Naxos – förlag

”Det som på pappret är en komplimang kan ur fel mun bli en attack och vice versa. På en arbetsplats hade en moderat politiker en praktikdag. Vi hamnade i samma bil och av någon anledning utbrast hen att jag var gracilt byggd. Det lät som en beskrivning av vilt snarare än av en ung kvinna, så jag lät uttalandet hänga i luften, men så var hen också yrkespolitiker och kanske van att inte alltid säga sådant som faller i god jord. Min positiva läggning gjorde dock att jag nu – flera år senare år efteråt – har bestämt mig för att ta det som en originell snällhet och att inte göra politik av det. Ett lika tveksamt fall inträffade under min korta insats som lärare för yngre barn. Det var en lagom yvig klass med ett och annat barn man minns lite extra väl, av olika skäl. Under matintaget tittade en rödhårig liten en bra stund på mig och utbrast:– Jag tycker att du har för långa ögonfransar. Påståendet var svårparerat. I dessa dagar florerar allehanda ögonserum som får fransarna att expandera. Man kan också gå på salong och limma på extrafransar. Däremot har jag aldrig hört talas om några knep som förkortar ögonfransar.” – ur boken Sagt om Emma Emma Furehill hade ett alldeles särskilt tilltal som kåsör. Hon skrev kort och med en lite halsbrytande och samtidigt elegant humor. Det var kåserier som lämpade sig förträffligt för högläsning. Under flera år hade hon vinjetten ”En smålandinnas memoarer” på Göteborgs-Postens Världens gång-sida. Där berättade hon små glimtar från en barndom som i hennes tappning tedde sig småländskt skimrande. Emma Furehill var – i positiv mening – en lite otidsenlig skribent. Hennes stil kunde ibland vara sirlig på ett sätt som var mycket ovanligt för hennes generation av skribenter. Men framför allt är hennes kåserier fyllda av ett okuvligt glatt humör. Det är full fart och full energi från första till sista ordet. Denna energi ter sig än mer okuvlig när hennes texter nu äntligen samlas i en volym. Det var ett nöje och en ära att få vara Emma Furehills redaktör. Kristian Wedel Redaktör på Göteborgs-Postens Världens gång-sida. Emma Furehill kom som en vårvind på GP:s kulturredaktion en dag och gjorde ett oförglömligt intryck. Så lång. Så glad. Så stora nyfikna ögon och så tacksam över att under en tid få vara en del av vår redaktion. Jag var då redaktör för nyhetsarbetet på kultur & nöjesredaktionen och den som oftast hade en uppgift för Emma, coachade henne i skrivandet och smittades av hennes glada humör. Och humor. Det var lätt att vara runt henne. Energin och viljan att leverera fanns där varje stund, artiklar skrevs och publicerades och så var det den där lusten att spänna bågen lite till … Suget efter ett friare skrivande fångade jag upp genom att höra Emma berömma andra skribenter, krönikörer och kåsörer som hon uppskattade på tidningen. Att motivera henne till egna försök var den enklaste sak och hur det gick vet vi sedan länge. Att på nytt få läsa Emmas betraktelser med småländsk klang och knorr gör mig innerligt glad. Malin Clausson journalist och författare

Allt sedan ”Du kunde fötts på Hisingen” gavs ut har jag fortsatt min tradition att skriva en dikt varje jul. Och nu var det dags att samla ihop dessa (samt några bonusdikter) till en ny bok, som fått namnet ”Du Överraskningarnas Gud” efter titeln på en av dikterna, och även efter en av mina sånger, nämligen ”Överraskningarnas Gud- ett festligt credo” (credo=trosbekännelse) som finns med i slutet (som en liten surprise? ) . En fröjd att än en gång få ha med underbara illustrationer till dikterna av fantastiska Ulrika Holm, och denna gång även en målning av lika fabulösa Lydia Holm!

Är det de bruna, de vita, eller de röda? Är det ingen av dem utan någon helt annan? Ja, det kommer vi att ta reda på i musikalen: Julens största gåva. Musikalen börjar med en duell mellan pepparkaka, lucia och tomte. Alla vill göra anspråk på att ”vara julen”. De anser att de kommer med väldoft, ljus och gåva. Musikalen trappas upp och det skapas en stress kring allt som måste göras. Baka, handla, laga mat m m. m m. Men ÄR det då detta som är julen? Svaret får vi när vi i andra akten läser julevangeliet och ser att Jesus kom med ett viktigt budskap. Han kom med väldoft, ljus och som den största gåvan. Julmusikalen mynnar ut i identifikation och skolans värdegrund. Jesus kom som ett barn- precis som jag. Kan jag vara en väldoft, ett ljus och en gåva för mina medmänniskor?- Vem är det som ”är” julen? Musikalen involverar både barn och vuxna. Min erfarenhet visar att det är både viktigt och givande att samarbeta över generationerna. Vi har mycket att lära av varandra. Här är en stor fördel i mellansnacket att det inte är ett skrivet manus i de olika rollerna. Istället är det de egna funderingar Elisabeth Andersson har skrivit musikalen och har arbetat som musiklärare på Jönköping University. Numera reser hon runt och föreläser om barn musik Elisabeth vill med den här musikalen visa på att julevangeliet landar i skolans värdegrunder. Det som hände första julnatten har en viktig betydelse än i dag. Jesus – julens största gåva.

