Visar resultat för..."den magiska kappan"

På sin 11-årsdag får Livia den finaste röda kappa hon kan tänka sig. Att den är begagnad syns knappt. Men vem kan ha ägt kappan före henne? Tanken släpper inte taget. En efterlängtad nyutgåva av kritikerrosade Katarina Genars mystiskt spännande och suggestiva barnroman. Livia kan inte skiljas från sin nya kappa. Så fort hon tar den på sig känner hon att det är något speciellt med den, så i dag har hon den även i skolan trots att den nästan är för fin. Det är ju ändå hennes födelsedag! Hon bara måste visa den för sin kompis Klara. Men Klara tycker att kappan är stickig och obehaglig. På vägen hem känner Livia sig ensam och utan att hon riktigt vet hur det går till tar hon en ny väg hemåt, över kyrkogården. Plötsligt står hon framför en liten grå gravsten. Den tillhör Elin. Elin som blev 11 år.

KATARINA GENAR har förmågan att skriva kort och lättläst med ett rakt och klart språk, samtidigt som hennes berättelser ofta är gåtfulla, spännande och vackert vemodiga i Maria Gripes anda. Hennes serie ”Bortom tid och rum” är fristående böcker med magiska inslag och spännande handling där dåtid möter nutid. Läs också: ”En hemlig vän”, ”Pensionat Vidablicks gåta”, ”Röda spår”, "Silvervinges hemlighet”, ”Spökflickan” och ”Glasfågelns grav”.

På sin 11-årsdag får Livia den finaste röda kappa hon kan tänka sig. Att den är begagnad syns knappt. Men vem kan ha ägt kappan före henne? Tanken släpper inte taget. Mystiskt spännande, tät och suggestiv barnroman i bästa Maria Gripe-stil av kritikerrosade Katarina Genar.

Livia kan inte skiljas från sin nya kappa. Så fort hon tar den på sig känner hon att det är något speciellt med den, så i dag har hon den även i skolan trots att den nästan är för fin. Det är ju ändå hennes födelsedag! Och hon bara måste visa den för sin kompis Klara. Men Klara tycker att kappan är stickig och obehaglig. Livia blir ledsen – sedan Klara flyttade är allt så annorlunda mellan dem. Förut, när de bodde grannar, var de bästisar och tyckte alltid lika. Men nu ses de nästan bara i skolan. På vägen hem känner Livia sig ensam och utan att hon riktigt vet hur det går till tar hon en ny väg, över kyrkogården. Plötsligt står hon framför en liten grå gravsten. Den tillhör Elin. Elin som blev 11 år.