Jesper Jenemark – illustratör

Eben von Ruben är en mycket ståtlig tax. Hans viktigaste uppgift i husfamiljen är att vakta husbarnet. Tyvärr har nu Lurvan flyttat in hos Eben och husfamiljen. Lurvan är en slarvig hittehund som ingen tycks sakna. Inte heller vet hon hur man uppför sig, och verkligen inte hur man gör något så viktigt som att vakta barnet. Men en morgon försover sig Eben von Ruben och upptäcker till sin förskräckelse att husbarnet är försvunnet.

En berättelse som sätter klassfrågan i centrum och ger möjlighet för barnen att prata om jämlikhet och fördomar. ***Recension:

Eben von Ruben och husbarnet är en charmig och hjärtevärmande barnbok som följer den stolta taxen Eben von Ruben och hans något mindre ståtliga men älskvärda vän Lurvan. Berättelsen är fylld med humor, värme och subtila lektioner om acceptans och vänskap.

Eben von Ruben framstår som en riktig aristokrat bland hundar med sin yviga mustasch och stamtavla, medan Lurvan representerar det oslipade och bortglömda. Kontrasten mellan de två karaktärerna ger boken en naturlig dynamik och lockar fram många skratt. Berättelsen bjuder på små äventyr och vardagsdramatik när Eben försöker balansera sin roll som beskyddare av husbarnet med sina egna fördomar och osäkerheter.

Bokens höjdpunkt är den rörande insikten hos Eben, där han inser att vänskap och lojalitet inte handlar om stamtavlor utan om handlingar. Det är ett budskap som är lika kraftfullt för vuxna som för barn.

Jesper Jenemarks illustrationer kompletterar texten perfekt. De är livfulla och fångar både karaktärernas känslor och deras charmiga egenskaper. Bilderna ger liv åt bokens värld och gör läsupplevelsen ännu mer engagerande för de unga läsarna.

Sammanfattningsvis ärEben von Ruben och husbarneten underhållande och tankeväckande barnbok som lär oss att uppskatta det unika hos varje individ. En perfekt bok för högläsning och diskussion om vänskap, mångfald och att våga se förbi ytan.

Harry har en kompis. Det är Solveig. De brukar hänga bakom basketplanket. Det fina med Solveig är att hon alltid är där. Även om hon inte syns så finns hon, alldeles bakom molnen.

På väg till planket behöver Harry ha koll.  Cyklar flyger fram över skolgården.  Plötsligt händer något som kan förändra allting.

Solveig och jag är en berättelse om att känna sig ensam, men också om att våga, och kanske hitta en ny vän.Bilderna är varmt illustrerade med kaffe och te.

BTJ ger boken ett bra betyg

" [...] Solveig och jag är en enkel berättelse som utspelas någon timme under en del av huvudpersonen Harrys skoldag. Harry saknar sin kompis Simon som flyttat.

[...] Som tur är finns Solveig till hans hjälp. Hon hjälper honom genom skoldagarna, lyssnar och följer med honom till hemliga kojan. Ibland syns hon och ibland gömmer hon sig bakom molnen, men hon finns där alltid. Just den här rasten händer något som bådar gott. [...]

Texten mär skriven i jagform och Harry är lätt att identifiera i bilderna. Dessa är tydliga i igenkännbar skolmiljö. Färgerna är tunna och ljusa, ofta i kaffe- och tenyanser. Språket i presens är kortfattat och lätt att läsa högt.

Berättelsen är skriven ur ett barns perspektiv om att känna ensamhet och vemod men också om vägar ut, att rent av hitta en ny vän. [...] "

Lektör Tine Billing, BTJ-häfte nr 3, 2024

Det är fest på slottet. Men Cornelis vet inte om han ska vara med. För det är så mycket folk. Och det finns ett barnbord, fullt med stora barn, och en mörk övervåning, där de ska leka

Fast kanske ska han ändå våga, våga vara med, bara en liten stund?

Eben von Ruben är en mycket ståtlig tax. Hans viktigaste uppgift i husfamiljen är att vakta husbarnet. Tyvärr har nu Lurvan flyttat in hos Eben och husfamiljen. Lurvan är en slarvig hittehund som ingen tycks sakna. Inte heller vet hon hur man uppför sig, och verkligen inte hur man gör något så viktigt som att vakta barnet. Men en morgon försover sig Eben von Ruben och upptäcker till sin förskräckelse att husbarnet är försvunnet.

En berättelse som sätter klassfrågan i centrum och ger möjlighet för barnen att prata om jämlikhet och fördomar. 

Harry har en kompis.Det är Solveig.De brukar hänga bakom basketplanket.Det fina med Solveig är att hon alltid är där.Även om hon inte syns så finns hon,  alldeles bakom molnen.

På väg till planket behöver Harry ha koll. Cyklar flyger fram över skolgården. Plötsligt händer något som kan förändra allting.

Solveig och jag är en berättelse om att känna sig ensam, men också om att våga, och kanske hitta en ny vän.Bilderna är varmt illustrerade med kaffe och te.