Oeisspeis – förlag

I alla tider har den just för ögonblicket levande generationen betraktat sig själva som den mest upplysta någonsin, med ett antal obestridliga ”sanningar” som den tror på. I alla tider har också den för tillfället levande generationen förkastat tidigare generationers obestridliga ”sanningar”, liksom senare generationer kommer att förkasta de nuvarande.En obestridlig ”sanning” är i västerlandet för närvarandeatt miljontals kvinnor varje år sextraffickeras in i slaveri och förnedring. Detta var en ”sanning” också för över 100 år sedan, och historiker idag kan konstatera att den ”sanningen” bara var en myt. Ändå har vi tagit upp den myten igen, utan att den är mer sann nu än för 100 år sedan. I själva verket är sextrafficking i alla världens länder ett ”nollbrott” (d v s mindre än ett fall per 100 000 invånare), och den överväldigande mängden av vetenskaplig forskning kring ämnet prostitution visar att kvinnor nästan alltid själva väljer att inträda i yrket – och att de som gör livet svårast för dem är de självutnämnda ”räddarna” av kvinnorna.

Detta är den tredje samlingsvolymen av Dick Wases texter kring gotländsk medeltidshistoria. Författaren är, utan överdrift, en av de mest produktiva intressenterna i samma historia någonsin, vilket möjliggjorts av hans ingående källstudier under snart 50 år. På mindre än fem år har han åstadkommit över 1200 sidor av vad som nästan helt är gotländsk historie­skrivning (främst medeltida sådan) och dessutom 1100 sidor i sitt ”magnum opus” 2019, ”Invånarna i medeltidens Visby”. Dessutom har han i skrivande stund som regester lagt ut över 2500 medeltida dokument och inskrifter rörande Gotland på Internet. Ett arbete som ännu inte är fullbordat. I innevarande volym berör han bl a frågan om när gutarna tog kristendomen, befolkningsstorleken på ön, Västergarns funktion, Helgeandshuset och Solberga kloster i Visby, rådet i samma stad, Gotlands störste jordägares familjerelationer, Vasa(e)ättens ursprung och i recensioner och debatt två undermåliga publikationer av Gotlands museum, samt boken om den 1944 torpederade gotlandsångaren S/S Hansa. I en personligt färgad text berättar han också om sin familjs förhållande till Gotlandsbolaget under 132 år. Också det ett stycke (modern) gotländsk historia.

2005 utgav gotlandshistorikern Dick Wase första upplagan av ciceronen ”Människor­nas Visby”, vilken 2024 följdes av den fjärde. I den boken har den intresserade den i särklass bästa ciceronen till Visbys me­deltidshistoria, inte minst för att Wases medeltida alter ego, Lafrans Blåkind ‒ känd samtida suput och löskekarl på medeltidsveckan, innan denna blev en renodlad lajvarfestival ‒ skrev den inledande berättelsen. Då det saknades en lika bra ciceron rörande den gotländska landsbygdens medeltid tog Wase initiativ till skapandet av internet-informationssidan ”me­deltidsgotland.se”. Utifrån den skapades en handbok för den intresserade, vilken rörde den gotländska landsbygdens me­deltid. Emellertid saknades Lafrans på webbsidan, vilket däremot åtgädats i denna publikation. Lafrans har här skrivit den inledande berättelsen om landet Gotlands medeltidshistoria ‒ och ni får ibland ursäkta honom hans brutala språk. Uppslagsdelen är dock skriven av hans nutida alter ego, Dick Wase. Denne har forskat i Visbys och Gotlands medeltidshistoria under snart 50 års tid och är den kanske mest produktive gotländske medeltidshistorikern någonsin. Framförallt då när det gäller staden Visby, men också för förståelsen av t ex hur Gotland kom att bli skattskyldigt under sveakonungen. Det finns knappast någon annan, som idag kan mäta sig med Wase i kunskap och kompetens när det gäller Gotlands medeltidshistoria, särskilt på forskningens område. I denna bok finner du den allra senaste, i särklass mest vetenskapligt belagda, kunskapen om den gotländska landsbygdens historia. Det är den ur forskningssynpunkt mest underbyggda och relevanta och därför är boken överlägsen alla andra populärvetenskapliga sammanställningar i ämnet. Dessutom är språket och informationsutbudet både roligare och mer spännande.

