Mia Nilsson Evidon – illustratör

Elliot älskar att gå på loppisar. När han och pappa åker förbi en loppis måste de bara stanna. Elliot är nämligen världens bästa sakletare - och på loppisar kan man hitta massor av saker! Just den här gången hittar Elliot en gammeldags borr, ett förstoringsglas och en fin ask med snäckor på. Han köper allt och åker stolt hem för att visa lillebror. Men det är något skumt med asken. Den är svår att stänga, och när Elliot tittar närmare ser han att det ligger en lapp gömd i den. På lappen står det "Kan någon hjälpa mig". Vem är det som behöver hjälp? Det tänker Elliot ta reda på! Till sin hjälp har han lillebror, sitt nya förstoringsglas och sin nya borr, förstås.Berättelserna om Elliot är kluriga och fyllda av upptäckarlust. Språket är enkelt och tydligt och anpassat till nivån efter lättläst. Korta kapitel och fina fyrfärgsillustrationer av Mia Nilsson fångar Elliots nyfikna värld på pricken.

Elliot är sju år. Han är uppfinnare och sakletare. Ibland tänker han på döden. Han undrar hur det känns att vara död. Om det känns pirrigt i kroppen eller kanske fluffigt och mjukt och lite sorgligt. Han undrar hur det känns att kunna flyga omkring.Tant Runa är gammal. Nästan hundra år. När Elliot tittar på ett fotografi från när hon var ung får han syn på en konstig manick med en stor tratt på. Elliots mamma säger att det är en trattgrammofon, ungefär som en cd-spelare fast gammal. Elliot blir nyfiken och familjen bestämmer sig för att åka och hälsa på tant Runa. Då kan Elliot få titta på grammofonen. Det visar sig att Runa är en rolig gammal dam som bjuder på fika och låter Elliot och lillebror titta på alla konstiga gamla saker hon har samlat på sig. Några veckor senare blir tant Runa sjuk och dör. Elliot pratar med mamma om döden. Han undrar varför alla inte kan få leva för alltid.Elliot möter Döden är klurig och glad på samma gång som sorglig och precis så rakt på som livet kan vara. Mia Nilssons fina fyrfärgsillustrationer fångar Elliots nyfikna värld på pricken. Språket är enkelt och tydligt och anpassat till nivån efter lättläst, för dem som precis har börjat läsa själva.

Elliot ska bli uppfinnare när han blir stor. Han har redan byggt en massa fiffiga saker som till exempel tjuvfällor, snigelduschar och en linbana för geggiga gafflar och knivar. Snigelduschen är nog ändå bäst. Den uppfann Elliot på landet i somras när lillebror ville ta med sig sniglar in i huset, men mamma sa att de var för smutsiga. Men det var i somras och nu är det höst. Löven har singlat ner och Elliot går omkring och sparkar småsten framför sig. Och tänker på farfar. Elliots farfar är försvunnen. Han försvann när Elliots pappa var liten, för ganska exakt 33 år sedan. I sexårsgruppen finns det flera barn som har en farfar. En del är tjocka och andra är smala. Några är skrynkliga och några har glasögon. Eller skägg eller mustasch eller pipa eller motorcykel. Elliot undrar hur hans farfar ser ut. Och han kan få en sådan farfarslängtan så att det värker i magen.Berättelsen om Elliot är klurig och glad på samma gång som sorglig och precis så rakt på som livet kan vara. Mia Nilssons fina fyrfärgsillustrationer fångar Elliots nyfikna värld på pricken. Språket är enkelt och tydligt och anpassat till nivån efter lättläst, för dem som precis har börjat läsa själva.

Idag ska pappa vara på förskolan hela dagen, ända till efter mellis. Mallan tycker att det ska bli jättekul, hennes mage är alldeles full med pirr. Men pappa är inte så himla bra på att vara på förskolan. Han klantar till det hela tiden. Det blir faktiskt jätterörigt.