Anita Ponga – illustratör

Vad vet vi om det som inte går att veta? Om då, om nu, om framtiden, om livet och döden. Jordklotet är en varelse som färdas genom rymden i en ofattbar hastighet. Vi är för evigt sammanbundna, också med den måne som sakta fjärmar sig från oss. Under arbete som vila flödar tanken fritt, och vi pryder ensamheten med vår fantasi. Genom historien har vi sparat våra gudar och sagor som en dyrbar skatt. Vi har för alltid kvar våra berättelser och våra drömmar om en bättre framtid och en bättre värld.

Vad är tid? Den exakta tiden – chronos - kommer ofta i konflikt med kairos - den upplevda tiden. Industrialismen har gjort människan till chronos lärjunge, och myndigheter och tabellmakare har tagit sig makten att definiera tidens dimension. Maktsystem kan dock bara visa sin legitimitet genom sitt sätt att behandla urfolk. Koloniala strukturer och rasism har lett till att vi exotiseras till ett folk med renar och med 8 årstider och annat, som kan göras ekonomiskt intressant för majoriteten. Också vårt formspråk och tro gör man anspråk på bland omgivande dialektala varieteter. Vårt vertikala tänkande om livet och tiden är känt bland andra urfolkskulturer Med utgångspunkt från en samisk benkalender med anor från 300-talet görs en genomgång av faktorer med betydelse för historien, våra varierande årstider, våra 13 månader, och de kyrkor som namngett dagarna. Vad är då tid? Ett enkelt svar på frågan är: vad är tid?

Vi stiger fortfarande upp från den senaste istiden och balanserar säkert på den Baltiska Skölden, Skandinavien och Kolahalvön, där vi fortfarande envetet håller oss kvar. Det är en lång matkulturell tradition av kött, fisk, örter, bär och olika tekniker för att bevara mat, som ligger till grund för vårt hushållande. Vi är fortfarande renskötare, bönder, fiskare, jägare och handelsmän sedan eldgammal tid. Den nya snabba tiden, med den snabba maten, har fjärmat oss från den riktiga mättnaden - både den själsliga och lekamliga - och kanske ibland gjort oss sjukare. Mycket har givetvis ändrats sedan vi bodde vid iskanten för ca tiotusen år sedan, men mycket har bevarats oförändrat - och det är vi stolta över. Vi har med vår flexibilitet i språk, kultur och seder, lyckats leva och levandegöra vår tillvaro. Vi har även en lång obruten tradition av botande - det var vi tvungna till - och många av våra kurer ligger till grund för dagens mediciner.