Denna bok är en uppföljare till samlingsantologin ”Spaden och Pennan”, som utgavs 2009. I utgivandet av den boken medverkade de bägge redaktörer som står bakom utgivandet av boken Du håller i Din hand. De borgar för att innehållet, liksom föregångaren, även denna gång handlar om ny humanistisk forskning. Medverkar gör ett antal skribenter från olika discipliner, alltifrån professorer till författare och journalister. Gotland är naturligtvis i centrum för publikationen, men ramarna är satta för hela Östersjöområdet. Totalt medverkar 23 olika författare med 35 olika texter. Bland dessa får vi bl a lära att Haquin Spegels viktiga ”Rudera Gotlandica” kanske egentligen var en sorts plagiat, att Helgeandskyrkan i Visby ingick i ett mönster av danska rundkyrkor, om ”mjölkhäxor”, vad arkeo­logiska skelettmaterial kan bidra med till medicinsk forskning, att det fanns korrumperade präster på Gotland, om fotografer och konstnärer i 1800-talets Gotland, hur sjöfarten utvecklats på samma ö och, uppseendeväckande nog, att det är föga troligt att det hedniska templets i Uppsala lokalisering till Gamla Uppsala stämmer. Mycket nöje och förkovran är utgivarens önskan att denna bok ska skänka Dig.

Det är brytningstid mellan hedendom och kristendom då ett helt nytt folk, tyskar, börjar dyka upp i den stora handelsstaden Visby. Deras mål är ytterst att delta i den ryska handeln, men de mäktiga gutniska köpmännen vägrar att släppa in dem. Därför provocerar några missnöjda ”saxiska” köpmän fram ett krig, för att stuka de högdragna nordborna. Men inget går som tyskarna tänkt sig. Kvar i Visby blir den unga tyska hustrun Alheid, med sina bägge barn, och en förbjuden passion inleds mellan henne och gutarnas ledande man, bydomaren Liknat Silkentopp. Men freden kommer allt närmare – och med den katastrofen! Dick Wase, ledande historisk expert på Visbys medeltid, har med romanen ”I skuggan av triumfen” skapat den sannolikt mest autentiska medeltidsroman som någonsin skrivits i detta land. Här möter vi människor, föreställningar och attityder från just den tid det utspelas i och inte – vilket annars nästan alltid är fallet med s k ”historiska romaner” – nutida, tillrättalagda individer som ska uttrycka sig modernt korrekt framför en historisk kuliss. Berättelsen kastar också ett nästan plågsamt tydligt ljus över kvinnors förändrade situation då kyrkan ”korsfäste” den gamla seden.

Från Pompeji har vi inte bara erhållit ett stort antal erotiska bilder och föremål från antikens Rom, utan också ett ansenligt antal inskrifter med erotiska och kärleksmotiv. Här är ett urval av dessa, lätt tillgängliga i ett litet häfte, vilka vittnar om hur annorlunda den antika människan tänkte på kärlek, sex och erotik. Denna skrift är inte tänkt som någon vetenskaplig sådan, utan som en lättsam, enkelt tillgänglig sådan, vilken alltså kan ge lite insikt i hur romarna tänkte. Därför har t ex exakta uppgifter om inskrifternas placeringar slopats då jag ansett att det för miljöförståelsens skull räcker med förenklad byggnadsangivelse. Mycket nöje!

Denna publikation är en genomgång av de kända gotländska köpmännen i England som visar att gotlänningarna var de viktigaste östersjöaktörerna på denna handel. Den tyska aktiviteten var i denna handel betydligt lägre.

Sofia lever i 70-talets Stockholm i en tid av hopp och förtröstan på framtiden. Den progressiva musikrörelsen tar form och de som är unga tror att de verkligen kan förändra världen. Sofia bär afghanpäls, besöker de ställen som likasinnade går på och knyter nya bekantskaper ‒ och kärleksförbindelser. Men verkligheten är mer komplicerad än hur livet borde vara. En traumatisk upplevelse bryter upp vardagen och arbetet i Gamla stan, då hon och Mia på Interrailkort reser bort från obehaget; Europa runt, där den nyvunna friheten levs ut. Men, hemma väntar den lite äldre kusinen och nära vännen, som vårdar sin MC och planerar att spela bas med Paul McCartney. Och även om de båda står varandra nära så är de alldeles för olika. Han drunk­nar allt mer i ett virrvarr av droger, sprit, ett trassligt förhållande och en ständig jakt på något annat. En känsla av ångest och sorg växter och Sofia känner att maktlösheten tar över. Stadens mörka sida har tagit kommando!

