Visar resultat för..."katia wagner"

När ett barn försvinner sätts samhället i larmberedskap. Polisen sätter in alla resurser. Hundratals människor anmäler sig frivilligt för att leta, hjälpa, trösta och om brott begåtts, fördöma.

De senaste åren har närmare 800 ensamkommande flyktingbarn och ungdomar försvunnit spårlöst i Sverige medan de bott på transitboenden och varit myndigheternas ansvar. 66 av dem har varit under tretton år. Med dessa barn blir det aldrig fråga om skallgång, det görs inga polisutredningar, vi ser inga svarta rubriker. Teorierna om vad som hänt dem är många, men ingen vet säkert, eftersom ingen brytt sig om att undersöka saken. Förrän nu.

De prisbelönta journalisterna Jens Mikkelsen och Katia Wagner har spårat några av dem som försvunnit i Sverige och Europa. De möts av helt andra historier; 16-årige Ghazi som tvingats sälja droger. Kardo som prostituerar sig. Mohammad som lever på Londons gator. Och vad var det egentligen som hände när 14-åriga Muna en dag bara var borta?

Hon anmälde honom för upprepad misshandel och mordhot. Hon gömde sig på kvinnojouren. För sina få vänner berättade hon om isolering och förbud mot kontakt med andra. Till slut begärde hon skilsmässa, enskild vårdnad om det gemensamma barnet och besöksförbud.

Senare samma år hittas Payam dränkt i sitt badkar i Lund. Hon blev 28 år gammal. Hennes make är anhållen i sin frånvaro, eftersökt för mord. Hennes två år gamle son är försvunnen.

Några dagar innan Payams döda kropp hittades släppte Lunds tingsrätt mannen, trots att han tidigare rövat bort parets son och gömt sig i nästan fyra veckor. I polishuset, mitt emot tingsrätten, låg en outredd anmälan om att han hotat att mörda Payam.

Hur kunde det hända?

Det här är historien om Payam.

PAYAM MÖRDADES AV SIN MAN – HUR KUNDE DET FÅ SKE? är ett reportage som ursprungligen publicerades i Sydsvenskan i juni 2002.

Katia Wagner är undersökande journalist och författare som specialiserat sig på berättande journalistik med ett socialt perspektiv. Under 17 år arbetade hon på tidningen Sydsvenskan och har skrivit böckerna Pojkarna och de ensamma poliserna Alexandramannen, Addad på nätet och De förlorade barnen (med Jens Mikkelsen). Hon har bland annat belönats med Guldspaden och Wendelapriset för bästa sociala reportage.

”Om inte det han gjorde mot mig var grovt, då vet jag inte vad grov våldtäkt är för något.”Amanda var 14 när hon blev kär i en 16-årig pojke på nätet. I verkligheten var han en 50-årig man. I flera års tid blev hon utnyttjad och våldtagen av honom. Amanda vågade inte berätta det för någon. Ännu mindre anmäla honom till polisen.14-ÅRIGA AMANDA VÅGADE INTE BERÄTTA är en artikel som ursprungligen publicerades i 12 december 2010 i Sydsvenskan.KATIA WAGNER är undersökande journalist och författare som specialiserat sig på berättande journalistik med ett socialt perspektiv. Hon har bland annat belönats med Guldspaden och Wendelapriset för bästa sociala reportage.

En dag är de där. Unga killar som lever på gatan och sover utomhus, mitt i Stockholm. Poliserna Christian Frödén och Mikael Lins bestämmer sig för att lära känna pojkarna. Vilka är de? Varför har de hamnat här? En kort tid senare grips elvaåriga Amin på Malmö Central. Videon på det uppmärksammade vaktingripandet sprids över hela landet. Alla pratar om de utsatta pojkarna. Tills en dag då de plötsligt utmålas som ett hot mot Sverige.Katia Wagner berättar om Amin och följer hans resa från ficktjuv i Paris till hans nya liv i en liten svensk stad. Hon följer på nära håll Christian och Mikael i deras polisarbete för att uppmärksamma pojkarnas situation.Det här är en bok om en parallell värld med andra regler. Där människohandel, droger och kriminalitet är en del av livet. Det handlar om att överleva, och om vänskap och syskonkärlek.Katia Wagner är undersökande journalist och författare. Hon har tidigare skrivit böckerna Alexandramannen, Addad på nätet och De förlorade barnen (med Jens Mikkelsen). Hon har bland annat belönats med Guldspaden och Wendelapriset för bästa sociala reportage.

