S.T.O.P.Bok – förlag

En historia om Becki och hennes liv med allt som hon älskar och hur små saker ibland kan bli stora och att kärlek kan uppstå mellan människor man minst väntar sig det hos. Snart är det dags för pappaparty och alla papporna kommer på fest. Men hur är det med mamma egentligen? Har hon gått och blivit kär? Och varför beter sig Görel från djuraffären så konstigt när mamma dansar på bordet? En skruvad familj tänker Becki, men hon älskar varenda ögonblick med den och är så otroligt nöjd över alla fluglarverna som hon lyckats föda upp själv. Ja, för hon samlar på djur. Fula djur. Det är det bästa hon vet. Det är därför som hon startat en Fula djurklubb.

I SPEGELN FINNS JAG TILL

Författare Anette Skåhlberg

Det här är Anettes fyrtioförsta bok som författare och det är en bok om Alex, 14 år, snart 15, och om identitet och rätten att få vara som en vill. Alex skriker och undrar vad det är för mening med alltihopa när ändå ingen verkar bry sig. Alex vill bara att alla ska fatta att han visst är en kille fast han har en tjejkropp…

Somliga kallar boken för en transsaga men

Anette säger själv:

”Idag när det finns oändligt många möjligheter hur vi vill leva, poppar de ändå upp här och där: de som protesterar, de som tycker att någon lever fel, de som lägger sig i , de som protesterar, de som kritiserar eller till och med hatar. Istället för att ta hand om sitt eget liv, lägger de energin på att försöka bestämma hur andra ska leva. En dag i somras reste Alex in i mitt inre. Alex med all sin kraft och sitt jäklar anamma som exakt visste vem han var. Hela tiden. Medan omgivningen runt honom önskade forma honom som DE vill ha honom, försökte han vara stark och få dem att förstå… Alex har tagit sin plats i mitt hjärta för att stanna och med den historia han bär på, hoppas jag att ni alla som läser boken får nya tankar att tänka.”

Anette har även samarbetat med artisten Izzy von Scarecrowe där hon skrivit en låttext till boken som Izzy komponerat musiken till och framför. Låten går att lyssna till på spotify, den heter Skitsnack:https://play.spotify.com/album/0S9KDOQqgiLeRxYOHQsESQ

”Hur ska någon orka med mig när jag inte ens orkar med mig själv? Hur ska någon kunna visa mig vägen när jag bara går vilse? Vem var det som egentligen hittade på en sån som mig? Varför fick jag den här kroppen!?”  - ÅÅÅÅÅ hur svårt kan det vara att fatta för alla!? Tur att morfar finns, utan honom vore Alex så mycket mer ensam och vilsen.  Alex vill egentligen skrika men stirrar mest framför sig och undrar vad det är för mening med alltihopa när ändå ingen verkar bry sig. Vill bara att alla ska fatta att han visst är en kille fast han har en tjejkropp. Om att nästan splittras sönder till atomer i sökandet efter sin identitet och den en innerst inne känner sig vara. Ungdomsroman/Unga vuxna roman. FantasyrealityHBTQ+ 

Jennys mamma är svårt sjuk och kommer snart att dö. För att inte Jenny ska vara så ledsen, lovar mamma att hon ska komma tillbaka som hund när hon dör. När väl mamman är död gör Jenny allt hon kan för att hitta den rätta hunden…Ljudbok inläst av författaren Anette Skåhlberg. Kapitelbok. 

Det är Anettes fyrtiotredje bok som nu blivit ljudbok.  Det är en spännande fantasy/äventyrsbok om drakar och vår natur. Visste ni att vi varje år bara i Sverige använder  50 miljoner kilo tvättmedel? Om vi räknar på att vi är 9 miljoner människor så betyder det att var och en använder 5,5 kg tvättmedel om året. Och hur är det med alla flamskyddsmedel i vår värld? Drakarna är ursinniga och har stora bekymmer att ta sig in i vår dimension för att hjälpa oss bli av med gifterna. Samtidigt undrar Karin vad det är som händer. Hon upptäcker att hennes kropp åldras extremt snabbt. Och hennes naglar skrumpnar ihop och formar om sig…

I elva år har hon levt i det här livet men hennes kropp är som den vore flera hundra år. Och varför bränner det i hennes hals? Varifrån kommer röken? Hon hör sin röst skrika av rädsla när hon förtvivlat vänder sig om. Joo, de följer fortfarande efter henne… Alla sju…

