Sköna konster – förlag

Tolken gör det möjligt för poliser, sjuksköterskor, läkare, domare och andra fackpersoner att genomföra samtal där det finns språkbarriärer. Vad är tolkens uppgift i sådana situationer? Läroboken ger en solid introduktion till tolkyrket inom offentlig sektor. Författaren utgår från tolkens yrkesetik som fastslår att bägge parter i samtalet har likvärdiga krav på tolkens kompetens. Tolken är på så sätt tvåpartisk. Samtidigt är tolkens viktigaste verktyg, språket, ett mångsidigt fenomen som gör tolkens uppgift krävande. Genom autentiska exempel illustreras det komplexa samspelet i tolkade samtal. Boken bygger en teoretisk plattform för tolkens funktion. Individens rätt att bli hörd och få information står i förgrunden, medan kunskap om tvåspråkighet och dialogens komplexitet klargör förutsättningarna för tolkens professionsutövande. Den tvåpartiska tolken vänder sig till tolkar, tolkstuderande och fackpersoner som kommunicerar via tolk i sitt arbete. Hanne Skaaden är professor vid Institutet för internationella studier och tolkutbildning på Högskolan i Oslo och Akershus. Läroboken bygger på hennes långa och allsidiga erfarenhet som tolk och tolkutbildare.

Sågsandsborna är en berättelse över livet i ett sommarstugeområde på östra sidan av Hemsön, en ö i Bottenhavet utanför Ångermanälvens utlopp. Sågsand har fått sitt namn efter en såg som anlades i Utanöbäcken under 1800-talet. Här var i stort sett jungfrulig mark ännu på 1920-talet, men från 1930-talet började sommarstugor byggas på sidorna av den stora sandstranden. Mats Hellspong tillbringade sin första sommar i livet 1941 på Sågsand och har sedan dess varit sommargäst där varje år med några få undantag. Här berättar han om sina minnen från livet på Såg­sand. Han har därtill gjort ett stort antal intervjuer med vänner och grannar på Sågsand för att kunna ge en mer fullständig bild av bebyggelsens framväxt och livet på platsen under sommarmånaderna. Boken innehåller ett stort antal foton från 1930-talet och fram till 2000-talet. Mats Hellspong är professor emeritus i etnologi.

Povel Ramel var en av de mest mångsidiga och egenartade profilerna i svensk kultur under 1900-talet. Många minns honom som en briljant pianoentertainer och ordekvilibrist. Men han var också en unik uttolkare av vårt moderna samhälles framväxt. Med gycklarens lekfulla allvar gestaltade Povel Ramel den omvälvande tid då Sverige gick från ett lokalpatriotiskt jordbrukssamhälle till ett internationellt välfärdssamhälle. I parodier och pastischer fångade han alla stilar och genrer från slutet av 1800-talet fram till 60-talets pop, och förtydligade de mest typiska dragen under denna ”melodins epok” - det optimistiska och glada men också spänningen och konflikterna mellan det gamla och det nya, det svenska och det utländska. Mitt i allt detta finns också en tidlös och ovanligt innerlig hyllning till livet, leken och glädjen. Med hundratals not- och textexempel belyser Johanna Broman Åkesson i denna bok Povel Ramels stilistiska bredd och personliga stil vilket också blir en kulturhistorisk resa genom 1900-talet.

Historiker försvinner lätt under glömskans horisont, när de inte längre är aktiva. Sven A. Nilsson, som var professor i Uppsala från 1955 till sin pensionering 1980, hör verkligen till dem som gjort sig förtjänta av eftervärldens fortsatta uppmärksamhet. När Gunnar Artéus nu gjort honom till föremål för en biografisk studie, är detta alltså helt på sin plats. Artéus, som själv inte tillhört skaran av Nilssons direkta lärjungar, vilket kan vara av värde när man vet hur uppburen Nilsson var av sina många adepter, har fokuserat sin framställning på Nilssons vetenskapliga nyvinningar. I centrum står hans forskningar om ett samhälle präglat av krigsmaskineriets krav. Nilsson gjorde nyskapande insatser för att förstå hur detta samhälle fungerade från dess början under 1500-talets slutskede till dess kulminationspunkt under andra hälften av 1600-talet. Med indelningsverket blev finansieringen av en överdimensionerad krigsmakt satt i system. Hur kungarna manövrerade riksstånden, inte minst adeln, att godta denna utveckling är en viktig del av den insatsen. Artéus korta bok förtjänar att läsas av alla som är intresserade av hur en ny kunskap om den fascinerande ”stormaktstiden” växt fram. På köpet får man en viss insyn i hur en framstående historiker arbetat. Rolf Torstendahl

”Hellre talar jag med gräs än människor, för gräsen krånglar inte till det och de står still och lyssnar, och lyssnar jag tillbaka har de alltid något av vikt att säga...” Gunnar Eriksson lägger örat till jorden. Hans dikter lyssnar och frågar. Samtalstonen är lågmäld, undertexten ofta självironisk, men perspektiven hisnande. Som läsare är det ett intellektuellt äventyr att slå följe med ”denne lätt botaniske poet” på hans sökande vandring mellan yttre och inre rymder, spejande mot historiens och minnets horisonter genom lövverket. Gunnar Eriksson (1931-2024) var en av Sveriges främsta idéhistoriker. Intresset för poesi fanns med sedan unga år men blommade upp igen under pensionsåren. Föreliggande fjärde diktsamling blev hans sista.

