Edvard Munch – illustratör

I slutet av 1800-talet vandrar en bonde runt i den norska vildmarken på jakt efter en passande plats att slå sig ned och dyrka jorden. Isak heter mannen, och till slut hittar han en bra plats. De kommande åren förflyter med oändligt hårt arbete; skogshuggning, odling på den rensade jordlotten och byggande av en primitiv stuga. Ett par år senare flyttar en kvinna, Inger, in hos Isak. Hennes ansikte är vanställt av harmynthet, men hon är stark, flitig och fertil och familjen växer.

Markens gröda (1917) är en bonderoman, som utspelar sig i ett litet isolerat samhälle som lever i nära samklang med naturen och långt ifrån stadens civilisation. I en episk berättelse följer vi utvecklingen över två generationer, där Isak tillsammans med Inger och sönerna långsamt och strävsamt avancerar till storbonde. Handlingen är gripande, eftersom både nyodlingen och familjen drabbas av flera grymma kriser under resans gång.

Historien berättas enkelt och sakta i samstämmighet med personernas liv och karaktärer. Arbetet och det enkla livet som är i harmoni med och visar respekt för naturen hyllas. Samtidigt skildras dock även, med ett visst mått av fascination, den tekniska utvecklingen, som familjen vidsynt deltar i över de två generationerna.

Hamsun skapade med Markens gröda en stor norsk släktroman, och det var särskilt med hänvisning till denna roman, som Hamsun 1920 tilldelades Nobelpriset. Romanen blev omgående en internationell bestseller och fick enastående recensioner från många av tidens största författare, som framgår av nedanstående citat.

"Underbar, helt fantastisk bok!" – Thomas Mann

"Jag rekommenderar dig att läsa Markens gröda av Knut Hamsun. En särskilt bra bok som jag precis har läst." – Ernest Hemingway i ett brev från Schweiz till F. Scott Fitzgerald i Paris

"Man ska inte undervärdera Eleseus, han kunde mycket väl ha utvecklat sig till att bli huvudpersonen i hela historien, i Hamsuns yngre dagar tror jag faktiskt att det skulle kunna ha hänt." – Franz Kafka i sin dagbok, då han höll på att läsa Markens Gröda

"Denna bok imponerar på mig, som en av de allra bästa romaner jag någonsin har läst. Den är helt igenom vacker; full av visdom och humor och ömhet." – H.G. Wells

"Markens gröda var en världsomfattande sensation . . . och nästan ända från publiceringens början fanns det rykten om att Hamsun skulle mottaga Nobelpriset . . . Singer medgav att han var ‘hypnotiserad’ av honom; Hesse kallade honom för sin favoritförfattare; Hemingway rekommenderade hans romaner för Scott Fitzgerald; Gide jämförde honom med Dostojevskij, men trodde att Hamsun ‘kanske var ännu mer raffinerad.’ Listan med dem som älskade hans luriga, kaotiska röst är lång." – The New Yorker "Han ligger och vakar över allt, ordnar allt, så ömt bekymrad över det minsta i språket, han följer varje liten bisats med outtröttlig kärlek, leker och pillar med den, lyfter upp den som en myra på en träpinne, ler och gottar sig, sätter ned den och låter den springa vidare! Hans ögon stannar vid en kvist därnere, där ligger nu denna kvist! säger han och stryker den över barken." – Nordahl Grieg

Knut Hamsun, pseudonym för Knut Pedersen (1859-1952), var en norsk romanförfattare, dramatiker och diktare, född i Lom i Gudbrandsdalen i Norge. Efter utgivandet av den stora bonderomanen Markens gröda, tilldelades han 1920 Nobelpriset i litteratur. Hamsuns författarskap var nyskapande. Han bröt med den socialrealistiska romanen och introducerade istället en psykologisk diktning, som främst handlade om personernas tankar och känslor och det irrationellt undermedvetna, skrivet med en impulsivt lyrisk stil. En skrivstil som många av de senare stora författarna inspirerades av.

Svält, som bygger på Hamsuns egna erfarenheter, beskriver en spirande författares sorgliga livsförhållanden, när han driver runt i Christiania och konstant kämpar för att skaffa sig det mest nödvändiga för att kunna hålla sig vid liv. Ofta får han inte mat på flera dagar, och han får då nöja sig med att tugga på ett träspån, vilket leder till att han får våldsamma humörsvängningar och hallucinationer, som hämmar hans produktivitet.

Svält, som var Hamsuns debutroman, var nyskapande. Det var personens inre själsliv, tankar och känslor, skildrade i en impulsivt lyrisk stil, som var romanens drivkraft framför en dramatisk handling. Den djupa, psykologiska insikten och framställningen av personens starka känslomässiga svängningar påminner om Dostojevskijs författarskap. Hamsun var också, just då, starkt inspirerad av Dostojevskij, och skrivstilen pekar fram mot den form, som senare blev betecknad som "Stream of consciousness". Många efterkommande, betydande författare har omnämnt Hamsun som en inspirationskälla, som t.ex. Thomas Mann, Hemingway och Kafka.