Anette berättar själv om känslan när hon mötte Karin för första gången. Eller Kara som hon också heter. Den känslan. Att vara på väg att sova och så kommer någon farande. Hon är ingenting jag mött tidigare, säger Anette, hennes händer huttrar vid beröring och hon kan dra ihop huden mellan fingrarna och gnugga den när hon vill eftersom den ligger så löst och skyddar hennes kropp därinnanför. Hon är inte som andra den här Karin och hon är på väg att skaka om världen. Hon berättade sin historia för mig och jag skrev så det kröp i mina fingrar. Det gick fort över tangenterna. Hela nätter skrev jag. Om Karin som förvandlas till Kara i historien och ger liv till det som är på väg att gå förlorat. Låt drakarna komma in i ditt liv så som de kom in i mitt. Hoppas du tycker lika mycket om att läsa boken som jag tyckte om att skriva den. Drakarna tog sig in i mitt huvud och skapade kaos och just nu försöker jag komma på var jag har lagt det sista drakägget någonstans…

Tycker du om drakar och gillar spänning och äventyr? Är du också orolig över vår miljö, vår natur, precis som drakarna? Tycker du att det vore intressant att bli förvandlad eller läser du hellre om någon som blir det? Då är boken för dig. En fantasybok om drakar och andra dimensioner.

En låt är på väg att spelas in. En bokfilm är på väg att spelas in. Återkommer med länkar.

Se även följande länkar för annan info:

Anettes podd med sagor för barn:www.soundcloud.com/anetteskahlbergpodd

Anettes egen hemsida under konstruktion:www.anetteskahlberg.com

VARFÖR BARNUALEN?

Som barn hade jag vänner som blev slagna av sina föräldrar. Ibland hände det att jag sa åt dem att de inte fick göra det men då blev de arga och tyckte inte jag skulle lägga mig i. Även om de skrämde mig så kändes det rätt att lägga sig i. Så jag fortsatte lägga mig i . Alltid lägga mig i. För om mina vänner inte klarade av att stå upp för sig själva så ville jag göra det åt dem Jag har alltid tänkt att det borde finnas körkort för att ha barn.

Det behövs körkort för att köra bil eller certifikat för att dyka –men när det gäller barn så kan du få ett liv i dina händer utan manual och förväntas fixa det. Men alla gör inte det och alla är inte bra föräldrar. Somliga borde inte ens vara i närheten av barn. Lyssnar aldrig på sina barn. Och andra skulle önska sig en manual om det fanns en. En manual. Eller en barnual. Jag har bett närmare tretusen barn ge mig meningar som de tycker borde finnas i en manual för vuxna. Det blev många meningar. Jag vill att barn ska förstå sina rättigheter och att de kan säga nej, och jag vill att vuxna ska påminnas om att behandla alla barn med respekt och kärlek.  Därför är det här något av det viktigaste jag har gjort. Jag har skrivit över 40 böcker för barn och unga, och jag är ute på skolorna och träffar flera tusen barn varje år, och jag vurmar verkligen för barns rättigheter.  Låt den här boken bli en tankeställare eller ett utropstecken eller en läsning som fyller dig med kraft och energi. Så vi tillsammans kan göra det bra härute i världen för alla barn. Boken finns som bok och ebok och kommer snart som ljudbok.

Den här boken är fullproppad med kloka ord och meningar från barn för att berätta för vuxna vad de ska göra med sina barn och vad de inte ska göra med sina barn. Här finns också meningar från vuxna som berättar varför de tycker barn är viktiga i deras liv. Självklart finns även barnkonventionen med. Denna manual för vuxna kallas för Barnualen.

Jag är ett monster.

Skriket kommer fast jag inte vill.

När jag blir arg kastar jag saker.

Jag behöver en resursperson.

Det säger min fröken.

Jag vill också ha det.

Då kommer allt bli bra tror jag.

Men pappa säger nej.

Han vill inte att jag ska vara misslyckad säger han...- Det här handlar om han som kallar sig för Monster. Mest för att hans mamma och pappa tycker att han är det. Ett monster. För att han bråkar och förstör. Fast han kämpar hela tiden med att allt ska bli bra. Utom när han blir arg då. Och det händer ju ibland. Hans skola tycker han behöver en resursperson. Men det tycker inte hans föräldrar. De har inget misslyckat barn...