Det är mer än fyrtio år sedan en särskild vägledning till Visbys kyrkoruiner och domkyrkan skrevs, så det är hög tid att den du håller i din hand kom till. Denna skrift innehåller också rekonstruktionsbilder av alla kyrkors (utom en) medeltida utseenden, till stimulans för intresse och fantasi. Bakom den står Gotlandshistorikern Dick Wase, vilken är den som de senaste årtiondena kanske gjort mest för att klarlägga hur den kyrkliga organisationen i det medeltida Visby tedde sig och som publicerat ett flertal böcker och många artiklar om gotländsk medeltid. Men en människas gärning är aldrig enbart hans egen. Föregångare har banat vägen och för Dick Wases del är en av de två som betytt mest för honom forne landsantikvarien Gunnar Svahnström, till vilken denna skrift tillägnas.

Vid julen 995 samlas släktingar hos landsdomaren Lodbrok på Eire gård på norra Gotland, till blot och gamman. Det blir upptakten till den utfärd som startar i Gräsmånad förljande år från Vis by, med Särkland som mål. De som far iväg är inte vikingar, utan istället gotländska handelsbönder och köpmän. Deras färd för dem via Ladogaborg och Bulgar till Särkland och sedan hem via Grekiska havet och Konunggård. Boken har inspirerats av den s k "Pilgårdsstenen" från Boge. Det är en annorlunda bild av de nordiska invånarna som framträder i en långt ifrån politiskt korrekt bok, för den befolkar inte vikingatiden med de orealistiskt rumsrena 1900-talsmänniskor som så ofta annars utgör historiska romaners hjältar. Det är en provocerande bok för den som av modernt ideella skäl tycker att historieskrivningen ska tillrättaläggas, eller som tycker att vissa saker inte bör berättas.

Hur är det att fly från förtryck till det man tror är frihet? Hur ofta kunde inte vi ”svenskar” ställa oss den frågan, med tanke på hur många som sökt sig hit från förtryck i vår egen tid? Men, en som måste veta är så klart en som gjort den resan, eller hur!? Men, är det verkligen så enkelt? Mariana Ursu Däcker vet varför hon flydde, men också att det aldrig blir så som man tror när man bestämmer sig för att göra det – och att det aldrig går att förutse allt som väntar på vägen, kantad av händelser som präglas av uppbrottet från hembygd, nära och kära och vänner – och inte minst alla nya intryck och människor man möter. ”Aldrig kunde jag tro att jag hade romanen klar inom mig när jag började skissa på den, men nu tror jag att jag har burit på den under många år, som någonting som ville komma ut.” Så är det det där som är så svårt för dem som inte ryckts upp ur sin mylla att förstå. Hur skulle återvändandet flera år efter flykten, till en hembygd och ett land sargat av efterdyningarna i revolutionen 1989, bli? Mötet med huset, och dess minnen? … människorna som blev kvar? och de nya tiderna? Det här är inte en självbiografisk berättelse, men den har starka drag av författarens upplevelser, blandade med rent fiktiva händelser som stigit fram på vägen som resultat av de erfarenheter författaren haft. Historien förs framåt av ”Bosse” en svensk vän som starkt berörts av huvudpersonens fragmentariska berättelser. Och liksom ”Bosse” kommer du som läsare att starkt beröras av denna flykt från förtrycket i Ceausescus Rumänien och efterföljande strävan att anpassa sig till det nya landet. Är huvudpersonen rumänska, eller svenska? Eller både och? Eller ingetdera? Vet hon ens själv?

Det har skrivits åtskilliga skrifter om Visby ringmur under 150 år, så denna är inga­lunda unik i sitt slag. Den kanske bästa som skrivits är av den förre antikvarien Waldemar Falck 1994, Visby stadsmur. En kulturhistorisk vandring. Den skrift du håller i din hand är inte avsedd att fungera som ersättning för denna, men kanske som ett komplement. Dels som en lite mer behändig skrift att ha med sig på ”turen runt muren”, dels som en komplettering mot bakgrund av att en hel del nya fakta har tillkommit.

