Preposition förlag – förlag

Sune är tillbaka med ännu en humorbok. Nu lite fräckare! Jag gillar humor i alla former. Det som är viktigt för mig med anekdoter och vitsar är, att det finns en knorr på dem. Något oskyldigt man kan skratta åt. Några av er som läst min förra humorbok Kyrkohistorier eller en glad Österdahlare har bett mig att skriva en ny sådan. Jag har hörsammat er vädjan och resultatet blev det här. Många av historierna är kloka och sanna, men det finns också några som inte är det. Jag vill därför med Nils Ferlins ord skriva: Gud må förlåta mig somliga rader.

Efter skilsmässan flyttar Seb från Stockholm och bosätter sig i ett gammalt tullhus på södra Gotland, sjuttio meter från havet. Här tänker han bo resten av sitt liv och här hoppas han att än en gång hitta kärleken. I någon form. Men det händer saker som han inte är beredd på och inte kan förklara. Det handlar inte enbart om kvinnan som någon gång på 1800-talet hängde sig i päronträdet ute i trädgården. Heller inte om det märkliga med tuppen, som en dag bara finns där och som Seb nu lärt sig tala med. Eller de mystiska ljusskenen som ibland ser ut som människokroppar och den vietnamesiska flickan utan tunga. Är han på väg att bli galen? Tanken har föresvävat honom och han klandrar inte dem som anser att han bör spärras in på mentalsjukhus. Men han vet ju att han är helt frisk, fast frisk med en förmåga att uppleva det oförklarliga. Ofta förstår han inte själv vad det är som sker, men han väljer att försöka vänja sig vid tanken. Författare: Bernt Nilsson enligt folkbokföringen och familjen. Annars allmänt kallad Bison på Gotland, där han är född och dit han så småningom återkom efter en massa år i Stockholm. Tidigare journalist på båda kvällstidningarna, reporter på TV, korrespondent i London, krigsreporter i tre krig, manusförfattare, kåsör, krönikör Nu bosatt sjuttio meter från strandkanten vid hamnen i Burgsvik på södra Gotland. Och där bor även Seb, den här romanens huvudperson.

Sune Österdahls samlade historier under mer än 30 år i kyrkans tjänst. Under ett möte på stiftsnivå tyckte kyrkvärden Åke Kihlén att det var tråkig stämning och föreslog då att man skulle ta en Österdahlare och avsåg då en av hans historier. Därav idén till bokens titel.

Manne Wiik, 17, mönstrar på m/s Virginia som maskinelev för sitt livs resa. En ny värld öppnar sig, såväl dit resan leder som i mötet med livet ombord. AKTER OM MASTEN är en underhållande roman full av dråplig humor med inslag av djup vänskap och stundtals stor dramatik. Leif Peking Nilsson är född och uppvuxen i Norrköping. Han gick på 50-talet själv som 17-åring till sjöss i maskin. Seglade i olika rederier till en bit in på 60-talet. De sista åren som maskinist i Transatlantic. Efter att ha gått i land för gott har han skrivit många uppskattade reportage om livet till sjöss för olika tidningar. Numera är Peking bosatt på Gotland. tjöt som en stucken gris rullade runt kycklingrester och porslinsbitar hade fastnat på hans nerkletade nakna rygg och i baken på honom stack en krökt gaffel upp gick honom in på livet borrade in en knallhård uppercut i solarplexus tarmarna åkte hiss, lättmatrosen tappade helt luften, föll dubbelvikt på knä kippade förtvivlat efter andan

Sune Österdahl är en erkänt god historieberättare. Inte minst visade han det med sin uppskattade bok Kyrkohistorier. Är det en dröm så låt mig drömma, är en helt annan historia. Ett slags självbiografi som Sune berättar genom de människor han mött eller som han livet igenom önskat träffa. Här får läsaren möta dem alla. Samtidigt tar Sune ett ovanligt grepp om en av livets stora frågor, ja kanske den allra största. I sitt förord skriver Sune: »Dödsångest har jag lidit rätt mycket av. Vetskapen, om att jag en dag skall dö och inte fi nnas mer, är skrämmande för mig. Ibland kommer det över mig en mystisk ensamhetskänsla, att jag aldrig mer skall få träffa alla dem jag hållit av och som nu är döda. Farmor, mor och far. Bröder och släktingar. Vänner och bekanta « Följ med Sune på hans resa. En allvarsam men samtidigt som alltid på Sunes vis, en humorfylld och hjärtlig, berättelse.