Den här boken tillägnar jag alla er barn som jag har träffat.

Att vara ett monster

kan vara något bra.

Lyssna inte på vad andra

säger och tycker att du ska vara.

Kom ihåg att det är du som bestämmer vad du kan klara.

Du är perfekt precis som du är

Du är den största hjälten i din egen värld.

Copyright Anette Skåhlberg 2018

Lina vill inte att hennes pappa ska bli arg. Han blir det så lätt. Lina försöker göra precis som pappa vill men ändå blir det fel och inom henne skriker det av ledsamhet.Nea försöker låtsas som om hon är populär och har vänner. Mamma tror henne och bjuder hem de som Nea i skolan retas av. Inom henne skriker det av förtvivlan.Vad händer när dessa båda möts och hittar kraft hos varandra? Vad händer när ledsamheten, förtvivlan och ilskan växer sig till ett djur som måste ut?

”När vi kom in i bilen slog han till mig. Inte särskilt hårt. Mer som att markera. ”Du gör aldrig aldrig aldrig om det där! Förstår du det! Jag vill inte att alla ska tro att jag är en dum pappa bara för att du är en mesig liten skithare!””

Varför har jag skrivit den här boken?  Ni som har träffat mig vet att något som inspirerar mig extramycket när jag skriver – är min ilska och när jag skrev den här boken började jag med att vara jätte jätte jättearg.Att behöva må dåligt för att någon annan mår dåligt med sig själv. Att behöva stå ut med att bli illa behandad på grund av att den som gör det har egna problem.Det är svårt när en är ett barn som har föräldrar som mår dåligt inne sig själv och tar ut det på barnet. Det är också jobbigt att ha vänner som är elaka fast de egentligen är ledsna i sig själva. Då behövs djuret resa sig inom oss och skrika ett nej.Göra oss starka. Värna om oss själva. Inte gå med på att bli illa behandlade. Men hur lätt är det? Det var då jag bestämde mig för att låta djuret födas för att hjälpa till med det.JAG blir rasande på alla de som är vuxna och som inte kan behärska sin ilska mot barn. Jag blir också upprörd över hur någon kan vara elak mot någon annan i t ex skolan. Ingen har rätt att kränka någon annan. Varken barn eller vuxna. Alla ni som läser den här boken, snälla ni, låt oss behandla varandra med respekt och hjälpa dem som behöver när vi ser att någon beter sig illa mot dem. Låt oss alla säga ifrån till kränkningar och både fysiskt och psykiskt våld. Vi behöver alla hjälpas åt att bli starka och tro på oss själva så vi kan säga nej när vi känner att någon behandlar oss illa.Låt oss alla bli Djuret för varandra som fyller oss med styrka och kraft.

Hoppas ni gillar boken lika mycket som jag gillade att skriva den! Vill ni prata om det som händer i boken eller har frågor så går det alltid bra att skriva ett meddelande till mig på www.anetteskahlberg.com/kontakt.På www.anetteskahlberg.com/barnenssida  ”Stöd till barn” finns länkar och telefonnummer dit du kan vända dig om du behöver prata med någon.

Jag har en fot mindre än de flesta. Men jag är glad att inte mer försvann. För min syster blev det värre. För Pela tog det slut. Jag kastades åt sidan och blev av med halva foten. De var tvungna att ta resten när jag kom till sjukhuset. Pappa har låtit bygga en specialsko till mig för att det inte ska märkas. Men det är klart det märks. Jag gillar hursomhelst hur han försöker göra det bra för mig. Pappa är tandläkare och mamma klipper håret på folk. De är säkra på att de kommer få jobb dit vi ska. Människor behöver alltid laga tänder och klippa sitt hår, sa pappa så sent som i morse här på båten. Han är nöjd att vi är på väg bort från det som höll på att bli hela familjens död. Just nu känner jag mig orolig för det stormar väldigt och båten kastas fram över vågorna..."

Varför en bok som Rött vatten?

Att lämna allt för att hitta en trygg plats att vara på. Att kunna leva utan att vara rädd för att hela tiden bli dödad eller att någon i familj blir dödad. Det är sådant som vi är vana vid att slippa tänka på. Men alla de som flyr från sina hemländer. Bort från krig. Bort från att ha varit jagade eller hotade. De lämnar allt de äger för att få en chans att leva. Det är svårt att föreställa sig den fruktansvärda resa många är tvungna att stå ut med för att komma fram till en plats de hoppas kunna ha som sin.

