Visar resultat för..."nina bouraoui"

»Jag vet inte vad en fars död utlöser, jag vet inte om jag kommer att gå sönder, vrida mig i plågor eller växa, resa mig. Jag vet att jag kommer att bli en annan person, jag hoppas bli en bättre människa, utvecklas, jag hoppas att jag aldrig förlorar min mjukhet och min förundran över världen, jag hoppas att jag ska kunna ersätta det som jag från och med nu kommer att sakna [. . .] Det kommer att finnas en ny och okänd kraft för jag vill inte falla».

Ställd inför smärtan vänder sig Nina Bouraoui till skrivandet, och blandar sin fars liv med sitt eget. Alla minnen kommer tillbaka från Paris och Alger, konsten att leka och att älska, sättet att leva och att iaktta. Nina Bouraoui berättar om denne herre och man som för en högst romanartad tillvaro, och föreställer sig hemligheterna som han tar med sig. Det är en omtumlande skildring av en förlust och ett möte genom minnet och kärleken.

Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, intar sedan länge en framträdande plats i den franska litterära världen. Av Nina Bouraoui har förlaget tidigare givit ut tretton romaner.

»Växlingarna mellan de prosaiska sjukdomsdetaljerna och de drömska minnesresorna skapar ett slags svindelkänsla. En ny, suverän topp i hennes rika författarskap.» Dagens Nyheter

»Prosan är förtvivlad, febrig, glasklar och vacker. Det här är en underbar bok om sorg och vad den gör med oss.» Vi Läser

»Jag blir Brio. Vara bäst på allt. Vara pojke med en ickas behag. Brio för hela Algeriet. Brio mot hela Frankrike. Brio mot min kropp som smärtar mig. Brio mot kvinnan som säger: Vilken söt liten flicka. Vad heter du då? Ahmed. Hennes förvåning. Mitt trots. Hennes osäkerhet. Min seger. Jag är en skam för hela världen. jag besudlar barndomen. Det är en pervers lek. Det är en barnlek. Det är ett perverst barn.» I Pojkflickan tar Nina Bouraoui läsaren med på en fascinerande upptäcksfärd i tre världar: den algeriska, den franska och hennes egen, inre värld.

Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. För Mina onda tankar belönades Nina Bouraoui 2005 med det prestigefulla Prix Renaudot.

»Jag älskar varenda mening.»Expressen»Det är starkt!»Kulturnytt, SR »Det mest spännande med Nina Bouraoui är att hon ständigt skjuter fram sina positioner. Med en osvikliga känsla för stil prövar hon nya genrer och lyckas var gång göra något ingen annan gjort före henne. Hennes position i det litterära Frankrike är förstås tung, och det finns ingenting som hindrar henne från att så småningom nå hela vägen upp till Nobelprisklassen.»Dagens Nyheter

»Vem vet om jordskalvet? Vem vet om den verkliga rädslan? Vem vet om förvirringen? Vem vet om min värld som blivit sårbar? Jordskalvet formar redan landsflykten och olikheten. Det genomtränger kroppen och framtvingar en klyvning. Det förvanskar och grundlägger ett annat ursprung. Det förändrar tillblivelserna. Det är omedelbart och djupgående. Jag blir en annan. Jag kommer från jorden som bävar. Min ensamhet är en brunn. Vem ska berätta, om magnetismen och kraften, värmen och vattnet, sanden och staden, min bindning och mitt vansinne? Vem vet kort sagt om min barndom som är sammanbunden med mysteriet, det algeriska?»

Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, intar sedan länge en framträdande plats i den franska litterära världen. Av Nina Bouraoui har förlaget tidigare gett ut fjorton böcker. Jordskalvet utkom i Frankrike 1999 under titeln Le jour du séisme.

»Att läsa Nina Bouraoui är att bli kysst av litteraturen. Hennes språk framkallar nästan omedelbart den sortens innerliga tankeström som i vanliga fall är förbehållet dagboken, instängd bakom fluffig pärm och hjärtformat lås. Plötsligt sjuder jag av förbjudna tankar.»Jesper Strömbäck Eklund, Expressen

»Fransk-algeriska Nina Bouraoui har en imponerande litterär produktion. Majoriteten finns översatta till svenska och Maria Björkman, som även översatt Nobelpristagaren Annie Ernaux, står för ett betydande antal av dem. Och Bouraouis prosalyriska roman Jordskalvet bär precis lika vacker  språkdräkt som i de tidigare översättningarna. (...) Med havet som symbol, det enda som egentligen ligger mellan henne och Algeriet, förklarar Bouraoui hur allting samtidigt kan finnas nära och långt bort. Och tillsammans med en otroligt rytmiskt skicklig interpunktion förmedlar hon också jordskalvet genom texten, då den poetiskt ryckiga rytmen och de uppryckta fragmenten skapar en läsning som bäst kan liknas vid ett skalv. Bouraoui visar på så sätt att hon bemästrar både språket och berättarkonsten, när berättelsen får ta lika stor plats som metoden för hur den berättas.»Boken ges helhetsbetyget 5 (briljant).Josephine Örtenfelt, BTJ-häftet