Under brinnande krig i Europa går Arvi sina sista år på Handelsskolan i Tallinn. Efter en kort tid av frihet har Estland åter hamnat i stormakternas grepp och bollas mellan kommunistrysslands och hitlertysklands inflytande. Situationen syns omöjlig när ungdomar utan sympatier för någondera sidan ställs inför att mobiliseras av den rådande makten. Unga estniska män tvingas som soldater ut för att strida mot varandra. Johnny Kivimets berättar öppenhjärligt och rakt om den unge Arvis upplevelser, tankar och känslor. Berättelsen om Arvis umbäranden för att nå friheten känns angelägen att återge än idag. Johnny skildrar en resa, inte bara geografiskt utan också genom livet där Arvi möter såväl vänskapen som kärleken.

Här är berättelsen om Therese, en stark och livsbejakande mor. Boken skildrar ett långt händelserikt liv, hur det gestaltade sig under ungdomsåren i Estland och hur hon som ung diplomathustru kom ut i världen. Men där alla drömmar om framtiden krossades när andra världskriget bröt ut. Hennes familj hade tur som lyckades fly till det fria landet Sverige. De klarade sig undan den ryska terrorn som med skoningslös kraft drabbade dem som blev kvar. Tusentals människor blev deporterade till arbetsläger i Sibirien och fick stå ut med svält, kyla, ohyra, sjukdomar, övergrepp och andra vidrigheter. De ester som fann sin nya frihet i Sverige mötte också svårigheter under sin första tid och blev kallade både för jävla utlänningar och plättvändare. Men det var förstås ingenting mot allt det de som blev kvar i Estland fick utstå. Men längtan och saknad efter hemlandet gick aldrig över. Det skulle dock dröja nästan femtio år innan Estland blev fritt igen och det blev möjligt att återvända. Luule Sander Victorin var själv bara tre år då hon tillsammans med sin familj kom till Sverige. Med utgångspunkt från sina egna minnen och upplevelser samt sin mors berättelser återger hon med inlevelse och närhet ett stycke av vår tids historia.

Det livsfarliga livet Att var dag välja sitt liv är en outhärdlig utmaning. Men Ebba gör det mest förbjudna. Hon överger barn och barnbarn. Hon ockuperar en gammal ruin i Provence för att söka den människa hon en gång var, bakom rollerna som den duktiga dottern, den lämpliga hustrun, den diskreta älskarinnan, den uppoffrande modern, mormodern som aldrig glömde en födelsedag. Hon rör sig egensinnigt hit och dit i tiden, berättar om tålmodig väntan och orubblig tro på kärlekens mirakel. Hon minns sina bästa väninnor som sprang genom barndomens mardrömmar i ärvda gummistövlar, övertygade om att livet alltid utspelade sig någon annanstans än på den förfärliga plats, där de kommit till världen som en slumpens restpost, ungefär. Flickor som mest bara levde för att bli vuxna nog att vända platsen ryggen. Som aldrig förstod att själva livet kunde vara livsfarligt. Helene Körner är journalist och författare. Den ensamma tillvaron som skribent balanserar hon med att köra taxi i Stockholm.

Inte kunde jag föreställa mig att min familj var så skör att den skulle störta samman av vår kärlek Bettan Bååt-Frisk, överläkare vid Visby lasarett, firar sin födelsedag traditionsenligt med sin familj. Inkokt lax med ärtmajonäs och till dessert smultron. Men allt är inte som vanligt. Hennes nya kärlek Manne Stenman bor i gästhuset Blåelden. Under en dramatiska helg, när den gotländska sommaren står som allra skönast med prunkande blåeldshav, överdådigt röda vallmoåkrar och bedövande vackra solnedgångar bryts en familjs strukturer brutalt sönder. Solveig Faringers debutroman Blåeld scener från en weekend berättar om kärlekens provocerande kraft och familjelivets tvingande mönster. Solveig Faringer är en författande sångerska och skådespelerska. Hon har tidigare skrivit dramatik, en lång rad kåserier och utkom 2005 med Den trettiotredje pärlan, en berättelse för barn fotograferad på Drottningholmsteatern av Marita och Helga Jonsson.