Självklart ska vi hjälpa varandra. Självklart ska vi öppna vårt land så de kommer hit och kan känna sig trygga. Så deras barn blir trygga och får en chans att gå i skolan. För det skulle väl vi vilja att andra gjorde för oss?

Nova kom till mig och min skaparkraft i hjärnan en dag när jag inte kom med tåget. Det var något fel på spåret och jag skulle istället åka buss vidare dit jag skulle. När jag klev på bussen var där en familj med famnarna fulla med väskor och kassar. Det var en ganska stor familj med fyra barn och föräldrar. De såg trötta och slitna ut, särskilt barnen. Jag hade med mig en förpackning med havrekex i väskan. Ifall jag skulle behöva något snabbt att äta på. Den var helt oöppnad så jag tänkte att de kunde få den. Jag sträckte fram den till ett av barnen samtidigt som jag mötte mammans blick. Var det ok att jag gav henne kexen? Mamman log mot mig men slog sedan undan blicken. Jag satte mig på en plats en bit bakom dem. De skulle gå av före mig förstod jag snart. Men vi åkte samma resa i nästan en halvtimme. Jag såg hur barnen satt och smaskade på kexen. Det gjorde mig glad. Just när de skulle gå av kom ett av barnen framspringande mot mig och sträckte fram en kastanj till mig. Jag såg efter dem genom fönstret när vi åkte iväg och jag hoppades att det skulle gå bra för dem. Att de skulle hitta sin plats att vara på och få stanna. Kastanjen hade jag kvar i jackfickan under flera år. Som en liten stresskula låg den där i fickan och fick mig lugn när jag lekte med den mellan fingrarna.

Jag önskar att vi alla kunde hjälpas åt att se till att de som vill komma hit och bo här och arbeta här och leva här och älska här och ha ett liv här får det. Det är väl ändå därför som vi är här på denna planet jorden. För att visa att vi är människor, humana och medkännande som bryr oss om varandra. I dessa tankar föddes Nova i mitt inre, och hennes röst tog sig över haven för att berätta sin historia.vFrågan är egentligen vilket land kommer hon ifrån och vilket land ska hon till. Är det kanske så att det som just nu händer i världen med människor som flyr från platser, lika gärna skulle kunna vara det omvända? Att det var till dem vi flydde för att bli trygga? Hur skulle det gå för oss då?

Tilda kallas för Trasan av alla i skolan. Tilda önskar att hon en enda dag kunde känna sig lugn. Inte orolig över att mamma ska bråka. Inte orolig över att de ska retas i skolan. Inte orolig om hon får träffa pappa eller inte. Bara lugn. En dag kommer en ny kraft in i Tildas liv och ingenting blir som vanligt…Från 10 år och uppåt.Detta är den helt fristående men tredje boken som kretsar kring psykisk (o)hälsa och där barn får hjälp från oväntat håll. Fantasy.Boken Monster samt boken Djuret är andra böcker i samma område.

.  Ismael älskar att sitta och fundera ut saker. När han får något på hjärnan måste han prova om det går. Som till exempel att bygga ett rymdskepp. Det är tur att han har en farmor som är bra på att bygga saker…

Om du från ventilen ovanför din säng hör någon väsa ”Släpp in mej” borde du kanske gå ut från ditt rum, låsa dörren och slänga bort nyckeln. Rio gjorde inte det och det förändrade hans liv för alltid…

En spännande berättelse om varelser från andra dimensioner. Den första delen i en sci-fi-trilogi om att rädda mänskligheten.

Andra tycker:

”Du måste läsa hela boken för jag kan inte vänta på nästa kapitel…”

”På riktigt, jag skrek när du läste i början för jag blev så rädd.”

”Jag gillar sån här slags skräck jättemycket!”

Handling

Hon färdas i en matta.

Hon är inte vad du tror. Hon är inte ens vad hon själv tror. Hon är Khalil, den eldfödda.

Själv tänker hon att hon föddes i en matta. För det var då som hon blev utsmugglad från det som var hennes mardröm, hennes levande helvete. Hon blev som sjuåring bortgift och i tre års tid levde hon i det hus där hon försökte överleva dag för dag, tills hon en dag fick hjälp med att bli utsmugglad.