"Jag kommer till dig för att jag har onda tankar. Min själ förtärs, jag är belägrad. Jag har någon inuti huvudet, någon som inte längre är jag eller som skulle kunna vara ett jag som jag länge har behärskat, länge kvävt. De onda tankarna riktar sig mot de människor som jag älskar eller åtrår, mot deras kroppar, jag tänker att det börjar så för mördare, det kommer över mig om natten, blir kvar till morgonen."

Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. För Mina onda tankar belönades hon 2005 med det prestigefulla Pris Renaudot.

"Detta är en prisbelönt roman i en enda syrerik inandning, jag önskar att jag själv hade skrivit den och att min mamma hade fått läsa den (...) Jag har svalt den här boken hel, den sjuder och lindrar bättre än treo."Expressen

"Ofta är det djärvt skrivet. Språkligt sett är det en upplevelse."Dagens Nyheter

"Det konkreta och det abstrakta går genom hela romanen hand i hand hos Nina Bouraoui. Det är skickligt, och det är också hennes förmåga att återge sinnenas berusning."Svenska Dagbladet

"Bouraoui är lika stilsäker som i tidigare romaner, och slår stundtals till som en blixt i sina klara formuleringar."Helsingborgs Dagblad

Kärlekens geografi skildrar relationen mellan en författare och en sexton år yngre man som i sitt konstnärskap inspirerats av hennes Dagbok. Det är en berättelse om besatthet, om att leva i nuet, om åtrå, om förväntan, om rädslan att bli övergiven, om vänskap och kärlek.

Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. För Mina onda tankar belönades Nina Bouraoui 2005 med det prestigefulla Prix Renaudot.

»Oemotståndlig.»Dagens Nyheter

»Både personlig och allmängiltig, såväl klassisk som modernistisk, dröjer sig romanen kvar, kanske som en av Bouraouis allra främsta romaner även i framtiden.»Smålandsposten

»Med Nina Bouraouis böcker är det så att har man läst en vill man läsa fler. De är ofta små till formatet men smäller till och drabbar en med stor kraft. ... det är så vackert skrivet att man blir alldeles svag i knäna. Men floskler är bannlysta, inget sådant finns hos Bouraoui. Hon beskriver inte kärleken med ord man vanligtvis förväntar sig utan gestaltar känslorna så att resultatet blir den underbaraste underbara litteratur. Det blir poetiskt och smart, starkt och mjukt.Bokbloggen Bokmania

»Jag tror att jag är rädd för livet, så som det har givits mig, erbjudits mig. För jag har alltid en känsla av att jag inte har något val. Att jag är tvungen att följa andra människor, världen. Tidens gång. Det är som en tillintetgörelse att veta det.» Året är 1979. Tolvåriga Alya bor i Alger. Hon för dagbok, om familjen, om rädslan för en kommande katastrof, om saknaden efter Sami, hennes vän och syskonsjäl som oförklarligt är försvunnen. Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. För Mina onda tankar belönades Nina Bouraoui 2005 med det prestigefulla Prix Renaudot.»Det finns partier i boken som jag tror är det vackraste Bouraoui har skrivit ... Det är växlingen mellan bild och reflektion, hägring och sanning, som gör den här romanen så mäktig. ... Maria Björkman har, som alltid, översatt så att Bouraouis prosa står fram i all sin självlysande stillhet. Ett fint sätt att göra rättvisa åt denna hjärtslitande roman om undergång och saknad, ande och bokstav.» Svenska Dagbladet

»Läs och låt dig förföras av de smeksamma orden.» Norran

»Stilen kanske bäst kan liknas vid realistisk magi. Oavsett epitet är Bouraouis förmåga en nåd som få författare ens kan drömma om.» Expressen

»Det är dock ingen enkel frälsningslära vi får, utan en vansklig väg genom själens dunkla natt till någonting att tro på. Ett kärlekens möjliga slott, byggt av ord. Mycket vackert.» Dagens Nyheter

»Först när jag läser riktigt långsamt, några sidor i taget, kan jag fullt ut uppleva textens kvaliteter, de som gör att Bouraoui i dag räknas till en av Frankrikes mest betydande författare: den språkliga precisionen, den djuplodande ambitionen och framförallt, det kompromisslösa allvaret som bjuder in läsaren att ta livet på största allvar.» Göteborgs-Posten

Det finns icke en bok icke en! av den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui som jag inte rekommenderar. OmVärlden

»Det finns en oerhörd skönhet och kraft och tjusning i Bouraouis tankeflödande spräk, där tankarna som alltid är rotade i erfarenheten, livet, känslomässigt färgade, ett levande tänkande bara griper in i och hakar på varandra, tankar som ständigt övergår i andra tankar, aldrig sinar, en malström, och den röda tråden kommer liksom helt naturligt » Ord&Bild

I Våra kyssar är avsked tecknar Nina Bouraoui en serie intima porträtt av platser och människor som spelat en avgörande roll i hennes liv, alltifrån barndomen i Algeriet till Paris idag.

Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. För Mina onda tankar belönades Nina Bouraoui 2005 med det prestigefulla Prix Renaudot.»Franska Nina Bouraoui är en författare som pressar upp förväntningarna inför varje ny bok. Jag ser på de tunna ryggarna i bokhyllan och är glad att hon finns.» Svenska Dagbladet

»Ingen kan skildra åtrån som Nina Bouraoui. ... Hennes prosa är som hypnos, en glimrande smaragd genom ett feberhett mörker. ... Våra kyssar är avsked är utan tvekan en av Bouraouis allra vackraste böcker, ett ljusskimmer som bara sköljer och sköljer genom sin läsare med sitt våldsamma och exakta språk.»Sydsvenskan»Jag har smakat av texten bit för bit, porträtt för porträtt. Inte för att inte storkna, utan snarare för att inte missa någonting, förbli uppmärksam, och få bli kvar i det så länge som det över huvud taget är möjligt. ... Dessa självbiografiska fragment har faktiskt allt.»Helsingborgs Dagblad»Det är också denna närvaro i nuet och denna livsbejakelse som gör det här verket till en så stark upplevelse även för läsaren att ta del av.»Borås Tidning»Bouraoui är en sådan där författare som får mig att gråta blod över att jag aldrig har lärt mig franska.LitteraturMagazinet

»Men vad tror du, Bruno? Inbillar du dig att du skulle ha en chans om hon visste hur ditt liv egentligen ser ut? Då är du ju riktigt blåst. Vet du vad den här sortens tjejer kallar sådana som oss? Standardkillar. Det är vad vi är för dem, standardkillar. Och vet du varför? Därför att vi inte är helblåsta men inte hyperintelli­genta heller, inte supersnygga men inte asfula heller... Det är vad vi är Bruno, medelmåttor, killar som man bara ser rakt igenom, som man umgås med utan att älska...»

I sin roman Standard (2014) bryter Nina Bouraoui med sin tidigare autofiktion och tecknar ett naket porträtt av en antihjälte i vår tid.

Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. För Mina onda tankar belönades hon 2005 med det prestigefyllda Prix Renaudot.

»Hon skriver som i ett enda stycke, andfått, man kastar sig ut och måste simma till sista sidan i ett svep, gråtande av instängdhet, som om språket var ett galler. Nobelpriskandidat är Nina Bouraoui redan förstås.» Kulturnyheterna, SVT

»Romanen är så psykologiskt inträngande att den ibland är nästintill outhärdlig att läsa. ... Nina Bouraoui har levt sig så djupt in i sexualiseringen av kvinnokroppen att det känns ungefär som när en tandläkarborr snuddar vid en nerv, och man rycker till av obehag på stolen. ... den är litteratur i absolut världsklass, och jag hoppas verkligen att många ska utsätta sig för obehaget i att läsa den.» Dagens Nyheter

»Även om Standard är annorlunda jämfört med Nina Bouraouis tidigare verk får hon det på samma sätt som i dem att kännas som om hon skrivit allt i ett enda sammanhållet rus. Hon uppmanar läsaren att i samma rus ta del av den nutida mansrollens alla fällor och vad det är att vara människa: med Bruno visar hon upp människan i obarmhärtigt lysrörsljus, utan något förskönande instagramfilter. ... en ytterst träffsäker roman.» Svenska Dagbladet

»Elegant vrider hon Brunos enskilda tillvaro till en allmän nivå genom att indirekt skildra ekonomiska aspekter av Brunos liv i storstaden, på landsbygden och hans individuella tillvaro. Porträttet av Bruno Kerjen är nämligen delvis en berättelse om vad som händer med en människa långt ner i samhällshierarkin vars värden helt och hållet har reducerats till ekonomi. Hennes författande är som vanligt lika briljant.» Östgöta Correspondenten