"Han är i varje betydelse far till den moderna skolan inom litteraturen – hans subjektivitet, hans fragmentering, hans bruk av flashbacks, hans lyriska kvaliteter. Hela fiktionens moderna skola under 1900-talet härstammar från Hamsun." – Isaac Bashevis Singer i förordet till Svält

"Med sin nya psykologi, sin nya stil, sin nya verklighetsuppfattning är Svält ett banbrytande verk i norsk litteraturhistoria. Det tjugonde århundradet har anmält sin ankomst. För första gången är det irrationella skiktet i människosinnet satt i centrum." – Rolf Nyboe Nettum, Norges litteraturhistorie

"Den publicerades 1890… Med ett litet scenbyte så kunde den ha varit skriven i dag. Han skapade ett helt nytt sätt att skriva på. Jag önskar er bon appetit med Svält." – Arthur Koestler

"Svält är ett av de stora verken i den europeiska litteraturen." – André Gide

"Svält är tveklöst en av de viktigaste romanerna i modern tid. En roman, komplex och med en enorm kraft. … Så när pojken var hungrig, då knorrade min mage; när han var deprimerad, då kände jag mig deppig; när han var begeistrad och galen, då log jag brett och ropade hans ord av galenskap, medan jag läste dem." – Duncan McLean

Svält filmatiserades 1966, som filmen Svält, regisserad av Henning Carlsen, som även skrev manuskriptet tillsammans med författaren Peter Seeberg. Huvudrollsinnehavaren Per Oscarsson vann Guldpalmen i Cannes för sitt skådespeleri.

Knut Hamsun, pseudonym för Knut Pedersen (1859-1952), var en norsk romanförfattare, dramatiker och diktare, född i Lom i Gudbrandsdalen i Norge. Efter utgivandet av den stora bonderomanen Markens gröda, tilldelades han 1920 Nobelpriset i litteratur. Hamsuns författarskap var nyskapande. Han bröt med den socialrealistiska romanen och introducerade istället en psykologisk diktning, som främst handlade om personernas tankar och känslor och det irrationellt undermedvetna, skrivet med en impulsivt lyrisk stil. En skrivstil som många av de senare stora författarna inspirerades av.

Victoria är en av Hamsuns vackraste och mest lyriska romaner, ett impressionistiskt mästerverk. Den är en gripande tragisk kärlekshistoria mellan den fattiga, men begåvade mjölnaresonen Johannes, och den rika godsägardottern Victoria. Vi följer dem från att de är barn, där den 14-åriga Johannes rör sig hemvant i den nordnorska naturen och drar in Victoria i sin fantasivärld. Men efterhand som de växer upp måste de skiljas åt, trots en långvarig ömsesidig attraktion, på grund av sin ståndsskillnad. Samhällets stela normer gör det omöjligt för dem att omvandla sin kärlek till en varaktig relation. Ett tema vi känner igen från Jane Austens och Brontë-systrarnas viktorianska romaner, precis som namnet Victoria antyder. Victoria har filmatiserats sex gånger, senast 2013. Mest berömd är Bo Widerbergs utgåva från 1979.

"En av de största kärlekshistorierna i historien." – Arthur Koestler

"Victoria och Pan – jag kan i dag inte tänka mig mina sjutton år utan dessa böcker, som har vuxit samman med min ungdom. Gud vet, hur ofta jag har läst dem, för länge sedan har jag fått skaffa mig nya exemplar." – Stefan Zweig

"Det är förbluffande vad detta tätt komponerade mästerverk rymmer på sina 114 sidor. För det första är det 'en kärlekshistoria' … För det andra är det en samhällsroman om feodal ståndsskillnad … Och för det tredje är det en konstnärsroman, för Johannes är typen, som vi känner från Kierkegaard: han som 'blev poet på grund av flickan han inte fick' … detta lilla mirakel av en lyrisk roman liknar inte något annat i nordisk litteratur.” – Hans Hertel

"Han är i varje avseende far till den moderna skolan inom litteraturen – hans subjektivitet, hans fragmentering, hans bruk av flashbacks, hans lyriska kvaliteter. Hela fiktionens moderna skola under 1900-talet härstammar från Hamsun." – Isaac Bashevis Singer

Knut Hamsun, pseudonym för Knut Pedersen (1859-1952), var en norsk romanförfattare, dramatiker och diktare, född i Lom i Gudbrandsdalen i Norge. Efter utgivandet av den stora bonderomanen Markens gröda, tilldelades han 1920 Nobelpriset i litteratur. Hamsuns författarskap var nyskapande. Han bröt med den socialrealistiska romanen och introducerade istället en psykologisk diktning, som främst handlade om personernas tankar och känslor och det irrationellt undermedvetna, skrivet med en impulsivt lyrisk stil. En skrivstil som många av de senare stora författarna inspirerades av.