"Genom att vara närvarande och lyssna lyckas Katia Wagner få dessa barn att kliva ur de gäng som på senare tid demoniserats bortom all sans och bli till rationella individer, med individers alla fel och brister, drömmar och uppväxthistorier. Det är en omistlig journalistisk gärning." Sydsvenskan"Det är en drabbande bok som Wagner har skrivit, som förhoppningsvis kan den leda till att mera resurser läggs på att hjälpa barnen. Wagners poäng är att gatpojkarna är både är offer och förövare - på samma gång. Och detta får inte glömmas bort: det handlar om barn, även om de begår brott."Rasmus Landström, Arbetarbladet"Det är välskrivet, taktfullt verklighetsnära och med balanserad medkänsla. Det är en omskakande text som väcker många frågor. De tragiska ödena är många men det ryms också välfunna ljusglimtar. Det är föredömligt väldokumenterat, med redovisning av olika myndighetshandlingar och annan skriftlig dokumentation. En stark reportagebok där två poliser, med alltför knappa resurser, gör storstilade insatser för att göra livet lite drägligare för svårt utsatta barn."BTJ

Pressröster om De förlorade barnen, 2013"Jag ska medge att jag två gånger, men med plågsam osäkerhet, läst denna angelägna bok. Först med stark upprördhet. Sedan, för att hitta lösningar, med något som liknar uppgivenhet. /…/ En beundransvärd bok."Per Olov Enquist, Expressen"Ett viktigt tidsdokument."Ingalill Mosander, AftonbladetPressröster om Alexandramannen, 2008"En mycket mycket mycket bra bok. Betyg 5."Yukiko Duke, SVT Gomorron Sverige"Resultatet är en omskakande skildring av sårbarhet, utsatthet och utnyttjande. Vissa stycken gör så ont att läsa att jag tvingas pausa och lägga boken ifrånmig. Jag skulle vilja sätta Katia Wagners bok i händerna på varenda tonårsförälder, grundskollärare och socialsekreterare."Karin Rebas, Sydsvenskan

"Jag når dig inte på telefon. Var är du?""Det vill du inte veta.""Jo, det vill jag.""Du kommer inte att tycka om det.""Det kvittar. Du har lovat att alltid säga som det är. Även om du vet att jag inte tycker om det.""Jag är i Islamiska staten."

Ghazi och Katia träffas i Oslo 2012. Han har tagit sig från Tunisien över Medelhavet och är i händerna på en knarklangare som slår och hotar honom. Katia är journalist och jobbar med en reportagebok om ensamkommande som försvinner. När boken är utgiven fortsätter de att hålla kontakten. De pratar om fotboll och om Ghazis pågående asylprocess. När han får sitt slutgiltiga avslag i Norge och ska sändas tillbaka till hemlandet blir tonen en annan. Istället för det senaste om Messi och Ronaldo skickar Ghazi Youtubelänkar med islamistisk proganda. Samtidigt växer sig IS allt starkare i Syrien och Irak.

I Ingen plats för mig får vi följa Ghazi under sju år, från det stillsamma livet hos mormor i Tunisien, via Sverige och Norge, till Syrien.    

En mycket angelägen och ofta helst fascinerande berättelse." Sydsvenskan

"Läs den!" Dagen

"Deras berättelse är helt unik, därför att den är så mänsklig, så mellanmänsklig. /.../ Ingen plats för mig blir just därför berättelsen om en människas olycka. Ghazi representerar ingen och inget. Bara sig själv. Han är det nakna livet. /.../ Hans minnen behövs. Hans berättelser behövs. Han behövs." Expressen

"Wagners bok är tillgänglig och spännande folkbildning. /.../ boken insisterar på det nödvändiga i att förstå vad som ligger bakom en människas agerande. Och att medmänsklighet i vissa lägen måste gå före professionell etik." Göteborgs-Posten"Intressant och välskriven." BTJ

"Jag når dig inte på telefon. Var är du?""Det vill du inte veta.""Jo, det vill jag.""Du kommer inte att tycka om det.""Det kvittar. Du har lovat att alltid säga som det är. Även om du vet att jag inte tycker om det.""Jag är i Islamiska staten."

Ghazi och Katia träffas i Oslo 2012. Han har tagit sig från Tunisien över Medelhavet och är i händerna på en knarklangare som slår och hotar honom. Katia är journalist och jobbar med en reportagebok om ensamkommande som försvinner. När boken är utgiven fortsätter de att hålla kontakten. De pratar om fotboll och om Ghazis pågående asylprocess. När han får sitt slutgiltiga avslag i Norge och ska sändas tillbaka till hemlandet blir tonen en annan. Istället för det senaste om Messi och Ronaldo skickar Ghazi Youtubelänkar med islamistisk proganda. Samtidigt växer sig IS allt starkare i Syrien och Irak.