Det här är berättelsen om Khalil och hennes resa till friheten som visar sig inte bli så enkel som hon hoppas. Tio år gammal är hon vilsen och rädd i ett land långt bort från det land som hon föddes i. Det enda hon vill är att få lugn och ro och hitta en plats att bli trygg på, men det är svårare än hon först kan ana. Och vad är det som händer inom henne under tiden? Vad är det för märkliga krafter som är på väg att födas i hennes inre?

”De som var mina föräldrar. De lämnade mig och fick pengar i utbyte. Jag var sju år då. Inte förstod jag vad jag skulle vara med om. Det var nog tur för annars hade jag dött där i det ögonblicket när jag såg dem försvinna bort från huset som skulle bli mitt nya hem…”

Den här boken borde alla tjejer från åk 3 till gymnasiet läsa. Det är en stark bok som fångar alla nyanser från verkligheten, och lyckas få med det jobbiga ur ett barns perspektiv så läsaren förstår det. En viktig bok som det går att prata länge om efteråt.

/Tina Kara, kurator på TRIS

En bok som väcker många varför och som det är skönt att prata om. Fint att känna hur stark Kahlil är inuti, och att hon är så modig fast hon har haft det svårt och jobbigt. Att hon är okej med att förändra sig för att överleva. Efter bokens slut vill jag veta mer om hur det blir för henne, och jag längtar efter en del två.

/Moa, 12 år

Vilken bok! En bok som tar upp ett oerhört viktigt ämne som jag inte har läst om tidigare i böcker anpassade till barn. Jag har gråtit, varit förbannad och skrattat. Den är skriven på ett sätt som framkallar så mycket känslor hos läsaren. Boken är spännande och lätt läst med luftiga sidor och fina bilder som fastnar. En fantastisk bok med ett fruktansvärt ämne som alla borde läsa.

/Ida Brantefors, lärarehttps://www.anetteskahlberg.com/kahlil-den-eldfodda/

En spännande berättelse om att vara på flykt, men också en berättelse om teknik som vi människor inte vill vara utan. 

Tvillingarna Rio och Rita ska tillbringa några veckor hos moster Jinjin i Nya Kiruna för att se om de gillar platsen så mycket att de kan tänka sig flytta dit med sin mamma och Harry.

Men vem är det som de hittar liggande i snön på bergets topp? Vad är det som hon flyr ifrån? Varför är hon i fara?

Den andra delen i en sci-fi-trilogi om att rädda mänskligheten.

Anette Skåhlberg om boken:

Att inte veta vem du är. Att förlora ditt minne. Vara vilsen. Inte känna igen dig. Det måste vara väldigt obehagligt tänkte jag.  Och fick lust att skriva den här historien. Tänk om det är så att vi har en bild om vilka vi är men att vi egentligen är någon annan? Hur skulle det kännas att få veta att den du hela tiden varit övertygad om att du är, inte alls är den du trott?

Jag funderar också mycket över Ai dessa dagar. Det är väldigt spännande med all utveckling som händer. Jag tror inte det dröjer många år innan det är svårt att höra skillnad på en vanlig röst och en röst från Ai. Vad tror du själv? Kommer vi i framtiden ha Ai som går omkring bland oss människor utan att vi kan se skillnaden?

Anette Skåhlberg

Andra tycker:

”Jag tycker jättemycket om boken och tycker alla ska läsa den…”

”Jag vill också ha en robothund för jag är allergisk…”

”Det var väldigt synd om henne som hade tappat minnet…”

”Om jag vore en robot så skulle jag göra mig jättesmart…”

Handling

Den här boken handlar om Källa som försöker skydda sig själv och andra mot alla vuxna som på nätterna blir zombies och vill ha barnens blod.

Lite bakgrund: I en nära framtid ser världen annorlunda ut efter att den farliga virussmittan över nätet härjat. Inte kunde människor tro att de sociala medierna som de älskade skulle bli källan till allt ont. Men bekräftelsebehoven var så starka att trots farorna fortsatte människor vara på nätet. Till slut blev det nödvändigt att stänga ner allting men då var det försent. Alla vuxna dränerades på energi och på mineraler på grund av viruset, och behovet av järn blev så starkt att de plötsligt kunde känna doften av blod. De som drabbades var barnen. Zombiesjukan som sjukdomen kallades blev något som alla vuxna drabbades av och barnen överallt blev offren som blev av med blod varenda natt. Det enda sättet att klara sig var att låsa in sig om nätterna.