Att sjunga, vyssa, vagga och hålla barnet tätt intill, ger barnet lugn och välbefinnande. När vi sjunger ord som beskriver hur värdefull och älskat vårt barn är skapas kontakt känslomässigt och intellektuellt mellan barn och vuxen. Det ger barnet trygghet och tillit. Dessa sånger bygger på denna idégrund och syftar till att ge många fina sångstunder för barnet tillsammans med sina föräldrar, syskon och andra nära och kära. Barn är den största gåva vi kan få.

I Dansa och sjung med ös och gung är det barns lärande i musikaliska sammanhang som har fått uppmärksamhet nämligen – låtar som lär. Dessa sånger syftar till att ”lära med hela kroppen” på ett lustfyllt sätt. De passar utmärkt att användas i förskola och i skolans tidiga år. Självklart kan de också användas i andra sammanhang såsom barngrupper i andra pedagogiska miljöer och i hemmet. Min förhoppning är att sångerna ska ge många glada och härliga sångstunder tillsammans med barn och vuxna. Ett lustfyllt lärande är en god förutsättning för ett lärande för livet. Till detta metodhäfte finns också en CD med samma namn. Dansa och sjung med ös och gung – låtar som lär.

Arrangemang av Ingemar Berglind Magnus Helmner släppte under hösten 2023 albumet Pilgrim som blivit en stor framgång. Texterna är reflektioner kring att vara på pilgrimsfärd; en längtan bort från stress och press mot ett liv mer orienterat utifrån den inre längtan efter kontakt med oss själva, våra relationer och Gud. Helmner rör sig som vanligt i en lättillgänglig miljö av toner, där lyssnare jämför med Peter LeMarc och Ingemar Johánson, Tomas Andersson Wij och Bengt Johansson. Körarrangemang har tagits fram i samarbete med Nacka församling där en kör med varierad erfarenhet av sång och bakgrund i kyrkan entusiastiskt sjungit Kom Vi Går och de andra låtarna. När arrangemangen prövats har Magnus deltagit som solist och inspiratör och Ingemar Berglind har delat instruktioner. Körarrangemang är tänkta som ett samspel mellan solist, kör och kompgrupp och som tillsammans skapar variation och en dynamisk helhet. Körarrangemangen är ganska enkelt arrangerade, huvudsakligen trestämmigt, då det klingar bäst i popgenren. Möjligen kan rytmiken vara lite utmanade för en del körer och då kan det vara till stor hjälp att lyssna på Magnus fraseringar och uttryck på Spotify/CD vid instuderingen.

Du och jag - Carl Dahlbäck Helén Västberg Arrangemang av Ingemar Berglind Hur beskriver man den erfarenhet som vi kallar kärlek? Kanske börjar det med insikten att alla människor erfar en och samma förunderliga kärlek. Men även om det är så, så upplever vi den inte på samma sätt. Det är först när olikheterna i kärlekens uttryck går i dagen, när skillnaderna mellan oss bejakas som också enheten i det vi har gemensamt kan synas. Kärlekens väsen säger något om att vi alla har samma värde, formade av samma kärlek, ur samma hand – oavsett tid och rum på vår jord. Därför ger oss kärleken inget val i relation till den andre, den som är annorlunda än jag, men också jag. Kärleken i dig, möter sig, i mig. Boye beskriver det: ”Allting är du, hela mitt väsens mål”. Kärlekens mystika erfarenhet är utgångspunkten i ”Du och jag”. Det kan inte uttryckas mer intimt och igenkännbart än i de tidlösa orden från Jalal al-din Rumi som gett materialet dess namn. Erfarenheten av att bli funnen och förlorad i kärleken och samtidigt ana något gudomligt när två blir ett, är densamma oavsett vilken tradition vi kommer från. I Guds Hus i Fisksätra har kristna, muslimer, judar och människor av annan livsåskådning mötts sedan en lång tid tillbaka, vilket har varit en viktig inspiration i framväxten av detta material. Där människor möts i respekt för våra olikheter kan tilliten till varandra börja gro. Det räcker långt för fredsarbetet i vår värld. Den inledande frågan får sitt självklara svar i poesin. Oavsett om det är Rumi, Höga Visan eller Boye. Hoppas du ska känna något av det i våra sånger! Carl och Helén