Östergötlands länsmuseum – förlag

Skriften handlar om Ljungsbros framväxt kring chokladfabriken Cloetta under 1900-talets första hälft. Fokus ligger på efterkrigstiden då samhället blomstrar och står på topp. De byggnader som idag kan upplevas som vardagsmiljöer byggs i en tid fylld av framtidsdrömmar, nymodigheter och socialpolitiska visioner. Kvalité och funktion är ledord hos arkitekter och bostadsplanerare.Skriften tar dig med på en resa i kristid och fredsyra, en tid då Hyland på radion är lika självklar som nylonstrumpans raka söm. Då biobiljetten kostar en och femtio och perstorpsplattan är senaste trenden. På vägarna börjar den nya folkbilen Volvo PV 444 rulla och på Cloetta dekoreras praliner med lika stor skicklighet som det medvetna byggandet runtom i samhället.Skriften fungerar även som guide, så på med promenadskorna och ge dig ut på upptäcktsfärd bland chokladstadens byggnader och platser - ett kulturarv värt att uppmärksamma och titta lite närmare på.

S:t Larskyrkan av idag bär på en tusenårig historia. Sedan länge har man förundrats över valet av plats för denna kyrka, en manifestation av ett religionsbyte. Sune Zachrisson grävde ut den romanska kyrkan 1956. Han ger här en målande och kvalificerad presentation av såväl utgrävningen och kyrkans historia som den vetenskapliga diskussionen kring kyrkobyggande vilken tagit fart under de senaste decennierna.Kyrkogården vid S:t Lars var vidsträckt långt ut under nutida gatumark och gravarna är så många att det väcker frågor. Sarkofagliknande monument, så kallade Eskilstunakistor, hörde till liksom även liggande gravhällar. Dessa var inte ovanliga i Östergötland, men förbryllande är att delar av sådana hällar återfinns i och under många kyrkmurar. Författaren beskriver den djupa religiösa symbolik som utgör grunden för sedvänjan.Den romanska stenkyrkan uppfördes på tidigt 1100-tal och fick under 1170-talets slut sitt torn vid västgaveln. Det höll på att gå alldeles galet på grund av den vattenmättade lergrunden - tornet började tippa över åt väster. Om detta dramatiska skede och hela den långa och komplicerade byggnadshistorien berättar Sune Zachrisson. Han skildrar rivningen av den medeltida kyrkan 1798, som länge varit alldeles för trång, och byggandet av den nuvarande kyrkan där det medeltida tornet trots allt fick stå kvar. På nyårsdagen 1802 invigdes kyrkan med interiör i senempir vilken sedan dess förändrats flera gånger.

Onkel Adamsgården på Hunnebergsgatan i Linköping har fått sitt namn efter författaren och läkaren Carl Anton Wetterbergh (1804-1889) som är mer känd som Onkel Adam. Här bodde han tillsammans med sin hustru Hedda och svägerska Adriana, vilka båda skapade den vackra blomstrande trädgården inne på gården. År 1927 öppnades ett museum över honom här och en museilägenhet i husets övervåning inreddes med föremål från hans hem. Med denna bok vill vi väcka gårdens historia till liv igen – byggnader, ägare och människor som bott här – från Måns Flådra på 1640-talet fram till Onkel Adam, som en gång var en av Linköpings och hela Sveriges mest kända personer.

Boken ger i 14 artiklar en skildring av arkeologi i Östergötland. Här blandas uppsatser om järnframställningen i Järnstad med texter om jägarstenålderns hyddor. Bondelivet under äldre järnålder skildras med bland annat exempel från stensträngslandskapet i Tinnerö. Olika kultplatser presenteras som det hedniska kulthuset i Borg och den kristna rundkyrkan i Klosterstad. Fynd som visar på långväga kontaktnät återfinns här, men även det lokala hantverks- och hushållsavfallet på boplatserna. Vardagen blandas med det exklusiva och unika.

Under 1800-talet blev folkkonst ett begrepp för att skilja föremål som människor, oftast på landsbygden, gjort från den konst som var etablerad i de högre samhällsskikten. Kring det förra sekelskiftet fylldes svenska museisamlingar och hembygdsgårdar av folkkonstföremål i syfte att bevara allmogens konst i en värld som präglades av industrins urbanisering. Samtidigt så har folkkonst idag blivit ett bortglömt begrepp som sällan används i vardagsspråket. I denna bok har vi samlat populärvetenskapliga artiklar på ämnet folkkonst i Östergötland i dåtid, nutid och framtid.

Smedstorp är ett av Östergötlands kulturreservat. Gården ligger i Norra Vi socken i Ydre. Smedstorp visar hur ett litet jordbruk kunde se ut under 1700-talet och det tidiga 1800-talet. Boken berättar om det ålderdomliga landskapet runt Smedstorp, den unika floran och de omålade timmerbyggnaderna. Men också om människorna som levt och verkat här. Ninnie och Carin föddes under 1900-talets första hälft. Läs deras berättelse om vardagslivet på gården.

Öna är ett av Östergötlands kulturreservat. Gården ligger i Nykils socken i Linköpings kommun. Odlingslandskapet på Öna visar närmast ofattbart magra förhållanden. Marken är stenig och blockig. Åkrarna är små. Människorna på Öna har röjt sten, byggt terrasseringar, fört på jord och utnyttjat varenda liten odlingsbar markbit. Öna visar det som på 1800-talet var vardagslandskapet för de allra flesta invånarna i Sverige. Boken berättar om byggnaderna, om landskapet och om människorna som levt och verkat här.

Det finns många sätt att närma sig det östgötska kulturlandskapet. Här följer vi i spåren av Bengt Cnattingius som var verksam som museiman från 1924 till 1965. Det är en spännande berättelse om hur en man med stort engagemang, djup kunskap och ett diplomatiskt sätt lyckades förverkliga många av sina idéer. Mycket av det vi tycker är självklart i vår omgivning idag lade han grunden till. Vad vore Linköping utan länsmuseibyggnaden vid Vasavägen eller Gamla Linköping? Han medverkade också aktivt för stadens offentliga utsmyckning. 1700-talsgården Smedstorp nere vid Smålandsgränsen räddades åt framtiden genom hans insatser, liksom Brunneby kyrka vid Göta kanal.