I Ingen plats för mig får vi följa Ghazi under sju år, från det stillsamma livet hos mormor i Tunisien, via Sverige och Norge, till Syrien. 

Sara Lund är en frontfigur bland transvestiter i Skandinavien. Fram tills för en månad sedan visste ingen utom närmsta familjen att hon till vardags är Claes Schmidt: ”Jag har varit paniskt rädd för att bli avslöjad i hela mitt vuxna liv. Det är slut med det nu. Jag är transvestit och jag skäms inte. Det är otroligt skönt att stå för det.”CLAES OCH SARA. DET ÄR BARA JAG. JAG ÄR TRANSVESTIT är ett reportage som ursprungligen publicerades 14 september 2003 i Sydsvenskan.KATIA WAGNER är undersökande journalist och författare som specialiserat sig på berättande journalistik med ett socialt perspektiv. Hon har bland annat belönats med Guldspaden och Wendelapriset för bästa sociala reportage.Storytel Dox återutger god journalistik i bokform. Artiklar, intervjuer, grävande reportage – som ljudböcker, e-böcker och i tryckt format.

Livet är på topp för polismannen Christer So¨derqvist när det plötsligt händer. Kroppen kollapsar och hja¨rtat står stilla i 20 minuter. Han a¨r do¨dsdo¨md.

Christer So¨derqvist har ka¨nt sig ha¨ngig och sma°febrig i na°gra dagar när han plötsligt fa°r ho¨g feber och åker in till sjukhuset. Han a¨r da° i mycket da°ligt skick. Pa° kardiologen konstateras hja¨rtsvikt och han la¨ggs in. Hans hja¨rta har gett upp och personalen ka¨mpar med hja¨rtmassage. Christer fo¨rs till operationsavdelningen och samtidigt kopplas han till en hja¨rtlungmaskin. Ba°da hja¨rtkamrarna a¨r ur funktion. Lungorna har kollapsat, liksom njurarna och levern. Men han dör han inte, tack vare ett nytt hja¨lphja¨rta.

Nu börjar den tuffa kampen tillbaka mot ett drägligt liv.

KOLLAPSEN – CHRISTER VAR DO¨D I 20 MINUTER MEN KOM TILLBAKA är en artikel som ursprungligen publicerades i Sydsvenskan 30 januari 2005.

KATIA WAGNER är undersökande journalist och författare som specialiserat sig på berättande journalistik med ett socialt perspektiv. Hon har bland annat belönats med Guldspaden och Wendelapriset för bästa sociala reportage.

MAN DÖD VID KROCK.En tidningsnotis som är lätt att bläddra förbi. För de drabbade rymmer den gränslös sorg. Vad händer när katastrofen stiger in i vår hall? Hur möter människor de sörjande. Vad behöver den som sörjer, hur vi kan hjälpa? Detta är berättelsen om sorgen efter Erik.NÄR NÅGON BARA DÖR – OM SORGEN EFTER ERIK är en artikel som ursprungligen publicerades i 6 februari 2004 i Sydsvenskan.DANIEL RYDÉN är författare och journalist, sedan länge verksam på Sydsvenskan. Han har gett ut ett flertal böcker, den senaste är En fiende på tallriken(2017). År 2003 belönades Daniel Ryde´n med Publicistklubbens utmärkelse Guldpennan.KATIA WAGNER är undersökande journalist och författare som specialiserat sig på berättande journalistik med ett socialt perspektiv. Hon har bland annat belönats med Guldspaden och Wendelapriset för bästa sociala reportage.

Varje vecka drunknar flera hundra människor på Medelhavet, som är världens dödligaste hav. DN:s Katia Wagner och Anders Hansson har följt med räddningsfartyget Aquarius under en åtta dagar lång insats. 731 människor räddades från en säker död, trettio var barn. Yngst var tre månader gamla bebisen Success.

NÄR DAGEN ÄR SLUT HAR DE RÄDDATS FRÅN EN SÄKER DÖD är ett reportage som ursprungligen publicerades i Dagens Nyheter 16 juni 2017.

Katia Wagner är undersökande journalist och författare som specialiserat sig på berättande journalistik med ett socialt perspektiv. Under 17 år arbetade hon på tidningen Sydsvenskan och har skrivit böckerna Pojkarna och de ensamma poliserna Alexandramannen, Addad på nätet och De förlorade barnen (med Jens Mikkelsen). Hon har bland annat belönats med Guldspaden och Wendelapriset för bästa sociala reportage.