Historien är inte alltid snäll, eller vad man vill att den ska vara. Det framgår av den här boken, vilken är den absolut mest uppdaterade och sanningsenliga bok om Visbys medeltid som publicerats. Det började som en följetong om Visbys medeltidshistoria i ”Gotlands tidningar”, under Hansedagarna 1998. Den blev så uppskattad att läsare hörde av sig till tidningen och undrade om den inte kunde bli bok. Det blev den första gången 2005, med en kompletterande uppslagsdel som skulle ge insikt också om det dagliga livet i den medeltida staden ‒ samtidigt som den skulle lotsa läsaren genom Visbys medeltida minnesmärken. Det som berättas i denna bok är så verklighetsnära, att Gotlands kommun, Gotlands museum och Medeltidsveckan ‒ maskerat bakom en ”värdegrund” som kan sätta grundlagen om yttrande- och åsiktsefrihet ur spel ‒ närmast bannlyst författaren, eftersom han på stadsvandringar berättat sådant som inte är tillräckligt ”anständigt” för att berättas. Med hänvisning till att några enstaka individer klagat över att han ordat om sådant som t ex avslöjas under uppslagsordet ”Prostitution” i denna bok har kommunen, museet och Medeltidsveckan åsidosatt de tusentals individer under åren som entusiastiskt och uppskattande åhört honom. Passa på! Det kan vara fråga om knapp tid innan det i detta land också bannlyses litteratur som inte anses passande eller politiskt korrekt utan istället berättar hur människor verkligen tänkte och levde. På Gotland går uppenbarligen kommunen och museet i spetsen för att en sådan policy ska bli verklighet.

Bertil, den nyligen pensionerade skolvaktmästaren, har alltid haft en speciell plats i hjärtat hos dem han möter. Efter att ha tillbringat decennier med att hålla skolan i toppskick, finner han nu att hans liv tar en oväntad vändning. Plötsligt dyker olika människor upp i hans tillvaro – från gamla elever som söker råd till grannar som bara vill dela en pratstund vid tomtgränsen. Det märkliga är att alla, oavsett kön eller art, tycks dras till Bertil. Hans lugn och genuina intresse för andra gör att han blir en osannolik mittpunkt. Men varför är han så älskad? Är det hans förmåga att lyssna, hans humor eller kanske hans oväntade förmåga att förstå andra människor? Genom möten som sträcker sig från det komiska till det gripande, utforskar Bertil de relationer som formar hans nya liv. Följ med på en hjärtevärmande resa där vänskap, kärlek och oväntad gemenskap får Bertil att inse att livet, efter pensionen, kan vara fullt av överraskningar. En berättelse om att hitta sin plats och att förstå att ibland är det de mest oväntade banden som berikar våra liv mest.

Detta är en kritik av den tyske forskaren Detlef Kattingers avhandling om tyskarnas roll i den gotländska handeln under medeltiden.

I denna publikation avhandlas den gotländska handeln på Holland och Flandern och listar kända köpmän, varor, nationstillhörighet m m.  Den ger en annan bild av fördelningen mellan tyskar och gotlänningar än tidigare.

1933 och 1940 utgavs två väldigt viktiga publikationer för kännedomen om Visbys medeltid, nämligen ”Visby domyrkas gravstenar” (Gotlands gravstenar I) och ”Die Grabsteine der Ruinenkirchen in Wisby” (Gotlands gravstenar II). Trots att de bägge ut­givarna, J W Hamner och Harald Widéen, gjorde ett storslaget arbete då, så har det visat sig ha en del brister. Fullt läsbar text har ibland missats och feltolkningar har gjorts. I denna skrift fylls luckorna ut och feltolkningarna har korrigerats. Dick Wase har i 40 år forskat i den medeltida visbyenciska befolkningen och inte bara letat upp källor som kan komplettera och korrigera, utan också personligen på något vis inspekterat de stenar som här redovisas. 1985 fick han i Dom­kyrkoförsamlingens regi i uppdrag att inventera de stenar som blottades vid renoveringen av kyrkan. Detta gav mycket ny och kompletterande kunskap och vittnar om Domkyrkoförsamlingens vilja att dokumentera och bevara. Eftersom dock detta är en synnerligen torr skrift trycks den inte i mer än 30 exemplar.

