattnet. Hans blick var triumferande, kall och allvarlig. Det tog en stund för Katarina att inse att det nu gällde liv eller död. Var jag iakttagen, tänkte Rikard. Är det orsaken till att de vita kuverten utan avsändare fortsätter att komma?

Vår jord förstörs i snabb takt! Dels gör vi människor det själva genom att till exempel skövla urskog, dels gör vi det indirekt genom utsläpp av växthusgaser. Därmed bidrar vi till klimatförändringarna med följd att isarna smälter och havsnivåerna höjs. På grund av denna förstöring minskar den biologiska mångfalden. Arter, såväl växter som djur och fåglar, försvinner eller får allt svårare att överleva. I denna bok ger författaren fyra konkreta exempel på den dramatiska utvecklingen. Han gör det genom att berätta om fyra resor till områden där denna utveckling är tydlig: till Burma, där regnskogen får ge plats åt oljepalmer,till Antarktis där isarna smälter, till Kenya med sina problem för urbefolkningen och Sri Lanka där regnskogen skövlas, samt till Galapagos som drabbats av invasiva arter och El Niño. Berättelserna är dessutom kryddade med en del deckarinslag. Lars Samuelson är företagsekonom och aktiv inom naturvården. Han är och har varit medlem i flera av Svenska Naturskyddsföreningens lokala styrelser och liknande. Han var under några år också ordförande för det framgångsrika storkprojektet i Skåne..

Besöket här behövde inte bli långt, blev jag informerad om, det viktigaste var att jag skulle ta med mig en inslagen låda omknuten med ett sidenband jämte en pärmförsedd samling papper där alla instruktioner skulle finnas om det uppdrag jag var utvald för. Ur första kapitlet * Mina egna upplevelser i Sverige och andra länder har legat till grund för fritt fantiserade omskrivningar. De fiktiva personskildringarna bygger på möten med verkliga människor under min levnad. Några har anförtrott mig traumatiserande upplevelser. Numera har de alla lämnat jordelivet. Sven Åke Hedström

Två klasser över henne gick Johan. Några år tidigare hade han kommit som flykting till Sverige. Nu var kriget i hans hemland över, men familjen hade som så många andra blivit hemlös under krigsåren och nu försökte de bygga upp en ny framtid här. Lena upptäckte snart den långe mörke grabben, som alltid hade en svärm av flickor omkring sig…. Ibland inbillade hon sig att han tittade extra länge på henne. I verkligheten var Lena så blyg att hon aldrig skulle våga prata med honom. En av bokens noveller handlar alltså om unga Lena men Margaretha Storm bjuder här på berättelser om kärlek i alla åldrar.

En flicka i 5-årsåldern ramlar baklänges ner i poolen. Hon hamnar under vatten. Han rusar fram, hoppar i och lyfter upp henne. Barnet gråter hejdlöst och tittar på honom med tårögda och mycket stora ögon. Just den händelsen bidrar till att vistelsen i Provence utvecklas till något helt annat än det var tänkt…

Fyra psykoterapeuter berättar. De delar öppenhjärtigt och frikostigt med sig av svåra livserfarenheter och problem. De värjer sig inte för att kliva ner från den piedestal som psykoterapeutyrket ofta placerar dem i.

I boken ”Stockåvallen Hedebygden och Holmarna” kan vi läsa om Härjedalens – och inte minst Hedes – historia, om Baltzarfejden och om Inger Grannes, vars brudkrona finns med på bild. Boken berättar bl.a. om forbönder och motridare, men också om senare tiders Härjedalingar som Ewert Ljusberg och Roland Cedermark. En stor del av boken ger fakta om djuren och naturen i landskapet, och om Hedehunden och dess historia. Rikt illustrerat är ett kapitel om fjällkor, detta i samband med avsnittet om fäbodar och om hur arbetsdagen i ”buan” kunde se ut. I boken finns dessutom beskrivning av hur man tillverkar fäbodens produkter och andra Härjedalska recept.

Varje vilsten längs stigarna i skogen var en mötesplats för där boende invånare på väg i något ärende någonstans och för långväga okända främlingar som behövde en rast i vandrandet upp och ned för branter och sluttningar och över spångade gungande myrar mot fjärran, mer eller mindre kända, mål. Det var där, liksom kring köksbordet eller framför den öppna spisen, i stugornas dunkel, som berättelser, sagor, historier, sanna lögner och osanna om vad som kunde tilldra sig i den djupaste skog och på de osedda underskönaste ängder med fäbodar och ensliga stugor som var blandfolkets byar, visten och ställen, tog form. Det område som det framför allt berättas om här ligger till hälften i Dalarna och till hälften i Värmland med utlöpare mot Västmanland och Norge. Ett sedan urminnes tider mörkt område, sett som hotfullt, av blockmark, storskog, branta berg, småtjärnar, bär- och mossmarker och bottenlösa kärr. Ett land som kallades mark, finnmark, befolkat av vilda djur och, ansågs det, oanat livsfarliga vildmän, oftast dock fromt fredliga som lamm. Rolf Christoffersson

"Hoppas den här boken kommer att vara till glädje och nytta för alla som jobbar i skolan på ett eller annat sätt och även för er som är föräldrar och har eller har haft barn i skolan. / Det går att förändra om man ärligt engagerar sig, tycker om barnen och om det finns en rektor som vågar och vill hjälpa till. / Ställ krav både på er själva och på skolan! / Ni som är lärare har världens bästa yrke - om ni passar för det." Så skriver Maud Simander, som författat denna bok..