»Det är mörk realism men väldigt poetiskt skrivet.» BTJ-häftet

»Alla människor har av naturen ett begär att få veta är berättelsen om min ungdoms nätter, om dess irrfärder, allianser och slitningar. Det är berättelsen om min åtrå som blev till en identitet och en kamp. Jag var arton år. Jag var en pil som kastades mot måltavlan, och som ingen kunde få att ändra riktning. Jag hade en feber i mig. Fyra gånger i veckan gick jag till Kat, en klubb bara för kvinnor på Rue du Vieux-Colombier. Två hjärtan bultade då, mitt eget och åttiotalets. Jag sökte kärlek. Jag lärde mig våldsamhet och underkastelse där. Våldsamheten förenade mig med min barndoms och min tonårstids land, Algeriet, liksom med dess poesi, med dess natur, otämjd, jungfrulig och brutal. Den här boken är dessa båda territoriers gränslösa rymd.» Nina Bouraoui

Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. Av Bouraoui har förlaget tidigare utgivit tio böcker. För Mina onda tankar belönades Nina Bouraoui 2005 med det prestigefyllda Prix Renaudot.

»Det är kanske bäst att vara ärlig: jag har inga andra författare jämte Nina Bouraoui. ... Jag läser den som en svulten. ... Det är omöjligt att lägga den i från sig.»Expressen

»Nina Bouraoui har alltid varit drottningen av andlös prosa med hög energi och skön, klar luft mellan orden.»Dagens Nyheter

»Med en enastående känslighet för sitt forna jags upplevelse av världen målar hon med bara några få meningar vibrerande, levande utsnitt ur sitt förflutna. ... Det är berörande, vackert, taggigt och uppriktigt.»Svenska Dagbladet

»'Alla människor har av naturen ett begär att få veta' slår en bro från hjärta till hjärta. Litteratur när den är som bäst.» Borås Tidning

»Hennes små poetiska romaner, som ofta liknar fragment från större skeenden, har fått en hängiven och växande läsekrets. Jag har tillhört den i femton år. Det börjar bli väldigt många översatta böcker i min bokhylla. De bildar ett sammanhängande konstverk, som påminner om en evighetsåtta. Översättaren Maria Björkman har blivit en oskiljaktig del av det.»Sydsvenskan

»Absolut tonträff, absolut psykologisk ärlighet och stämningsavläsning. I en prosa som är kristallklingande.»Norrbottens-Kuriren

»Nina Bouraoui har en förmåga att hålla fast i ett nu i sitt skrivande. Det finns en nervighet som gör det omöjligt att förutse nästa tanke, minne, vägändring och som gör mig nyfiken. Maria Björkman har också hittad så rätt ton för det i sin översättning.»Kulturnytt, P1

»Hon ockuperar skriften på samma sätt som man ockuperar ett territorium, med ett kärleksfullt, försonligt lugn som komprimerar dramatiska människoöden till fotografiska ögonblicksbilder.»Göteborgs-Posten

»Jag vet inte om kärleken innebär slutet på tomheten, slutet på ensamheten, slutet på svindeln. Jag vet inte om man kan leva utan att känna skräck, och jag vet hur som helst inte om kärleken verkligen existerar, om det inte bara är något som folk har hittat på för att slippa vara så rädda för livet.» Jérémie bor i en förort med sin frånskilda mor som är flygvärdinna och ständigt på resa. Det är sommarlov och Jérémie försöker döva sin ångest och ensamhet med brass och erotiska fantasier om skolkamraten Sami som han i hemlighet åtrår.Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. För Mina onda tankar belönades Nina Bouraoui 2005 med det prestigefulla Prix Renaudot.

»Sällan har väl tonåren skildrats så vackert och svart.»Dagens Nyheter

»Nina Bouraoui har den sällsynta gåvan att locka med sig läsaren till gränsen för det oåtkomliga, hon är gudabenådad som en gång profeten Jeremia. Läs och njut!»Svenska Dagbladet

»Min absoluta favorit i den samtida franska litteraturen.»Kristianstadsbladet

»Innan männen är en smärtsamt tunn bok, inte mer än 60 sidor lång. Jag lägger mig i soffan och har knappt börjat navigera i terrängen när den är färdigläst. Efteråt gråter jag, tyst och stilla. Som ibland efter en orgasm när det oklart om det är ensamhet eller bortomspråklig njutning som utlöst tårarna. Jag läser Nina Bouraouis bok och vill förgäves att min text om den ska bli lika vacker, önskar att min egen begärshistoria skulle ha tindrat på samma sätt. Förföriska tillrop och lockbeten i skogen. Sol och uppdämda flämtningar. Och sen ett brinnande vatten som slår ut mellan björkar och fingrar.»Aftonbladet

»Innan männen är en sextiotvå sidor lång urladdning; språket svindlar, förhäxar, ger magont. Je l'adore! Är Nina Bouraoui alltid så här bra, och vad ska jag läsa härnäst?»Bokhora