Källa bestämmer sig för att försöka fly till en plats hon har hört talas om där alla barn kan känna sig säkra och vara trygga. Hon försöker övertyga så många som möjligt att följa med henne. Men hur lätt är det att hitta platsen utan att utsätta sig för fara?

Anettes tankar om boken

VARFÖR har jag skrivit den här boken:

Ok. Jag är förtjust i fantasy och varelser och zombies men jag är också förtjust i vår verklighet och hur den påverkar oss.

Jag är väldigt fascinerad över hur en enda liten handling eller en enda liten beståndsdel kan förändra en hel värld eller ett helt nytt sätt att tänka. Jag är också fascinerad över hur starkt ett beroende av att bli bekräftad kan vara och hur farlig en hämnd kan bli i fel händer. I den här historien har världen drabbats hårt av virus och världen har förändrats.

Det som sedan hände, all den blodtörsten som följde, gick inte att stoppa när den väl fanns där. Varje natt förvandlades de till synes fina föräldrarna och alla andra vuxna till blodtörstiga zombies och ingen gick säker, inte ens deras egna barn.

Jag ser det här som en parallell bild till hur utsatta barn är av vuxnas beteende. Hur påverkade de blir av hur de vuxna mår och att allt som händer de vuxna gör ringar på vattnet till barnen. Därför blir det självfallet av största vikt att barnen själva tar sina egna beslut baserade på det de vet och inte vad de vuxna vill att de ska göra. Allt handlar om överlevnad och samarbete.

Tillsammans kan alla barn bli starka och våga trotsa rädslan och ställa sig upp och vråla ett gemensamt nej eller få det som är dåligt att sluta. Det hoppas jag att den här boken ska ge känslan av – att det är möjligt, att vi kan lita på varandra och på att vi lyssnar och ställer upp för de som behöver.

Sedan är det ju också en väldigt läskig historia och anledningen till att jag valde just zombiesjukan till denna bok är för att jag själv gillar att läsa läskigt och spännande och kände att den här berättelsen passade bra till det.

”I tunneln sitter han alltid. Stig. Från början hade han inte ett namn. Men efter att ha presenterat sig för mig så har han det. Först var jag rädd för honom. Stig. Nu är han min bästa vän…”

Anette berättar varför hon har skrivit Tunneln:

Alla har vi någon gång tyckt det varit läskigt att gå genom en tunnel. För Mimmi blir det läskigare än hon kan föreställa sig…

Jag har skrivit den här boken för att jag är väldigt arg på de vuxna som inte lyssnar på ett barn, som tror att de kan göra vad de vill med ett barn och som bara vill bestämma och göra allt de gillar utan tanke på hur barn kan må av det. Ingen har rätt att säga saker, göra saker eller röra vid dig, inte ens kramas, om du inte vill. Ingen. Inte ens dina föräldrar har rätt till att göra det om du säger nej.

Jag hoppas vi kan prata mer om allt som boken handlar om så vi blir bättre på att veta när det är bra att säga nej och när någonting kan gå fel.

Det Stig gör i boken kan också kallas för grooming. Grooming betyder att förövaren (alltså den som är den vuxne) förbereder, planerar och manipulerar för att sexuellt utnyttja ett barn. Den gör det ofta genom att bli vän med barnet och vara den som förstår barnet bäst. Att sexuellt utnyttja ett barn är att kontrollera och tvångsmässigt utföra oönskade beteenden. Det är fysiskt beteende; att de rör vid barnet på olika sätt, det är psykologiskt och verbalt beteende; att de snärjer och lurar barnet och utan att förstå det blir barnet beroende av förövarens vänskap. Det kan vara ett stort övergrepp med starkt trauma bara att en vuxen håller fast ett barn för länge i en kram eller ger pussar som barnet inte vill ha.

Kommentarer från några som har läst Tunneln:

Li Grebäck, barn- och ungdomsförespråkare:

Otroligt stark och viktig historia där det känns som barnen blev hjältar och det kan bli superbra diskussioner.