Den förkristna nordiska religionen är något som intresserar och sysselsätter tankarna hos ganska många, men osäkerheten kring hur den fungerade är stor. Där finns bilden alltifrån att Nordisk religion matats med intryck från den ”mer utvecklade” kristendomen, att den varit nästan på ett ”naturfolksplan”, med enbart utomhusdyrkan och starkt divergerande lokalt, till att den var organiserad, enhetlig och med dyrkan i kultbyggnader. Lucas Wase reder upp i begreppen och visar, att de som sett Nordisk förkristen religion som ”outvecklad” har helt fel. Över hela det geografiska området där de förkristna nordborna befann sig har religionen starka gemensamma drag, kultbyggnader var regel och ett fast prästerskap existerade.

Jonatan måste följa med på familjens semester till de bygder varifrån släkten kom, med en entusiastisk, släktforskande pappa som drivande. Urtråkigt tycker Jonatan att det ska bli, men plötsligt, när de kör genom den ändlösa skogen, vet han var de är någonstans – trots att han aldrig i hela sitt liv varit där. Och så ser han en flicka, klädd i 1700-talskläder, som han känner igen på något sätt. Mystiken tätnar när en gammal kniv blir funnen. Det är upptakten till en berättelse med reinkarnation, folktro och den fruktade tursen i berget som ingredienser. I fem mellanstadieklasser, under sin tid som lärare, hade författaren som projekt i svenskaundervisningen att låta eleverna skriva spökhistorier – ett ämne som djupt fascinerar barn och ungdomar. Från dessa plockade han sedan bitar och vävde ihop till en ”klassens” spökhistoria. Han har även läst historierna i andra klasser och eleverna älskade dem. Därtill ytterligare två berättelser, varav en inspirerad av egna upplevelser. Det här är tidlös och originell spänning på hög nivå!

En väldigt viktig källa för kännedomen om Visbys medeltida historia har varit den bevarade handskriften B 99, ”Visbyfranciskanernas handskrift”, vilken publicerats som ”Visbyfranciskanernas bok – av Evert Melefors och Eva Odelman. Emellertid sak­nar denna förnämliga utgåva en genomgång av handskriftens orsakssammanhang och kronologiska tillkomst. Dessutom saknas en kronologisering av den viktiga begravningslistan. Detta tomrum utfylls nu av Dick Wase, vilken i många år forskat kring invånarna i medeltidens Visby och därför samlat på sig mycket information som kan datera handskriften. Detta är ingen lekmannavänlig skrift, den är rent historievetenskapligt torr, och därför har den tryckts i den begränsade upplagan av 30 exemplar.

Dick Wase har gjort en lång, ihärdig, formidabel och grundläggande insats som få orkar med. Oavsett lite olika tankar, ställningstaganden och annat kan man jämföra honom med såväl Tryggve Siltberg som Hugo Yrwing. Anders R Johansson, redaktör tidskriften Haimdagar Dick Wase har i flera år varit en av våra mest produktiva Gotlandshistoriker. Han har två specialgrenar. Den ena är hans många faktaspäckade sammanställningar av ofta svårtillgänglig (svårläst!) information, där hans nyligen utkomna magnum opus är ”Invånarna i Medeltidens Visby 1000-1600” (2019) på 1170 sidor, ett oskattbart hjälpmedel för framtida Östersjöhistoriker! Wases andra gren är hans idérika, ofta nytänkande och orädda historiska analyser, ibland våghalsiga, ibland stridslystna. Dessa två drag, den arbetsamme, långsamme dokumenteraren och den stridbare våghalsen, ser man inte ofta hos samma författare. Tryggve Siltberg, landsarkivarie emeritus, Gotland Bland de forskare som under de senare årtiondena fört den gotländska medeltidsforskningen stora steg framåt är Dick Wase. Hans arbeten berör i första hand Visby, där hans forskning och skarpsynta tolkning och omvärdering av medeltidsmaterialet visar att vår kännedom berikats med en delvis ny syn på olösta frågor. Det är med stor glädje och respekt för hans forskning som jag ser fram emot fortsatt publicering av hans grundläggande och mycket värdefulla arbeten. Fil. dr. Waldemar Falck Dick Wase är en mycket påläst historiker. Det finns knappast någon forskare som kan mäta sig med den kunskap han besitter om Visbys medeltid, i synnerhet om enskilda personer under denna period, men också om de familjer och ätter dessa tillhörde. Hans bok- och artikelproduktion är imponerande. I den återfinns mycket vetande, inte bara om personer utan också om Gotland, staden Visby, dess ruiner och ringmur. Han är inte heller rädd för att ta kamp för sina åsikter och samtidigt sticka ut halsen, vilket också har medfört att hans debattlusta kommit att väcka en del ”ont” blod. Men man ska komma ihåg att det är de delade meningarna som för forskningen framåt − och tänk så tråkigt livet skulle vara om alla människor tyckte likadant. Torsten Svensson, doktorand i konstvetenskap

