Visar resultat för..."Svenska folket"

Månlandningen 1969, den där strumpan som skulle förvandla dumburken till en färg-tv eller första barnets förlossning - vilka är dina starkaste minnen? Den frågan ställde Svenska Dagbladets kulturredaktion till sina läsare. Tusentals svar kom in, om allt från de stora världshändelserna till de mest intima stunderna.

I Jag minns finns de starkaste, bästa, mest talande och roligaste läsarminnena samlade. Här berättar svenskar i åldern 16 till 104 år i korta fragment om ögonblicken som format deras liv och situationerna som etsat sig fast i deras minnen. Minnena transporterar läsaren till 1930-talets vintrar då ardennerhästar gick framför plogen i Stockholm och till 1950-talets strikta klassrumsdisciplin. Vi påminns om 1960-talets "farliga" popstjärnor, 1970-talets bruna efterrätter, 1980-talets färgstarka frisyrer och 1990-talets sega modem. Tillsammans bildar minnena en brokig och rik bild av Sverige under de senaste hundra åren. 

Peter Englund, som samlade sina barndoms minnen i den populära boken Jag kommer ihåg, har tillsammans med Svenska Dagbladets litteraturredaktör Madelaine Levy svarat för urval och förord.

Den bästa skildring av min tid och mitt århundrade jag någonsin har läst. Tiden öppnar sig nästan genast efter det att jag slagit upp boken och mina egna minnen börjar sippra fram ... Det är så den här boken fungerar, den väcker liv i minnen som vi inte minns att vi har haft.

Majgull Axelsson, recension i Svenska Dagbladet

Det är ett mycket lovvärt initiativ med ett synnerligen lyckat resultat. Berättelserna, som har en mycket stor spännvidd, levandegör med sin mångfald hela tidsperioden med sina ögonblicksbilder av såväl enkla vardagshändelser som dramatiska världshändelser och ger många associationer till egna minnen och upplevelser. Denna lättlästa bok, som vänder sig till breda grupper av kulturintresserade, ger läslust och även om den inte kan läsas som en historiebok över tiden är den mycket stimulerande.

BTJ

Min svenska historia berättad för folket av Vilhelm Moberg utkom första gången i två delar 1970 och 1971. Boken blev en omedelbar kritiker- och försäljningssuccé. Denna nya utgåva, den första sedan 1997, är en samlingsvolym med nyskrivna efterord av litteraturprofessorn Ola Holmgren och historikern Thomas Magnusson.

»När min läsning utvidgades, upptäckte jag att den svenska historien huvudsakligen handlade om den mindre grupp människor som fattat besluten för själva folket och avgjort dess livsvillkor; den stora mängden av landets invånare hade inte fått tillträde till den. Jag saknade de som besått och avbärgat åkrarna, de som fällt skogarna, röjt vägarna, byggt slotten, kungsgårdarna, fästningarna, borgarna, städerna, stugorna. Jag såg bara glimtar av dem som betalat skatterna, som avlönat alla präster, fogdar och ämbetsmän. Jag saknade nummerkarlarna i krigshärarna, som i främmande länder stupat för fosterlandet, deras hustrur som väntade därhemma, jag saknade tjänstehjonsklassen, för vilken en särskild lag, Tjänstehjonsstadgan, hade gällt, och jag kunde inte hitta löskefolket, de så kallade försvarslösa, som inte ägde jord, hus eller hem. Och jag beslöt att berätta om de människor i det förgångna, som historien hade glömt.« Vilhelm Moberg i förordet

»Historieskrivning har en tendens att bli retorisk och överlastad. Myllret av historiska detaljer hotar att skymma sikten. Men i Min svenska historia berättad för folket låter Moberg oss i stor utsträckning läsa om vad som händer mellan raderna. Det räcker med en träffande formulering för att ett större historiskt skeende skall stå fram för våra ögon. Mobergs förmåga kan med ett otidsenligt uttryck kallas inbillningskraft; en förmåga och egenskap som även den har kommit att bli otidsenlig bland författare och historiker.« Ola Holmgren i efterordet »Skogsgångaren«

»I sin skildring släppte Moberg aldrig taget om sitt grundtema: folkets kamp mot övermakten, kollektivet och individen, den kvalda rättvisan. Hans historieperspektiv har numera fått en ganska undanskymd plats i Sverige. Allt fler nyutkomna populärhistoriska skildringar tycks vara inriktade på samhällseliterna. De påminner om den historielitteratur som publicerades före första världskriget, historieböcker om kungliga personer, om aristokratiska familjeöden, om ofrälse namnkunniga högdjur, har återigen blivit populära. Man kan fråga sig om vi är på väg tillbaka till en epok där tableaux vivants räknades som historieskrivning.« Thomas Magnusson i efterordet »Mobergs historia och folkets«

Vilhelm Moberg (1898-1973) var en svensk författare, journalist och dramatiker, känd för romaner som Raskens, Rid i natt!, Soldat med brutet gevär, Din stund på jorden och emigranteposet i fyra delar om Karl Oskar och Kristina. Min svenska historia var den sista boken Vilhelm Moberg publicerade.

Omslagsbilden: Engelbrekt (till häst) med sina dalkarlar jagar iväg fogden Melchior Görtz som har spänt bönderna för plogen. Målning av Bengt Nordenberg från 1860. De två stora upprorsledarna i Vilhelm Mobergs Min svenska historia är Engelbrekt Engelbrektsson och Nils Dacke.