Allt man hörde var ett knastrande ljud av grus när hon promenerade framför stationen i den mörka och fuktiga natten. Omgivningen fylldes av spöklika skuggor när de små lamporna runt byggnaden kastade sitt ljus mot den kolsvarta bakgrunden. Plötsligt såg hon en man som gick över rälsen i den bortre delen av stationsområdet för att sedan försvinna bakom de tomma tågvagnar som var uppställda där. *

Det var ovanligt tyst denna morgon när de violblå slogs upp vid sjurycket, inget surr på gatan av förbi-passerande bilar eller bussar, de vanliga morgonljuden var som bortblåsta och med tanke på min höga ålder funderade jag på om hörseln hade drabbats av något okänt under natten. Men så var icke fallet, vår kände kommissarie Wal-lander skulle rädda Ystad från undergång och till den änden var gatan jag bodde på avstängd för trafik några timmar på det att filteamet kunde göra sina tagningar i lugn och ro, därav tystnaden från gatan, och det egen-domliga med detta är ju att det var just tystnaden som gjorde att man vaknade. Så står det i en av Kurt Sellebos berättelser, som i boken kompletteras med vissa rimmade rader. Som dessa: Tänk att hitta de rätta orden som Ranelid få mässa i Norden och kanske få en chans att vicka på rumpan i Let´s Dance

Den som snart fyller 90 har förstås varit med om en hel del. Annie Fulton är inget undantag. Som tonåring var hon kocka åt norrländska skogshuggare. Sedan började hon arbeta i Göteborg där Ruben Rausing bad henne renskriva patentansökan för Tetra-Pak. Bilande i England fick hon punktering och George, den engelske gentleman som bytte däck åt henne, gifte hon sig med. På 1950-talet blev hon framgångsrik i SM i orientering, en sport som hon fortsatte med som pensionär, i Veteran-VM och andra tävlingar världen runt. Annie fanns också med i toppen vid SM-tävlingar i pistol. Det var under den period hon ägnade sig åt fårskötsel… Innehållsrikt liv? Läs själv!

Nu när jag vet hur sårbart livet kan vara, sätter jag bättre värde på de vackra ögonblicken i livet. En hastig kram, ett vänligt ord i förbifarten, den första jordgubben för året, kaprifolens doft i skymningen eller en skimrande fjäril som fladdrar förbi. Så lyder en av dikterna i Astrid Carlssons bok, en bok fylld med tankar och bilder från hela livet, från barndomsminnen till avskedstaganden i mogen ålder.

Dykken och Filledunsen trampade tillsammans runt i en stor lerhög. De trampade så att den mjuka geggamojan klämdes upp mellan deras tår och smaskade långt upp på vaderna. De båda trollbröderna bodde i en koloni med troll och de var kolonins krukmakare.

Jag har blivit ett frimärke. Ett Europa-frimärke i valören sex kronor och med temat Berömda kvinnor. Min berömmelse grundar sig, enligt vad som anförs nu vid utgivningen 1996, på min insats i svenskt samhällsliv under 1900-talet, och på att jag blev Sveriges första kvinnliga statsråd. Det sistnämnda skedde 1947 och var under Tage Erlanders tid. Men nu är det 1996, och en Göran Persson har i år utsetts till statsminister. Ann-Marie Mathiassen är svensk, men har bott det mesta av sitt vuxna liv i Norge. Hon har en doktorsgrad i litteratur från Universitetet i Oslo och har varit lektor och medarbetare i förlag. Av tidigare romaner hon publicerat kan nämnas Kungen av Portugal, Två ryskor, Karl August - Sveriges kronprins som aldrig blev kung samt deckaren Riktiga änglar tar inte köksvägen. På norska föreligger Samtaler med Camilla (Camilla Collett 1813-1895).

Stora belopp cirkulerar i samhället och många personer har i sina positioner beröring med dem. Ser man möjlighet att komma över något för egen del kan frestelsen ibland bli svår att stå emot. Blotta informationen i media om de stora belopp som är i omlopp kan också leda till att respekten för pengar - och för medmänniskorna - minskar. Fallet Hästgården är ett inte alltför ovanligt exempel på hur två skrupelfria personer lurar förhållandevis godtrogna människor till långtgående hjälpinsatser. Den här boken skildrar händelser ur verkligheten.

"Minns det som igår, femtiotalet. Framtiden bredde ut sej, och vem som helst i Amerika kunde bli miljonär. Somrarna var varma. Politikerna trofasta. Och utanför stan hade Loffe sett en gädda fastklämd på en cykel. Grannens kåk brann opp, Lotten blev med barn och Maj-Britt sol-och-vårad. För övrigt lunkade det på..." Så berättar Margareta Sarri, född i Stockholm, uppväxt i utkanten. Hon har skrivit om könskriget, om kulturkrockar, om jakten på identitet och den förföriska drömmen om frihet. Och nu boken "Elva år efter kriget".