Visar resultat för..."ofullbordade"

I denna volym presenteras fem dramer som August Strindberg aldrig färdigställde. Holländaren (1902) existerar i form av ett relativt omfattande fragment, och har därför framförts. Pjäsen, som anknyter till myten om den flygande holländaren, uppvisar tydliga influenser av Richard Wagners gestaltning av berättelsen.Valborgsafton på Fagervik (1902) skildrar två bekanta från forna dagar som åter träffas och inleder en sångarstrid. Homunculus (troligtvis 1904) anspelar på den lilla människoliknande varelse som alkemister trott sig kunna skapa. Dramat – en historia om en journalist – omarbetades till novellen ”Anden i flaskan”.Starkodder Skald (1906) var ett försök att dikta in det egna skaldeödet i fornnordisk ram.Toten-Insel (1907) – vars titel anspelar på Arnold Böcklins målning ”Dödens ö” – bjuder en vision av den första etappen efter döden.

Vår begeistring av texter är, det menar den österrikiska författaren Ingeborg Bachmann, egentligen en begeistring av det vita, oskrivna bladet, alltså av "en brist som är så stor att den sporrar oss att handskas med litteraturen som en utopi". Utopin som en estetisk erfarenhet av något ofullbordat och något som inte kan fullbordas går som en röd tråd genom de läsningar av Herder, Schlegel, Novalis, Hölderlin, Musil, Mann, Celan, Szondi, Bachmann och Jelinek som är samlade här. Hos dessa gestaltas det utopiska som ett ständigt någon annanstans och någon annan tid, en icke-plats i tid och rum.

Mattias Pirholt är docent i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet och verksam som lektor vid Södertörns högskola.