Detta är uppföljaren på den tidigare utgivna samlingsvolymen ”Dick Wase i Haimdagar 1998-2019”. Nu har dock samlingarna breddats även till andra tidskrifter och publikationer än Haimdagar och därmed är det mesta av Dick Wases produktion utanför direkta boktitlar inringad. Om ”Dick Wase i Haimdagar 1998-2019” och författarens forskning skrev t ex Anders R Johansson: ”Oavsett lite olika tankar, ställningstaganden och annat kan man jämföra honom med såväl Tryggve Siltberg som Hugo Yrwing”. Landsarkivarie emeritus, Tryggve Siltberg skrev bl a ”[d]essa två drag, den arbetsamme, långsamme dokumenteraren och den stridbare våghalsen, ser man inte ofta hos samma författare” och doktorand Torsten Svensson att ”Dick Wase är en mycket påläst historiker. Det finns knappast någon forskare som kan mäta sig med den kunskap han besitter om Visbys medeltid.” I innevarande bok finns också en svensk översättning av den artikel som Wase 2000 fick publicerad på tyska i den ansedda tidskriften ”Hansische Geschichtsblätter”. I och med det var han den förste svenske gotlandshistoriker att publicera en lång artikel i denna ansedda tidskrift. Samma text har också givit avtryck i tysk historieskrivning, i det att Hansemuséet i Lübeck, till skillnad mot tidigare tysk historieskrivning, inte hävdar tysk handel i Novgorod före Jaroslavfördraget 1191. Innehållet i denna bok är av stor vikt för kunskapen kring det medeltida Visby och Gotland.

Visste Du att Svedmyra och trakten däromkring var världens medelpunkt ända fram till början av 1970-talet? Kunde just tro att Du inte gjorde det, men Kalla kriget, Cubakrisen, Chrustjevs störtande, Vietnamkriget och t o m mordet på Martin Luther King var bara bisaker. Det viktiga var Fantomen, som bodde i Tunnelbaneskogen, Guldstaden, biografen Corso som lärde ut hur riktiga män var (och där man fick undra över greve Draculas tandhygien), Kavallerifortet vid pissgölen, badet på lördagarna i Enskedefältets skola, de nya tjejerna i Tallkrogsskolan och, framför allt, den stora skräcken i källaren! Dick Wase blandar egna minnen med fakta i dessa kåserier över en helt annan värld och en helt annan tid. En tid som kanske kan verka pittoresk så här med facit i hand, men där människor också föll offer för brott, förolyckades och dolda saker hände innanför lyckta dörrar.

När författaren Per Olov Enquist dog i april 2020 väcktes min lust att skriva om vår gemensamma hembygd ‒ Västerbottens kustland. Hittar i hans barndomsskildringar och övriga litterära verk beröringspunkter som han lyckades locka fram hos mig. Helt plötsligt rullas mitt eget liv upp för mig... Min berättelse är minnesbilder och fakta som tillsammans utgör ”min sanning” om landskapet Västerbotten.

Hur skulle hon förhålla sig till en stad där mer än varannan invånare var socialdemokratiskt präglad, där sulfatlukten från fabriken ansågs vara synonymt med pengar, där -30 grader var liktydigt med myggfritt? Den här berättelsen handlar om författarens förhållningssätt till staden hon växte upp i. Vid 15-års ålder är man präglad av sin dialekt och blir inte helt av med den, även om man byter miljö. Detta enligt docent Arne Klum, hennes lärare i franska vid Universitet i Uppsala, som av författarens accent anade hennes härkomst trots att hon då hade bott sju år i Uppsala. Doris Ljungblad har tidigare skrivit om sin släkts bakgrund i " Mitt Wästerbotten ". Här handlar det om hennes egen.