Tina Juhlin, bibliotekarie:

Jag tyckte den var gripande och visste först inte om det skulle tolkas som vänskap eller pedofili. Men från ett barns perspektiv är den väldigt bra utformad. Jag var verkligen inne i boken och såg vilka vändningar den skulle ta. Du är guld värd för dina böcker och de ämnen du vågar ta upp.!!

Alva, 13 år:

Jag tyckte att boken var en av dom bästa böckerna jag har läst. Den var spännande och fängslande och man visste inte vad som skulle hända.

Cia Hagman, speciallärare:

Oj så nervös jag blev när jag läste boken... så jobbigt när man väntar på vad som ska hända. Det är mycket starka känslor i boken som handlar om relationer och om ensamhet också. Vänskap och svek/mobbning. Fint att du berättar om samhällsfrågor och problematiserar dessa.

Marianne Nilsson, jämställdhetsstrateg:

En mycket bra, stark och väldigt emotionell bok att läsa. En viktig bok som helt säkert kan vara igenkännande och en dörröppnare för barn som varit med om liknande situationer. Den berättar på ett okomplicerat vis de dubbla känslorna en kan ha för en förövare och svårigheten att berätta för föräldrar vad en är med om. Gillade språket med de korta enkla meningarna. Redan första raderna fastnade jag i berättelsen.

Handling:

Tudor och Piano är bästa vänner. De älskar att spionera och lösa mysterier, och de älskar hundar – därför har de startat en klubb som de kallar för Hundagenterna. Men en dag när de går till skolan hör de ett gnällande ljud från marken i skogen. Vad är det de hittar när de börjar gräva med sina linjaler?

Det här är en historia om vänskap och om att rädda den som behöver hjälp.

En lättläst och lättlyssnad historia med lite text och mycket handling.

Röster om boken:

Jag gillar hundarna i boken jättemycket! /Julia 8 år

Tur att hundarna klarade sig. Jag höll på att börja gråta först. /Matteo 7 år

Åh! Det här ska bli min favoritbok från och med nu! /Liam 8 år

För jag ska starta en agentklubb också faktiskt… /Nora 9 år

Citat från Anette Skåhlberg 2025:

Människa eller hund

Ta vara på varje stund

Var rädd om vännerna du har

Så har du dem alltid kvar

Anettes tankar om serien Hundagenterna:

När jag var liten hade jag och min syster en hund som hette Bessie. Det var en blandrashund som var på väg att dränkas av en av min pappas arbetskompisar men han räddade den genom att låta den bli en del av vår familj. Vi älskade Bessie som vi till och med lärde att klättra på stegen i vår våningssäng. Jag och min syster var fem och åtta år gamla när vi hade hunden, och det vi minst gillade med den vara att gå ut och gå med den dagar som det var mörkt och kallt. Jag har Bessie i mina tankar när jag skriver på berättelserna om Hundagenterna. Jag har mött många barn ute i skolorna som berättar om sina hundar och som frågat mig gång efter gång varför jag inte gör en bok om hundar. Det har jag, svarar jag alltid, Min mamma är en terrier. Jo, men varför gör du inte flera böcker om hundar?, säger de då. En dag ramlade Piano och Tudor in i mitt liv och de hittade Piff och Puff nergrävda i jorden. Sju böcker kommer det bli med dem totalt. Sju olika äventyr. Jag är verkligen glad att jag befinner mig i Hundagenternas värld, och ser fram emot varje ögonblick när jag är kreativ med boken, både vad gäller text och illustrationer. Hoppas du kommer gilla böckerna lika mycket som jag gillar att skriva och måla dem.

Anettes tankar om Hundagenterna – En hund begraven

Mmmhm det var verkligen så att vår hund Bessie var på väg att dränkas och hade inte min pappa varit där och sagt att han kunde ta den, hade Bessie inte fått en chans att leva. Jag började tänka mycket på det förra året när jag satt och tänkte på att det vore kul att göra en bok om hundar och en agentklubb. Då kom idén att tänk om det istället är hundar som blivit nergrävda levande… Jag hade hört talas om några katter som det hade hänt för, och jag började skriva om Tudor och Piano som var bästa vänner och hade en agentklubb tillsammans.

Det här är en historia om hjältemod, och om att inte ge sig hur svårt det än kan verka.

