Lindö förlag – förlag

Framför huset gick grusvägen som knastrade vidare till en mörk punkt långt borta vid horisonten där den övergick i asfaltens korsande tvärrand och förenade byar med samhällen och motorväg. Här utgjordes gränsen mellan hus och land av den inbäddade nästan osynliga ån tillsammans med den gamla föreningsbyggnaden vid vägkorsningen. Framför dem skymtade åkrar och ladugårdar där det våta gruset lyste rostbrunt efter augustivärmens molnskugga. Sand och stenar smälte in i den varma jordfärgen som små gråkalla händer. Fälten kom närmare. I hans blickfält möttes sensommarskogens regndoftande välkomsthälsningar och rönnens avvärjande handskakningar Grönskande träd sträckte sig vid sidan av vägen och han tyckte sig se grenarnas snyftande ursäkter och granens liknöjda nickande mötas för ett ögonblick. Framför björkens vajande slöjor hade grönskan dragit en grön ridå och bakom den skymtade det vajande vetet längs telefonstolparnas golgatastråk.

Men det var först sedan jag börjat på Schillerska som tanken på att bli författare slog rot. Jag är enormt stolt över att ha gått på Schillerska. Jag var en del av det mytomspunna Vasastan innan det blev mytomspunnet, innan Håkan Hellström gjorde det legendariskt för all framtid. Vasastan innan den blev Vasastan." Skål Schillerska! Jag älskar dig. - Marcus Birro Jag är ju medveten om sättet på vilket jag ofta promenerar genom Vasastan, där Schillerska är beläget. Hur jag tar omvägar bara för att undvika dess aura, eller bara sneglar varligt på dess brandgula fasad då jag passerar, som vore själva byggnaden en religiös fanatiker vars blick jag inte vågar riskera att återgälda. - Carl Lindsten Jag har mycket att säga om Schillerska. För mycket. För jag hatade och älskade Schillerska, Schillerska med dess omnejd (Vasagatan) ändå en plats där jag fann vänner för livet, döda och levande. - Andres Stoopendaal Att dö nära min skola är något jag kommer undvika till varje pris. Om du hittar mig blödande på spåren vid Vasaplatsen, släpa bort mig därifrån! Jag behöver ingen svart kappa för att känna mig alienerad. - Maja Gödicke De senaste tjugo åren har Schillerska gymnasiet varit plantskola för en mängd framgångsrika unga författare. Här presenteras fyra av dem med texter som skrivits under åren på skolan eller behandlar gymnasietiden. Det är texter som brinner av personligt engagemang och ett sökande kring framväxten av en litterär identitet men också högklassig poesi och betraktelser. Två diktsviter, en prosalyrisk essä och ett romanutdrag ger tillsammans med utgivarens introduktion en bild av unga författarröster. Lars Kromsten är lärare i litterär gestaltning på Schillerska gymnasiet i Göteborg.

Ungdomars symboliska praxis i adolescensen är uttryck för deras vilja att förändra sig själva och sitt eget liv. I sin konstnärliga verksamhet kan de ändra förutsättningar och utgångspunkter de burit med sig sedan barndomen. Genom att arbeta med att skriva litterära texter kan de ge sig själv "en andra chans" och förändra sin individualitet. Här möter vi sex ungdomar som alla arbetat med att utforma sin identitet som skribent och författare. De beskriver sin egen arbetsprocess och reflekterar över sina erfarenheter och den produkt de skapat.