En praktisk handledning i tolkningens forskningsmetoder. © Sandra Hale and Jemina Napier, 2013 This translation of Research Methods in Interpreting is published by Sköna konster förlag by arrangement with Bloomsbury Publishing Plc.

Anna-Greta Nystig Sättare (1922-2023) levde ett långt liv. Långa perioder i ensamhet. Men böckerna, skrivandet, orden och musiken var hennes vänner som hon umgicks med, skrattade, grät och grälade med. I ganska mogen ålder fick hon mod och styrka att börja ge ut sina dikter och göra sin röst hörd på ett sätt hon aldrig tidigare vågat. Hennes dikter handlar på ett eller annat sätt nästan alltid om möten - det medmänskliga mötet, mötet mellan människa och natur, mötet med det förflutna, mötet med musiken, längtan efter möte. Mellan raderna är ett urval dikter och prosalyrik ur hennes diktsamlingar. Här finns också hennes textsättning till Sollerö Långdans som finns inspelad med flertalet artister och musiker.

Kluriga, rytmiska, tvetydiga verser om bokstävernas ljud, form och kulturella symbolik. För alla som är roade av språk, ordkunskap, rim, ramsor och ordlekeri.

I denna essäsamling porträtteras inlevelsefullt ett antal kända poeter och ett antal mer eller mindre kända militärer. Bland de porträtterade militärerna märks Döbeln, Helmut von Moltke, Robert E Lee, Magnus Stenbock och Philippe Pétain. Och bland poeterna Goethe, John Keats, Arthur Rimbaud och Verner von Heidenstam. Författaren är professor i historia, poet och essäist samt har översatt utländsk lyrik.

Första världskriget avgjordes på västfronten 1918. Detta världshistoriska drama skildras sakkunnigt och fängslande i denna bok. På ett lättillgängligt sätt presenteras för svenska läsare forskningens aktuella bild av kriget. Framställningen är främst inriktad på att utreda två grundläggande frågor: varför misslyckades de tyska offensiverna? Och varför blev den följande allierade offensiven så framgångsrik? Dessutom porträtteras de högsta militära befälhavarna psykologiskt och som strateger. Författaren är professor emeritus i historia, särskilt militärhistoria, vid Försvarshögskolan samt ledamot av Kungliga Krigsvetenskaps­akademien. Han är även poet, essäist och översättare av utländsk litteratur.

Gunnar artéus är en ovanlig historiker. Hans stora forskningsinsats ligger inom militärhistorien i vid mening. Men han är också poet, har gett ut diktsamlingar och översatt andra poeter som Rilke och Yeats. Och han är heller inte någon traditionell militärhistoriker. Han har visserligen skrivit om strategi, generaler och krigandets konst, men framför allt gäller hans forskning den framväxande militärstaten och det svenska samhället i dess helhet. – – – Inlevelse i människor, stämningar och mentaliteter kommer tillbaka med ökad styrka i de essäsamlingar som Artéus publicerat under 2010-talet. Essäformen har gett honom en frihet som han utnyttjat till att göra inkännande och utsökt formulerade karakteristiker av personer och epoker. Essäformen ger honom också möjlighet att pröva nya metoder. ur Ronny Ambjörnssons förord Gunnar Artéus är professor i historia, poet och essäist samt har översatt utländsk lyrik.

"Skådande i gruset hittar jag en penna nertryckt i ett bilspår.” Blicken för det lilla går igen i hela Gunnar Erikssons diktning. Ofta är det det till synes oväsentliga och vardagliga som han dröjer vid, det som andra tar för givet eller inte ser – skalbaggar, kråkor, lavar, fågelskrämmor, regnet, skidspåret, fetknoppen, färgen grått. Genom Erikssons förundrade blick får det triviala ett sällsamt skimmer och klang av de stora frågorna. Naturen i all dess sinnliga mångfald och mångtydighet är ett genomgående tema. Häri finns också blicken för tidens gång, de undflyende ögonblicken, livets rytm. Men Eriksson är sällan tillbakablickande, de förbiilande minnesfragmenten och rösterna ur historien reflekterar nuet eller fångar det tidlösa – blicken är sökarens: ”Välkommen främling, viskar stigen.” Erikssons nyfikna, ofta varmt humoristiska, blick skvallrar om en stor humanist – den som omhuldar det spröda anar också kraften i det lilla, i fröet, pärlan och pennan i gruset. Gunnar Eriksson är professor emeritus i idé- och lärdoms­historia. Dikter till Orest är hans tredje diktsamling.