Handlingen i Hundtjuven:

I Del 2 av serien Hundagenterna försöker Tudor och Piano fortsätta hjälpa människor att lösa mysterier. De har sin klubb Hundagenterna och där finns också deras hundar Piff och Puff. Vem är mannen som sitter framför deras port en dag? Han behöver hjälp att hitta sina hundar som blivit stulna. Kommer de kunna hinna rädda dem i tid?

Det här är Anettes 83e bok.

En lättläst bok med lite text och mycket handling.

Anettes tankar om serien Hundagenterna:

När jag var liten hade jag och min syster en hund som hette Bessie. Det var en blandrashund som var på väg att dränkas av en av min pappas arbetskompisar men han räddade den genom att låta den bli en del av vår familj. Vi älskade Bessie som vi till och med lärde att klättra på stegen i vår våningssäng. Jag och min syster var fem och åtta år gamla när vi hade hunden, och det vi minst gillade med den vara att gå ut och gå med den dagar som det var mörkt och kallt. Jag har Bessie i mina tankar när jag skriver på berättelserna om Hundagenterna. Jag har mött många barn ute i skolorna som berättar om sina hundar och som frågat mig gång efter gång varför jag inte gör en bok om hundar. Det har jag, svarar jag alltid, Min mamma är en terrier. Jo, men varför gör du inte flera böcker om hundar?, säger de då. En dag ramlade Piano och Tudor in i mitt liv och de hittade Piff och Puff nergrävda i jorden. Sju böcker kommer det bli med dem totalt. Sju olika äventyr. Jag är verkligen glad att jag befinner mig i Hundagenternas värld, och ser fram emot varje ögonblick när jag är kreativ med boken, både vad gäller text och illustrationer. Hoppas du kommer gilla böckerna lika mycket som jag gillar att skriva och måla dem.

Anettes tankar om Hundagenterna – Hundtjuven

Du vet den där känslan när hela magen blir fylld av ilska? När du bara vill skrika rätt ut och knuffa undan den som är dum. Det är vad som händer med Piano när hon tror sig stå öga mot öga med den som har grävt ner hundarna Piff och Puff. Men du vet kanske också den känslan det är när du plötsligt inser att den du varit arg på, inte alls har gjort allt det som du har trott, och du istället börjar skämmas för att du tänkte på det viset. Precis så är det för Piano. Jag hade hört talas om en tjuv som stal hundar som stod kopplade utanför affärer, och då började idén till Hundtjuven komma igång.

MIN BRORSA ÄR EN VARULV men det är bara jag som fattar det

När brorsan Adde kommer hem från scoutlägret är ingenting sig likt… Det verkar som om han har blivit en varulv men kan det verkligen stämma? Vad var det som hände på scoutlägret egentligen?...

En spännande historia om att försöka rädda sin brorsa från ett öde värre än döden. Hur läskigt är det egentligen att vara ute och tälta i skogen?...

Nadja. Nadja längtar bortom sig själv. Nadja saknar sig själv. Den hon innerst inne skulle kunna vara. När hon inte. Om hon inte. Längre än så orkar hon inte tänka. För det får henne alltid att börja gråta. Hon försöker vara lycklig men vad betyder lycka? Att få tvillingarna att somna i tid så hon hinner göra läxorna? Är det lycka? Ja kanske... Eller att pappa har haft en bra dag och lämnar henne ifred? Mmm... Eller att mamma orkar hålla ihop sig själv. Uthärda pappas slag. Nadja sjunker allt djupare ner i sina tankar när hon får en stund för sig själv. Det skär ett högt ljud i hennes huvud. Som om det är på väg att krasas sönder. Bli sönderstrålat. Och såret i hennes mage har blivit större och skaver när hon rör på sig. Hon kämpar med att vara stilla. Inte märkas. Det känns som hon ska spricka. Det är då hon en vanlig onsdag helt oväntat på väg hem från skolan möter andra sidan. Andra sidan. Och hon har inte ens vett att springa åt ett annat håll. Fast egentligen. Varför skulle hon?

 *

Hon visste vad som väntade ändå klev hon in. Hon visste vad det kostade ändå reste hon blicken. Var beredd. Första slaget tog alltid mest. Hon stängde av. Tänkte bortom platsen hon var på. Tänkte bortom lägenheten. Någonstans. Där någon såg vem hon var och hörde hennes skrik. Där någon känt henne de tolv år hon levat och kunde säga nej. Nadja.

Boken släpps som fysisk bok, e-bok och ljudbok.