POV Books – förlag

Uppenbarelseboken 3 – 97 texter om film är tredje delen i prisbelönade Stig Björkmans exceptionella filmantologi. Ur Ellen Mattsons förord: «När man läser Stig Björkmans filmessäer i hans Uppenbarelseböcker är det just bredden som faller i ögonen. Givna verk som Citizen Kane och Det ljuva livet, Fåglarna och Blow-up, samsas med något kanske mindre självklara som Working Girl och Halloween. Hans entusiasm över vad man med rörliga bilders hjälp kan sätta igång i betraktarens öga, hjärna, drömmar och fantasi omfattar alla genrer, alla sorters uttryck. Det är aldrig fråga om att pliktskyldigt beta av stora namn och stora verk, i stället rör sig Björkman i varje volym – och nu är det alltså dags för den tredje – från filmens början fram till i dag och låter ljus falla på filmer som många sett, som nästan ingen sett, som man glömt bort att man sett, som man sett till leda men nu, genom texten, ser på med nya ögon. Att se, att se om, att berätta vad man sett – det är formeln för texterna i hans Uppenbarelseböcker.» Uppenbarelseboken – 203 texter om film, första delen i denna bokserie, gavs ut 2021 och beskrevs av Carl-Johan Malmberg i Svenska Dagbladet som «den mäktigaste essäsamlingen om enskilda filmer som skrivits i vårt land». Andra delen i serien, Uppenbarelseboken 2. 109 texter om film, utkom 2022.

Filmskaparen Mia Engberg står redo att spela in sin tredje långfilm i Paris, hennes dittills dyraste och mest omfattande produktion, då filmens och livets olika omständigheter tvingar in henne i en kris som är både konstnärlig och existentiell. Den visuella tystnaden är en personlig och mångbottnad essä där vardagens olika värden flätas samman med ett kreativt sökande och en resa i dödens närhet. Vi får följa med till Marguerite Duras hus på stranden i Trouville, till Derek Jarmans blå universum och till Ellen Ripleys blodiga strid mot ett modermonster på en främmande planet. Mia Engberg är filmregissör och författare och står bakom prisbelönta filmer som Lucky One, Belleville Baby och Dirty Diaries – 12 shorts of feminist porn. Den visuella tystnaden är hennes andra bok.

En fullödig filmhistorisk essäsamling av en av landets främsta filmskribenter. I ett förord till utgåvan skriver Hynek Pallas: «Stig Björkmans kritik har den rikedomen och ger verktygen. Den överbryggar tid, men vi glömmer aldrig att det är förfluten och levd tid. En riktigt bra skribent har förmågan att placera läsaren i sammanhanget i vilket han eller hon såg filmen. När Stig Björkman skriver om Ingmar Bergman, Elizabeth Taylor och Marlon Brando – eller den iranske filmpionjären Amir Naderi – så finns på samma gång en backspegel som en känsla av att vara där när filmen visas för första gången.»

"Den mäktigaste essäsamlingen om enskilda filmer som skrivits i vårt land." Carl-Johan Malmberg, Svenska Dagbladet "På snart sagt varje sida uppenbaras filmens magi och storhet, både när det är som bäst och när den slirar till." - Josefine Askegård, Arbetaren "En bländande och upplysande filmhistorievandring i gott sällskap, lika lärorik som lättsam." - Joni Hyvönen, Vagant "Även om man tydligt kan se hur Björkmans filmsyn präglades av det sextiotal då hög konstnärlig svansföring och politiskt patos visade sig kommersiellt gångbart, så vittnar urvalet av filmer också om en nyfikenhet som aldrig sinat. Stig Björkman älskar rörliga bilder och har gjort så sedan 1940-talet. Visst har han sina favoritregissörer – Luis Buñuel, Jean-Luc Godard, John Cassavetes, Woody Allen – men ingen kan för det klistra den slöa etiketten 'gammal vit man hyllar sina likasinnade' på honom. - Kalle Lind, Expressen "Och de väldiga anspråken hos titeln? Ja, de infrias; filmerna uppstår på de bildlösa sidorna, som påminnelser om sådana man sett och som osedda blanks man nu får lust att se." - Carl-Johan Malmberg, Svenska Dagbladet

Huvudpersonerna i Andrej Tarkovskijs Spegeln, Stalker och Nostalghia reciterar var och en Arsenij Tarkovskijs dikter. Under sin levnad framhöll regissören Tarkovskij (1932-1986) vid flera tillfällen poeten Tarkovskij (1907-1989) som den störste då levande ryske diktaren, och omsatte återkommande stoff från faderns verk i sina filmer. En klase syrener erbjuder en provkarta på hur detta band kan se ut, hur de konstnärliga motiven återkommer mellan två generationer Tarkovskij. Men framför allt är det diktsamling med tidlösa värden som förtjänar att läsas helt i egen rätt. I reviderad översättning och med förord av Per-Arne Bodin och med efterord av Sofia Norlin.

«Kanske är det först där, när det dokumentära närmar sig fiktionen, som jag kan leva ut alla de liv jag inte lyckas leva själv.» Dramatikern och regissören Marcus Lindeen rör sig mellan film och teater. Mellan Stockholm och Paris. Mellan minne och gestaltning. Mellan försöket att beskriva andra och behovet av att förstå sig själv. I personlig dagboksform tar han oss med genom och bakom arbetet med dokumentärfilmen Flotten (2018) och teaterpjäsen Det osynliga äventyret (2020).  Filmen skildrar återföreningen av deltagarna i ett spektakulärt gruppexperiment från 1973, då elva människor drev över Atlanten på en flotte, för att undersöka våld och sexuella relationer. I pjäsen möts en konstnär, en hjärnforskare och mannen som genomgått världens första ansiktstransplantation, i ett samtal om identitet och förvandling.

Med Tjuvheder och Goliat, båda filmerna guldbaggebelönade för bästa manus, gav Peter Grönlund en välbehövlig injektion till den samtida svenska filmen. Ett Sverige i marginalen samlar manuskripten till dessa två filmer. Peter Grönlund är prisbelönt regissör och manusförfattare. Senast var han aktuell med den uppmärksammade tv-serien Björnstad (2020), baserad på Fredrik Backmans roman. Peter Grönlund tog aldrig genvägen via de för publiken välkända skådespelarna och miljöerna. Tjuvheder befolkades av amatörer och mindre kända aktörer, Goliat nästan endast av nykomlingar. Med varsam hand behandlade han dem alla som levande människor som försöker komma till tals med sina liv och som vrenskas mot allt det som ingår i begreppet «det sociala arvet»: hur människor formas av sin miljö. I deras kamp för en dräglig tillvaro gav han dem både mörka och ljusa sidor, märkvärdigt nog utan minsta överslätande moralism eller överlägset insmickrande tonfall. (Ur bokens förord av Eva af Geijerstam)