Recito – förlag

»Varmt grattis till en av de viktigaste böcker som skrivits. Den måste läsas av alla som har ett ansvar för att vi ska ha tillgång till säkra och effektiva läkemedel men också av andra som ska bedöma risker med kemikalier och annat vi möter i vår miljö.» Professor Barbro Westerholm, tidigare chef för socialstyrelsen »Grattis till en fantastisk bok! Fylld med massor av intressanta, fullspäckade faktadelar och samtidigt lättläst som en roman. Mycket skickligt gjort!» Docent Karin Paulsson, psykolog med 30 års erfarenhet av handikappforskning. »En korrekt beskrivning av vad som hände under ett par år i början av 1960-talet. Din redogörelse är skakande av många skäl bl a i din belysning av aningslösheten hos myndigheter och enskilda individer.» Professor Rolf Zetterström, under 40 år chefredaktör för tidskriften Acta Paediatrica

Min son Adam har aldrig gått i sjätte klass. Han läste matte och engelska på rastplatser. Biologi, geografi, historia och andra språk lärde han längs vägar, på berghällar, i ladugårdar och i samspråk med människor han mötte. När en mor tar sitt barn ur skolan för att vandra genom Europa, blir det onekligen uppståndelse och tumult. Många tycker mycket. Åsiktsläger skapas – för och emot, rätt eller fel? Detta är berättelsen om vår fotvandring, en resa lika mycket i det inre som i det – tidvis mycket dramatiska – yttre. Att gå till fots är att hinna tänka, att gå till fots är att känna. Att gå till fots är att inte veta, att hoppas, längta och streta. Det är också att träffa människor, att hisna, att bli skrämd och trött men ännu mer att begrunda, att imponeras och fascineras av livets alla möjligheter och dimensioner, av människors vardag, av det storartade i det lilla. Allra mest är det en frihet: inga tider att passa, inga förväntade roller att spela, inga förutfattade meningar, ingen aning om framtiden – men väl medvetna val och mål i sikte. Sartre säger att vi människor är dömda till frihet och han har rätt: Friheten kräver både envishet och tåga men återgäldar hundrafalt och belönar rikt den som framhärdar. Jag hoppas att den här boken visar att man inte blir hjälte av att göra det ovanliga utan av att klara det vanliga med självrespekten i behåll. Jag hoppas att den röjer att kärlek, gråt och tandagnissel inte kräver fast bostad, att glädjens vingar lyfter bäst i friska luften och att barn är fenomenala reskamrater.

Den här boken handlar om ensamhet och utsatthet, om vikten av medkänsla, omtanke och vänskap. Den lilla ugglan har råkat illa ut. Hans vingar är skadade och han flyger dåligt. Han har svårt att jaga och han är hungrig och trött. När hunden Sam hittar honom och den gamla damen tar hand om honom så får han inte bara två vänner. Han får hjälp att överleva och hans vingar får tid att läka. De bär honom igen och han kan flyga som förr. Han lär sig vikten av vänskap och gemenskap.

»När jag la biljetten på incheckningsdisken såg jag att jag skulle heta Morales den närmaste timmen.» »- Tänk om han bara ville åt en av dom men sköt allihopa för att villa bort spåren. Så gör dom i deckare ibland, sa Limbo. - Jag läste en deckare där mördaren ville åt ett helt gäng människor men bara sköt en av dem, för att villa bort spåren, sa Pekka. - Om man verkligen vill lura polisen kan man ju skjuta någon helt annan än den man vill åt. På så vis har man också kvar hämnden att se fram emot, sa jag.» »Jag beslöt mig för att börja i andra ändan, med en lista över ord att undvika i min platsansökan. Svordomar och könsord var naturligtvis uteslutna, möjligen med undantag av platsansökningar till herrtidningar.»

I Isis idiom följer vi under ett knappt år Greta, 37 år, illusionslös och stundtals trånande i fel läge, som så smått börjar inse att hon är på väg rakt in i medelåldern. Greta har barn och en vanlig vardag men försöker även njuta av livet med resor och själslig flykt. Mellan nyår och advent uppstår en del kärleksförvecklingar och ekonomijobbet på det stora varuhuset strular. Insikten om att vi endast har ett liv och att det är till för att levas med humor och glädje hjälper inte fullt ut. Missförstånd och strutsliknande funderingar på tillvaron kan sätta käppar i hjulet på livets flyt. Det här är en ytlig historia om ett ytligt år. Men handen på hjärtat, hur många är det som verkligen vill ner och simma på djupet.

This is the story about how a seemingly harmless little white sleeping pill by the name Neurosedyn could deform tens of thousands of children. The book follows Neurosedyn on its way from a pharmaceutical plant in post-war western Germany until this day. It portrays the mothers struggling for the right to keep their deformed children and the childrens often traumatic childhood. We also meet those in power who made the fatal decisions. The catastrophe became very important for the future. The attention around the Neurosedyn children led to a change in the way disabilities were seen. Children who had been hid away in institutions were allowed into regular schools. The fear of a repeat of the tragedy changed the authorities perspective on pharmaceuticals and patient safety. Talidomid, which is the active ingredient in Neurosedyn, caused the worst pharmaceutical catastrophe in our time. Despite this fact talidomid is once again a medicine seeking new diseases to cure. «Congratulations to one of the most important books that has been written. It must be read by everyone responsible for us having access to safe and effective medicines, but also by others who estimates risks with chemicals and other things that we encounter in our environment.» Professor Barbro Westerholm, former head of the national board of health and welfare. Boken finns också tillgänglig på svenska under titeln Bara en liten vit sömntablett.

Johanna lever ett bra liv som tonåring i Stockholm. Med kompisar, uteliv, välbärgade föräldrar och två små bröder. Hon är smart och duktig i skolan och har precis träffat Oscar som hon i smyg är förälskad i. När familjen är hos farmor och farfar på julen blir hon bortrövad till ett land som är helt olikt allt hon tidigare sett. Ett land där hon plötsligt inte är Johanna längre, där hon måste anpassa sig till andra seder och bruk, där hon måste kämpa för att överleva. Johanna ställs inför varelser som hon inte ens i sin vildaste fantasi trodde existerade. Hon lämnas aldrig ensam och har alltid en jordbyggare som följer med henne vart hon än går, men trots detta så planerar Johanna ständigt sin flykt från Skogslandet. Tillbaks till verkligheten.